Sånt där borde man göra oftare. Eller kanske "alltid" egentligen 
Ikväll var jag för omotiverad för att rida, gick rätt dåligt förra gången (mitt fel, krävde uppenbarligen för mycket med kvittot i hand) och jag ville inte sitta upp med det i bakhuvet Istället blev det lite följa-john på ridbanan.
Det var så SKÖNT att släppa kraven både på sig själv och kuse! Kanske har det blivit för mycket när man vet att folk ser på, att man vet att man ligger så långt under "alla andra" utbildningsmässigt när man sitter och jobbar med basics-saker och vet att det bör få ta den tid det tar men känner ögonen i nacken och får lätt att glömma bort sig.. Ensamma i ridhuset utan någon plan var kanon!
Hade hästen lös och testade lite gå fot-stilen, att stanna när jag stannade, få hästen att rygga samtidigt som jag ryggar, börja trava när jag springer, vända när jag vänder, gå över bommar för att jag går över osv. Men utan krav, dvs utan att bry sig om hästen inte gick över bommarna, om hästen inte ville börja trava osv. Det enda var väl att om den drog iväg totalt och tappade kontakten så drev jag på den för att den numera har det som kommando att "gå fot" och så beröm när det blev rätt.
När jag tänker efter så är det rätt mycket Hempfling över det? Var väl också han som skrev i sin första bok att "vägen är målet!" Vad himla trevligt det vore om man kunde tänka så inom ALLT man gör med hästen, skitsamma vad vi lär oss, bara vi har trevligt under tiden. Upplever det som ganska svårt från hästryggen, för där blir man ju mer påverkad själv av vad hästen gör, och det är svårt att vara tydlig utan att lägga press..
Ville egentligen mest skriva av mig, hur är det med er andra? Har ni haft några sådana toktrevliga upplevelser inom ridningen/hanteringen på sistone? Har ni några knep för att få till det på samma sätt inom ridningen?
Hur kan man påminna sig själv om att släppa kraven när man inbillar sig press från än det ena och än det andra hållet?
Ikväll var jag för omotiverad för att rida, gick rätt dåligt förra gången (mitt fel, krävde uppenbarligen för mycket med kvittot i hand) och jag ville inte sitta upp med det i bakhuvet
Istället blev det lite följa-john på ridbanan. Det var så SKÖNT att släppa kraven både på sig själv och kuse! Kanske har det blivit för mycket när man vet att folk ser på, att man vet att man ligger så långt under "alla andra" utbildningsmässigt när man sitter och jobbar med basics-saker och vet att det bör få ta den tid det tar men känner ögonen i nacken och får lätt att glömma bort sig.. Ensamma i ridhuset utan någon plan var kanon!
Hade hästen lös och testade lite gå fot-stilen, att stanna när jag stannade, få hästen att rygga samtidigt som jag ryggar, börja trava när jag springer, vända när jag vänder, gå över bommar för att jag går över osv. Men utan krav, dvs utan att bry sig om hästen inte gick över bommarna, om hästen inte ville börja trava osv. Det enda var väl att om den drog iväg totalt och tappade kontakten så drev jag på den för att den numera har det som kommando att "gå fot"
och så beröm när det blev rätt. När jag tänker efter så är det rätt mycket Hempfling över det? Var väl också han som skrev i sin första bok att "vägen är målet!" Vad himla trevligt det vore om man kunde tänka så inom ALLT man gör med hästen, skitsamma vad vi lär oss, bara vi har trevligt under tiden. Upplever det som ganska svårt från hästryggen, för där blir man ju mer påverkad själv av vad hästen gör, och det är svårt att vara tydlig utan att lägga press..
Ville egentligen mest skriva av mig, hur är det med er andra? Har ni haft några sådana toktrevliga upplevelser inom ridningen/hanteringen på sistone? Har ni några knep för att få till det på samma sätt inom ridningen?
Hur kan man påminna sig själv om att släppa kraven när man inbillar sig press från än det ena och än det andra hållet?
