Säga nej till julklappar man inte vill ha?

Behåll klapparna.
Så länge dom inte förväntar sig några tillbaka. Har man bestämt att inte ha några julklappar och så ger dom klappar iaf. Då kan dom ju inte förvänta sig att få något tillbaka heller. Låt dom ge :).
Men jag vill inte ha dom.
 
OT men jag tycker att det där låter som en oerhört fin present.
Bara hon får ge så är hon nöjd. Sen att jag inte är nöjd över att behöva ta emot det skiter hon i. Jag kan inte på något sätt känna mig glad över saker jag inte vill ha, eftersom hon skiter i min åsikt. Jag har uttryckligen sagt att jag inte vill ha en enda pryl till. Det är respektlöst att ignorera det.
 
Varje år är det likadant, vi bestämmer att det ska inte köpas eller utväxlas några julklappar i släkten (med undantag för några mindre barn), och lik förbaskat är det ett par som ändå gör det. Inga stora eller dyra grejer, men det har i alla fall gått på ett par, tre hundra kronor. Helst skulle jag vilja lämna tillbaks klappen med frågan "vad var det med "inga julklappar" som ni inte förstod, puckon?", men känner att julfriden kräver ett något mer diplomatiskt svar än så.... :meh: Så, vad säger man?
Jag hade tackat för presenten och sedan sagt ”fast vi kom faktiskt överens om att inte ge klappar”. Vissa har ett sådant stort behov av att ge att de struntar i klappförbud.
 
Varje år är det likadant, vi bestämmer att det ska inte köpas eller utväxlas några julklappar i släkten (med undantag för några mindre barn), och lik förbaskat är det ett par som ändå gör det. Inga stora eller dyra grejer, men det har i alla fall gått på ett par, tre hundra kronor. Helst skulle jag vilja lämna tillbaks klappen med frågan "vad var det med "inga julklappar" som ni inte förstod, puckon?", men känner att julfriden kräver ett något mer diplomatiskt svar än så.... :meh: Så, vad säger man?

Jag hade en släkting som så gärna ville visa omtanke genom att ge bort saker. Och som hade visst shoppingberoende(inte så ekonomin krashade.. men handlade helt obsurda mängder saker, även enligt mig som gillar shopping mkt).
Det var dessutom typ asfula och kontiga prydnadssaker, kläder i rosa/aprikost(som jag aldrig burit), kläder i L eller XL, när jag hade XS eller S etc. Och det var liksom 3 Ikeapåsar typ med saker vid jul/födelsedag.
Jag försökte styra om det till först till saker som kunde användas. Det gick liksom inte. Jag orkade inte göra den här ensamma människan ledsen genom att förneka denne dens sätt att orka med sitt ensamma liv genom att gå runt och handla till oss andra.
Så jag resignerade och log och tackade och gav sen bort allt till typ Röda Korset eller likn.
 
Varje år är det likadant, vi bestämmer att det ska inte köpas eller utväxlas några julklappar i släkten (med undantag för några mindre barn), och lik förbaskat är det ett par som ändå gör det. Inga stora eller dyra grejer, men det har i alla fall gått på ett par, tre hundra kronor. Helst skulle jag vilja lämna tillbaks klappen med frågan "vad var det med "inga julklappar" som ni inte förstod, puckon?", men känner att julfriden kräver ett något mer diplomatiskt svar än så.... :meh: Så, vad säger man?

Jag säger inte pucko till någon som köpt present, oönskad eller inte.

Kan ni inte besluta om något konkret ni ger varandra om nu själva givandet är viktigt för den här personen? Be att din present ska vara julgåva till UNICEF, två planterade träd i Indien, eller ett skolset böcker till en flicka i Nepal?

Släktingen får ge present och känna sig snäll, du slipper pryttel hemma, en flicka i Nepal får skolgång ett år. Win - win. :)
 
OT men jag tycker att det där låter som en oerhört fin present.

Håller helt med dig här, en sån gåva tyder enligt mig på att det finns en omtanke bakom det som ges och det för mig är viktigare än att själva presenten är vad jag vill ha.

--------------

Ex:ets farmor var en såndär som hade en uppsjö av färdiginslagna presenter/julklappar som samlades på hög genom åren och sen delades ut lite lagom random, så där kunde man få de mest märkliga tingestar.
Den julen som jag fick ett inköpt hundkoppel med tillhörande halsband blev jag jätteglad, för det visade att hon hade tänkt på vem jag är som person och köpt något specifikt för just bara mig.

Sen att det inte gick att använda på mina hundar är ju en helt annan sak, det var just att det fanns en (om)tanke om mig som person där bakom, som var det viktigaste för mig.

Jag hade i ts fall tackat för julklappen, men också vänligt påtalat att vi var ju överens om att vi inte skulle ge julklappar.
 
Jag har ju gjort det hittills, men nu känns det som om det är nog. Och som @Umbria säger så kan ju det tolkas som jag faktiskt vill ha dem om jag låtsas uppskattning. Och är det inte rätt oförskämt från deras sida? Här har vi bestämt något (för de är med och instämmer varje år), och sen struntar de bara i vad vi kommit överens om?
Vad händer om du tar upp det vid nästa års "bestämmaprocess"? Vi har ju varit ense om att inte ge i flera år nu och ändå så gör ni det... etc. Då borde man kunna ifrågasätta mer varför och lägga rejäl betoning på att man verkligen vill slippa än när man står där med paketen på julafton.
Kan det vara så att "bestämmandet" hålls i alltför allmänna ordalag och inte uppfattas som samma typ av ömsesidigt beslut av dessa personer?
 
Jag tycker att ni är oerhört trevliga och väluppfostrade.

Det var många år sedan jag talade om att jag varken kommer att ge/ta emot julklappar eller födelsedagspresenter från/till vuxna människor.

Hade jag fått något ändå hade jag vänligt sagt nej tack.
Jag är inte intresserad av gåvor som ges för att omständigheterna säger att det ska vara så. Om folk inte kan acceptera det kommer jag inte att närvara vid dessa tillställningar.
 
Det känns som att det börjar gå mode i att anse att julen bara handlar om konsumtionshets? Det är liksom inte så att alla köper julklappar bara "för att det är så man gör" utan för att de faktiskt vill ge något till en person de tycker om på en högtid där det är tradition? Jag tycker det är väldigt fult och otacksamt att liksom bli sur över det?

Gillar man inte det man får så behöver man ju inte behålla det men man kan åtminstone visa lite tacksamhet inför omtanken.

Sen tycker jag ärligt talat att önskelistor även i vuxen ålder är lite underskattat. Oftast behöver man ju någon enstaka pryl här och där och kan man verkligen inte komma på något så är ju sånt man konsumerar som t.ex något ätbart, duschtvålar, doftljus och liknande bra gåvor. Det känns som höga krav bara att folk helt ska sluta ge gåvor så försök istället att styra det lite.
 
Det känns som att det börjar gå mode i att anse att julen bara handlar om konsumtionshets? Det är liksom inte så att alla köper julklappar bara "för att det är så man gör" utan för att de faktiskt vill ge något till en person de tycker om på en högtid där det är tradition? Jag tycker det är väldigt fult och otacksamt att liksom bli sur över det?

Gillar man inte det man får så behöver man ju inte behålla det men man kan åtminstone visa lite tacksamhet inför omtanken.

Sen tycker jag ärligt talat att önskelistor även i vuxen ålder är lite underskattat. Oftast behöver man ju någon enstaka pryl här och där och kan man verkligen inte komma på något så är ju sånt man konsumerar som t.ex något ätbart, duschtvålar, doftljus och liknande bra gåvor. Det känns som höga krav bara att folk helt ska sluta ge gåvor så försök istället att styra det lite.
Men om nån har sagt ifrån att den inte vill ha något hur svårt är det egentligen att respektera det? Är det inte fult att pracka på nån grejer när den inte vill? Man behöver faktiskt inte ge nått bara för att man tycker om nån.
 
Har du redan fått julklapparna alltså?

Om inte; kontakta alla sådana släktingar nu i förväg och var tydlig med att ni i år (igen) kommit överens om att INTE dela ut julklappar. Kommer någon med en julklapp ändå så tänker du vägra ta emot den och ge tillbaka den oöppnad på studs. Var tydlig på förhand med att du kommer vägra ta emot den och att de inte får lämna något till dig.
 
Det känns som att det börjar gå mode i att anse att julen bara handlar om konsumtionshets? Det är liksom inte så att alla köper julklappar bara "för att det är så man gör" utan för att de faktiskt vill ge något till en person de tycker om på en högtid där det är tradition? Jag tycker det är väldigt fult och otacksamt att liksom bli sur över det?

Gillar man inte det man får så behöver man ju inte behålla det men man kan åtminstone visa lite tacksamhet inför omtanken.

Sen tycker jag ärligt talat att önskelistor även i vuxen ålder är lite underskattat. Oftast behöver man ju någon enstaka pryl här och där och kan man verkligen inte komma på något så är ju sånt man konsumerar som t.ex något ätbart, duschtvålar, doftljus och liknande bra gåvor. Det känns som höga krav bara att folk helt ska sluta ge gåvor så försök istället att styra det lite.
Jo jag tänker lite likadant. Egentligen känns det som att konsumtionshetsen pågår året om, så att alla har för mycket saker eftersom de köper precis allting de vill ha hela tiden. Så det finns inte utrymme för gåvor från andra. Men då tänker jag lite halvt om halvt att man behöver ju inte köpa allt man vill ha hela tiden.

(Sedan iofs kanske folk ger bort porslinsgrisar och sådant och det är ju svårt att använda till någonting.)
 
Det känns som att det börjar gå mode i att anse att julen bara handlar om konsumtionshets? Det är liksom inte så att alla köper julklappar bara "för att det är så man gör" utan för att de faktiskt vill ge något till en person de tycker om på en högtid där det är tradition? Jag tycker det är väldigt fult och otacksamt att liksom bli sur över det?

Gillar man inte det man får så behöver man ju inte behålla det men man kan åtminstone visa lite tacksamhet inför omtanken.

Sen tycker jag ärligt talat att önskelistor även i vuxen ålder är lite underskattat. Oftast behöver man ju någon enstaka pryl här och där och kan man verkligen inte komma på något så är ju sånt man konsumerar som t.ex något ätbart, duschtvålar, doftljus och liknande bra gåvor. Det känns som höga krav bara att folk helt ska sluta ge gåvor så försök istället att styra det lite.
Men är det inte jäkla drygt beteende att pracka på paket till de som sagt att de inte vill ha, kanske även med en motivering? Jag är ju en otrevlig jävel som vägrar åka på juljippo till ställen där man ska överösas med paket för att någon har svårt att låta bli trots att man sagt nej och gett alternativa förslag såsom välgörenhet.
 
Men om nån har sagt ifrån att den inte vill ha något hur svårt är det egentligen att respektera det? Är det inte fult att pracka på nån grejer när den inte vill? Man behöver faktiskt inte ge nått bara för att man tycker om nån.
Jo jag tänker lite likadant. Egentligen känns det som att konsumtionshetsen pågår året om, så att alla har för mycket saker eftersom de köper precis allting de vill ha hela tiden. Så det finns inte utrymme för gåvor från andra. Men då tänker jag lite halvt om halvt att man behöver ju inte köpa allt man vill ha hela tiden.

(Sedan iofs kanske folk ger bort porslinsgrisar och sådant och det är ju svårt att använda till någonting.)
Men är det inte jäkla drygt beteende att pracka på paket till de som sagt att de inte vill ha, kanske även med en motivering? Jag är ju en otrevlig jävel som vägrar åka på juljippo till ställen där man ska överösas med paket för att någon har svårt att låta bli trots att man sagt nej och gett alternativa förslag såsom välgörenhet.
Nej självklart är det ju inte optimalt att man ger till någon som frånsagt sig men jag menar ändå att man måste se skillnad på sådant som görs av ondo och sådant som är av välvilja. De ger ju ändå för att de vill göra någon glad inte för att vara respektlös, tycker därför man kan uppskatta tanken bakom även om man inte är så förtjust i prylen. Det finns ju som sagt inget som hindrar er från att skänka bort/sälja/kasta grejen senare men att direkt vid givandet vägra ta emot är bara fruktansvärt elakt och oförskämt oavsett hur tydlig eller inte man varit innan.

Jag håller med om den där "året runt" konsumtionen! Folk behöver ju oftast inga grejer så därför gillar jag förbrukningsvaror till någon som "inte vill ha nåt" eller någon man inte känner så väl.

Nu känner jag inte själv någon som prompt inte vill ha något och vår "julklappskrets" är väldigt liten men jag ska ändå säga att det troligtvis kan påverka. Skulle man till exempel finna sig vid första julen med ny svärmor eller liknande där hon "inte vill ha något" så skulle åtminstone jag tycka att det vore jobbigt personligt att inte ge något så då skulle jag nog sikta på en flaska vin, en chokladask eller något gott te beroende på personens preferenser, har svårt att se att någon skulle bli så kränkt av det.

Visst är det lite egoistiskt tänk ja, men det är det mycket i livet som är utan att det är av illvilja.
 
Nej självklart är det ju inte optimalt att man ger till någon som frånsagt sig men jag menar ändå att man måste se skillnad på sådant som görs av ondo och sådant som är av välvilja. De ger ju ändå för att de vill göra någon glad inte för att vara respektlös, tycker därför man kan uppskatta tanken bakom även om man inte är så förtjust i prylen. Det finns ju som sagt inget som hindrar er från att skänka bort/sälja/kasta grejen senare men att direkt vid givandet vägra ta emot är bara fruktansvärt elakt och oförskämt oavsett hur tydlig eller inte man varit innan.

Jag håller med om den där "året runt" konsumtionen! Folk behöver ju oftast inga grejer så därför gillar jag förbrukningsvaror till någon som "inte vill ha nåt" eller någon man inte känner så väl.

Nu känner jag inte själv någon som prompt inte vill ha något och vår "julklappskrets" är väldigt liten men jag ska ändå säga att det troligtvis kan påverka. Skulle man till exempel finna sig vid första julen med ny svärmor eller liknande där hon "inte vill ha något" så skulle åtminstone jag tycka att det vore jobbigt personligt att inte ge något så då skulle jag nog sikta på en flaska vin, en chokladask eller något gott te beroende på personens preferenser, har svårt att se att någon skulle bli så kränkt av det.

Visst är det lite egoistiskt tänk ja, men det är det mycket i livet som är utan att det är av illvilja.


Fast i dessa läge ger man då inte för att göra mottagaren glad (eftersom mottagaren inte kommer att bli glad) utan man gör det för sin egen skull. Man ger av helt egoistiska skäl.
Vill man göra mottagaren glad respekterar man önskan att inte behöva motta något.

Jag tillhör de som du tycker är oerhört oförskämda och elaka.
Jag tycker att det är respektlöst att inte lyssna på människors önskemål.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
88
· Visningar
14 638
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 832
Senast: Imna
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok 2016 var året då jag äntligen fick ett hem. Tidigare hade jag bara haft bostäder, högst osäkra sådana och med resultatet att jag fick...
Svar
0
· Visningar
2 402
Senast: Magiana
·
Relationer Varning, wall of text. Det är inte ofta jag frågar buke om råd om allvarligare saker, men jag vet varken ut eller in just nu. Har inte...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
22 138
Senast: mandalaki
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp