Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
lite men det är härligt att få träffa barnen.Det låter sorgligt.
Det är sorgligt tycker jag. Ett liv som aldrig blev. En familj som aldrig mer finns.Det låter sorgligt.
Ett liv som aldrig blev? Tranan är väl inte död, får vi hoppas. Och inte barnen heller. Kärnfamilj är inte synonymt med liv.Det är sorgligt tycker jag. Ett liv som aldrig blev. En familj som aldrig mer finns.
Därmed inte sagt att det inte blir bra ändå, förmodligen bättre, men man måste få sörja sina förlorade drömmar tycker jag. Jag vill träffa mina barn mer än halva tiden ju.
Det är sorgligt tycker jag. Ett liv som aldrig blev. En familj som aldrig mer finns.
Därmed inte sagt att det inte blir bra ändå, förmodligen bättre, men man måste få sörja sina förlorade drömmar tycker jag. Jag vill träffa mina barn mer än halva tiden ju.
Tänker man så gör man sig själv olycklig. Familj är man ändå men på ett nytt sätt som verkligen inte är sämre. Kärnfamiljen är inte alltid något positivt.
Visst ska man få sörja men att tänka "ett liv som aldrig blev"? Nja, visst blir det inte alltid som man har tänkt sig men lämnar man ett dåligt förhållande så kan livet bara bli bättre. Varför stanna i ett dåligt förhållande? För vems skull? Bättre att gå skilda vägar och vara lyckliga på var sitt håll. Barnen skiljer man sig ju inte ifrån.
Det har jag inte sagt heller. Men åtminstone jag planerade för mitt liv som jag tänkte att jag ville ha det. Nu blev det inte så, och det tycker jag måste få kännas ledsamt ibland.Ett liv som aldrig blev? Tranan är väl inte död, får vi hoppas. Och inte barnen heller. Kärnfamilj är inte synonymt med liv.
Ha en fin barnhelg, Tranan!
Det ska jag, ska försöka övningsköra med dottern. Hon är duktig men lite rädd för kontrollerna. Vill att hon ska kunna bromsa så det känns att bilen skakar.Ett liv som aldrig blev? Tranan är väl inte död, får vi hoppas. Och inte barnen heller. Kärnfamilj är inte synonymt med liv.
Ha en fin barnhelg, Tranan!
Ibland är lite bättre än inget!Det är sorgligt tycker jag. Ett liv som aldrig blev. En familj som aldrig mer finns.
Därmed inte sagt att det inte blir bra ändå, förmodligen bättre, men man måste få sörja sina förlorade drömmar tycker jag. Jag vill träffa mina barn mer än halva tiden ju.
Absolut! Hoppas att du och barnen får det trevligtIbland är lite bättre än inget!
Tråkigt att du känner så, Jag är glad att du är här.Dessutom, det finns 1.000.000.000.000 många fler liv som aldrig blev för mig. Det blev bara ett och det är mitt. Det blir mycket sorg om man ska sörja allt som inte blev. Bättre att uppskatta och se till att det som blev, blev så bra det kunde.
Men jag fattar inte ens varför det skulle vara bättre att saker blev som planerat, eller sorgligt att saker inte blev som planerat. En planering är ju bara just det, en slags plan.Det har jag inte sagt heller. Men åtminstone jag planerade för mitt liv som jag tänkte att jag ville ha det. Nu blev det inte så, och det tycker jag måste få kännas ledsamt ibland.
Men som jag skrev så blir det ju bättre så, och en familj är en ju ändå. Det har ju inget med kärnfamilj att göra. Men det blev inget av just den familjen.
Jag känner inte så, utan argumenterade för att det verkar onödigt destruktivt att sörja sånt som inte blev.Tråkigt att du känner så, Jag är glad att du är här.
Fast att vara ledsen för att något inte blev som en hoppades måste väl vara okej? Det betyder ju inte att jag skulle vara ledsen hela tiden, eller att hag inte är glad för det som jag har etc. Jag tycker inte att det finns någon motsättning i det.Men jag fattar inte ens varför det skulle vara bättre att saker blev som planerat, eller sorgligt att saker inte blev som planerat. En planering är ju bara just det, en slags plan.
Om jag sörjde när sådana slår fel, skulle jag hellre undvika planer och istället ta saker lite mer som de kommer.
Det man är ledsen för, är man ju ledsen för. Det är väl inte så mycket en fråga om "okej" eller inte.Fast att vara ledsen för att något inte blev som en hoppades måste väl vara okej? Det betyder ju inte att jag skulle vara ledsen hela tiden, eller att hag inte är glad för det som jag har etc. Jag tycker inte att det finns någon motsättning i det.
Tex om jag behövde ta bort en älskad häst som jag hade hoppats mycket på för framtiden, då skulle jag vara ledsen för just det, men såklart glad för andra saker och andra hästar.
Om det inte alls är okej att sörja en bra relation som sedan slutade/blev dålig så känns det som att jag skulle få stänga av mig. Det jag värdesätter sörjer jag om jag förlorar. Men självklart gräver jag inte ner mig för det. Och självklart gör jag livet bra ändå. Men varför skulle det vara fult att vara lite ledsen för något som en förlorat?
Allt så klart under förutsättning att relationen var bra från lörjan. Att det inte var en rövhatt etc. Men det är ju en helt annan sak.
Jag känner inte så, utan argumenterade för att det verkar onödigt destruktivt att sörja sånt som inte blev.
Intellektuellt kan man tycka det är destruktivt och onödigt men väldigt mänskligt att sörja det som inte blev och som man önskat, hoppats och/eller drömt om. Sörjer man så sörjer man. Sen hur man formulerar det för sig själv kan vara avgörande för om det är sorg som en process eller om det är något som blir destruktivt och vidmakthåller ett dåligt mående.
Fast man kan ju också välja att reflektera kring "jäklar vilken tur att det blev som det blev, hon ville inte att jag skulle vara på Buke för där är så många tjejer. Äntligen är jag fri att göra vad jag vill!"Intellektuellt kan man tycka det är destruktivt och onödigt men väldigt mänskligt att sörja det som inte blev och som man önskat, hoppats och/eller drömt om. Sörjer man så sörjer man. Sen hur man formulerar det för sig själv kan vara avgörande för om det är sorg som en process eller om det är något som blir destruktivt och vidmakthåller ett dåligt mående.