Ridande barn, hur hinner ni med er själva?

Nja, så går ju inte diskussionerna hos varken politiker eller forskare eller lärare eller någon - förutom de som är emot idrott då.
Här är ett par exempel på sådant jag stött på (och mer liknande om lekplatser osv).

https://www.svd.se/att-leka-ute-har-blivit-for-farligt
Flera internationella
studier visar att barn för några generationer sedan hade mycket större möjlighet att utforska omgivningen. En engelsk studie visade att 80 procent av 7–9-åringar tog sig själva till skolan 1970. Den siffran hade sjunkit till 15 procent 1990.

att många barn inte får spontanmotion. De kan inte gå själva till fotbollsplan eller pulkabacke eller cykla till skolan.
– När de inte kan gå till skolan missar de den fysiska aktiviteten; man springer, tar lite omvägar och lär sig att hitta. Men barn missar också den spontana kontakten med andra barn. Det är en rast och vederkvickelse man får innan man ska sätta sig i skolbänken.
Å andra sidan menar Pia Björklid att i den tidspressade vardag många lever i kan pratstunden med mamma eller pappa i bilen på morgonen också vara värdefull.

Maria Nordström, projektledare
för "Barn och platser i staden" och docent vid kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet, har tillsammans med Pia Björklid studerat barnens miljö vid två skolor i Stockholms innerstad. Den ena skolan har skolgård och ligger dessutom i en park som barnen får disponera delar av. Den andra skolan saknar skolgård. Barnen har bara tillgång till en smal bakgård som de delar med de boende i huset.
minskade krav på skolgårdar.
 
Fast innebär intresserad att titta på varenda match?
När jag var barn så turades föräldrarna om att skjutsa. Ofta släpptes man av och ingen förälder tittade på.
Jag började rida som 8-åring. Första året var mamma med sen åkte jag buss efter skolan.
Men- jag har alltid känt deras stöd.
Är inte största skillnaden idag att barnen blir skjutsade överallt istället för att cykla.
Finns säkert många anledningar. Här finns ingen lokaltrafik. Vi har två mil till skolan. Hade säkert räckt att mina u har cyklade dit. Nu vill de dock inte cykla i två mil utan idrottar med vänner istället.
 
Finns säkert många anledningar. Här finns ingen lokaltrafik. Vi har två mil till skolan. Hade säkert räckt att mina u har cyklade dit. Nu vill de dock inte cykla i två mil utan idrottar med vänner istället.
Vad säger du om resten angående att vara intresserad?
Måste man titta på matcher för att vara intresserad - kan man inte hjälpa varandra att skjutsa istället?
 
Har aldrig pratat om elitidrott. Jag skrev i mitt första inlägg att barn ska få satsa om de vill satsa, utefter deras möjligheter, och att jag inte håller med er som (själv) före detta elitidrottare. Jag var 19 när jag spelade i allsvenskan, visserligen 15 när jag spelade i flicklandslaget, men jag vet inte om jag tycker jag var barn utan var då på ungdomsidrott, har aldrig pratat om ELIT när det kommer till barn dock i denna tråd. Satsning behöver inte betyda elit vet du - det kan lika gärna vara att köpa egen ponny för skogsturer, eller att få möjligheten att spela hockey (oftast rätt mycket träning, sonens knattelag tränar fyra dagar i veckan, is två, innebandy en, lekar en) under de möjligheter barnet vill satsa.

De flesta lag spelar matcher. De flesta ungar som är med i lag är med och spelar matcher, min erfarenhet efter många år inom lagidrotten är också att ungar vill spela matcher och vill vara med på cuper. Självklart finns de föräldrar som saknar körkort, de är dock inte dessa jag har pratat om här. Det är en anledning, men de som är engagerade i sitt barns idrottsutövande brukar då kunna ta ett extra pass i cafeterian, det märker man rätt snart vilka är för lata eller bara tänker till sitt eget eller inte ett dugg intresserade av sina barn och vilka som faktiskt supportar sina barn i deras idrottutövande, vare sig det gäller lagidrotten, tjejen på ridskolan eller ponnyryttaren. Självklart finns det ungar som inte vill spela matcher. Eller som hellre rider på ridskola än har egen häst. VAR har jag skrivit något annat?

Och ja, du har rena fördomar om mina föräldrar. Så fel du någonsin kan ha faktiskt.


Det krävs nog en person som inte är engagerad i idrott eller barn för att kunna vända på att idrott är något dåligt ärligt talat, med tanke på hur mycket undersökningar det faktiskt finns på både det psykosociala och hälsa hos barn och ungdomar som har fritidsintressen och idrottar :angel:
Jag vet inte om det är något missförstånd men på vilket sätt argumentar jag emot dig? :)
 
Vad säger du om resten angående att vara intresserad?
Måste man titta på matcher för att vara intresserad - kan man inte hjälpa varandra att skjutsa istället?
Jag var faktiskt tvungen att titta vad jag skrivit, för nä, tror inte jag skrivit något om det heller... Det jag skrivit om engagerade föräldrar är:
"Personligen tycker jag väldigt synd om de ungar som vill spela fotboll, hockey whatever och vars föräldrar aldrig ställer upp utan alltid får förlita sig på att lagkompisarnas föräldrar tar föräldrajobbet åt dem. Stackars barn."

"Jo det krävs. Åtminstone mina ungar spelar matcher. Vi har också föräldrar som aldrig orkar röra ett finger, vi andra får skjutsa åt dem. Att låta en åttaåring åka buss i fem mil till en bortamatch bara för att föräldern inte orkar ställa upp som du föreslår är lite vanskligt tycker jag."

"Självklart finns de föräldrar som saknar körkort, de är dock inte dessa jag har pratat om här. Det är en anledning, det märker man rätt snart vilka är för lata eller bara tänker till sitt eget eller inte ett dugg intresserade av sina barn och vilka som faktiskt supportar sina barn i deras idrottsutövande, vare sig det gäller lagidrotten, tjejen på ridskolan eller ponnyryttaren."

"Tycker du det är jag som förälder som ska ta ditt ansvar och skjutsa din unge? Du torde ju vara lite intresserad av honom , hans liv och hans utveckling själv... Kan jag tycka. Oavsett om hans intressen är att gå på konstmuseeum eller spela fotboll, rida, hoppa backhoppning, whatever. Man behöver inte gilla vad barnen håller på med (jag AVSKYR hockey) men nog borde man vara lite intresserad av sina barn i alla fall. "

Så nä, har faktiskt ingen kommentar till att man som förälder inte kan se varje match, skjutsa till varje träning etc ... Men att göra det för att man faktiskt är ointresserad av vad barnet håller på med, att andra behöver ta hand om ansvaret för att du hatar fotboll, hästar, hockey eller vad det nu är, DET tycker jag är rätt illa faktiskt, för då är man ju inte heller särskilt intresserad av barnet och dess utveckling, du vet bara själv om du tillhör de föräldrarna, det kan inte jag svara på.

Jag vet inte om det är något missförstånd men på vilket sätt argumentar jag emot dig? :)
Mitt svar var ett svar på Badgers inlägg som hade kopierat mitt när hen ifrågasatte att du svarat (jag blev taggad att det var till mig). Så ja, missförstånd av nya bukeuppdateringar ;-)
 
Tja, jag har då aldrig haft problem att skippa en träning, inte mina barn heller (de är ju dock inte på någon nivå alls), däremot VILL de kanske inte alltid skippa träningen? Deras åsikt om de vill gå på träning med lagkompisarna eller gå på museeum med dig borde väl väga lika tungt som din?

Det var ju som sagt det som var grejen. Barn gör ju inte det idag.
Precis. Men att ha lagsport som ersättning för utelek vet inte jag om jag tycker är så väldigt super.

Nu har vi ju inte lagsport eftersom man vill göra annat också så problemet har ännu inte uppstått. Dessutom vette sjutton om jag tycker att -vilja vara på träningen igen, precis som varje annan helg hela året, väger lika tungt som någon annans önskan att göra någonting annat för en gångs skull. Men som sagt jag har ju då inte problemet ännu som tur är.
 
Och därför är den organiserade idrotten fel?
Ja jag tycker att den gör fel och känns obehaglig. Men att den hade kunnat göra på annat vis och varit fantastisk. Du tycker annorlunda, inte mer med det. De tar ju små små steg mot att bli mer fantastiska genom att tex skippa seriespel i för unga åldrar och de försöker kämpa med att sluta med toppning och utslagning.

Jag tycker helt enkelt inte att det duger som ersättning för all rörelse barn har gjort tidigare, att alla barn ska bli organiserade hockeyspelare tills de fyller 17. Bara en sådan sak att alla barn inte ens gillar lagsport, eller en sådan sak som att väldigt många barn inte ens duger för ledarna i lagsport. Ledarna för lagsport vill ju ha fram Zlatan och hans ilk för att kunna sälja, inte flytta runt barn egentligen.
 
Jag gissar att dina idrottslärare inte följde läroplanen ett dugg.

(Det verkar inte mitt barns heller iofs, de leker lekar och bollsportar, jag trodde man skulle lära sig redskap och lite friidrott osv.)

(Vi hade mycket varierat när jag var liten, han verkade pricka av idrotterna en efter en med ett par lektioner i varje, från skeppsbrott och hoppa bock till skridskor, friidrott och lite fotboll. Inte mer av något än av något annat. Jag var ingen stjärna men tyckte absolut inte illa om skoljumpa.)

Mycket möjligt. Han var fotbollstränare på fritiden så vi spelade fotboll väldigt ofta på gympan. Lägg till att halva klassen spelade fotboll så kan du gissa hur ofta jag ens rörde bollen. För vi hade ju inte individuella övningar i bollkontroll utan delades alltid upp i två lag och sen skulle vi spela. Ibland (om man hade tur) så spelade killar mot killar och tjejer mot tjejer. Det ökade mitt bollinnehav lite iaf. Men jag lärde mig enbart att fotboll är tråkigt och all sport förutom ridning är jättetråkigt och att jag var jättedålig på det.
 
Så nä, har faktiskt ingen kommentar till att man som förälder inte kan se varje match, skjutsa till varje träning etc ... Men att göra det för att man faktiskt är ointresserad av vad barnet håller på med, att andra behöver ta hand om ansvaret för att du hatar fotboll, hästar, hockey eller vad det nu är, DET tycker jag är rätt illa faktiskt, för då är man ju inte heller särskilt intresserad av barnet och dess utveckling, du vet bara själv om du tillhör de föräldrarna, det kan inte jag svara på.

Om du faktiskt på riktigt menar att ibland se matcher, skjutsa lagom, hjälpa till då och då osv duger. Ja då kanske vi mer håller med varandra. Men jag vet inte om jag tycker det verkar som att det duger om man ser till hur släkt och kollegor gjort. Det minsta möjliga verkar fortfarande vara alla hela helger och nästan alla dagar i veckan.
 
Mycket möjligt. Han var fotbollstränare på fritiden så vi spelade fotboll väldigt ofta på gympan. Lägg till att halva klassen spelade fotboll så kan du gissa hur ofta jag ens rörde bollen. För vi hade ju inte individuella övningar i bollkontroll utan delades alltid upp i två lag och sen skulle vi spela. Ibland (om man hade tur) så spelade killar mot killar och tjejer mot tjejer. Det ökade mitt bollinnehav lite iaf. Men jag lärde mig enbart att fotboll är tråkigt och all sport förutom ridning är jättetråkigt och att jag var jättedålig på det.
Jo mitt barn sa att de hade delat i killar och tjejer och så två lag senast de spelade fotboll. De som kunde spela fotboll i ena laget och de som inte kunde spela fotboll i det andra. Antar att i teorin kunde det betytt att A skulle kunnat få bollen, men det var andra laget som hade den.

Jag sa att han kunde ju springa runt så fick han röra på sig i alla fall, tveksamt om han fick de där 7 minuterna rörelse som är genomsnittet för jumpalektion i Sverige.

Men jag minns det där också, de skippade helt att berätta hur man sparkade en fotboll. Jag fick lära mig på Kicks fotbollsskola på sommaren eller ngt. En lektion i att dribbla boll runt koner eller skjuta på mål hade ju säkert varit jättekul! För A med i förra veckan.
 
Även när jag var liten behövde föräldrar ställa upp och skjutsa, stå på caféer, sälja lotter etc. Och visst kan man få fysisk aktivitet ändå. Dock tror jag knappast, hur oerhört ointresserad du än är av företeelsen, att du har missat de högst aktuella diskussionerna hur lite svenska barn och ungdomar rör på sig idag och vilka konsekvenser det faktiskt kommer att få för folkhälsan. (därav även diskussionen med mer idrott i skolan, högst viktigt, även om det finns de som hatar idrott, men det är väl kanske de som behöver röra sig mer?

Problemet med skolidrotten är att den riktar sig mer till de som redan är duktiga på idrott och redan tycker att det är roligt. De barn som inte kommit dit än får ingen hjälp. På mattelektionerna får de barn som är dåliga i matte extrahjälp. På idrottlektionerna får de duktiga uppmärksamhet och beröm medan de som inte är duktiga inte får någon hjälp att bli det. Ex: Jag har dålig bollkänsla och vi höll nästan uteslutande på med bollsporter hela mellanstadiet. Men inte en enda gång fick jag hjälp att lära mig hantera bollen. Vi spelade "matcher". Skolgympan borde rikta in sig på att öka barnens lust att träna genom att försöka hitta det som motiverar varje enskilt barn att röra sig mer.
 
Problemet med skolidrotten är att den riktar sig mer till de som redan är duktiga på idrott och redan tycker att det är roligt. De barn som inte kommit dit än får ingen hjälp. På mattelektionerna får de barn som är dåliga i matte extrahjälp. På idrottlektionerna får de duktiga uppmärksamhet och beröm medan de som inte är duktiga inte får någon hjälp att bli det. Ex: Jag har dålig bollkänsla och vi höll nästan uteslutande på med bollsporter hela mellanstadiet. Men inte en enda gång fick jag hjälp att lära mig hantera bollen. Vi spelade "matcher". Skolgympan borde rikta in sig på att öka barnens lust att träna genom att försöka hitta det som motiverar varje enskilt barn att röra sig mer.
Ja, det där har jag tänkt på. Nu är jag förvisso gammal som gatan och min son är vuxen, så det var länge sedan jag hade nämnvärd kontakt med skolidrotten. Den tycktes dock inte utvecklas nämnvärt mellan det att jag gick i skolan och det att min son gjorde det. Tex höjdhopp. "Hindret" ställdes fram och ungarna fick hoppa över. Resultaten - dvs hur högt ungarna kunde hoppa - antecknades och låg till grund för betygssättningen, tillsammans med andra övningar som utförts på samma vis.

Omsatt till matte, så skulle man då direkt ge ungarna ett prov på multiplikationstabellen, notera vilka som klarade det, och sedan gå vidare till något annat. Undervisning går normalt sett inte till så. Men i idrott tycks den oroväckande ofta göra det.

Fotbollstränare å sin sida, saknar väl helt pedagogisk utbildning. Det finns ju ingen anledning att tro att de ska vara särskilt pedagogiskt skickliga, när det är fotboll de är intresserade av, inte barn och barns lärande.
 
Problemet med skolidrotten är att den riktar sig mer till de som redan är duktiga på idrott och redan tycker att det är roligt. De barn som inte kommit dit än får ingen hjälp. På mattelektionerna får de barn som är dåliga i matte extrahjälp. På idrottlektionerna får de duktiga uppmärksamhet och beröm medan de som inte är duktiga inte får någon hjälp att bli det. Ex: Jag har dålig bollkänsla och vi höll nästan uteslutande på med bollsporter hela mellanstadiet. Men inte en enda gång fick jag hjälp att lära mig hantera bollen. Vi spelade "matcher". Skolgympan borde rikta in sig på att öka barnens lust att träna genom att försöka hitta det som motiverar varje enskilt barn att röra sig mer.
Eller i alla fall träna på att slå en boll med brännbollsträ i tio minuter någon gång, visa hur man sparkar en fotboll, berätta hur man springer snabbt effektivt osv. De visar ju på redskapsgymnastik men...
 
Ja, det där har jag tänkt på. Nu är jag förvisso gammal som gatan och min son är vuxen, så det var länge sedan jag hade nämnvärd kontakt med skolidrotten. Den tycktes dock inte utvecklas nämnvärt mellan det att jag gick i skolan och det att min son gjorde det. Tex höjdhopp. "Hindret" ställdes fram och ungarna fick hoppa över. Resultaten - dvs hur högt ungarna kunde hoppa - antecknades och låg till grund för betygssättningen, tillsammans med andra övningar som utförts på samma vis.

Omsatt till matte, så skulle man då direkt ge ungarna ett prov på multiplikationstabellen, notera vilka som klarade det, och sedan gå vidare till något annat. Undervisning går normalt sett inte till så. Men i idrott tycks den oroväckande ofta göra det.

Fotbollstränare å sin sida, saknar väl helt pedagogisk utbildning. Det finns ju ingen anledning att tro att de ska vara särskilt pedagogiskt skickliga, när det är fotboll de är intresserade av, inte barn och barns lärande.
För oss visade de faktiskt i alla fall hur man kastar ett spjut, hoppar höjdhopp och står på händer. En lärare -riktig idrottslärare på gymnasiet berättade vilken teknik som gjorde att man sprang snabbt.

Men på bollsporter, nope
 
Eller i alla fall träna på att slå en boll med brännbollsträ i tio minuter någon gång, visa hur man sparkar en fotboll, berätta hur man springer snabbt effektivt osv. De visar ju på redskapsgymnastik men...

Precis! De kunde ju ställt upp lite koner (två olika banor, en lätt och en svår) och så kunde vi alla fått en boll och tränat på att hantera den mellan konerna sicksack (eller liknande) och kanske avsluta med att skjuta den mellan två koner som får symbolisera ett litet mål. Eller nåt. Har man lite fantasi borde man väl kunna komma på bra övningar som ökar bollkontrollen. Det skulle till och med jag kunna få ihop nu som vuxen så att en idrottslärare tillika fotbollstränare inte gjorde tolkar som bristande intresse för de barn som inte redan var duktiga på bollsporter.
 
Jag har också funderat på skolgympan. Min erfarenhet var att den bara handlade om att de som var redan var bra skulle få visa upp sig och de andra tittade typ på. Hur roligt är det att spela fotboll om du inte ens får röra bollen? I de klasser jag gick så var det mest sportkillarna som passade varandra. Så dels tror jag på att inte ha så mkt i helklass utan dela upp utifrån kunskapsnivå.
Sen tycker jag idrottslärarna måste börja undervisa. Min erfarenhet var att man bara släppte eleverna så de fick börja spela själva. Det är väl bättre att de också visar hur man ska göra.
 
För mig är det intressant att sportintresserade verkar ta för givet att alla andra också är det dvs jag har ofta hört folk säga att "alla ungar håller väl på och sparkar boll."
För mig är idrottslektionerna samma sak som att man under en musiklektion i skolan skulle sätta ihop en orkester och säg "spela!"
"Vadå alla ungar har väl klinkat på gitarr förut? Ska jag visa hur man ska spela?"
 
För mig är det intressant att sportintresserade verkar ta för givet att alla andra också är det dvs jag har ofta hört folk säga att "alla ungar håller väl på och sparkar boll."
För mig är idrottslektionerna samma sak som att man under en musiklektion i skolan skulle sätta ihop en orkester och säg "spela!"
"Vadå alla ungar har väl klinkat på gitarr förut? Ska jag visa hur man ska spela?"
Nja, det där är nog din egen hjärna. Jag tror inte det finns någon som inte fattar att alla föräldrar inte är intresserade av allt som ungarna GÖR men därifrån till att vara oengagerad och ointresserad av sina BARN är alla fall för mig milsvid skillnad (jag avskyr t.ex hockey, har noll intresse för handboll och är inte ett dugg intresserad av musik som dottern också håller på med, men jag går ändå på musikuppspelningar, kul att se hennes utveckling i något hon tycker är kul).
Om du faktiskt på riktigt menar att ibland se matcher, skjutsa lagom, hjälpa till då och då osv duger. Ja då kanske vi mer håller med varandra. Men jag vet inte om jag tycker det verkar som att det duger om man ser till hur släkt och kollegor gjort. Det minsta möjliga verkar fortfarande vara alla hela helger och nästan alla dagar i veckan.
Fast Vilken sport i Sverige TVINGAR ungarna att vara med på alla träningar? Skulle du hindra ditt barn gå på träning bara för att du inte gillar sporten (under förutsättning att skola etc sköts för övrigt typ). Tror för övrigt det krävdes mer när jag spelade ungdomsfotboll, idag är det, i all tävlingsidrott, inga tävlingsserier sanktionerade av förbundet förrän barn blir 9-10, det är träningsmatcher och fairplay matcher. När jag var ung spelade man seriesystemet med ett par-tre matcher i veckan redan från sjuårsåldern.
Problemet med skolidrotten är att den riktar sig mer till de som redan är duktiga på idrott och redan tycker att det är roligt. De barn som inte kommit dit än får ingen hjälp. På mattelektionerna får de barn som är dåliga i matte extrahjälp. På idrottlektionerna får de duktiga uppmärksamhet och beröm medan de som inte är duktiga inte får någon hjälp att bli det. Ex: Jag har dålig bollkänsla och vi höll nästan uteslutande på med bollsporter hela mellanstadiet. Men inte en enda gång fick jag hjälp att lära mig hantera bollen. Vi spelade "matcher". Skolgympan borde rikta in sig på att öka barnens lust att träna genom att försöka hitta det som motiverar varje enskilt barn att röra sig mer.
Idag heter ämnet "Idrott och hälsa" och har en väl utvecklad läroplan som finns att läsa på nätet. Om du vet med dig att skolorna i din närhet inte följer den bör du anmäla det till skolchefen eller ännu högre upp.
Hur eller hur, oavsett undervisningsnivå, fyller idrotten troligen sin funktion, att få barn att röra sig mer.
 
Ja jag tycker att den gör fel och känns obehaglig. Men att den hade kunnat göra på annat vis och varit fantastisk. Du tycker annorlunda, inte mer med det. De tar ju små små steg mot att bli mer fantastiska genom att tex skippa seriespel i för unga åldrar och de försöker kämpa med att sluta med toppning och utslagning.

Jag tycker helt enkelt inte att det duger som ersättning för all rörelse barn har gjort tidigare, att alla barn ska bli organiserade hockeyspelare tills de fyller 17. Bara en sådan sak att alla barn inte ens gillar lagsport, eller en sådan sak som att väldigt många barn inte ens duger för ledarna i lagsport. Ledarna för lagsport vill ju ha fram Zlatan och hans ilk för att kunna sälja, inte flytta runt barn egentligen.
Dur ointresserad av sport i get it. Du är dock okunnig också, av erfarenhet. Du hade lika gärna kunnat uttrycka dig att alla invandrare är dumma i huvudet och alla arabiska män slår sina fruar. Det är samma typ av resonemang baserat på förutfattade meningar, för det du skriver stämmer inte.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Det kommer ett barn till mig och rider rätt ofta och har gjort så i drygt ett år. Barnet är 12 år och har det rätt jobbigt med en...
Svar
14
· Visningar
1 640
Senast: Ninnurur
·
Övr. Barn Vi har 2 barn. Ett på 10 och ett på 7. Det yngre barnet är till vissa delar extremt olik sitt äldre syskon och saker som fungerat med...
Svar
16
· Visningar
1 127
Ridning Jag har nyligen börjat rida på ridskola, efter ett liv med träning och tävling på egna hästar. Trivs bra med ridskolan, ridläraren är...
2
Svar
20
· Visningar
988
Senast: cewe
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 502
Senast: Anonymisten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp