Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

Sv: Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

Snacket går vilt om hur vår islandshäst håller på att förändras exteriört.
I stort sett är inte skillnaden stor nu mot tidigare. Man kan hitta alla varianter, vilket man kunnat under de senaste hundra åren, titta bara på gamla foton från början och mitten av förra århundradet.
Men det kan komma att ske stora förändringar framåt i tiden. Islandshästen i Sverige kan se mycket annorlunda ut om fyrtio år. Nu finns det helt andra möjligheter att påverka och förändra snabbt.

Jag anser att man ska ha respekt för hur islandshästen utformats under de många hundra år den utvecklats på ön och inte förändra snabbt pga mode eller för att man jagar efter rent estetiska förändringar där man har andra raser som mall.
 
Senast ändrad:
Sv: Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

I stort sett är inte skillnaden stor nu mot tidigare. Man kan hitta alla varianter, vilket man kunnat under de senaste hundra åren, titta bara på gamla foton från början och mitten av förra århundradet.
Men det kan komma att ske stora förändringar framåt i tiden. Islandshästen i Sverige kan se mycket annorlunda ut om fyrtio år. Nu finns det helt andra möjligheter att påverka och förändra snabbt.

Jag anser att man ska ha respekt för hur islandshästen utformats under de många hundra år den utvecklats på ön och inte förändra snabbt pga mode eller för att man jagar efter rent estetiska förändringar där man har andra raser som mall.

Exakt håller helt med dig!!!

och jag håller fast vid att den "stackars" skimmeln har "ponny" exteriör eftersom den ridits som en ponny.

och det vet vi ju nuförtiden att islandhästar som töltsätts sent ofta har mkt svårare för det.
tänk då denna hästen om den va 10-15år innan någon började försöka tölt på den(för innan visste de kanske inte vad tölt var och den bara fick trava) hur lätt är det då för hästen att tölta?!
jag har sett hästar med värre exteriör som kan trava.
den kanske inte har så hållbar bakdel men den har ju en för tiden typisk exterör och vad jag vet så töltade hästarna på island även på 70 talet:angel:
 
Sv: Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

I stort sett är inte skillnaden stor nu mot tidigare. Man kan hitta alla varianter, vilket man kunnat under de senaste hundra åren, titta bara på gamla foton från början och mitten av förra århundradet.
Men det kan komma att ske stora förändringar framåt i tiden. Islandshästen i Sverige kan se mycket annorlunda ut om fyrtio år. Nu finns det helt andra möjligheter att påverka och förändra snabbt.

Jag anser att man ska ha respekt för hur islandshästen utformats under de många hundra år den utvecklats på ön och inte förändra snabbt pga mode eller för att man jagar efter rent estetiska förändringar där man har andra raser som mall.

Håller med dig Freya och jag tycker det blir lite fel att lägga ut bilder på ett fåtal hästar och tro att de är representativa när de med stor sannolikhet har samma säljare och då kanske också samma uppfödare och är släkt. Det blir ofrånkomligt individer man diskuterar. För den delen skulle jag inte vilja döma skimmeln utifrån uppställningen på bild 4. Den har ett kort kors men vinkeln förvärrar antagligen det hela och dessutom står den med bakbenen under sig så pass att rumpan skjuter i höjden och korset ser än högre och skarpare ut. Den står dessutom med huvudet neråt. Kort sagt, den är uppställd lika bra som en säck potatis och en exteriörbedömning ganska meningslös!

Titta sen på bild 5, på samma häst, så ser den plötdligt ut att ha en fin rygglinje och inte alls är lång i ryggen och korset ser inte alls skarpt ut! Jag har sagt det förut och säger det igen: Det krävs en mycket korrekt uppställd och rakt från sidan fotad häst för att göra en exteriörbedömning! Det går att få samma häst att se vackrare ut eller fulare än vad den är, beroende på uppställning och fotovinkel. Så jag tycker att exteriörbedömningen lämnar vi därhän! Det enda man kan säga av den bilden är att den har bra bogar och ben, ganska lång hals och ganska bra huvud.

Jag har hela tiden hävdat att alla varianter alltid har funnits och att alla skall bevaras! Vad som oroar mig är att dagens avel är centralstyrd och premierar en typ av hästen som håller på att slå ut de andra varianterna, inte bara typen utan också den genetiska variationen! Andelen tävlingshästar var inte så hög förut men plötslligt har denna variant kommit att domineras och förädlas på just tävlingsegenskaper och exteriör och övriga varianter kasseras som skithästar inte värda att använda i aveln! Det är den utvecklingen som jag kritiserar!

Hur många ston som går in idag i stamboken ser ut som stoet under kapitel 8, Stjarna frá Oddsstöðum?

http://www.skagafjordur.is/default.asp?cat_id=1690
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

För den delen skulle jag inte vilja döma skimmeln utifrån uppställningen på bild 4. Den har ett kort kors men vinkeln förvärrar antagligen det hela och dessutom står den med bakbenen under sig så pass att rumpan skjuter i höjden och korset ser än högre och skarpare ut. Den står dessutom med huvudet neråt. Kort sagt, den är uppställd lika bra som en säck potatis och en exteriörbedömning ganska meningslös!

Titta sen på bild 5, på samma häst, så ser den plötdligt ut att ha en fin rygglinje och inte alls är lång i ryggen och korset ser inte alls skarpt ut! Jag har sagt det förut och säger det igen: Det krävs en mycket korrekt uppställd och rakt från sidan fotad häst för att göra en exteriörbedömning! Det går att få samma häst att se vackrare ut eller fulare än vad den är, beroende på uppställning och fotovinkel. Så jag tycker att exteriörbedömningen lämnar vi därhän! Det enda man kan säga av den bilden är att den har bra bogar och ben, ganska lång hals och ganska bra huvud.

Ja, där är det svårt att se att det är samma häst när man jämför bild 4 och de andra på samma häst. Jag trodde först det var en annan häst men när jag sett efter så är det alltså exakt den på bild 4 på de övriga med skimmeln.

Just detta med att ta bra och rättvisa bilder på hästar är ingen enkel sak.

F ö funderar jag hur vi kan påverka så att vi får behålla vår fina, robusta islandshäst kvar - i mångfald i exteriör och storlek - i framtiden? Att sitta här och tycka gör knappt någon nytta.
 
Sv: Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

Hej jätte rolig att se dessa bilder som du lagt ut.. jag brukar sitta och titta på bilder från mina hästars förfäder men alla dom har juh stått på island så där ser dom flesta helt anorluna ut. så det är värkligen roligt att se så gammla bilder från svenska isisar
 
Sv: Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

F ö funderar jag hur vi kan påverka så att vi får behålla vår fina, robusta islandshäst kvar - i mångfald i exteriör och storlek - i framtiden? Att sitta här och tycka gör knappt någon nytta.

Eftersom vi idag har en elit i Sverige inom islandshästsporten som satsar stora pengar för att ta fram bra tävlingshästar så kommer rasen i Sverige utvecklas mot tävling.
Det borde gå att ta fram bra ridhästar för fritidsryttaren också men det är inte lika lönsamt. Handen på hjärtat, alla vill ju ha hästen med stort H, eller? Nu är det inte så lätt att ta fram bra tävlingshästar, då hade vi ju ingen elit. De som inte passar för tävling blir vanliga ridhästar och många blir nog väldigt bra sådana också. Våra svenska elitryttare vill nog inte heller ändra på islandshästens naturliga förutsättningar.

Hur gör de på Island? Vilka hästar går på export, vilka behåller de själva? Där kommer naturligtvis pengar med i bilden, Islandshästen måste vara en viktig exportkälla för Island och därmed skickar de inte ”skräpet” till oss, de exporterar de hästar vi vill ha. Men är det så lyckligt att det är de hästar islänningarna själva INTE vill ha? De använder ju hästen till så mycket annat än bara för fritid och tävling.

Att ändra på denna utveckling är nog svårt, det förekommer överallt där det finns avel och uppvisningar med domare. Titta på t.ex. hund- och kattutställningar. Det har mycket att göra med tycke och smak för den/de som bedömer.

Så sitta här och tycka det är enkelt, fast det inte gör någon nytta.:smirk:

Men hur ska egentligen vår käre islandshäst se ut? Kan vi bestämma oss för det?
Jag slår vad om att det finns lika många olika svar på den frågan som det finns päls på min kära ”raggsocka”
 
Sv: Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

På Island har man en mycket kvalitativ avel, tro inte något annat. De hästar som går på export anses vara sådana som man kan låta gå. Dvs även om hästen har en hög kvalite, så kan du vara tvärsäker på att det finns flera hästar med högre kvalite kvar på Island.
Men det finns flera hästar som förmodligen ALDRIG kommer att lämna Isländsk mark oavsett hur högt pris man bjuder.
 
Sv: Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

Eftersom vi idag har en elit i Sverige inom islandshästsporten som satsar stora pengar för att ta fram bra tävlingshästar så kommer rasen i Sverige utvecklas mot tävling.
Det borde gå att ta fram bra ridhästar för fritidsryttaren också men det är inte lika lönsamt. Handen på hjärtat, alla vill ju ha hästen med stort H, eller? Nu är det inte så lätt att ta fram bra tävlingshästar, då hade vi ju ingen elit. De som inte passar för tävling blir vanliga ridhästar och många blir nog väldigt bra sådana också. Våra svenska elitryttare vill nog inte heller ändra på islandshästens naturliga förutsättningar.

Hur gör de på Island? Vilka hästar går på export, vilka behåller de själva? Där kommer naturligtvis pengar med i bilden, Islandshästen måste vara en viktig exportkälla för Island och därmed skickar de inte ”skräpet” till oss, de exporterar de hästar vi vill ha. Men är det så lyckligt att det är de hästar islänningarna själva INTE vill ha? De använder ju hästen till så mycket annat än bara för fritid och tävling.

Att ändra på denna utveckling är nog svårt, det förekommer överallt där det finns avel och uppvisningar med domare. Titta på t.ex. hund- och kattutställningar. Det har mycket att göra med tycke och smak för den/de som bedömer.

Så sitta här och tycka det är enkelt, fast det inte gör någon nytta.:smirk:

Men hur ska egentligen vår käre islandshäst se ut? Kan vi bestämma oss för det?
Jag slår vad om att det finns lika många olika svar på den frågan som det finns päls på min kära ”raggsocka”

Det är mycket riktigt i det du sdkriver men varför skall vi bestämma oss för en sort?! På Island har sort och typ, stam och lynne varit fritt att avla på som man behagade efter vad för häst man ville ha i 1000 år och är så än! Hästen med stort H ser inte likadan ut för alla! Det är många högt bedömda hästar som inte tilltalar mig alls! Jag tilltalas däremot av tex Órri men han döms av många som att vara ful i exteriören! Men jag gillar hans korta, kompakta men högt ansatta hals, jag gillar att hela hästen är kompakt och satt. Han utstrålar medeltida stridshästens brutala styrka och kraft och det gillar jag! Jag är inte förtjust i hästar med en rak, smal hals, ibland tom välvd åt fel håll, sk hjorthals! Men sådana har bedömts högt, fast det enligt mycket gammal veterinär- och exteriörpraxis anses som ett exteriört fel!!! Och jag tycker det är extremt fult, särskilt då islandshästen inte sällan har ett något stort och långt huvud som i förhållande till den smala halsen ser helt oproportionerligt stort och oharmoniskt ut!

Vad gäller gångarter vill jag ha en snabb, klockren, extremt mjuk, vägvinnande tölt och rena, mjuka, vägvinnande och smidiga grundgångarter. Jag vill ha en uthållig och behaglig långfärdshäst, den som beskrivs i de gamla sagorna. Det är hästen med stort H för mig och många andra! Vi är inte intresserade av nättbyggda, långhalsade, smalhalsade hästar av tävlingstyp med extrema lyft och mer stötig gång pga det senare! Och jag vet inte om hästarna blivit bättre ridhästar acv den här aveln heller. Det finns och har alltid funnits hästar med lätt för gångarterna och svårt för dem. Däremot exporterar väl inte Island så många av den sämre typen längre och de flesta av dem hittar man i så fall på turridningar. De som köper islandshäst idag har i regel mer kunskap att välja en med bättre förutsättningar. Men det har alltid funnits bra hästar men med lite mindre höga lyft, och en bra naturtöltare med gott lynne rider man in och får 4 klockrena och bäriga gångarter på på 2 månader och då kan den också ridas av icke islandshästvan ryttare i rena gångarter, givetvis med rätt instruktioner.

Många av dessa på tävlingsindivider avlade hästar behöver längre tillridning för att få rena gångarter, särskilt tölt, och för att bli stabila i psyket att rida ut med + att de kräver mer av ryttaren vad gäller att jobba för att få fram gångarterna. Jag som ridit i 35 år varav 13 år på islandshäst och ridit in många hästar, klarar av att få fram rena gångarter men jag är inte förtjust i hästar som kräver signaler hela tiden och arbete för att gå rent! Jag gillar hästar som jag tränar fram till egen bärighet och som jag kan lita på håller den klockrena tölten, utan stöd i handen och utan ständiga signaler/hjälper, från det jag givit en signal till jag ber den förändra tempo eller gångart! Jag jämför det med en hund som jag säger till fot en gång och så går den där snällt jämfört med en hund som kräver ständiga upprepningar av kommandot! Och inte heller gillar jag hästar som kräver ett sk stöd i munnen för att kunna hålla formen och dämpa ner farten pga viljan! Lika lite som jag gillar hundar som drar och som jag måste hålla på plats!

Mao ord, jag gillar lyckliga, lydiga, lättarbetade hundar och hästar som jag kan koppla av med och njuta av både ridturen och promenaden. Om sedan andra vill ha det på annat sätt, so fine for me, så länge man slipper läsa att 24 % av hästarna på NM har sår i munnen! Det är en gräslig utveckling! Avel skall bedrivas på alla friska och veterinärmedicinskt sunda hästar, oavsett typ, stam och blup. Det skall tillfredställa alla smakinriktningar och inte enbart inriktas på tävling. Jag har liksom flera andra slutat gå på både tävlingar och visningar pga att det är för många likartade stereotypa hästar av en typ jag inte helt gillar på dessa tillställningar och dessutom förekommer alltför ofta alltför hård ridning, vilket NM i Danmark med 24% av hästarna skadade i munnen visar. Det är ingen avkoppling att se sådant. Man blir bara irriterad och förbannad!
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

På Island har man en mycket kvalitativ avel, tro inte något annat. De hästar som går på export anses vara sådana som man kan låta gå. Dvs även om hästen har en hög kvalite, så kan du vara tvärsäker på att det finns flera hästar med högre kvalite kvar på Island.
Men det finns flera hästar som förmodligen ALDRIG kommer att lämna Isländsk mark oavsett hur högt pris man bjuder.

Håller med dig på allt!
Men de som går på export ska du vara säker på håller god kvalité så länge det finns en efterfrågan
 
Sv: Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

Avel skall bedrivas på alla friska och veterinärmedicinskt sunda hästar, oavsett typ, stam och blup. Det skall tillfredställa alla smakinriktningar och inte enbart inriktas på tävling. Jag har liksom flera andra slutat gå på både tävlingar och visningar pga att det är för många hästar av en typ jag inte gillar på dessa och dessutom förekommer alltför ofta alltför hård ridning, vilket NM i Danmark med 24% av hästarna skadade i munnen visar. Det är ingen avkoppling att se sådant. Man blir bara irriterad och förbannad!

Bra sagt!
Att bojkotta tävlingar och avelsbedömningar kanske är ett sätt att styra den svenska aveln att inrikta sig på en bredare variation av islandshäst?
 
Sv: Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

På Island har man en mycket kvalitativ avel, tro inte något annat. De hästar som går på export anses vara sådana som man kan låta gå. Dvs även om hästen har en hög kvalite, så kan du vara tvärsäker på att det finns flera hästar med högre kvalite kvar på Island.
Men det finns flera hästar som förmodligen ALDRIG kommer att lämna Isländsk mark oavsett hur högt pris man bjuder.

Oja, och det är inte bara av elittyp! Försök köpa snälla gamla mjuka, naturtöltande barnhästen som alla kan rida i familjen så vet islänningarna att sätta värde på dem också! De är inte till salu!
 
Sv: Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

Eftersom vi idag har en elit i Sverige inom islandshästsporten som satsar stora pengar för att ta fram bra tävlingshästar så kommer rasen i Sverige utvecklas mot tävling.

Fast å andra sidan har vi dessutom en enorm bredd där "nästan" varenda stoägare någongång tar föl på ston de tycker om, oavsett exteriör så det föds nog hästar av alla sorter, och kommer att fortsätta med det även om det satsas mycket pengar på att få fram fina tävlingshästar och att inte alla typer av exteriör på hingstar passerar genom nålsögat.

Fortfarande behöver inte en "tävlingshäst" innebära en häst som enbart springer på en ovalbana. Min häst funkar lika bra på en ovalbana som ute i skogen pulsande med snö till magen och trasslande över omkullfallana träd, eller på långtur. (När man kliver över trädstammar och vadar i vatten är det bra att ha lite längre ben :) ) Trots att han har fina gångarter och är ganska "sportigt" byggd.

Sådana hästar gillar jag som funkar till det mesta. Men någon barnhäst är han nog inte, har inte provat sätta något barn på honom. Det finns en hel del vettiga avlare i sverige också, ÄVEN som avlar för att få fram fina tävlingshästar. De flesta människor tror jag uppskattar lättridna uttrycksfulla hästar med bra lynne. Tävlingshäst behöver inte vara likhetstecken med het, hård i munnen och svårriden. Även om det finns många sådana. Mycket sådant beteende tror jag också kommer från pressande träning och felaktig och eller för snabb inridning. Eller helt enkelt på att många köper hästar som är över deras förmåga för att snabbt komma framåt på tävlingsbanorna.
 
Sv: Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

Fast å andra sidan har vi dessutom en enorm bredd där "nästan" varenda stoägare någongång tar föl på ston de tycker om, oavsett exteriör så det föds nog hästar av alla sorter, och kommer att fortsätta med det även om det satsas mycket pengar på att få fram fina tävlingshästar och att inte alla typer av exteriör på hingstar passerar genom nålsögat.

Fortfarande behöver inte en "tävlingshäst" innebära en häst som enbart springer på en ovalbana. Min häst funkar lika bra på en ovalbana som ute i skogen pulsande med snö till magen och trasslande över omkullfallana träd, eller på långtur. (När man kliver över trädstammar och vadar i vatten är det bra att ha lite längre ben :) ) Trots att han har fina gångarter och är ganska "sportigt" byggd.

Sådana hästar gillar jag som funkar till det mesta. Men någon barnhäst är han nog inte, har inte provat sätta något barn på honom. Det finns en hel del vettiga avlare i sverige också, ÄVEN som avlar för att få fram fina tävlingshästar. De flesta människor tror jag uppskattar lättridna uttrycksfulla hästar med bra lynne. Tävlingshäst behöver inte vara likhetstecken med het, hård i munnen och svårriden. Även om det finns många sådana. Mycket sådant beteende tror jag också kommer från pressande träning och felaktig och eller för snabb inridning. Eller helt enkelt på att många köper hästar som är över deras förmåga för att snabbt komma framåt på tävlingsbanorna.

Nu beror det ju kanske på vad man menar med tävlingshäst. Jag menar elittävlingshästar som går SM, NM, VM. Toppavlade hästar. Det är ju dem som vi rekkomneras att avla på. Facit vad en hingst eller ett sto ger ser man först när avkomman är inriden och pratar vi svensk avel så har vi bara par generationer som är rent svenskavlade, dvs efter svenskavlade ston och hingstar. Än så länge rider vi mest på det som är Islands förtjänst och utveckling. Det var på NM det var 24% som var skadade i munnen. Man borde kanske då förvänta sig att det är proffstränade hästar som rids av proffs som inte skaffat sig en häst över sin förmåga, eller?!

Annars finns det väl rätt så några hästar som klarar både lättare tävling och skogsridning och dem har jag ingenting emot, tvärtom. En häst skall som du säger vara allround och din låter väldigt trevlig. Och liksom du så har jag ganska höga krav på vad jag skulle kalla för barn- och nybörjarhäst. Mina hästar har i de de flesta fall varit som din. Trevliga att rida i skogen och hade klarat sig hyfsat på tävling om jag haft det intresset, trygga och bra men endast en knapp handfull skulle jag klassa som barn- nybörjarhäst av det 80-talet som jag haft. För en sådan gäller ju inte bara ett medfött mycket godmodigt lynne utan också rätt uppväxt, hantering och träning. Men en häst med det rätta lynnet kräver inte så lång träning, det rör sig om fåtalet månader, medan andra blir bra med åren eller hyfsade och ytterligare andra aldrig blir pålitliga tillräckligt.

Tyvärr ser jag både hos andra avlare och mig själv att ju mer toppstammat blod ju färre av avkommorna platsar i min definition av barnhäst, även efter lång träning. Men visst finns de, liksom det finns olämpliga individer som föds efter bra föräldrar, men proportionerna blir att det mest föds tuffa hästar efter tuffingar och lugna efter lugna, vilket ju är meningen med en målinriktad avel också! De känsligaste hästarna hos mig själv kan nästan rangordnas i känslighet efter hur hög blup de har medan de med låg blup oftare har ett mer behagligt och lätthanterligt psyke. Detta märktes tex tydligt på nyårsnatten! Lågbluphästarna tog det lugnt och oroligast var de två med högst blup och mest känd stam (Faktiskt båda med Órri som farfar, säger jag som verkligen beundrar Órri)! Det är två hästar som annars är snälla att hantera, men känsliga. Snällhet är ju inte detsamma som trygg och cool och jag vill ha både och i en häst jag kallar för barnhäst, precis som jag tror du resonerar också. Och det är ju så även inom andra raser att förädlingen för tävling ger mer heta och känsliga hästar, så islandshästen är ju inte unik. Men vi har inte avlat så många generationer med enbart inriktning på tävling än på islandshästen så de riktiga effekterna ser vi först om 10-20 år och det är då vi märker om vi gjort ett stort misstag med vår avelsinriktning idag!
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

*KL*

Jag tror, att många köper en häst som inte passar dem. Variationen i lynne och sinne hos hästarna skapar en kemi som inte gå ihop med dess ägare. Då säger man automatiskt att hästen har dåligt lynne, eller hårt lynne. Det behöer inte vara så, utan att ryttaren helt enkelt inte passar ihop med hästen.

Många hästar behöver arbeta, jobba, använda huvudet. Annars blir de "struliga" och fungerar inte med sin ägare som inte förstått hästens behov. Så får den alltså "dåligt lynne" så är saken ur världen.
 
Sv: Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

Vi har hållit på med avel under många år. Vi har alltid haft som mål att få fram allsidiga hästar.
Är en häst allsidig, dvs har rena mjuka gångarter och ett bra temperament kan man använda den till det mesta. Det är tycker jag är en grundförutsättning för en bra häst.

Problemet är att skapa en bra måttstock på en allsidig häst. Sådana diskussioner förekommer på Island också.

Vad jag tycker att man måste vara uppmärksam på är att för tillfället är avelsmålet exteriörmässigt sett mycket inriktat mot att förlänga benen och halsen och att bålen ska göras liten. Hur detta kommer att påverka hästarna och hur hästarna kommer att se ut årtionden framåt beror helt på hur avelsmålet kommer att tillämpas. I förlängningen kan hästarna få ett mer likartat utseende, variationen försvinner. Dessutom kan stora exteriörförändringar påverka hållbarhet och fertilitet.

Jag anser att det är viktigt att ta fram övre gränser på hur stora förändringarna ska få bli. När börjar förändringarna påverka hållbarheten och fölning?När börjar förändringarna påverka rasutseendet så att islandshästen inte går att skilja från andra raser? När börjar förändringarna påverka balans och gångartskvalitet, så att islandshästen inte längre kan behärska fem gångarter av hög kvalitet?
 
Senast ändrad:
Sv: Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

Jag vet inte om detta igentligen hör hit men när jag sitter och läser tråden kommer jag att tänka på våran gamla Kaldur (är nu ute på foder och 26 år gammal)
När vi köpte honom fanns det bara en växel och det var fullt ös medvetslös, han vat inte lätt och rida och det tog många års träning att få honom att kunna skritta lungt och sansat, att inte springa ifrån en, samtidigt var han min hjälte, han gjorde allt man bad om (utom att lugna ner sig)
Han kom till Sverige från Island och skulle säljas som en "snäll, lugn och trygg familjehäst"
Jag tänker ofta på hur det hade gått för honom om det blivit så.
 
Sv: Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

Nu beror det ju kanske på vad man menar med tävlingshäst. Jag menar elittävlingshästar som går SM, NM, VM. Toppavlade hästar. Det är ju dem som vi rekkomneras att avla på.

Ja det är ju sant, min lär antagligen inte vinna vare sig SM eller VM ;) Men jag hoppa satt det fortfarande på toppen finns lika allsidiga hästar som honom. Jag gillar inte heller att det uttalats att vi i princip bara borde använda förstaklasshingstar i aveln. Men vad jag menar är att det trots allt bara är just rekommendationer, lyckligtvis får man använda vilka ston och hingstar man vill och tycker om exteriören på, och så länge det är tillåtet borde risken vara liten att mångfalden försvinner.

pratar vi svensk avel så har vi bara par generationer som är rent svenskavlade, dvs efter svenskavlade ston och hingstar. Än så länge rider vi mest på det som är Islands förtjänst och utveckling.

Det har du alldeles rätt i, de flesta jag ridit som varit svenskfödda har nog som mest varit bara första generation svenskfött, om ens det. Eller med bara en svenskfödd förälder. Eller helt svenskavlad skall man kanske säga. Samtidigt så tycker jag att det finns ganska gott om svenska hingstar med rejäla påkar till ben och även med rejäl bål och likaså svenskfödda avkommor som hör till den rejäla sorten.

Man borde kanske då förvänta sig att det är proffstränade hästar som rids av proffs som inte skaffat sig en häst över sin förmåga, eller?!
Det har du visserligen rätt i, men det finns nog en och annan från kategorin köpa häst över sin förmåga. Men jag undrar också om det verkligen är hästarnas lynne som är problemet, eller ens alla gånger ryttarens hand, utan utrustningen i många fall. En oerhört stor mängd fritidshästar har också, bett och nosgrimmerelaterade skador, Både lugna och heta, så det borde statistiskt sett förekomma i rätt stor utsträckning även på högre nivå. Slemhinnorna i munnen är känsliga. (Jag menar inte att det är ok med sår i munnen, absolut inte, men jag menar att det kanske inte sitter i lynnet att det blir så)

Angående barnhästar så är det samma för mig, jag har eftersom jag i omgångar jobbat med Islandshästar ridit kanske 120 olika hästar, och sett och hanterat ännu fler, men riktiga stjärnor till barnhästar det har jag inte hittat många, baserat på det relativt stora underlaget undrar jag om islandshästen generellt sett verkligen någonsin varit en lämplig barnhäst? Marknaden finns ju defenitivt och jag tror att många skulle betala dyrt för en riktig familjehäst som alla från treåringen i familjen till de tävlingsintresserade kan ha glädje av. Håller med om att det antagligen kommer många heta nerviga hästar ur en tävlingsinriktad avel. Men håller fortfarande fast vid att jag tror att det är så väldigt många fler som som avlar efter eget huvud och inte använder topphingstarna utan dem de personligen tycker om, och de ston de personligen gillar utan tanke på tävlingsbanor att det borde vara relativt liten risk att rasen förstörs på grund av att en mindre klick avlar för att få fram elithästar? Även om "Elitklicken" hörs och syns mest så är det "resten" som är flest och på det stora hela producerar flest hästar. Eller hur?
 
Sv: Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

Jag vet inte om detta igentligen hör hit men när jag sitter och läser tråden kommer jag att tänka på våran gamla Kaldur (är nu ute på foder och 26 år gammal)
När vi köpte honom fanns det bara en växel och det var fullt ös medvetslös, han vat inte lätt och rida och det tog många års träning att få honom att kunna skritta lungt och sansat, att inte springa ifrån en, samtidigt var han min hjälte, han gjorde allt man bad om (utom att lugna ner sig)
Han kom till Sverige från Island och skulle säljas som en "snäll, lugn och trygg familjehäst"
Jag tänker ofta på hur det hade gått för honom om det blivit så.

Ja du det kan man undra och det är idag många hästar som utannonseras som familjehästar bara för att de inte har tillräcklig kapacitet för tävling. Och många som inte klarar av att sina hästar efter ett tag därför att ryttaren inte har den kapaciteten och så klassas hästen snabbt för att ha dåligt lynne fast det egentligen är som så att den marknadsförts felaktigt. Och ju mer tävlingsblod vi avlar på, desto färre ryttare klarar verkligen dessa avkommor och desto fler "problemhästar" blir det! Lång tillridning räcker inte i längden för att göra en känslig häst till en trygg häst som de flesta kan rida. En känslig häst kräver en trygg och säker ryttare för att fortsätta må bra. Det går inte att rida till den och tro att den sedan skall funka för de flesta bara för att den är trygg med den trygge ryttaren. Det blir problem ganska snart om en "vanlig" och lite mindre säker ryttare rider hästen. Den blir osäkrare för varje dag och till sist funkar det inte. Jag veta flera som råkat ut för detta och försöker med att lämna hästen på träning, gång på gång. Det funkar ett tag och sedan är det problem igen. Man skall inte sälja i grunden känsliga hästar till annat än mycket trygga och säkra ryttare! Men det är ju en jäkligt bra affär för tränarna att få tillbaka hästen på träning med jämna mellanrum...
 
Sv: Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

Ja det är ju sant, min lär antagligen inte vinna vare sig SM eller VM ;) Men jag hoppa satt det fortfarande på toppen finns lika allsidiga hästar som honom. Jag gillar inte heller att det uttalats att vi i princip bara borde använda förstaklasshingstar i aveln. Men vad jag menar är att det trots allt bara är just rekommendationer, lyckligtvis får man använda vilka ston och hingstar man vill och tycker om exteriören på, och så länge det är tillåtet borde risken vara liten att mångfalden försvinner.



Det har du alldeles rätt i, de flesta jag ridit som varit svenskfödda har nog som mest varit bara första generation svenskfött, om ens det. Eller med bara en svenskfödd förälder. Eller helt svenskavlad skall man kanske säga. Samtidigt så tycker jag att det finns ganska gott om svenska hingstar med rejäla påkar till ben och även med rejäl bål och likaså svenskfödda avkommor som hör till den rejäla sorten.


Det har du visserligen rätt i, men det finns nog en och annan från kategorin köpa häst över sin förmåga. Men jag undrar också om det verkligen är hästarnas lynne som är problemet, eller ens alla gånger ryttarens hand, utan utrustningen i många fall. En oerhört stor mängd fritidshästar har också, bett och nosgrimmerelaterade skador, Både lugna och heta, så det borde statistiskt sett förekomma i rätt stor utsträckning även på högre nivå. Slemhinnorna i munnen är känsliga. (Jag menar inte att det är ok med sår i munnen, absolut inte, men jag menar att det kanske inte sitter i lynnet att det blir så)

Angående barnhästar så är det samma för mig, jag har eftersom jag i omgångar jobbat med Islandshästar ridit kanske 120 olika hästar, och sett och hanterat ännu fler, men riktiga stjärnor till barnhästar det har jag inte hittat många, baserat på det relativt stora underlaget undrar jag om islandshästen generellt sett verkligen någonsin varit en lämplig barnhäst? Marknaden finns ju defenitivt och jag tror att många skulle betala dyrt för en riktig familjehäst som alla från treåringen i familjen till de tävlingsintresserade kan ha glädje av. Håller med om att det antagligen kommer många heta nerviga hästar ur en tävlingsinriktad avel. Men håller fortfarande fast vid att jag tror att det är så väldigt många fler som som avlar efter eget huvud och inte använder topphingstarna utan dem de personligen tycker om, och de ston de personligen gillar utan tanke på tävlingsbanor att det borde vara relativt liten risk att rasen förstörs på grund av att en mindre klick avlar för att få fram elithästar? Även om "Elitklicken" hörs och syns mest så är det "resten" som är flest och på det stora hela producerar flest hästar. Eller hur?

Du har rätt i mycket men det är väldigt få godkända hingstar som har det lynne som krävs på en barnhäst och det är trots allt bara vissa typer av hingstar som blir godkända. De riktigt grova, naturtöltarna med mjuk, ren gång men medelbra lyft, de lugnaste med lämplig vilja för att avla familjehästar, de går inte in. Men visst, man kan avla på dem ändå, och betala straffavgifter för det...

Jag har som sagt samma erfarenhet som du vad gäller sällsyntheten av barnhästar och jag förstår vi sätter samma höga krav för vad som kallas barnhäst. På Island är det mest de med den inriktningen på aveln att avla mjuka hästar som alla kan rida och med egen och mestadels obedömd gårdshingst med udda stam och låg blup pga att hästarna i generationer inte varit bedömda, som har de här pärlorna. Aveln har liksom varit delad i tävlingsavel och mer turridnings- och bruksavel på Island och de första kullarna av importer kom mestadels från dessa gårdar med egen bruksavel. Det är de som gett rasen dess rykte som barnhäst. Så visst finns de och tom flera stycken på samma stäle, bara man kommer till rätt gård!

Jag hoppas du har rätt i att de flesta tänker längre än till topptävlingsavel! Som du säger är det "eliten" som märks mest och det låter som en oerhört lättande tanke om de är i minoritet att avla hästar efter elittänkande!
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Så här såg islandshästen ut i Sverige för 30 år sedan!

Hej igen,

Visst "borde" det vara fler "buskavlare" än elitavlare med tanke på hur mycket föl det föds i sverige varje år och de flesta "avelsgårdar" får väl rimligtvis inte mer än kanske på sin höjd tio föl om året och som sagt så är det väldigt många andra som tar föl, och det på ston av alla sorter, med diverse hingstar. Klart de riktigt barnvänliga borde avlas massor på. Några finns det ju trots allt, tom svenskfödda, och även hingstar som kanske inte själva är barnhästar, men som i allmänhet ger väldigt lugna och trevliga avkommor.

ÄR det verkligen så illa att kraven är för höga för att en barnvänlig hingst skall kunna gå igenom? Mjuk och behaglig gång och barnvänligt sinne behöver som vi vet inte innebära en seg häst med låg aktion. Däremot kanske det inte finns så många överhuvudtaget av den sorten. De allra grövsta och stabbigaste hingstarna går inte igenom däremot, det håller jag med om, och kan tycka att det är synd, men det är ändå en hel del rejäla killar som finns i aveln.
 

Liknande trådar

Islandshäst Hej kära bukefalister. Det här är en lång text så ni som orkar ta er igenom den; tack! Jag har ett ganska normalt problem tror jag...
2
Svar
33
· Visningar
8 212
Senast: As_Vegas
·
Islandshäst Jag kan inte så mkt om det här, därför frågar jag. Under mina år (inte så många) med islandshästar har jag snappat lite här och lite...
2
Svar
33
· Visningar
8 857
Senast: moli
·
Islandshäst Jag lovade i en annan tråd att leta fram text och bild från mina böcker om de islandshästar som importerades till Sverige på 1910-talet...
Svar
4
· Visningar
2 923
Senast: OlleAtlas
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp