restriktionerna väck!

[Nevermind]

Jag hoppas att jag får gå på en föreläsning i sal. Jag tog studenten under covid (2020) och började på universitet direkt efteråt. Jag har fortfarande inte sett alla i min klass. Sen hoppas jag såklart på att få uppleva lite studentliv också. Jag vet att det kanske är egoistiskt tänkt, men det känns som att jag håller på att gå miste om de bästa och roligaste åren i mitt liv och jag har ganska mycket ångest över det.

Generellt tänker jag nog ändå fortfarande vara lite försiktig nu när smittspridningen är så hög, många som är sjuka dels i covid men också influensa, förkylningar och maginfluensa (man märker ju bara på jobbet hur många som är sjuka), men någonstans känner jag också att coronaviruset kommer vi ju aldrig att bli av med och vi måste ju få börja leva "normalt" någon gång. Jag bor ensam 70 mil från min familj och träffar extremt få personer till vardags.

 

[ginnies]

Jag skrev vad jag kände, alla får skriva vad dom vill självfallet

Javisst, jag bara inte förstår hur det kan vara jobbigt att läsa om andra som är friska.

 

[sjoberga]

Jag är förresten glad över att så många i tråden uttrycker att de kommer att fortsätta vara försiktiga, det inger visst hopp!

 

[Lilla]

Jag är förresten glad över att så många i tråden uttrycker att de kommer att fortsätta vara försiktiga, det inger visst hopp!

Håller med dig i allt du har skrivit i tråden!

 

[Snurrfian]

Har inte någon i min bekantskapskrets som blivit sjuk av sin covid, inte ens bland våra äldre. Jobbar på en stor gymnasieskola där både elever och personal testar positivt till höger och vänster och många av oss är uppriktigt sagt frustrerade över att det fortfarande ska anses vara så vansinnigt allvarligt att smittas av just covid. De som fått vanliga influensan har åtminstone känt sig lite hängiga…

För mig som också jobbar inom gymnasieskolan ser jag med oro att vi kommer ha ännu större frånvaro, vi har elever som är inne på sin andra omgång covid med vaccinationer i kroppen, vi har elever som är långtidssjuka i covid och vi går på knäna när vi täcker upp för varandra.
Vi klarade oss bra fram till omicron, och visst de flesta blir inte allvarligt sjuka men det är liksom ingen hejd på det.

 

[Snurrfian]

Jag är förresten glad över att så många i tråden uttrycker att de kommer att fortsätta vara försiktiga, det inger visst hopp!

Jag har svårt att vara försiktig på jobbet med 30 elever (om de är friska) på plats i klassrummet, men undviker i gengäld att träffa människor på fritiden. Jag längtar efter att få hälsa på en äldre dam som har fått flytta till äldreboende men har inte vågat än, jag vill inte vara den som smittar andra.

 

[aiquen]

Nu när allt släpps samtidigt, restaurangerna och arrangörerna tar bort alla bra fungerande lösningar mitt i en februarimånad, och många verkar halvtokiga skulle jag undvika det ett tag, innan det lugnar ner sig. Mycket party verkar det bli med mycket både folk, omikron, RS-virus, säsongsinfluensa, andra förkylningar och härligheter!

Det är min personliga reflektion kring frågan du ställde.

Så känner jag också, även om jag är kluven. Jag fattar ju den negativa påverkan restriktionerna har för en del (och tycker förstås att det är otänkbart att vi ska ha dem ”för evigt” eller ”i onödan”, samt kan nog tycka att en del saker skulle skulle ha kunnat vara och/eller kommunicerats annorlunda genom pandemin) men samtidigt känns det ju som om vi är mitt i den värsta smittspridningen någonsin (men det är förstås positivt om sjukdomsförloppet generellt har mildrats tack vare vaccin och mildare virusvariant) så för egen egoistisk del har jag ingen som helst lust att trängas i fikarum på jobbet, i butiker eller på större evenemang. Jag har biljetter bokade till ett sådant evenemang, vilket dock (och tack och lov) har blivit framflyttat till en tidpunkt när smittspridningen förhoppningsvis komme att ha lugnat ner sig lite, men i dagsläget hade jag never ever gått på det.

Att ta bort alla restriktioner verkar ju för en del innebära samma sak som att även viruset på något magiskt sätt försvinner, d.v.s. man släpper allt eget tänkande för att i någon mån fortsatt undvika smittspridning. Det tycker jag är synd och är väl den springande punkten för min kluvenhet.

Jag vill inte ha covid (och ev. långtidseffekter därav) men är heller inte särskilt sugen på att åka på magsjuka - eller någon annan skit för den delen. På ett egoistiskt plan alltså, därutöver är jag också oroad över stora personalbortfall och hög belastning inom vissa verksamheter. I någon mån kanske restriktionerna ändå fyller en funktion vad gäller det, nu när smittspridningen är så enorm.

 

[Fraggel_Tess]

Är riskgrupp och kommer fortsätta vara försiktigt och hoppas folk håller avstånd de få gånger jag är i ngn affär. Fick brev igår om fjärde dos.

 

[Vira]

Jag är gravid och har sänkt immunförsvar sedan innan och kommer att fortsätta att vara typ 100% isolerad i några veckor till, förutom att vi kanske törs träffa några av de närmaste som har haft omikron. När smittan faktiskt vänt ned på riktigt (vilket i och för sig kanske går rätt snabbt eftersom lättade restriktioner ger fler smittade under en intensiv period) kommer jag lite försiktigt att börja umgås med närmaste släkten igen. Framåt maj-juni ser jag däremot fram emot att börja leva som vanligt igen

 

[Unafraid]

Så känner jag också, även om jag är kluven. Jag fattar ju den negativa påverkan restriktionerna har för en del (och tycker förstås att det är otänkbart att vi ska ha dem ”för evigt” eller ”i onödan”, samt kan nog tycka att en del saker skulle skulle ha kunnat vara och/eller kommunicerats annorlunda genom pandemin) men samtidigt känns det ju som om vi är mitt i den värsta smittspridningen någonsin (men det är förstås positivt om sjukdomsförloppet generellt har mildrats tack vare vaccin och mildare virusvariant) så för egen egoistisk del har jag ingen som helst lust att trängas i fikarum på jobbet, i butiker eller på större evenemang. Jag har biljetter bokade till ett sådant evenemang, vilket dock (och tack och lov) har blivit framflyttat till en tidpunkt när smittspridningen förhoppningsvis komme att ha lugnat ner sig lite, men i dagsläget hade jag never ever gått på det.

Att ta bort alla restriktioner verkar ju för en del innebära samma sak som att även viruset på något magiskt sätt försvinner, d.v.s. man släpper allt eget tänkande för att i någon mån fortsatt undvika smittspridning. Det tycker jag är synd och är väl den springande punkten för min kluvenhet.

Jag vill inte ha covid (och ev. långtidseffekter därav) men är heller inte särskilt sugen på att åka på magsjuka - eller någon annan skit för den delen. På ett egoistiskt plan alltså, därutöver är jag också oroad över stora personalbortfall och hög belastning inom vissa verksamheter. I någon mån kanske restriktionerna ändå fyller en funktion vad gäller det, nu när smittspridningen är så enorm.

Det fetade. Upplever du det i den här tråden? Kan du i så fall ge något konkret exempel?

 

[Sasse]

Pessimisten som jag är antar jag att det kommer bli ett bakslag i sjukdomsfall. I alla fall, jag ändrade inte mitt levnadssätt jättemycket från första början, så jag kommer fortsätta i samma anda. Det som antagligen kommer märkas mest är att det troligt kommer bli ett helvete på jobb med ökad kundmassa, som om det inte varit tillräckligt illa redan liksom.

 

[aiquen]

Det fetade. Upplever du det i den här tråden? Kan du i så fall ge något konkret exempel?

Nej, jag syftar inte specifikt på den här tråden eller någon enskild användare här.

 

[escodobe]

Ironiskt nog har jag första utlandsresan på tre år bokad med avfärd 9 februari. De har mycket strängare restriktioner än här...

 

[Blyger]

Jag tycker det är jättemärkligt att det släpps just nu. För första gången under pandemin har vi fått vädjan om att hålla våra barn hemma från förskolan under två veckor pga personalbrist.

Jag kommer nog fortsätta vara försiktig ett tag till och hoppas inte vi ska bli tillbakatvingade till kontoret för snabbt.

 

[Elo]

För mig som också jobbar inom gymnasieskolan ser jag med oro att vi kommer ha ännu större frånvaro, vi har elever som är inne på sin andra omgång covid med vaccinationer i kroppen, vi har elever som är långtidssjuka i covid och vi går på knäna när vi täcker upp för varandra.
Vi klarade oss bra fram till omicron, och visst de flesta blir inte allvarligt sjuka men det är liksom ingen hejd på det.

Jobbar på högstadiet och vi har distans för tillfället. Just för att vi inte har vuxna nog att täcka upp.

 

[nullo-modo]

Beskedet ska komma idag om 9 Februari
https://www.gp.se/nyheter/sverige/uppgifter-alla-restriktioner-lyfts-9-februari-1.65047792

 

[Masqueradee]

Jag kommer nog tuffa på hyfsat som vanligt, men jag ser fram emot att inte behöva stressa ut för att hinna äta middag och sitta och snacka skit med vänner på puben när de inte längre behöver stänga 23.
Förhoppningsvis kommer det hinnas med en gasque innan sommaren, det är typ det jag saknat mest under pandemin, att få sitta ned, äta middag och sjunga en massa! Saknar lite att gå ut och dansa, men det känner jag får hända när det känns bra.

Det jag inte ser fram emot är att behöva åka in till kontoret.. Vår chef har tjatat på oss sedan november typ, men jag och alla mina kollegor vill helre arbeta hemifrån eftersom vi alla känner att vi jobbar effektivare. Sen är jag inte pepp på att mina kollegor/deras barn blir sjuka igen. Jag är ensam om att ha haft 0 sjukdagar sedan augusti, en kollega har max arbetat 3 dagar per vecka sedan dess. Börjar bli lite mycket att alltid täcka för alla andra...

 

[Linn-Nora]

Jag tycker det är jättemärkligt att det släpps just nu. För första gången under pandemin har vi fått vädjan om att hålla våra barn hemma från förskolan under två veckor pga personalbrist.

Jag kommer nog fortsätta vara försiktig ett tag till och hoppas inte vi ska bli tillbakatvingade till kontoret för snabbt.

Jobbar på högstadiet och vi har distans för tillfället. Just för att vi inte har vuxna nog att täcka upp.

Men är det personalbrist för att dessa är sjuka eller för att de är i karantän ändå?
Det är ju en inte helt oväsentlig frågeställning.
Och nu menar jag inte enbart i ert fall, utan generellt.

 

[Fraggel_Tess]

Men är det personalbrist för att dessa är sjuka eller för att de är i karantän ändå?
Det är ju en inte helt oväsentlig frågeställning.
Och nu menar jag inte enbart i ert fall, utan generellt.

Min kommun har jättekris pga sjuk personal i covid.

 

[Linn-Nora]

Min kommun har jättekris pga sjuk personal i covid.

Och här är det för att många sitter/suttit i familjekarantän.