Lektion i går på Vims!
Alltså... tillbaka till hästen som avslöjade att jag behöver träna på att rida mer effektivt. Lite nervöst
Hon skulle gå innan men jag märkte att hon inte kom ner med de andra hästarna, så gick ner för att borsta. Katastroflerig häst från topp till tå
Blev till att borsta riktigt fort och det komplicerades litegranna iom att hon är rätt känslig kring huvudet och hela huvudet var lerigt. Hon blev inte helt ren innan jag var tvungen att sadla men från att gå från doppad i lera till att det är lite lera i man, svans och på ben är ganska bra ändå
och så blir man lite glad av leriga hästar, märktes att hon hade haft superkul i hagen!
Satt upp och fick perfekta läder från början. Woop!
Skrittade iväg och upptäckte att här finns ingen broms. Ridläraren nämnde i förbifarten att hon inte ridits sedan fredag och varit ute i hagen sedan dess och busat. Jahaja, det förklarar saken
Förklarar ochså varför Vims var lite övertaggad.
Red ungefär en miljard halvhalter tills jag kände att hon dels lyssnade på mina förhållande hjälper och dels att hon inte skulle explodera framåt om jag nuddade med skänkeln.
Sedan började jag lite smått med att rida lite böjda spår innan vi började med övningarna, och kände att Vims var väldigt överallt med sina kroppsdelar.
Första övningen var att göra tusen volt tillbaka, i början med några travsteg när man kom tillbaka till fyrkanten (hej noll broms) och sedan med galopp när man kom ut. Första fattningen blev obefintlig och ridläraren peppade mig att tänka på den effektiva ridningen och andra fattningen blev så bra att jag hamnade helt i obalans. Den här hästen kan verkligen få till det där med att fattningen ska vara i uppförsbacke. Efter det hade jag inte problem med en enda fattning - en gigantisk skillnad från sist när det var svårt för oss att få någon galopp alls och att hålla galoppen.
Efter en av fattningarna följde vi sedan fyrkanten och gick in på volterna. Vims hamnade i någon galopp där det kändes helt sjukt - som att varje galoppsteg var designat för att ryttaren ska tappa balansen och motsträvigt som f-n
Ridläraren typ "oj det där ser... obekvämt ut? fatta igen!"
Gjorde så och fick om möjligt en ännu värre galopp. Fick tipset att stå upp, men alltså, jag fick verkligen kämpa för att vara kvar. Väldigt lite broms existerade och jag tyckte det kändes som att det gick så oerhört fort (det gjorde det inte, men definitivt fortare än de andra galopperade)
Vi ökade och minskade volten lite, det var supersvårt i den där galoppen.
Till slut fick vi äntligen gå tillbaka till trav och jag pustade ut, bara för att höra att vi skulle byta varv och fatta igen. Tänkte först att näääe vill inte. Men det blev en bättre galopp! Följsam, gick att sitta bra på. Inte så jättebromsbar men däremot formbar, bärig, framåt och bra. Vi flyttade in och ut här också, och det gick faktiskt super även om det var uppenbart att Vims gärna galopperade fortare än de andra.
Vi bytte varv två gånger till och galopperade, och galoppen blev bättre och bättre
Jag var dock heeelt slut när vi saktade ner sen
Travövningen bestod återigen av skänkelvikningar. Vi skulle vända upp på medellinjen och sedan skänkelvika som en "trappa". Ridläraren hade medvetet valt en ganska så enkel övning för att vi själva skulle få göra den svårare genom att rida den så exakt och precis som vi bara kunde.
Vims var en fröjd med skänkelvikningarna! Så lätt och följsam, både att gå in i sidoförande, komma ut, och sen komma in igen. Möjligen att det då och då blev svårt att komma ur och bli rak igen - men det var definitivt mitt eget fel.
Det gjorde det väldigt enkelt för mig att liksom gå in på djupet och verkligen göra övningen så exakt som det bara gick! Vims var väldigt med på noterna och gjorde jag rätt blev det verkligen super och gjorde jag fel blev det mindre bra.
Efter det gjorde vi ett gäng serpentiner, en liten galopp till, och sedan travade vi av dem.
Jag är nöjd! Det kändes i början som att det skulle bli den sämsta lektionen med Vims jag haft men det blev till slut super och gigantisk skillnad mot innan när jag ridit henne! Det finns mer att göra men vi är nära bra samarbete. Ridläraren tyckte också att det hade blivit jättebra och tyckte att jag hade fått till superfina skänkelvikningar och framför allt att jag kommit ur skänkelvikningarna på ett fint, och välgjort sätt. Det var kul att det gick så pass bra även om jag var lite förskräckt där i första galoppen där det kändes som att jag fick klamra mig fast på en raketmotor