Relation som upprör.

[Petruska]

Sv: Relation som upprör.

Visst är det ett privilegium, men vi betalar dyrt för det.

Silverkedjan hade en tråd om detta nyligen.

Jag håller med dig. Att ha barn i barnomsorg är att som vuxen och förälder låta sig utsättas för den mest oflexibla och mästrande av uppfostringsmetoder, tyckte jag på min tid. Tror dessvärre inte att det har blivit annorlunda.

Reglerna verkar se olika ut i olika kommuner, vad gäller möjligheten att hämta/lämna flexibelt, samt ha barnomsorg fler timmar per dag än den egna arbetstiden. Dessvärre är det min erfarenhet att många i förskolepersonalen sen hittar på egna regler, där de helt enkelt överskrider sina befogenheter och beter sig som en myndighet de inte är.

Men vi betalar faktiskt inte särskilt dyrt för vår barnomsorg. Föräldraskap är extremt subventionerat i Sverige.

Jag har en kompis i London som får böta något i stil med 10 pund per barn och påbörjade tiominutersperiod som hon hämtar dem senare än sagt. Och att undkomma detta genom att förlänga vistelsetiderna från grunden kostar också skjortan.

Om du tror att dagispersonalen ska tjata om dig på könsneutrala leksaker, så kan du koppla av. Min erfarenhet är snarare den omvända.

Men det är tydligt att när man har ett lagom självförverkligande yrke som ställer nyckfulla krav på ens närvaro, så uppstår det ofta svåra kommunikationsproblem med den personal som enbart är van vid strikt reglerade arbetstider.

 

[Sara-Ida]

Sv: Relation som upprör.

Jag har en kompis i London som får böta något i stil med 10 pund per barn och påbörjade tiominutersperiod som hon hämtar dem senare än sagt. Och att undkomma detta genom att förlänga vistelsetiderna från grunden kostar också skjortan.

Shit! Det var ord och inga visor. De flesta jag känner på den där ön är stay-at-home-mothers - de har helt gett upp tanken på att få barn och arbetsliv att gå ihop.

Om du tror att dagispersonalen ska tjata om dig på könsneutrala leksaker, så kan du koppla av. Min erfarenhet är snarare den omvända.

Det tror jag inte heller. Jag tänker på det som ett krav på den perfekta, moderna föräldern - man kan aldrig bara gå på autopilot, om du förstår vad jag menar.

 

[Bubbla]

Sv: Relation som upprör.

Visst är det ett privilegium, men vi betalar dyrt för det. Och barnens och även föräldrarnas behov måste vara det som styr. Man kan ju inte räkna på allt i termer av pengar. Jag jämför det med arbetslivet - visst, det kostar kanske arbetsgivaren minuter hit och dit om jag flexar och anpassar tiderna efter mina behov. Men det kostar samhället mer om jag inte gör det, då stress tär på allas resurser.

Men mest blir jag förvånad över vilket omfattande regelverk - både officiellt och inofficiellt - som omgärdar dagens föräldrar. De ska vara korrekta och perfekta i varje aspekt: köpa könsneutrala kläder och leksaker, klara av att leva på en deltidslön (för annars är det ju jättesynd om barnen), fodra barnen med mat utan socker (glass är totalförbjudet). Eget fritidsintresse är negativt, då man ska ge upp allt för sina barn, hur olycklig man än blir. Jag förstår inte att fler föräldrar inte bara rebellerar mot alla - och de flesta onödiga - krav. Men det är off topic.

Jag vet inte om du såg mitt ex om vad vi betalar kontra vad det kostar. Vi betalar alltså inte direkt dyrt (även om jag indirekt få betala även via skatten naturligtvis).

Tycker du lägger ett stort ansvar på samhälle etc och litet på individen (jag vet att det är populärt idag). Om du behöver stressa för att klara ditt jobb är det något som är fel, antingen har du en orimlig arbetssituation (som du får ta tag i) eller en orimlig fritidssituation (som du får ta tag i) eller en orimlig familjesituation (som du får ta tag i).

Hur man vill leva sitt liv och ta hand om sina barn bestämmer man i princip själv (självklart inom de lagar som finns men inget av de ex du räknar upp hamnar under det).

T ex behöver man inte alls ge upp sina fritidsintressen för att man har barn, men man kanske får planera dem lite mer. Jag har själv häst, min sambo åker skoter, båda jobbar heltid. Men vi har ändå tid för barnen. Allt funkar om man vill.

Jag ska erkänna att jag visst åkt till stallet någon gång och haft barn i barnomsorgen, men inte extra utöver mitt jobb/studier utan då har jag varit ledig eller jobbat kvällstid när barnen varit hemma istället.

 

[Bubbla]

Sv: Relation som upprör.

Det tror jag inte heller. Jag tänker på det som ett krav på den perfekta, moderna föräldern - man kan aldrig bara gå på autopilot, om du förstår vad jag menar.

Jo, det kan man visst. Man får bara betsämma sig för vad man själv tycker är viktigt och strunta i det andra.

 

[Petruska]

Sv: Relation som upprör.

Shit! Det var ord och inga visor. De flesta jag känner på den där ön är stay-at-home-mothers - de har helt gett upp tanken på att få barn och arbetsliv att gå ihop.

Gissa varför!

De måste ju tjäna mer än 10 pund per barn och tiominutersperiod för att det ska betala sig för dem att arbeta. Praktiskt taget.

Och femton år senare, när deras barn är hyfsat självgående, så ser dessa mödrars villkor på arbetsmarknade troligen inte alltför upphetsande ut. Nästan oavsett vad de gjorde innan, tror jag.

 

[Sara-Ida]

Sv: Relation som upprör.

Jag vet inte om du såg mitt ex om vad vi betalar kontra vad det kostar. Vi betalar alltså inte direkt dyrt (även om jag indirekt få betala även via skatten naturligtvis).

Det var skatten jag tänkte närmast på. Staten har ju inte mer pengar än vi betalar, så vi pröjsar precis allt vad det kostar. Sedan om just den här subventionen gynnar föräldrar - trots avgift - är det ändå inte bara en utgift för samhället, då framtida skattebetalare också är nödvändiga för vår välfärd. Så det är ingen orimlig subvention alls, egentligen.

Jag ska erkänna att jag visst åkt till stallet någon gång och haft barn i barnomsorgen, men inte extra utöver mitt jobb/studier utan då har jag varit ledig eller jobbat kvällstid när barnen varit hemma istället

Jag vet inte om jag skulle göra någon moralisk åtskillnad mellan att ha barnen i omsorg på kvällen och dagen medan man sköter stallet. Men det känns som om allt som föräldrar gör ger omgivningen rätt att döma på ett sätt som de aldrig skulle ha dömt barnlösa personer. Jag undrar om en föräldrar över huvud taget kan göra alla rätt, i samhällets och omgivningens ögon.

 

[Bubbla]

Sv: Relation som upprör.

Och med det perspektivet blev vår barnomsorg helt plötsligt ganska bra. Trots att man inte ens kan åka och rida och lämna barnet på förskolan...

 

[Bubbla]

Sv: Relation som upprör.

.



Jag vet inte om jag skulle göra någon moralisk åtskillnad mellan att ha barnen i omsorg på kvällen och dagen medan man sköter stallet. Men det känns som om allt som föräldrar gör ger omgivningen rätt att döma på ett sätt som de aldrig skulle ha dömt barnlösa personer. Jag undrar om en föräldrar över huvud taget kan göra alla rätt, i samhällets och omgivningens ögon.

Nej, ingen moralisk kanske. Men det blir i alla fall inte fler timmar på förskolan för barnet än om jag hade jobbat plus åkt och ridit t ex. Så en mindre drabbad i sammanhanget. Fast för mig har det handlat om dagar det kört ihop sig och jag varit tvungen att fodra t ex.

Och det vet du väl...eller i alla fall nu; Mammor har aldrig rätt! Och allt är alltid mammas fel...You can put the blame on me...

 

[Skogstrollet]

Sv: Relation som upprör.

Jag håller med, och samtidigt inte alls. Att vara ansvarstagande vuxen i en familj med bonusbarn behöver nämligen inte alls innebära att ersätta en befintlig biologisk förälder. Däremot måste familjekonstellationen, sådan den ser ut i varje stund, fungera oavsett vem som är biologisk släkt med vem. För en och annan kan gränsdragningen säkert kännas svår och ovan, men den är nödvändig för att tillvaron skall fungera. Det handlar om allt från att hjälpas åt att skjutsa eller hämta barn, till att sätta gränser och förmedla värderingar. Det är inte bara en rättighet, utan en skyldighet som en vuxen i en barnfamilj har. Hur skulle det till exempel se ut om jag som bonuspappa struntade i vad barnen åt, hur sent de var uppe, om de gjorde sina läxor etc, bara för att deras mor kanske inte är hemma? Eller, ponera att jag också haft biologiska barn i familjen, om jag hämtat / nattat / läxläst mina biologiska barn men inte min frus eftersom de "redan har en pappa"? En sådan familj skulle bli gravt dysfunktionell.

(Strängt taget upprörs jag kanske litet mer än jag först trodde. Men bara litet. )

Både håller med och inte. Ingenstans i tråden framgår väl att det är såhär det ser ut hemma hos det paret tråden handlar om?
Hade jag bonusbarn skulle jag hjälpa till där det behövdes så klart, men jag skulle inte tycka det var ok att jag skulle ge avkall på mina intressen för att sköta det vardagliga. Och jag kan ändå bry mig om bonusbarnet och ha en god relation till dem.

Är det inte en ganska bra förebild att ha en kvinna i närheten som vågar/klarar att prioritera sina intressen? (Barnen går det ju ingen nöd på, de har sina riktiga föräldrar.)

 

[Sara-Ida]

Sv: Relation som upprör.

Och med det perspektivet blev vår barnomsorg helt plötsligt ganska bra. Trots att man inte ens kan åka och rida och lämna barnet på förskolan...

Jag tror aldrig jag har sagt att den är dålig. Men barockt oflexibel behöver den ju inte vara, varken här eller någon annanstans.

 

[Sara-Ida]

Sv: Relation som upprör.

Och det vet du väl...eller i alla fall nu; Mammor har aldrig rätt! Och allt är alltid mammas fel...You can put the blame on me...

Nej... suck...

 

[Sara-Ida]

Sv: Relation som upprör.

Gissa varför!

De måste ju tjäna mer än 10 pund per barn och tiominutersperiod för att det ska betala sig för dem att arbeta. Praktiskt taget.

Och femton år senare, när deras barn är hyfsat självgående, så ser dessa mödrars villkor på arbetsmarknade troligen inte alltför upphetsande ut. Nästan oavsett vad de gjorde innan, tror jag.

Helt klart en anledning. Mina väninnor som valt det där systemet verkar dock vara glada över att de bor i England, för i Sverige hade det aldrig varit accepterat att vara hemma med barn. Särskilt en av dem har aldrig varit intresserad av att jobba. Synd egentligen, för hade hon velat det hade hon kunnat göra en god karriär, med universitetsutbildning i matte bl a.

 

[Bubbla]

Sv: Relation som upprör.

Jag tror aldrig jag har sagt att den är dålig. Men barockt oflexibel behöver den ju inte vara, varken här eller någon annanstans.

Jag tror att reglerna tyvärr måste vara "barockt oflexibla". Annars kommer systemet utnyttjas. Meningen för en stat att subventionera barnomsorg är ju för att fler ska arbeta och dra in skatt, hålla bollen i rullning s a s. Om man istället ägnar sig åt fritidsintessen så försvinner ju den poängen.


Jag har dock aldrig råkat ut för att någon som ibland tar sig egentid på barnomsorgsbekostnad har fått skit för det. Sen finns det ju mycket gråzoner också. T ex kan man ju ha friskvårdstimmar på jobbet som man kan fördela lite själv, var hamnar de? Eller om man går på jippon (t ex julbord) med jobbet? Eller om man jobbar hemma och diskar sin disk? Etc...

 

[Snubbelfot]

Sv: Relation som upprör.

Ingenstans i tråden framgår väl att det är såhär det ser ut hemma hos det paret tråden handlar om?

Nejdå. Jag citerade och kommenterade ju Jazdia.

Är det inte en ganska bra förebild att ha en kvinna i närheten som vågar/klarar att prioritera sina intressen? (Barnen går det ju ingen nöd på, de har sina riktiga föräldrar.)

Du menar en "åh vad bra min styvmamma är, som är stark nog att prioritera sina intressen framför att hämta mig på dagis"-förebild...?

Nu raljerar jag litet, visst, men jag menar bestämt att vem som är "riktig" förälder är totalt oväsentligt i den enskilda situationen. Min argumentation handlar nu om en generell hållning. Barn är barn och vuxna är vuxna, och om barn i en familj upplever helt olika ansvarstagande och engagemang från den biologiska föräldern och styvföräldern så kan det absolut gå nöd på barnen.
Om jag skulle välja att sitta och spela Xbox en hel kväll medan min fru jobbade sent, och vägra att hjälpa något av mina bonusbarn med läxor inför ett prov, med motiveringen att "du har ju en riktig pappa, fråga honom om hjälp" så har jag extremt svårt att se hur det skulle kunna göra mig till en positiv förebild som vuxen. Det exemplet är en 100% tillämplig parallell.

I en familj (som alltså inte behöver innebära kärnfamilj) tar vuxna ansvar för barn, svårare än så är det inte i min värld - eller i min verklighet.

 

[skogsridmulle]

Sv: Relation som upprör.

I en familj (som alltså inte behöver innebära kärnfamilj) tar vuxna ansvar för barn, svårare än så är det inte i min värld - eller i min verklighet.

Om man ska spekulera hej vilt i att hon skulle avstå sin visstelse i stallet för att hämta barnet istället skulle hon få åka till stallet när pojkvännen kom hem. De skulle ha mindre samtid som familj, hon skulle få mindre tid med sin kille o antagligen i slutändan undra varför hon ska va ihop med en kille om hon ändå bara får träffa hans avkomma på em o hästen på kvällen.

 

[Sara-Ida]

Sv: Relation som upprör.

Jag har dock aldrig råkat ut för att någon som ibland tar sig egentid på barnomsorgsbekostnad har fått skit för det.

Nej, kanske inte skit som i "skit", men definitivt onda ögon, tycks det mig. En förälder berättade att om han hämtar barnen strax före stängningsdags på en fredag (direkt efter jobbet) blir han uttittad med ondskefulla blickar, som föregås av frenetiska mobilsamtal av typen "men gud, var är ni? Vi trodde att ni hade krockat"...

 

[Bubbla]

Sv: Relation som upprör.

Om man ska spekulera hej vilt i att hon skulle avstå sin visstelse i stallet för att hämta barnet istället skulle hon få åka till stallet när pojkvännen kom hem. De skulle ha mindre samtid som familj, hon skulle få mindre tid med sin kille o antagligen i slutändan undra varför hon ska va ihop med en kille om hon ändå bara får träffa hans avkomma på em o hästen på kvällen.

Vilket väl är en ganska normal situation för vilken svenssonfamilj som helst? (Förutom att kanske något barn är gemensamt.)

 

[Bubbla]

Sv: Relation som upprör.

Nej, kanske inte skit som i "skit", men definitivt onda ögon, tycks det mig. En förälder berättade att om han hämtar barnen strax före stängningsdags på en fredag (direkt efter jobbet) blir han uttittad med ondskefulla blickar, som föregås av frenetiska mobilsamtal av typen "men gud, var är ni? Vi trodde att ni hade krockat"...

Visst är det så. Det finns oskrivna regler t ex om att på fredagar hämtar man inte barnet kl 18. Men förskolepersonalen har ju faktiskt betald arbetstid tills förskolan stänger, inte tills sista barnet gått hem. Så varför ska inte de behöva arbeta alla timmar de har betalt för?

Sen kan man kanske hoppas att föräldrar hellre hämtar sitt barn än utövar fritidsaktiviteter en fredagskväll Arbetar man ska man kunna ha barnet på förskolan även en fredagskväll utan onda blickar.

 

[Snubbelfot]

Sv: Relation som upprör.

hans avkomma

"hans avkomma"... du har inte barn själv, vågar jag gissa? :smirk:

När barn finns med i bilden är det normala, menar jag, att vuxna gör avsteg från sin egen bekvämlighet i större eller mindre grad. Den som har problem med den grundsynen bör nog inte söka sig till en partner som har barn, av hänsyn till barnen.

 

[Bubbla]

Sv: Relation som upprör.

Oj, du skriver verkligen hela tiden det jag tänker...

Håller helt med. Barnen måste få komma först, oavsett vems biologiska barn det är.