Roligt med barn?

[Cyllene]

Sv: Roligt med barn?

Min granne som nu har 4 vuxna barn sa till mig när jag var gravid "bit ihop, inget är kul innan de blir 1 år2). Lite hårt men hon hade en poäng. Jag är van att vara väldigt aktiv men fick ett barn som vägrade vagn, vägrade bil och som inte sov en natt innan två års ålder så mitt liv blev ju självklart helt upp och ner. (Dessutom en vansinnigt jobbig graviditet som innebar att jag var invalid och inte kunda sova/gå/jobba/rida osv under 6 månader)

Men samtidigt så fanns det ju en kärlek till den lilla krabaten som för varje dag och månad växte sig starkare. Ju mer kontakt man får med barnet och ju mer personlighet de får desto roligare blir det ju.

Nu är sonen 3 år gammal och han är HELA mitt liv och absolut det finaste som finns. Han är min bästa kompis, rolig, klok och omtänksam och jag har nog haft mitt livs roligaste sommar. Det är så knasigt att jag faktiskt ska skaffa mig en till och gå igenom allt igen! ;-)

 

[ako]

Sv: Roligt med barn?

Beroende på person, om insikten finns där eller inte. Min kompis gick iväg enbart för att folk tryckte på att det måste vara något fel. Det som hände var att hon fick det hon visste bekräftat. Hon mådde inte dåligt egentligen, det var väl snarare så att andra fick henne att må dåligt för att hon inte var den mamman hon förväntades vara.
Det är bara så hysteriskt att man måste gå iväg för att få det bevisat att man är frisk, borde det inte vara tvärtom.

Fast TS här är ju uppenbarligen i alla fall bekymrad av situationen, annars hade hon ju inte startat tråden? Då kan det väl knappast vara fel att man tipsar henne att ta proffshjälp till att försöka reda ut sina känslor och hitta ett förhållningssätt. Och det låter väldigt sorgligt att ingen av föräldrarna verkar se sitt barn som mycket mer än ett jobbigt måste som de blivit tvingade att ta ansvar för, knappast bra för någon i familjen.

 

[Svarta]

Sv: Roligt med barn?

Det finns ingen mormor/farmor/morfar/farfar/moster/faster(etc.) som kunde ta hand om er bebis i typ ett dygn? Jag tror att du är för trött och skulle behöva sova och unna dig en ordentlig uppfräshning.
Förr så fanns ju ofta mormor eller farmor i närheten och var ledig med tid att hjälpa till men idag jobbar ju ofta mormor och farmor och man kanske bor långt bort ifrån varandra. Men om du kommer på någon i din närhet som du känner stort förtroende för så tycker jag att du skall våga be om ett dygns avlastning. För att ha bebis är ju ett 24 timmars göra och om din förlossning dessutom var jobbig så inbillar jag mig att du skulle behöva få vila. Så blir nog allt "roligare" .
Jag tror att många skäms och skräms av vad folk skall tycka när de kanske inte orkar med sina ungar men å andra sidan så tror jag att många som fått barn ser tillbaka på tiden och undrar varför de inte bad någon om hjälp.
Lycka till!

 

[Skogstrollet]

Sv: Roligt med barn?

Men när blir det roligt?
Vad tycker du är det roligaste med att ha barn?
Hur ser fördelningen rolig tid vs jobbig tid ut hos er?

För mig började det bli roligt när sonen blev runt 1,5år och började utvecklas från bebis till barn. Han fyller två år idag och numera kan vi ha kul mest hela tiden. Bebisar är söta och visst kunde det finnas mysiga stunder, men roligt... Nja... Dels är jag nog ingen bebismänniska så, kände mig rätt begränsad av att sitta så låst, men även jag åkte på förlossningsdepression. Ska ha barn nr 2 om ca 4v och undrar om det kommer bli annorlunda eller inte, vi får se.

Det roligaste med att ha barn är att få höra hur han tänker och resonerar. Min lille kille är född med humor och säger de roligaste saker ibland. Att hämta på förskolan och se honom komma rusandes och ropar "mammaaaaaa!" med utsträckta händer är en höjdpunkt. Att se honom "ge mat till kisse" värmer mitt hjärta och likaså när han strålar av lycka över att få åka "pappabilen" och "köpa gaaass!!". Han är så stolt när han får hjälpa till att tömma diskmaskinen, vill alltid vara med på ett hörn "älpa mamma" och är tokig i fiskpinnar. Allt det där som gör just honom till honom och unik.

Fördelning rolig tid vs jobbig tid är nu ungefär 70-30 (vilket nog beror mycket på att jag är tung och trött av graviditet och inte orkar så mycket som jag vill). De roliga stunderna väger upp för de jobbiga så de känns lättare att ta sig igenom för jag vet att snart skiner han som en sol igen. Ibland när han var bebis undrade man ju om man någonsin skulle få känna sig pigg, fräsch, utvilad och avslappnad igen... (Ja! Det kommer.)

 

[IsleofSkye]

Sv: Roligt med barn?

Men hur trodde du att det skulle vara att få barn/vara förälder från första början?

Jag visste att jag inte skulle få sova, att små barn kräks och bajsar och skriker. Jag trodde att det skulle vägas upp av glädjen att se barnet växa och utvecklas. Jag trodde att kärleken till barnet skulle vara som en förälskelse där varje vaken (oskrikig) stund tillsammans skulle ge mer än de skrikiga stunderna tar. Det har man sagt till mig innan barnet kom, att barnet är det bästa som finns och att det är en gåva att vara förälder.

Efter att barnet kom och jag tar upp att jag tycker det är jobbigt så får jag kommentarer som din. Samtidigt så får jag höra av flera att det är skitjobbigt och inprincip alla har velat kasta ut ungen genom fönstret någon gång.

Varför fick jag inte höra det innan?
En vän sa tom rätt ut att hon kunde ju inte berätta för mig hur det var egentligen för då hade vi aldrig skaffat barn. Det känns delvis som om jag blivit lurad faktiskt.

 

[IsleofSkye]

Sv: Roligt med barn?

Tycker det är svårt att lämna över till pappan, han är inte så smidig alltid. Har flera gånger kommit på honom med att prata argt med barnet när det skriker och inget han gör hjälper.

Det var en annan sak som jag trodde innan, att vi skulle dela mer på det jobbiga, och att han skulle palla det jobbiga bättre.

 

[IsleofSkye]

Sv: Roligt med barn?

Jag fick fylla i ett formulär på BVC, men tyckte inte alls att frågorna matchade hur jag mådde. Har försökt prata med BVC tanten, men får ju höra mantrat det är så det är att vara förälder till leda, varvat med att barnet måste leka på mage.

Barnet hatar att leka på mage...

När jag läser om förlossningsdeprission så stämmer inprincip allt utom självmordstankar.

Särskilt jobbigt är oron för barnet, om pappan tar en promenad med barnet så går det inte lång stund innan jag fastnar i tankar på var de är och om de inte ska komma tillbaka snart. Jag vill inte oroa mig, jag vet att de kan gå en promenad, att barnet inte dör av att skrika i vagnen en stund (pappan sätter i öronproppar och går vidare)

Nu har de varit borta en halvtimme och det känns skitjobbigt kort sagt.

 

[IsleofSkye]

Sv: Roligt med barn?

Nej vi har bara varandra i närheten, min mamma finns 1,5 timme bort och är inte intresserad. Pappans mamma bor 7 timmar bort och har så klart jobb, hon har ändå varit här på sin semester och vi kunde gå på bio en kväll. Det var roligt, borde det inte vara lika kul att umgås med sitt barn när det är på gott humör som att se en film?

 

[westernsuzie]

Sv: Roligt med barn?

Jag känner igen mig i mycket det du skriver från hur jag själv kände första 4-5 månaderna med min lilla dotter. Däremot har min sambo aldrig känt som jag, utan för honom var det kärlek från första stund och han har aldrig ångrat sig minsta lilla.

Tror inte att jag hade en depression men mådde dåligt psykiskt, känslorna för lilltjejen gick minst sagt upp och ner och jag tyckte det var skitjobbigt att känna mig så begränsad, inte kunna göra det jag ville.

Min dotter är nu 7 månader och jag tycker allt känns bättre (även om jag inte riktigt är mig själv ännu, har en hel del svackor fortfarande och självklart ÄR det emellanåt fortfarande skitjobbigt att ha barn) och jag håller med de andra om att mycket blir lättare av sig själv. Men jag tror också att man måste jobba på det en del själv.
Några saker som jag har gjort och gör är att då och då lämna över ungen till sambon eller min morsa och bara sticka och handla eller rida en sväng eller vad som helst utan ett barn. Fantastiskt! Dessutom har jag tvingat mig själv att prata om hur jag känner det med min sambo. Skitjobbigt, men allt känns lättare efteråt Jag är också noga med att inte "förfalla" totalt, utan försöker ta på mig snygga kläder, sminka mig och fixa håret varje dag. Det är ett under hur mycket bättre allt känns om man känner sig fin Jag försöker också göra saker jag tycker om, t.ex. traska runt på stan, käka ute och shoppa lite osv fast det är lite krångligare nu med ett barn, för det GÅR faktiskt ändå att göra förvånansvärt mycket och det roligaste är att lilltjejen också uppskattar att komma ut lite (för henne spelar det dock mindre roll vart så där kan jag bestämma fritt ) och se folk, spännande saker osv.

 

[westernsuzie]

Sv: Roligt med barn?

Har du försökt prata med pappan om hur han tar hand om barnet? Du ska ju inte behöva oroa dig för att han blir arg om barnet är ledset eller att han sätter i öronproppar när det gråter! (Hur resonerar han då? Fattar han inte att barnet gråter av en anledning och att han måste hjälpa det??) Det är inte konstigt att du mår dåligt och tycker det är jobbigt om du inte känner att du lugnt kan lämna över barnet till honom.

 

[Sol]

Sv: Roligt med barn?

Tycker det är svårt att lämna över till pappan, han är inte så smidig alltid. Har flera gånger kommit på honom med att prata argt med barnet när det skriker och inget han gör hjälper.

Det var en annan sak som jag trodde innan, att vi skulle dela mer på det jobbiga, och att han skulle palla det jobbiga bättre.

Det här behöver ni prata om. Det är ingenting som kommer bli bättre av sig självt och det är ju en ohållbar situation att du inte ska våga lämna över barnet till sin pappa. Man kommer nog alltid stöta på situationer där man inte tänker och tycker helt lika i om hur barnet ska tas omband och det måste man kunna prata om. Att inte våga lämna över barnet är dock illa.

Kanske behöver ni båda (professionellt) stöd utifrån för att klara av föräldrarollen?

 

[Badger]

Sv: Roligt med barn?

Efter att barnet kom och jag tar upp att jag tycker det är jobbigt så får jag kommentarer som din. Samtidigt så får jag höra av flera att det är skitjobbigt och inprincip alla har velat kasta ut ungen genom fönstret någon gång.

Varför fick jag inte höra det innan?
En vän sa tom rätt ut att hon kunde ju inte berätta för mig hur det var egentligen för då hade vi aldrig skaffat barn. Det känns delvis som om jag blivit lurad faktiskt.

Ush, det var verkligen inte speciellt snällt. Men jag antar att det är lite socialt förbjudet? att klaga inför de som inte fått barn ännu? Det känns som ett märkligt beteende att köra marknadsföring ena dagen och jaha självklart är det jättejobbigt! nästa. Å andra sidan kan föräldrar kanske vara upp och ned olika dagar beroende på dagsform.

 

[Badger]

Sv: Roligt med barn?

Tycker det är svårt att lämna över till pappan, han är inte så smidig alltid. Har flera gånger kommit på honom med att prata argt med barnet när det skriker och inget han gör hjälper.

Det var en annan sak som jag trodde innan, att vi skulle dela mer på det jobbiga, och att han skulle palla det jobbiga bättre.

Det är svårt förstår jag, samtidigt som det blir knäppt att försöka handleda blir det också dumt av att låta bli. Han kanske ska läsa Penelope Leach bok om barns utveckling och om hur lite de förstår? Sedan tar det ju en stund att lugna ett barn, en hel promenad i bärsjal kanske.

Samtidigt kanske han är urstressad när du är där? Det ÄR stressande att försöka lugna ett barn med en nära släkting i närheten. Man är rädd att de tar barnet, rädd att de tycker det är fel, spänner sig och barnet blir nervöst. Kanske skulle han vara mycket lugnare om du inte var där, men man vet ju inte. Å andra sidan antar jag att han varit själv med barnet ett antal gånger så då vet du om de verkar komma överens när du kommer hem. Sedan lugnas ju ett barn lättare av en person som barnet litar på och har varit mycket med (som matar, byter, klär, bär osv)

 

[Badger]

Sv: Roligt med barn?

Barnet hatar att leka på mage...

Finns nog vissa trix för det, som att ha det på mage en kortis i knät, tvärsöver, eller ha det lite så det kan se ned på någonting (inte så att det riskerar ramla såklart) och inte bara har näsan i backen. Finns nog på internet.

att barnet inte dör av att skrika i vagnen en stund (pappan sätter i öronproppar och går vidare)

Tips är annars att bära, bärsjal och variera med vagnen. Men å andra sidan är det ganska tungt. Mitt barn gillade inte heller vagnen. (Men jag håller med någon ovanstående, det är lite konstigt att han klarar av att ha ett skrikande barn i vagnen, jag klarade inte ens några sekunder innan jag lyfte upp och bar, min man ännu kortare. Jag har gått kilometer med bebis på axel och vagn i ena handen. Även om det fortsätter skrika så är det lugnare och nog tryggare nära.)

 

[Skogstrollet]

Sv: Roligt med barn?

Särskilt jobbigt är oron för barnet, om pappan tar en promenad med barnet så går det inte lång stund innan jag fastnar i tankar på var de är och om de inte ska komma tillbaka snart. Jag vill inte oroa mig, jag vet att de kan gå en promenad, att barnet inte dör av att skrika i vagnen en stund (pappan sätter i öronproppar och går vidare)

Nu har de varit borta en halvtimme och det känns skitjobbigt kort sagt.

Om du inte känner dig trygg med att lämna över barnet till pappan så är det inget du kan komma över genom att förtränga eller förneka. Ja, alla gör olika och mitt sätt är inte det enda rätta, men om du är genuint orolig/otrygg så behöver ni prata om det.

Min BVC-tant var likadan, hon totalnegligerade det jag sa och kom bara med standardsvar som "det blir bättre" osv. Det var trist, hade hon haft lite bättre koll hade min förlossningdepression kanske upptäckts tidigare innan den utvecklades och började få psykotiska inslag (fastnade i katastroftankar och isolerade mig av rädsla för vad som skulle kunna hända). Jag vände mig till husläkare/vuxenspyk och blev tagen på allvar direkt och fick hjälp.

 

[lady_mike]

Sv: Roligt med barn?

Särskilt jobbigt är oron för barnet, om pappan tar en promenad med barnet så går det inte lång stund innan jag fastnar i tankar på var de är och om de inte ska komma tillbaka snart. Jag vill inte oroa mig, jag vet att de kan gå en promenad, att barnet inte dör av att skrika i vagnen en stund (pappan sätter i öronproppar och går vidare)

Nu har de varit borta en halvtimme och det känns skitjobbigt kort sagt.

Jag hade i början vansinnigt svårt att släppa min förstfödda med sin pappa. Jag litade på honom och va inte otrygg på det viset. Men det kändes onaturligt att vara ifrån sonen.
Jag skulle reparera en hage och ta emot två hästar när sonen va nyfödd. Pappan tog en prommis och jag minns att jag började gråta när de försvann från mitt synfält.
Jag blev hemskt stressad.
Men det är bra för papporna att få chansen till lite egentid med barnet och även om det va jobbigt för mej så va det nyttigt för mej.

Eller är det så som skogstrollet säger så måste ni prata. Det ska ni göra hur som.

 

[ako]

Sv: Roligt med barn?

Stackars du! Man behöver säkerligen inte ha självmordsttankar för att ha en depression, så sök hjälp så du får må bättre. Din sambo verkar oxå behöva stöd för det verkar ju definitivt inte som om han fixar föräldrarollen. Som du berättar att han gör är absolut inte ok att göra o jag förstår att du inte känner dig trygg att lämna barnet med honom.

Stort lycka till!

 

[Skogstrollet]

Sv: Roligt med barn?

Eller är det så som skogstrollet säger så måste ni prata. Det ska ni göra hur som.

Ja det jag var lite otydlig om var nog att prata om varför det känns som det gör.

Om det är en hormonell/biologisk drift (i brist på bättre ord) liknande den du beskriver.
Om det är en "överdriven nojjighet" hos mamman som kan bero på depression.
Eller om det faktiskt är så att pappan är "klumpig" med barnet.

 

[Jettan]

Sv: Roligt med barn?

Om inte bvc tanten lyssnar på dig måste du vända dig till någon annan, jag har fått kontakt med terapeuter osv genom kontakt med mina läkare på vårdcentralen, de skickar en remiss helt enkelt så man hamnar rätt, så ring och boka en läkartid, var bestämd och säg att du vill ha remiss, det är skitsvårt när man mår dåligt, men man måste!!!

Och du behöver prata med din sambo om hur han är med barnet och att det gör dig orolig. Om du inte kan prata direkt med din sambo kan nog en terapuet eller liknande hjälpa er med parterapi när du väl etablerat den kontakten.

Sedan skulle jag kolla upp möjligheter till andra barnvakter om ni inte har släkt som kan ställa upp, man borde kanske kunna anställa någon ibland? Tror också att man kan få hjälp via socialen om man har det besvärligt.

 

[Rumpnissen]

Sv: Roligt med barn?

För det första så har du fått flera bra tips om att ta kontakt för att utreda ev. förlossningsdepression. Det är det första som måste uteslutas!

Om det nu inte skulle vara en depression så kommer lite tankar från mig. Jag tycker de första fyra månaderna var vidriga. Jag var inte heller riktigt bered på vad som väntade, ungen var aldrig nöjd, han hatade vagnen, var inte nöjd med att ligga själv på en filt, åt hela tiden m.m. Jag var helt bunden och kunde inte lämna honom i mer än ca 45 min i taget (han åt så ofta).

Att försöka fejka glädje över blöjbyten och kräktork är ju bara dumt, det är inte det minsta roligt. Det tycker få.

Jag vet inte hur gammalt barnet är, men det är olika hur lång tid det tar att läka efter förlossningen. Ta kontakt med gyn och rådfråga! Samma med hemorrojderna, hjälper inte receptfri salva så ta kontakt med vc!

För vår del började det roliga någon gång med små glimtar vi fyra månader, riktigt roligt blev det när han närmade sig året. Just nu (han är snart två) pendlar vi mellan förtjusning och förtvivlan då han å ena sidan är den underbaraste, roligaste och härligaste ungen någonsin samtidigt som han ibland driver oss till vansinne med sitt trots. Men på det stora hela så är det faktiskt ganska underbart nu, trots att fortfarande är vaken en del på nätterna.

För någon vecka sedan läste jag en väns uppdatering på facebook: "Nu ha nn dödat sin första fluga alldeles själv!!! ) Sådan glädje har jag aldrig fattat överhuvudtaget. Det är gullipluttiga, på rosa luddiga moln har jag aldrig upplevt. Min lycka över E är högst rationell, men kärleken är otrolig, den har växt sig sådan.

OM det nu är så att du inte har en förlossningsdepression så ska du veta att det är helt okej att tycka att småbarnslivet inte är en fest, att det är skitjobbigt och bara något att ta sig igenom. Och blir det inte bättre så fortsätt prata med BVC, det finns stöd att få. Tyvärr måste man vara lite ihärdig ibland.