Jag prioriterar absolut barnens idrottande framför mitt. Barnens träningar och tävlingar kommer först. Sen i mån av tid kommer mitt intresse.
Doc
Har aldrig pratat om elitidrott. Jag skrev i mitt första inlägg att barn ska få satsa om de vill satsa, utefter deras möjligheter, och att jag inte håller med er som (själv) före detta elitidrottare. Jag var 19 när jag spelade i allsvenskan, visserligen 15 när jag spelade i flicklandslaget, men jag vet inte om jag tycker jag var barn utan var då på ungdomsidrott, har aldrig pratat om ELIT när det kommer till barn dock i denna tråd. Satsning behöver inte betyda elit vet du - det kan lika gärna vara att köpa egen ponny för skogsturer, eller att få möjligheten att spela hockey (oftast rätt mycket träning, sonens knattelag tränar fyra dagar i veckan, is två, innebandy en, lekar en) under de möjligheter barnet vill satsa.Hur kan det här, ovan.
Vara svar på det här, nedan.
Alla "ungar" spelar ju inte ens matcher. Alla föräldrar ju inte ens bil! eller körkort! Dessutom jämför du "elaka föräldrar som aldrig ställer upp" med "föräldrar som inte gör annat än skjutsar" utan att passera, folk hjälps åt och skjutsar lite lagom.
Precis som du hänvisar till det bra med elitidrott för ungdomar utan att reflektera över att man inte jämför med gruppen -tränar lagom ibland. Utan med gruppen "alla andra barn" där minst hälften säkert aldrig rör sig ur fläcken. Och det är väl klart att det är bättre att elitsatsa än att spela dataspel dygnet runt. Men är det bättre att "satsa" än träna lagom, det är frågan.
Ditt barn inte gillar ridskola men det finns barn som klarar det, en gång i veckan på ridskola höll för mig hela vägen upp till 22 i alla fall, varefter jag fick rida två gånger (stipendium som student) (och sedan dess tex medisridit pappas häst)
Jag tror ju att en orsak till att han löste det är att han var en han och att någon, kanske en hon, skötte en del markservice. Men det är nog rena fördomar (Mamma hade en väninna som var läkare som var gift med en sjuksköterska. Hon skötte såklart hela hushållet och barnen för hennes man hann inte, han hade så mycket jobb, han hann däremot iofs surfa väldigt mycket. Härliga 90-tal.)
De flesta lag spelar matcher. De flesta ungar som är med i lag är med och spelar matcher, min erfarenhet efter många år inom lagidrotten är också att ungar vill spela matcher och vill vara med på cuper. Självklart finns de föräldrar som saknar körkort, de är dock inte dessa jag har pratat om här. Det är en anledning, men de som är engagerade i sitt barns idrottsutövande brukar då kunna ta ett extra pass i cafeterian, det märker man rätt snart vilka är för lata eller bara tänker till sitt eget eller inte ett dugg intresserade av sina barn och vilka som faktiskt supportar sina barn i deras idrottutövande, vare sig det gäller lagidrotten, tjejen på ridskolan eller ponnyryttaren. Självklart finns det ungar som inte vill spela matcher. Eller som hellre rider på ridskola än har egen häst. VAR har jag skrivit något annat?
Och ja, du har rena fördomar om mina föräldrar. Så fel du någonsin kan ha faktiskt.
Det krävs nog en person som inte är engagerad i idrott eller barn för att kunna vända på att idrott är något dåligt ärligt talat, med tanke på hur mycket undersökningar det faktiskt finns på både det psykosociala och hälsa hos barn och ungdomar som har fritidsintressen och idrottarDe jag vuxit upp med som idrottade intensivt som unga (barn+tonår) tränar inte alls nu. Min känsla av den jag känner bäst är att hen är klar med den delen av livet. Idrotten hen höll på med så intensivt som ung är inte intressant alls ur enbart motions- eller underhållningssynpunkt för personen i fråga. Jag och en vän som inte idrottade så intensivt utan mest gick och red en gång i veckan på ridskola rör oss betydligt mer nu och rider fortfarande/igen. Så det kan vara väldigt olika det där.