Hur red man islandshästar förr?

[Gry]

Sv: Hur red man islandshästar förr?

Delvis KL

Ja, tack!!! Både för klipp å bilder! :-)

Ja lite paff över grispassen! Och ridstilen *fniss*.

Men jättefina hästar! Inga superlyft dock.

 

[Lobelia]

Sv: Hur red man islandshästar förr?

Inte så konstigt med grisepass, man tävlade inte i tölt och det blev nog liksom vad det blev när man prioriterade annat.

 

[Gry]

Sv: Hur red man islandshästar förr?

Nej, det såg nog mest ut som att när de grispassade så var det mest transportsträcka, inte tävling.

 

[Lobelia]

Sv: Hur red man islandshästar förr?

Jag tror inte de tävlade i tölt, det var mest kapplöpningar.

 

[Is]

Sv: Hur red man islandshästar förr?

Kan bara nicka och instämma

 

[Mist]

Sv: Hur red man islandshästar förr?

KL

Blev lite insprirerad av den här tråden och började kika på lite klipp från olika Landsmót och kan konstatera att rätt mkt har hänt mellan 1994 (det första LM jag var på) och förra året tex.

http://youtu.be/Bze4E31DpdQ
Självaste Orri -94. Det roliga är Gunnars kommentar om vilken enastående häst han är och då hade man ingen aning om hur enastående han verkligen skulle visa sig vara (inom aveln)

http://youtu.be/Wq96EafEvZM

B-flokksfinalen förra året.
Man kan konstater att hästarna gick i högre form -94 (inte bara Orri, ibakgrunden skymtar andra ekipage med ännu högre form) och att frambensaktionen har blivit mer extrem

 

[Balderum Norr]

Sv: Hur red man islandshästar förr?

Tack Mist!! Kul se skillanderna!

 

[kryddelydd]

Sv: Hur red man islandshästar förr?

Samtidigt så är det ju så att i "framställningen" av tävlingshästar blir det vissa "biprodukter", dvs. de hästar som inte är tillräckligt bra för tävling, men en mkt bra och trevlig ridhäst. Jag förundras alltid över att man, bara för att man inte vill tävla, nöjer sig med en häst som inte töltar rent, har sämre exteriör och/eller kanske tom dåligt psyke. Vrf ska det ena utesluta det andra?

En häst som är avlad mot tävling/avel med allt vad det innebär (välbyggd, lätt för gångarterna, arbetsvilja) är roligare att rida än den där egensinniga grisepassaren som "är så snäll" tills man skulle vilja sätta liiite krav på den. Då är det helt plötsligt ingen mysig liten gulleponny längre utan en häst som man ständigt måste övertyga och i slutändan ändå inte får lättriden och mjuk (så länge man inte låter den lulla i sitt eget tempo på sina egna villkor).

Jag tror inte att det är lämpligt att avla enbart på tävlingsindivider.
Jag har i och för sig inte varit i direktkontakt med topptävlingshästarna, men utifrån det jag sett, är topptävlingshästarna betydligt skarpare i psyket och har mer motor jämfört med fritidshästarna.
Alla vill inte ha extremt mycket motor och därmed tvingas hålla emot framtill för att hålla kontrollen.

Jag tänker att en häst som har "för mycket" motor för ryttaren, blir utsatt för ständig handbroms. Ständig handbroms gör inte nytta för gånarternas renhet heller.
En häst som har för mycket motor för sin ryttare råkar troligen ut för ständig handbroms vilket inte kan vara trevligt för hästen.

Jag inser att tävlingsryttarna sannolikt inte rider med lika hård tygelkontakt vid träning därhemma till vardags som det som syns på tävlingsbanan.

Jag tror på en blandad avel där man också faktiskt tänker extra noga på hästens lynne, utan att för den skull använda "skräphästar".
Man bör nog utnyttja WF och bedömningar för att kompensera det (ofta) obedömda stoets svagheter.
Exempelvis, ett sto som är väldigt stressad och het ska nog inte kombineras med hingsten med 9.5 i vilja - om man vill ha fram en trevlig fritidshäst. Oavsett gångarter.
Däremot kan det vara helt OK om man eftersträvar en topptävlingshäst, under förutsättning förstås att stoet är bra i gångarterna.

Faktiskt tror jag inte att all avel måste vara extremt målinriktad. Självklart tycker jag att professionell avel, jag tänker då på de företag som föder upp islandshästar för försäljning, ska vara både målinriktad och seriös och absolut inte ska bedrivas på eksemston (önskedröm, jag vet).
Fritidsavel däremot tycker jag är mer OK att man tar sitt sto och väljer en vettig hingst. Den vettige hingsten ska självklart vara bedömd eller ha licens som BLUP-individ även om jag tror att de professionella uppfödarna har större förutsättningar att välja rätt BLUP-hingst jämfört med hobbyavlarna som tar enstaka föl på sitt sto och då kanske väljer BLUP-hingst i stället för bedömd hingst som visat vad den går för.

Problemet, utifrån BLUP-hingstar i hobbyavel är att BLUP ju inte garanterar rena gångarter...och kanske hobbyavlaren inte har koll på stamtavlor och förutsättningar på samma sätt som de professionella uppfödarna bör ha.

Det blev ett långt tänkande och spekulerande kring avel, något off topic från trådens ämne, men jag tycker att det är intressant.

Över huvud taget blir jag lite bekymrad när människor är mycket kategoriska och förespråkar ett enda "rätt" sätt.
Visst, dagens marknad är ganska tight och det är inte lätt att sälja häst och det behövs inte en drös "skräpindivider" som det är svårt att finna nya hem till. Men det är ju ingen garanti att få rena gångarter även vid avel som siktar mot tävlingsindivider.

 

[kryddelydd]

Sv: Hur red man islandshästar förr?

KL

Blev lite insprirerad av den här tråden och började kika på lite klipp från olika Landsmót och kan konstatera att rätt mkt har hänt mellan 1994 (det första LM jag var på) och förra året tex.

http://youtu.be/Bze4E31DpdQ
Självaste Orri -94. Det roliga är Gunnars kommentar om vilken enastående häst han är och då hade man ingen aning om hur enastående han verkligen skulle visa sig vara (inom aveln)

http://youtu.be/Wq96EafEvZM

B-flokksfinalen förra året.
Man kan konstater att hästarna gick i högre form -94 (inte bara Orri, ibakgrunden skymtar andra ekipage med ännu högre form) och att frambensaktionen har blivit mer extrem

Ja och vid båda tävlingarna var hästarna väldigt hårt hållna i munnarna. Från förra året ser ju skimmeln hyfsat nöjd ut, övriga hästar försöker komma fria från bettet antingen genom att försöka gapa eller genom att ruska på huvudena för att få lite utrymme.

Tyvärr inte så harmonisk ridning.
Men visst är det fina, läckra hästar som är laddade och hopridna.

 

[Mist]

Sv: Hur red man islandshästar förr?

Håller inte riktigt med dig här, har nu kollat ganska noga på det senare klippet och jag tycker faktiskt att de flesta rider fint. Ser inte mkt gapande munnar och huvudkast men vi kanske har olika referensramar....

 

[kryddelydd]

Sv: Hur red man islandshästar förr?

Vi har nog olika referensramar. Jag är mest van vid westernridning och där ruskas det inte på huvuden. Inte på den nivån, åtminsonte, även om det förstås finns på låg nivå.

 

[Balderum Norr]

Sv: Hur red man islandshästar förr?

Jag håller med Mist, jag tycker ridningen är fin så som den ses. Gunnar Árnason rider mycket bra, liksom Einar Øder som jag sett många gånger förr och min första häst var inriden av Gunnar, den var oerhört känslig för sitshjälperna och en dröm att rida.

Det finns ofta mycket spänningar och energi i hästarna. Jag har fått se min egen häst filmad och när all energi kommer loss och han vill släppa iväg gapar han. Han rids med vanligt anpassat bett och med löst sittande nosgrimma och jag har honom på lätt tygelkontakt samt regelbundna besök hos TL med beröm godkänd munhåla.

Så jag tror inte det är så enkelt, kryddelydd. Jag tycker jag kan se skillnaden när hästen verkligen hålls för hårt och när den inte är det. Kanske ser jag för lätt på det. Jag tror inte det, hoppas jag.

 

[kryddelydd]

Sv: Hur red man islandshästar förr?

Så jag tror inte det är så enkelt, kryddelydd. Jag tycker jag kan se skillnaden när hästen verkligen hålls för hårt och när den inte är det. Kanske ser jag för lätt på det. Jag tror inte det, hoppas jag.

Vem har sagt att det är enkelt.

Men jag tycker inte om att se sträckta tyglar som går till stångbett där skänklarna är lika bakåtriktade som tyglarna.
Som sagt, vi har olika referensramar.

Jag inser också att hästarna är mycket laddade.
Men jag tycker inte att det heller är önskvärt med maximalt laddade hästar. Jag tycker att det är önskvärt med hästar som presterar utan att vara så laddade att man behöver ett konstant ganska stramt drag i tyglarna.

förresten.
Jag påstår verkligen inte att jag kan rida dessa hästar alls. Jag påstår inte att jag själv är något proffs.
Men när det i stort sett bästa som finns handlar om försök att gapa emot (det syns på de flesta av hästarna) och hästar som försöker slå sig fria, och ca 1.18 - har jag för mig - blir det ett prydligt ryck i hästen mitt framför kameran, då tycker jag kanske att annat ska eftersträvas.

Man kan förstås inte jämföra hobbyryttarna med eliten, även om jag är väl medveten om att för hård ridning finns inom alla discipliner i alla länder.

Det är väl bara det att min önskedröm är att se något annat av eliten. Inom islands, western (man ser en hel del ful ridning där), dressyr.
Hoppning ska vi inte tala om när det gäller tuff betsling och ganska hårda tygeltag...

något mjukare är eftersträvansvärt i min värld.

Å andra sidan fungerar antagligen inte den motståndsfria och spänningsfria ridningen på tävling eftersom det antagligen inte betalar sig i poängen.

 

[moli]

Sv: Hur red man islandshästar förr?

Vem har sagt att det är enkelt.
Men jag tycker inte om att se sträckta tyglar som går till stångbett där skänklarna är lika bakåtriktade som tyglarna.

Fungerar inte ett isländskt stångbett som så att skänklarna blir lika bakåtriktade som tyglarna när huvudet är i önskad position? (Beroende på den enskilda hästens förutsättningar där den arbetar bra) I det läget släpper kedjan om man spänt den lagom löst. Skulle man ha tygelkontakt och linjen mellan hand och bett är bruten så ligger kedjan an mot hästen. Alternativet är givetvis att rida på hängande tygel, då är kedjan också lös.

Rätta mig om jag har fel, har sålt mitt stångbett så jag kan inte dubbelkolla att jag har rätt. Men så minns jag det från när jag använt det bettet och känt efter hur det inverkade.

Eftersom Buke är forum för missförstånd och ordvrängeri så menar jag inte på något vis att bettet ska användas för att brotta in hästen i en påtvingad form med hjälp av hur man spänner kedjan. Bettet fungerar INTE/ är inte lämpligt på en oskolad häst, och ska INTE användas på en häst som går emot bettet.