Relation som upprör.

[Sara-Ida]

Sv: Relation som upprör.

Nu är det ju alltså inte förskolans uppgift att passa någons barn för att de ska kunna utöva sina fritidsintresse.

Om det är skattebetalarna det är synd om, är det förmodligen lika dyrt för samhället om mamma jobbar över/full tid, eftersom hon löper risk att bli sjukskriven av stress. Mer samvetsgranna får väl betala för barnvakt...

 

[Zaria]

Sv: Relation som upprör.

Får man ens ha barnen på förskolan för att tex åka och rida,simma eller dyl dvs det som inte har med jobb/skola att göra?

Inte för att jag tänkt att ha det,men frågan är endå intressant.

 

[Sara-Ida]

Sv: Relation som upprör.

Nu är det ju alltså inte förskolans uppgift att passa någons barn för att de ska kunna utöva sina fritidsintresse.

Vid närmare undersökning verkar det vara samma taxa oavsett om barnet på förskolan heltid eller deltid. Så då har man ju betalt för det. Vad man sedan gör med sin tid måste vara upp till var och en.

 

[Olius]

Sv: Relation som upprör.

Vid närmare undersökning verkar det vara samma taxa oavsett om barnet på förskolan heltid eller deltid. Så då har man ju betalt för det. Vad man sedan gör med sin tid måste vara upp till var och en.

Ja, det är samma taxa, men den är väldigt subventionerad. På min dotters dagis är det arbetstiden som gäller. Absolut inga fritidsintresse eller annat.

Det enda som är upp till var och en är om man är arbetslös och barnet är på dagis 3h per dag.

 

[Sara-Ida]

Sv: Relation som upprör.

Ja, det är samma taxa, men den är väldigt subventionerad. På min dotters dagis är det arbetstiden som gäller. Absolut inga fritidsintresse eller annat.

Det enda som är upp till var och en är om man är arbetslös och barnet är på dagis 3h per dag.

Det är så typiskt Sverige. Regler och policies för reglernas skull. Om barnet mår bra av att vara på fritids längre än vad föräldrarna arbetar är det väl det som ska vara riktlinjen - inte om föräldrarna jobbar eller inte. Betalar man för full tid ska den rimligen kunna utnyttjas. Det är ju knappast upp till föräldrarna att sköta stads- och kommunkassan. Eller så får man betala för den tid som barnet de facto är där. Jag hade gjort som jag velat med den saken.

 

[Rina]

Sv: Relation som upprör.

I vår kommun hadde detta inte varit tillåtet. Om man är sambo förväntas man ta ansvar för barnet. Jag har ensam vårdnad om min son och min sambo får inte lämmna honom på dagis när han är hemma. Går man in i ett förhållande där det finns barn så måste man ta det ansvaret anser jag. För oss har det varit självklart att vi inte gör skillnad på barnen i något avsende. Jag måste ge mitt medgivande till att min sambo hämtar min son på dagis men jag får egentligen inte neka honom.

 

[Sara-Ida]

Sv: Relation som upprör.

ag har ensam vårdnad om min son och min sambo får inte lämmna honom på dagis när han är hemma.

Kontrollerar kommunen när man är ledig och vilka arbetstider man har? Låter märkligt.

Däremot fuskas det ju en väldig massa med VAB-dagar, men det är värre tycker jag. Den här tjänsten betalar vi för dels genom skattemedel, dels genom avgifter. Jag förstår egentligen inte varför det är så viktigt att man ska jobba när barnen är på dagis.

 

[citron]

Sv: Relation som upprör.

Nu är det ju alltså inte förskolans uppgift att passa någons barn för att de ska kunna utöva sina fritidsintresse.

Men nu är det ju inte hennes barn utan hans så jag tycker inte alls det är fel på något vis att hon åker och rider,går på stan eller ja vad hon nu vill göra.

Visst så har hon valt barnet när hon valde barnets pappa men hon är fortfarande inte vårdnadshavare eller förälder så det ansvaret tycker jag inte ska läggas på henne.

De verkar ha löst det på ett bra sätt där alla parter är nöjda så låt det vara så.Den dagen de får gemensamma barn så löser sig det hela säkert på ett utomordentligt sätt.

 

[Snubbelfot]

Sv: Relation som upprör.

Man är inte mamma till bonusbarn. De har redan en mor och behöver inte en till. Som bonusförälder har man ingen vårdnad om barnen utan är just bara en bonus.

Jag håller med, och samtidigt inte alls. Att vara ansvarstagande vuxen i en familj med bonusbarn behöver nämligen inte alls innebära att ersätta en befintlig biologisk förälder. Däremot måste familjekonstellationen, sådan den ser ut i varje stund, fungera oavsett vem som är biologisk släkt med vem. För en och annan kan gränsdragningen säkert kännas svår och ovan, men den är nödvändig för att tillvaron skall fungera. Det handlar om allt från att hjälpas åt att skjutsa eller hämta barn, till att sätta gränser och förmedla värderingar. Det är inte bara en rättighet, utan en skyldighet som en vuxen i en barnfamilj har. Hur skulle det till exempel se ut om jag som bonuspappa struntade i vad barnen åt, hur sent de var uppe, om de gjorde sina läxor etc, bara för att deras mor kanske inte är hemma? Eller, ponera att jag också haft biologiska barn i familjen, om jag hämtat / nattat / läxläst mina biologiska barn men inte min frus eftersom de "redan har en pappa"? En sådan familj skulle bli gravt dysfunktionell.

(Strängt taget upprörs jag kanske litet mer än jag först trodde. Men bara litet. )

 

[havreflinga]

Sv: Relation som upprör.

Det är så typiskt Sverige.

Ge gärna exempel på länder där föräldrar subventioneras MER än i Sverige. Min uppfattning är precis tvärtom din. Jag tror att man in de flesta länder får betala mer både för barnpassning och/eller för att få egen tid med barnet (=vara föräldraledig).

 

[Sara-Ida]

Sv: Relation som upprör.

Ge gärna exempel på länder där föräldrar subventioneras MER än i Sverige. Min uppfattning är precis tvärtom din. Jag tror att man in de flesta länder får betala mer både för barnpassning och/eller för att få egen tid med barnet (=vara föräldraledig).

Det är inte riktigt frågan här. Jag tror andra länder föredrar ett lägre skattetryck och många använder inte dagis alls, och vill inte heller ha kommunala dagis. Det är byråkratin jag vänder mig emot. Vad spelar det för roll vad föräldrarna gör när barnen är på dagis, om de har betalat för full omsorg?

 

[havreflinga]

Sv: Relation som upprör.

om de har betalat för full omsorg?

Fast det har de ju inte. Det är därför förskolan kan ställa motkrav.

 

[TomasN]

Sv: Relation som upprör.

Det är inte riktigt frågan här. Jag tror andra länder föredrar ett lägre skattetryck och många använder inte dagis alls, och vill inte heller ha kommunala dagis. Det är byråkratin jag vänder mig emot. Vad spelar det för roll vad föräldrarna gör när barnen är på dagis, om de har betalat för full omsorg?

Men föräldrarna har inte betalat för full omsorg. Största kostnaden står skattebetalarna för.

 

[Sara-Ida]

Sv: Relation som upprör.

Men föräldrarna har inte betalat för full omsorg. Största kostnaden står skattebetalarna för.

Jag menar att de har betalt en avgift (begränsas av maxtaxan väl?) för att ha barnen där på heltid. Så länge barnen får en bra utbildning/vistelse är väl det huvudsaken? Jag tycker det låter värre - för barnen alltså - att bara vara där några timmar och sedan åka igen, eller att inte ha fasta rutiner.

Men ärligt talat fick jag först för mig att reaktionerna mot TS bekanta var att barnen blev lidande, inte skattebetalarna.

 

[skogsridmulle]

Sv: Relation som upprör.

Så uppfattade jag det också. det framgår inte heller att barnet lider av att vara på fritids, skulle han göra det hade säkert sitautionen sett annorlunda ut.

Och till er som vill tvinga andra än föräldrarna att hämta barn för att lindra skattebetalarna;
-ska även pensionerade föräldrar (dvs mor/farföräldrar) också hämta? Eller är det bara partners? För det vore ju hemskt om barnen o skattebetalarna tvingades genomgå allt detta lidande om de kan slippa...

 

[tgd]

Sv: Relation som upprör.

*kl*

Här hos mig är reglerna sådana att barnet får vara på dagis under tiden föräldrarna arbetar + restid. INTE tillåtet att t.ex. handla eller gå in på posten innan barnet hämtats. Så att som förälder ha barnet på dagis och fara och rida är inte tillåtet.

Hur det är med "bonusföräldrar" vet jag inget om. Men om det vore tvärtom, barnet vore hennes och HAN slutade kl 14 och HON hämtade barnet ändå kl 17 hade väl knappast någon höjt ett ögonbryn?

Jag gissar att det vanliga i sådana här fall är att detta gäller så länge det bara är bonusbarn med i bilden, tror väldigt få normalt funtade hämtar ena barnet och lämnar det andra.

Fördelen med detta upplägg är att familjen får tid tillsammans om kvällarna. Annars skulle kvinnan vara i stallet hela kvällarna. Och även om hon valt mannen med barnet så har hon antagligen hittills i livet jobbat hårt och målmedvetet för att få till sitt liv med det aktiva ridintresset och valt jobb efter det så att ge upp allt det direkt är inte så lätt. Möjligen efter en längre tids mognadsprocess blir det så ändå är min gissning.

I hennes läge hade jag gjort likadant... Nu har jag barn själv så nu är min förståelse en helt annan och nu kämpar jag ivrigt för varje minut extra med barnen hemma, men innan egna barn var det inte så.

 

[Sara-Ida]

Sv: Relation som upprör.

*kl*
Här hos mig är reglerna sådana att barnet får vara på dagis under tiden föräldrarna arbetar + restid. INTE tillåtet att t.ex. handla eller gå in på posten innan barnet hämtats. Så att som förälder ha barnet på dagis och fara och rida är inte tillåtet.

Det låter fruktansvärt oflexibelt...

 

[Bubbla]

Sv: Relation som upprör.

Jag tror inte att någon får skäll om den går in på posten på vägen hem...

Men i övrigt så är ju faktiskt barnomsorg ett privilegium anser jag och inte en rättighet. Vi betalar just nu ca 600:- per månad för vår snart femåriga dotters barnomsorg. Hon går hos dagmamma, och sist jag såg siffror på vad det beräknades kosta per månad på riktigt var det siffror på 4-5000:-. Räkna lite på vad skatten subventionerar...

Vill man ha ytterligare barnomsorg och kunna välja vad man vill göra med den tiden kan man alltid anlita en privat dagmamma eller en ren barnvakt. Fast då får man naturligtvis betala det det verkligen kostar.

 

[Bubbla]

Sv: Relation som upprör.

Jag håller med, och samtidigt inte alls. Att vara ansvarstagande vuxen i en familj med bonusbarn behöver nämligen inte alls innebära att ersätta en befintlig biologisk förälder. Däremot måste familjekonstellationen, sådan den ser ut i varje stund, fungera oavsett vem som är biologisk släkt med vem. För en och annan kan gränsdragningen säkert kännas svår och ovan, men den är nödvändig för att tillvaron skall fungera. Det handlar om allt från att hjälpas åt att skjutsa eller hämta barn, till att sätta gränser och förmedla värderingar. Det är inte bara en rättighet, utan en skyldighet som en vuxen i en barnfamilj har. Hur skulle det till exempel se ut om jag som bonuspappa struntade i vad barnen åt, hur sent de var uppe, om de gjorde sina läxor etc, bara för att deras mor kanske inte är hemma? Eller, ponera att jag också haft biologiska barn i familjen, om jag hämtat / nattat / läxläst mina biologiska barn men inte min frus eftersom de "redan har en pappa"? En sådan familj skulle bli gravt dysfunktionell.

(Strängt taget upprörs jag kanske litet mer än jag först trodde. Men bara litet. )

Kan bara

Du har skrivit exakt det jag inte riktigt orkade (eftersom Jadzia och jag sällan har samma åsikt i barnfrågor har jag märkt).

 

[Sara-Ida]

Sv: Relation som upprör.

Men i övrigt så är ju faktiskt barnomsorg ett privilegium anser jag och inte en rättighet.

Visst är det ett privilegium, men vi betalar dyrt för det. Och barnens och även föräldrarnas behov måste vara det som styr. Man kan ju inte räkna på allt i termer av pengar. Jag jämför det med arbetslivet - visst, det kostar kanske arbetsgivaren minuter hit och dit om jag flexar och anpassar tiderna efter mina behov. Men det kostar samhället mer om jag inte gör det, då stress tär på allas resurser.

Men mest blir jag förvånad över vilket omfattande regelverk - både officiellt och inofficiellt - som omgärdar dagens föräldrar. De ska vara korrekta och perfekta i varje aspekt: köpa könsneutrala kläder och leksaker, klara av att leva på en deltidslön (för annars är det ju jättesynd om barnen), fodra barnen med mat utan socker (glass är totalförbjudet). Eget fritidsintresse är negativt, då man ska ge upp allt för sina barn, hur olycklig man än blir. Jag förstår inte att fler föräldrar inte bara rebellerar mot alla - och de flesta onödiga - krav. Men det är off topic.