Ridande barn, hur hinner ni med er själva?

[Cambrie]

Att barnens intressen skulle gå före sju dagar i veckan, ser jag som lite överdrivet ändå.

När min (foster)dotter var i ponnyåldern delade vi en ponny med en annan familj och jag delade en häst med en kompis. Genom att vi båda red ungefär tre dagar i veckan, fick jag ihop det. Och båda hästarna blev ju omskötta och motionerade även när vi inte var där. En egen ponny till flickan och en egen häst till mig, hade blivit på tok för mycket. Nu har jag egen häst, sedan barnen är utflugna.

Good for you. Inte för mig, sedan skrev jag också när det kommer till hästarna. Vill ungen satsa ska hon få det. Då ställer jag upp och det hinns inte med egen häst..

 

[Petruska]

Good for you. Inte för mig, sedan skrev jag också när det kommer till hästarna. Vill ungen satsa ska hon få det. Då ställer jag upp och det hinns inte med egen häst..

Ja, du gör som du vill. Själv är jag ingen större vän av "satsningar" överhuvudtaget när det gäller barn.

 

[Kattennizze]

Ja, du gör som du vill. Själv är jag ingen större vän av "satsningar" överhuvudtaget när det gäller barn.

Inte jag heller, dessvärre. Mina ungar kommer bli lallande fånar.

 

[Cambrie]

Ja, du gör som du vill. Själv är jag ingen större vän av "satsningar" överhuvudtaget när det gäller barn.

Och jag som fd elitfotbollsspelare tycker definitivt barn ska få bli bra på idrott om de vill och få möjligheten och rätt förutsättningar till det men det hör inte till tråden eftersom det var just hästintresse som diskuterades.
hästintresse tar tid oavsett nivå. Har man egen ponny till barnet är det inte som att träna handboll en gång i veckan. Ts frågade hur andra gjort - jag är långt ifrån den enda som svarat att vi helt enkelt inte har tid med eget ridande. Där jag bor har 90% av alla ungar som vill rida egen ponny alternativt är medryttare på ridskolan där de får träna/tävla så en medryttare hade varit omöjligt att hitta här, jag skulle inte heller ha tid med en egen häst med de studier/jobb jag har. Då går dotterns intresse före, och nej, hon rider inte på någon nivå men en träning i veckan och de pay and jumps som finns här tar lika lång tid som vilken tävling som helst.. Jag tror att sätta mitt intresse först där hade varit säkraste sättet att få henne att sluta rida. Visserligen hade det kanske varit bra för ts om hon inte hinner med två hästar och absolut vill behålla sin.

 

[Petruska]

Inte jag heller, dessvärre. Mina ungar kommer bli lallande fånar.

Jag tänker mig att om man inte satsar ensidigt, kan man istället bli en person som kan både det ena och det andra till trevligt husbehov och några saker lite bättre än så.

Att jag skulle delta i någon sorts elitinriktad satsning med ett barn, oavsett om det gäller att spela piano eller hoppa ponny, har verkligen aldrig varit aktuellt. Där jag kommer ifrån gör alla familjemedlemmar något, lite lagom olika så där. Det är inte en familjemedlem som allt annat planeras efter.

 

[Cambrie]

Jag tänker mig att om man inte satsar ensidigt, kan man istället bli en person som kan både det ena och det andra till trevligt husbehov och några saker lite bättre än så.

Att jag skulle delta i någon sorts elitinriktad satsning med ett barn, oavsett om det gäller att spela piano eller hoppa ponny, har verkligen aldrig varit aktuellt. Där jag kommer ifrån gör alla familjemedlemmar något, lite lagom olika så där. Det är inte en familjemedlem som allt annat planeras efter.

Det ena behöver verkligen inte utesluta det andra, jag känner många familjer där barnen har olika intressen. Hästar TAR tid, eftersom ts har skaffat både häst till sig själv och sitt barn är ju inte nivån lite lagom heller utan oavsett om det handlar om pay and jump eller elitsatsning tar tävlingar minst en dag, hästarna ska skötas varje dag etc. Känns som du idiotförklarar alla som ställer upp och stöttar sina barn i dess idrottsutövande här, jag ser det snarast som sunt föräldraskap att stötta sina barn efter möjlighet även om inte du gör det. Visst kan ungen rida på ridskola rent allmänt men finns det stallplats och intresserade föräldrar med ekonomi ser jag ingen anledning till der.

(Jag har egna intressen också, just hästarna skulle vi dock inte få att gå ihop, pga mina studier/jobb, tid och ekonomi , lägger dock gärna det på dottern, likaväl som att sonen vill spela hockey, inte heller en billig sport och med träningar flera dagar i veckan trots att han spelar med knattar än så länge).

 

[Petruska]

Det ena behöver verkligen inte utesluta det andra, jag känner många familjer där barnen har olika intressen. Hästar TAR tid, eftersom ts har skaffat både häst till sig själv och sitt barn är ju inte nivån lite lagom heller utan oavsett om det handlar om pay and jump eller elitsatsning tar tävlingar minst en dag, hästarna ska skötas varje dag etc. Känns som du idiotförklarar alla som ställer upp och stöttar sina barn i dess idrottsutövande här, jag ser det snarast som sunt föräldraskap att stötta sina barn efter möjlighet även om inte du gör det. Visst kan ungen rida på ridskola rent allmänt men finns det stallplats och intresserade föräldrar med ekonomi ser jag ingen anledning till der.

(Jag har egna intressen också, just hästarna skulle vi dock inte få att gå ihop, pga mina studier/jobb, tid och ekonomi , lägger dock gärna det på dottern, likaväl som att sonen vill spela hockey, inte heller en billig sport och med träningar flera dagar i veckan trots att han spelar med knattar än så länge).

Jösses, vad du går igång!

 

[Cambrie]

Jösses, vad du går igång!

Ja frågan engagerar mig eftersom jag tycker idrottsutövande är något man ska uppmuntra, inte trycka ner. Och eftersom du valde att besvara mitt inlägg av alla som har svarat detsamma.

 

[Petruska]

Ja frågan engagerar mig eftersom jag tycker idrottsutövande är något man ska uppmuntra, inte trycka ner. Och eftersom du valde att besvara mitt inlägg av alla som har svarat detsamma.

Men du gör ju helt skruvade övertolkningar.

 

[Lingon]

Ja frågan engagerar mig eftersom jag tycker idrottsutövande är något man ska uppmuntra, inte trycka ner. Och eftersom du valde att besvara mitt inlägg av alla som har svarat detsamma.

Det verkar som att du anser att barns idrottsutövande är viktigare än vuxnas?

Jag anser att i en familj så hjälps man åt så att alla kan få utöva den idrott/intresse hon/han vill så långt det är möjligt.

Sen vänder jag mig emot att man som förälder förväntas avstå allt för sitt barn. Sorry, jag var en hel person innan jag fick barn och den personen finns fortfarande och har också intressen. Alla mina intressen försvann inte bara för att jag fick barn (precis som mitt inte var tomt och innehållslöst innan jag fick barn). Tvärtom så blev mina intressen lite viktigare att få utöva. De blev ett andrum då jag kan rensa hjärnan och ladda mental energi för att resten av tiden vara en bra förälder.

 

[Badger]

Det verkar som att du anser att barns idrottsutövande är viktigare än vuxnas?

Jag anser att i en familj så hjälps man åt så att alla kan få utöva den idrott/intresse hon/han vill så långt det är möjligt.

Sen vänder jag mig emot att man som förälder förväntas avstå allt för sitt barn. Sorry, jag var en hel person innan jag fick barn och den personen finns fortfarande och har också intressen. Alla mina intressen försvann inte bara för att jag fick barn (precis som mitt inte var tomt och innehållslöst innan jag fick barn). Tvärtom så blev mina intressen lite viktigare att få utöva. De blev ett andrum då jag kan rensa hjärnan och ladda mental energi för att resten av tiden vara en bra förälder.

Exakt, livet är bara så långt som det är och jag vill kanske inte att mitt barn ska finna ett intresse som han älskar och som är bra för hans hälsa och sedan bara lägga ned det i 15 år/alltid för att på heltid stötta sina barn i deras intresse. Varpå hans barn som han stöttade så mycket ska ge upp just det intresset när de fyller 17 eller 34 för att...

Han är ju mitt barn när han är 30 också och man kanske vill lära sina barn att livet inte är slut efter 17 när elitsatsningen inte gick så bra. Utan sport och hälsa är för hela livet.

(Fast jag får väl erkänna att min ambitionsnivå när det gäller sport är extremt låg. Dvs det berikar livet och är kul att åka slalom en vecka om året, det är härligt att cykla, uppslukande att rida, meditativt att jogga och jag önskar att mitt barn skulle kunna finna en glädje i att röra sig som räcker hela livet.)

Det är lite samma sak som med kvinnan som bör ge upp mycket för barnens skull när de är små enligt särartsfeministen. De tänker inte på att det är bara hälften av barnen som får fördelarna av det, pojkarna. De andra 50% är flickor och de lär sig bara att de bara får leva för andra när de är vuxna och inte ska ha egna drömmar utanför familjen.

Sedan kan man ju såklart tycka själv att det är världens roligaste grej att vara coach! och leva för det! och det är ju helt superbra. Men att göra det med tårar i ögonen vet jag inte om det är helt rätt för ens barnen.

 

[Cambrie]

Men du gör ju helt skruvade övertolkningar.

Kan ju inte göra annat när du svarar från början och sedan vägrar motargumentera, då räcker väl inte argumenten riktigt till för dig helt enkelt.

Det verkar som att du anser att barns idrottsutövande är viktigare än vuxnas?

Jag anser att i en familj så hjälps man åt så att alla kan få utöva den idrott/intresse hon/han vill så långt det är möjligt.

Sen vänder jag mig emot att man som förälder förväntas avstå allt för sitt barn. Sorry, jag var en hel person innan jag fick barn och den personen finns fortfarande och har också intressen. Alla mina intressen försvann inte bara för att jag fick barn (precis som mitt inte var tomt och innehållslöst innan jag fick barn). Tvärtom så blev mina intressen lite viktigare att få utöva. De blev ett andrum då jag kan rensa hjärnan och ladda mental energi för att resten av tiden vara en bra förälder.

Jag har också intressen? Var har du fått det ifrån att jag inte skulle ha det?

Exakt, livet är bara så långt som det är och jag vill kanske inte att mitt barn ska finna ett intresse som han älskar och som är bra för hans hälsa och sedan bara lägga ned det i 15 år/alltid för att på heltid stötta sina barn i deras intresse. Varpå hans barn som han stöttade så mycket ska ge upp just det intresset när de fyller 17 eller 34 för att...

Han är ju mitt barn när han är 30 också och man kanske vill lära sina barn att livet inte är slut efter 17 när elitsatsningen inte gick så bra. Utan sport och hälsa är för hela livet.

(Fast jag får väl erkänna att min ambitionsnivå när det gäller sport är extremt låg. Dvs det berikar livet och är kul att åka slalom en vecka om året, det är härligt att cykla, uppslukande att rida, meditativt att jogga och jag önskar att mitt barn skulle kunna finna en glädje i att röra sig som räcker hela livet.)

Det är lite samma sak som med kvinnan som bör ge upp mycket för barnens skull när de är små enligt särartsfeministen. De tänker inte på att det är bara hälften av barnen som får fördelarna av det, pojkarna. De andra 50% är flickor och de lär sig bara att de bara får leva för andra när de är vuxna och inte ska ha egna drömmar utanför familjen.

Sedan kan man ju såklart tycka själv att det är världens roligaste grej att vara coach! och leva för det! och det är ju helt superbra. Men att göra det med tårar i ögonen vet jag inte om det är helt rätt för ens barnen.

Fast hästar tar tid - ts frågar hur andra har gjort. De har provat medryttare, hästarna går inte ens alla dagar i veckan. Många svarar att de låter ungarnas intresse går före för då får de i alla fall ta i stallet. Som jag ser det, eftersom ts inte hinner med båda får hon A) antingen behålla sin egen häst, låta ungen stå bredvid, det riskerar att ungen faktiskt slutar att rida, B) sälja sin häst och satsa på barnets ponny tills hon klarar sig själv så pass (vilket är under en övergångsperiod vilket folk skriver). De verkar ha provat medryttare - att pappan följer med - letat efter engagerade ungdomar - hästarna går inte varje dag - så vad tycker du de mer kan göra än att faktiskt sälja någon av hästarna?

När det gäller det andra ser jag inte motproblemen till att ha egna intressen och att stötta sina barn oavsett vilken nivå de är på. Jag spelade elitfotboll, brorsan schack på elitnivå, morsan totalt ointresserad, farsan segelflög på tävlingar. Det gick alldeles utmärkt. Däremot frågade ts hur vi andra gjort, för mig gick det inte ihop att ha egen häst och låta dottern ha egen, av tidsmässiga och ekonomiska skäl bland annat. Jag svarade utefter ts frågeställning, men jag ser inga problem i att ha egna intressen. För mig går barnets ponny före, jag ser hellre glädjen i henne och jag får vara i stallet. TS kanske tycker att hennes häst är viktigare - fine - då f´år hon ta beslut utifrån det. Men just att inte stötta sina barns intressen tycker jag är dålig föräldraförmåga (oavsett om det är mamma eller pappa som gör det). Jag hade ju en otroligt mycket närmare relation tack vare att pappa var intresserad och följde med på event med honom än med mamma som sket i allt och bara tänkte på sig själv och inte sett en enda fotbollsmatch.

 

[Cambrie]

Det verkar som att du anser att barns idrottsutövande är viktigare än vuxnas?

Jag anser att i en familj så hjälps man åt så att alla kan få utöva den idrott/intresse hon/han vill så långt det är möjligt.

Sen vänder jag mig emot att man som förälder förväntas avstå allt för sitt barn. Sorry, jag var en hel person innan jag fick barn och den personen finns fortfarande och har också intressen. Alla mina intressen försvann inte bara för att jag fick barn (precis som mitt inte var tomt och innehållslöst innan jag fick barn). Tvärtom så blev mina intressen lite viktigare att få utöva. De blev ett andrum då jag kan rensa hjärnan och ladda mental energi för att resten av tiden vara en bra förälder.

Sedan skulle jag säga att barns idrottsutövande ÄR viktigare än vuxnas, att man lägger grunden till så oerhört mycket genom just barns aktiviteter och även om det var längesedan jag gick på gymnasiet så vet jag att det finns otroligt mycket forskning på det. En sund hälsa lägger man grunden till redan som barn både vad gäller kost, rörelse, kondition och koordination. Men självklart, det ena utesluter inte det andra.

 

[Petruska]

Kan ju inte göra annat när du svarar från början och sedan vägrar motargumentera, då räcker väl inte argumenten riktigt till för dig helt enkelt.

Jag har också intressen? Var har du fått det ifrån att jag inte skulle ha det?

Fast hästar tar tid - ts frågar hur andra har gjort. De har provat medryttare, hästarna går inte ens alla dagar i veckan. Många svarar att de låter ungarnas intresse går före för då får de i alla fall ta i stallet. Som jag ser det, eftersom ts inte hinner med båda får hon A) antingen behålla sin egen häst, låta ungen stå bredvid, det riskerar att ungen faktiskt slutar att rida, B) sälja sin häst och satsa på barnets ponny tills hon klarar sig själv så pass (vilket är under en övergångsperiod vilket folk skriver). De verkar ha provat medryttare - att pappan följer med - letat efter engagerade ungdomar - hästarna går inte varje dag - så vad tycker du de mer kan göra än att faktiskt sälja någon av hästarna?

När det gäller det andra ser jag inte motproblemen till att ha egna intressen och att stötta sina barn oavsett vilken nivå de är på. Jag spelade elitfotboll, brorsan schack på elitnivå, morsan totalt ointresserad, farsan segelflög på tävlingar. Det gick alldeles utmärkt. Däremot frågade ts hur vi andra gjort, för mig gick det inte ihop att ha egen häst och låta dottern ha egen, av tidsmässiga och ekonomiska skäl bland annat. Jag svarade utefter ts frågeställning, men jag ser inga problem i att ha egna intressen. För mig går barnets ponny före, jag ser hellre glädjen i henne och jag får vara i stallet. TS kanske tycker att hennes häst är viktigare - fine - då f´år hon ta beslut utifrån det. Men just att inte stötta sina barns intressen tycker jag är dålig föräldraförmåga (oavsett om det är mamma eller pappa som gör det). Jag hade ju en otroligt mycket närmare relation tack vare att pappa var intresserad och följde med på event med honom än med mamma som sket i allt och bara tänkte på sig själv och inte sett en enda fotbollsmatch.

Men snälla du. Jag har resonerat lite kring hur jag tänker i något inlägg, som svar till @Kattennizze . men fullt synligt även för dig.

Och jag har inte mer att säga: jag tror inte att elitsatsningar är särskilt bra för barn. Jag har inget behov av att argumentera mer än så om det. Du tolkar in att jag "idiotförklarar" och jag vet inte allt, men det ser jag som ditt problem. Inte mitt.

Jag skulle aldrig gå in i en elitsatsning med ett barn. Därför att jag inte tror att det är särskilt bra för barn. Så enkelt. Jag tror inte heller att det faktum att ett barn vill elitsatsa, betyder att det är vad en god förälder bör ställa upp på. Snarare tror jag det motsatta. Sen gör så klart andra som de vill, vad kan jag göra åt det?

Att på lite olika vis stötta barn i fritidsintressen är ju en annan sak. Om du läser in att det är vad jag vänder mig mot, så har du ju inte läst vad jag skriver.

 

[SaraMara]

Min dotter har till min stora glädje hittat glädjen i att rida. Vi bor på gård, och har en ponny till henne och en ridhäst till mig. Hon blir 10 i år och har ridit hela sitt liv. Ponnyn är en B-ponny som jag köpte som sällskap till min häst några år innan hon föddes. Det är fantastiskt roligt att se henne utvecklas i umgänget med hästarna och i sin ridning, och fantastiskt roligt att se den lilla sällskapsponnyn blomma upp och komma till användning.

Men jag har svårt att hinna med min egen ridning. Dottern är fortfarande inte självgående i stallet. Hon kan pyssla och rida själv på ridbanan, men reder inte ut svårare situationer. Jag instruerar henne också en hel del. Allt detta gör att jag har svårt att fullt ut koncentrera mig på min egen ridning när vi rider tillsammans. Min häst är inte särskilt lätt, och ibland skulle jag behöva låta den gå på och springa/bocka av sig. Det kan jag inte göra när dottern rider sin ponny, för då hakar den på. Dottern reder inte riktigt ut det, och jag gör det inte heller om min blir alltför vild. Så när vi rider tillsammans håller jag tillbaka min egen häst, utmanar inte, utan rider mest bara runt i cirklar. Ibland försöker jag låta henne rida först, och sedan ska jag rida efteråt. Nackdelen med det är att det blir sent, det ska mockas, vi ska iväg, något annat barn behöver hämtas osv. Tiden för att ha två ridpass på rad finns helt enkelt inte i vardagen. (Både jag och maken jobbar heltid och reser en hel del. Jag har 1,5 timme enkel väg till jobbet.)

Förra året började vi åka på lite "pay and jump". Jag såg fram emot att vi skulle åka på sådant tillsammans, men jag reder inte ut både henne och mig själv och två hästar på en sådan plats. Det har blivit att hon fått rida och jag varit med på marken, men jag vill ju också rida! Och min struttiga häst som har så mycket i huvudet behöver också komma ut till andra anläggningar och hoppa minihinder utan andra krav än att hennes skalle ska hänga ihop.

Vid "vårt" ridhus finns en massa duktiga lite större ponny-ryttare. Deras föräldrar rider inte, så jag har svårt att få råd om min situation i min närhet. Hur gör ni andra för att hinna med både er egen och era barns ridning? Hur gör ni med träningar och tävlingar?

Skulle vår dotter börja rida och därefter vilja ha egen häst tänker jag att det blir en alldeles utmärkt familjeaktivitet. Vi har bara ett barn och inga fler planerade, så då tänker jag att jag rider min/a häst/ar och maken hjälper dottern. Maken är tillräckligt inspelad för att klara av att hantera ett barn på en ponny, han är ju van att hantera mina stora och ohängda hästar så en liten ponny reder han ut väl.

Aldrig i livet att jag tänker sluta rida så länge jag fortfarande tycker att det är kul för att dottern ska ha ponny, då får hon gå på ridskola istället tills hon är stor nog att sköta den själv.

 

[Lingon]

Sedan skulle jag säga att barns idrottsutövande ÄR viktigare än vuxnas, att man lägger grunden till så oerhört mycket genom just barns aktiviteter och även om det var längesedan jag gick på gymnasiet så vet jag att det finns otroligt mycket forskning på det. En sund hälsa lägger man grunden till redan som barn både vad gäller kost, rörelse, kondition och koordination. Men självklart, det ena utesluter inte det andra.

Inte så mycket viktigare att det är värt att sluta med sitt eget idrottande helt. Din sista mening är precis min poäng. I en familj ska det finnas utrymme för att alla medlemmar att utöva sitt intresse (inom rimliga gränser så klart).

 

[Badger]

Fast hästar tar tid - ts frågar hur andra har gjort. De har provat medryttare, hästarna går inte ens alla dagar i veckan. Många svarar att de låter ungarnas intresse går före för då får de i alla fall ta i stallet. Som jag ser det, eftersom ts inte hinner med båda får hon A) antingen behålla sin egen häst, låta ungen stå bredvid, det riskerar att ungen faktiskt slutar att rida, B) sälja sin häst och satsa på barnets ponny tills hon klarar sig själv så pass (vilket är under en övergångsperiod vilket folk skriver). De verkar ha provat medryttare - att pappan följer med - letat efter engagerade ungdomar - hästarna går inte varje dag - så vad tycker du de mer kan göra än att faktiskt sälja någon av hästarna?

När det gäller det andra ser jag inte motproblemen till att ha egna intressen och att stötta sina barn oavsett vilken nivå de är på. Jag spelade elitfotboll, brorsan schack på elitnivå, morsan totalt ointresserad, farsan segelflög på tävlingar. Det gick alldeles utmärkt. Däremot frågade ts hur vi andra gjort, för mig gick det inte ihop att ha egen häst och låta dottern ha egen, av tidsmässiga och ekonomiska skäl bland annat. Jag svarade utefter ts frågeställning, men jag ser inga problem i att ha egna intressen. För mig går barnets ponny före, jag ser hellre glädjen i henne och jag får vara i stallet. TS kanske tycker att hennes häst är viktigare - fine - då f´år hon ta beslut utifrån det. Men just att inte stötta sina barns intressen tycker jag är dålig föräldraförmåga (oavsett om det är mamma eller pappa som gör det). Jag hade ju en otroligt mycket närmare relation tack vare att pappa var intresserad och följde med på event med honom än med mamma som sket i allt och bara tänkte på sig själv och inte sett en enda fotbollsmatch.

Det var ju flera som föreslog att de skulle försöka få med en till person till tävlingar. Ts frågade ju hur hon skulle kunna fortsätta med sin sport, inte hur hon skulle göra för att sluta med den. Men visst hon skulle ju kunna börja rida på ridskola istället tex, halva min ridgrupp har haft egen häst.

Jag skulle vagt kunna föreställa mig att hon skulle kunna hitta någon lite mer erfaren medryttare till sin häst och hon är ju ändå tvungen att hitta en ny medryttare till ponnyn. Jag har ju extremt dåligt med erfarenhet från tävlingar med häst, men kanske skulle det kunna finnas en möjlighet att ett lite större barn kan tävla ponnyn samma dag som dottern (den går två klasser) och då får de två barn som kan hjälpas åt med ponnyn.

Eller en annan tanke, en äldre medryttare kanske skulle vilja tävla hennes häst i pay and jump och den går två klasser och då är de plötsligt två äldre ryttare på plats och kan hjälpas åt.

Säg kanske att en dag i veckan är dottern hemma och läser läxorna medan mamma är själv i stallet. Eller att ts passar på att rida när dottern har ridlektion. Jag skulle kunna föreställa mig att med ett rejält ridpass i veckan kanske saker löser sig i två år för barn mognar ganska snabbt.

Sedan om din "morsa" och era elitsatsningar. Jag förstår inte hur du menar att din pappa segelflög på tävlingar? Höll han på med Kitesurfing som intresse? Eller menar du att han skjutsade mycket? Min mamma var totalt ointresserad av elitsatsningar, jag med, min mamma och jag har en nära relation, hon stöttade mina intressen. Jobbar ni med fotboll och schack nu?

 

[Cambrie]

Det var ju flera som föreslog att de skulle försöka få med en till person till tävlingar. Ts frågade ju hur hon skulle kunna fortsätta med sin sport, inte hur hon skulle göra för att sluta med den.

Jag skulle vagt kunna föreställa mig att hon skulle kunna hitta någon lite mer erfaren medryttare till sin häst och hon är ju ändå tvungen att hitta en ny medryttare till ponnyn. Jag har ju extremt dåligt med erfarenhet från tävlingar med häst, men kanske skulle det kunna finnas en möjlighet att ett lite större barn kan tävla ponnyn samma dag som dottern (den går två klasser) och då får de två barn som kan hjälpas åt med ponnyn.

Eller en annan tanke, en äldre medryttare kanske skulle vilja tävla hennes häst i pay and jump och den går två klasser och då är de plötsligt två äldre ryttare på plats och kan hjälpas åt.

Säg kanske att en dag i veckan är dottern hemma och läser läxorna medan mamma är själv i stallet. Eller att ts passar på att rida när dottern har ridlektion. Jag skulle kunna föreställa mig att med ett rejält ridpass i veckan kanske saker löser sig i två år för barn mognar ganska snabbt.

Sedan om din "morsa" och era elitsatsningar. Jag förstår inte hur du menar att din pappa segelflög på tävlingar? Höll han på med Kitesurfing som intresse? Eller menar du att han skjutsade mycket? Min mamma var totalt ointresserad av elitsatsningar, jag med, min mamma och jag har en nära relation, hon stöttade mina intressen. Jobbar ni med fotboll och schack nu?

JAG pratar inte om elitsatsning. Jag pratar om att ställa upp. Jag är oerhört tacksam att mina föräldrar (pappa) ställde upp. Det krävs i varenda idrott. Oavsett nivå. Kitesurfing vet jag inte vad det är. Pappa tävlade i segelflyg ja, han var bland annat med i VM i segelflyg. Våra intressen hindrade inte honom att ha sina. Uppenbarligen funkar det inte för ts dock.

 

[Cambrie]

Skulle vår dotter börja rida och därefter vilja ha egen häst tänker jag att det blir en alldeles utmärkt familjeaktivitet. Vi har bara ett barn och inga fler planerade, så då tänker jag att jag rider min/a häst/ar och maken hjälper dottern. Maken är tillräckligt inspelad för att klara av att hantera ett barn på en ponny, han är ju van att hantera mina stora och ohängda hästar så en liten ponny reder han ut väl.

Aldrig i livet att jag tänker sluta rida så länge jag fortfarande tycker att det är kul för att dottern ska ha ponny, då får hon gå på ridskola istället tills hon är stor nog att sköta den själv.

Och det kan ju vara ett alternativ. Min dotter hade slutat. Det tycker jag är tråkigt då jag tycker ponnyn ger henne så mycket. Men det kanske, om det skulle bli konsekvenserna, är bättre för ts?

 

[Badger]

Sedan skulle jag säga att barns idrottsutövande ÄR viktigare än vuxnas, att man lägger grunden till så oerhört mycket genom just barns aktiviteter och även om det var längesedan jag gick på gymnasiet så vet jag att det finns otroligt mycket forskning på det. En sund hälsa lägger man grunden till redan som barn både vad gäller kost, rörelse, kondition och koordination. Men självklart, det ena utesluter inte det andra.

Jag kan inte rakt av se det. Nu har mina kollegor visserligen börjat träna igen och visst de har kanske en fördel av att de spelade superintensivt med fotboll tills de var 14 och det var jättekul och sedan började de träna igen när de var 39. Men spontant tänker jag mig att jag som inte elitsatsade utan tränade lite lagom hela tiden inte är i totalt kass form heller.

Har hamnat i diskussion om det här och har fastnat för tanken att jag inte egentligen är så förtjust i sporter som är viktiga enbart mellan 5-17 års ålder och då är så hyperjätteviktiga att inget annat hinns med (så mycket härligt som missas) och sedan blir till ingenting (om man inte blir proffs). Utan tycker tex kampsport och ridning är bra som kan vara viktigt hela livet. Det är synd med tanken att efter 17 är man slut, även om det självklart är jättebra att spela extremt mycket fotboll som ung, kunde det kanske vara ännu bättre att spela lagom hela livet.