Relation som upprör.

[Sara-Ida]

Sv: Relation som upprör.

Om mammorna och papporna mår så illa av att vara med sina barn ska de vända sig till sjukvården!

Jag tror ingen mår illa av att vara med sina barn (hoppas jag i alla fall). Men ingen mår säkert heller bra av att bara, bara, bara vara förälder och ha 0 egentid! Skulle du vilja leva ett sådant liv? Måste man leva ett sådant liv bara för att omgivningen inte ska döma och dela ut pekpinnar?

 

[No1]

Sv: Relation som upprör.

Oj, du skriver verkligen hela tiden det jag tänker...

Håller helt med. Barnen måste få komma först, oavsett vems biologiska barn det är.

Men ponera att min väninna skulle lämna sin sambo för att hon helt plötsligt får mer ansvar och tid med hans barn än pappan själv och att hon upplever att det istället för "kul" så blir det "tär" eftersom hon varken har tid eller ork för sina intressen.

Då måste han snabbt skaffa sig en ny låtsasmamma för hans och barnets situation blir rätt mkt mer komplicerad om de är helt själva?

Jag personligen reagerar när man i mångas ögon förväntas vara en "förälder" fullt ut.
Beror detta på att föräldern vill ha avlastning?
Då förstår jag att många inte går isär förrän de hittat en ny partner.
Man fixar helt enkelt inte att helt på egen hand ta hand om barnet under sin umgängesperiod?

 

[No1]

Sv: Relation som upprör.

Jag funderar på vilka de är som är nöjda.

Är det båda två som är nöjda eller är det alla tre som är nöjda?

Som jag förstått det är alla tre nöjda.

Jag tror inte min bekant älskar barnet men hon älskar pappan och barnet tycker hon väldigt mkt om.
Jag upplever att dessa tre har en kanonrelation utan tjafs och gräl utan allt bara flyter på så fint och de umgås ofta som familj med roliga aktiviteter.

 

[Snubbelfot]

Sv: Relation som upprör.

Då måste han snabbt skaffa sig en ny låtsasmamma för hans och barnets situation blir rätt mkt mer komplicerad om de är helt själva?

Jag tror inte att det finns någon ensamstående far, eller mor för den delen, som söker en livspartner primärt för att man behöver barnvakt - vilket ju är ungefär vad du skriver.:smirk:
Däremot är förutsättningarna för ett fungerande förhållande litet haltande om en ny partner inte har möjlighet eller önskan att dela på ansvaret i hushållet och familjen - i vilken bonusbarn ju ingår.

 

[tgd]

Sv: Relation som upprör.

Jag tror inte att det finns någon ensamstående far, eller mor för den delen, som söker en livspartner primärt för att man behöver barnvakt -

Vete katten om det inte ändå finns det.... Efter att ha levt som ensamstående mamma de tre senaste åren har vyerna öppnats rejält. Innan hade inte jag trott det heller.

 

[Bubbla]

Sv: Relation som upprör.

Men ponera att min väninna skulle lämna sin sambo för att hon helt plötsligt får mer ansvar och tid med hans barn än pappan själv och att hon upplever att det istället för "kul" så blir det "tär" eftersom hon varken har tid eller ork för sina intressen.

Då måste han snabbt skaffa sig en ny låtsasmamma för hans och barnets situation blir rätt mkt mer komplicerad om de är helt själva?

Jag personligen reagerar när man i mångas ögon förväntas vara en "förälder" fullt ut.
Beror detta på att föräldern vill ha avlastning?
Då förstår jag att många inte går isär förrän de hittat en ny partner.
Man fixar helt enkelt inte att helt på egen hand ta hand om barnet under sin umgängesperiod?

Hmmm...låter jättekonstigt i mina ögon. Vem skaffar en partner för att man behöver barnvakt/avlastning? Låter lättare att anställa en barnvakt då. Jag tror inte våra tankesätt startar ens i närheten av varandra.

Och tär...i ditt exempel så innebär uppoffringen (om det nu är det det är) att hon umgås med barnet några timmar per dag varannan vecka utan pappan, inklusive res- och hämttid.

Men som sagt, jag ser inte problemet (förutsatt att det är tillåtet enligt kommunens regler) så länge alla inblandade är nöjda.

För mig dock, skulle det upplägget inte kännas bra, oavsett vilken part i målet jag var. Jag skulle få svårt att få familjekänslan att infinna sig.

 

[No1]

Sv: Relation som upprör.

Och tär...i ditt exempel så innebär uppoffringen (om det nu är det det är) att hon umgås med barnet några timmar per dag varannan vecka utan pappan, inklusive res- och hämttid.

.

Om det innebär att hon får göra avkall på "sitt" så blir det ju en uppoffring.

Det är lättare att ta mig själv som ex i denna fråga eftersom jag vet hur jag funderar.
Jag skulle ALDRIG orka att först jobba, sedan hämta och umgås med barn och sedan ta min häst på kvällen.
Då skulle jag inte vara hemma förrän vid 21/22.

Det skulle innebära att jag måste förändra mitt sätt att ha häst på för ngn annans barn som jag tvivlar jag skulle ha sådana känslor för att jag vore beredd att göra det för.
Skaffade jag egna barn vore det en annan sak men då är det också ett aktivt val.

 

[Bubbla]

Sv: Relation som upprör.

Fast jag tycker nog att om man väljer att bo ihop med någon som har barn så har man gjort ett aktivt val att ha barn - "bonusbarn".

Uppoffring för mig är att verkligen offra något, och det ser jag inte att hon behöver göra. Hon kan faktiskt åka till stallet på kvällen, och behöver t ex inte sälja hästen (som jag skulle se som en uppoffring).

Det kanske är för att jag har tre egna barn som jag inte förstår ditt sätt att tänka (eller jag förstår men jag kan inte relatera till det). För mig är det så självklart att jobba/studera, hämta barn, fixa mat, skjutsa till aktiviteter och sen åka till stallet. Jag är sällan hemma från stallet före 21. Och jag har svårt att se att jag skulle göra annorlunda om barnen var mina bonusbarn.

Men som sagt, är alla inblandade nöjda så = inget problem. jag skulle heller inte se snett om de ingick i min bekantskapskrets. jag skulle bara inte kunna vara någon av dem

För mig känns det väldigt naturligt att sätta barnet främst - oavsett om jag har ett juridiskt ansvar över det.

 

[Badger]

Sv: Relation som upprör.

Samtidigt som det kan bli fel i alla riktningar, dvs.

Barnet hade hellre varit med vännerna på fritids istället för att sitta hemma och ha tråkigt med extraföräldern.

Extraföräldern hade hellre velat vara i stalllet så att hon kunde vara hemma med barnet och mannen på kvällen.

Pappan hade hellre träffat sonen helt själv och pratat igenom dagen när han hämtade på fritids (det är säkert riktigt mysigt med egentid med pappa) och sedan ha det trevligt på kvällen med hela familjen.

Dvs alla lider av att en person sätter "plikten" framför familjens bästa.

Just denna prioritering hon gör kanske verkar till att hon kan hjälpa extrabarnet med läxorna på kvällen medan partnern lagar mat iom att de är två istället för en. Vad är det som säger att hon inte gör allt för barnet utom ger just sina pengar (gissar att allt går till hästen som hon betalar själv) och de ynka timmarna hon låter honom ha kul ifred på fritids. Det är lite ensamt och sorgligt att vara tvungen att vara hemma om alla vännerna har kul tillsammans (säger en som fick fritidsplats sent ngt halvår efter de andra).

Vågar man fråga hur illa de egentligen behandlar en 7-8 åring på fritids? och varför han skulle känna sig oälskad för att hans pappas fru prioriterar att umgås med honom och hjälpa honom med läxorna på kvällarna framför att umgås med honom och hjälpa honom med läxorna klokan 14?

 

[Bubbla]

Sv: Relation som upprör.

Vet inte du svarade mig, eller bara ryckte sista knappen?

För jag har ju typ påpekat tusen gånger att om alla inblandade i detta fall är nöjda så tycker jag det är helt ok!

Jag har bara påpekat att jag inte skulle kunna ha det så.

 

[TinyWiny]

Sv: Relation som upprör.

Jag tycker det är en helt okej uppdelning

Jag och min sambo har det så också

Mina barn har en egen pappa och hans barn har en egen mamma, det är inte det som de behöver.

Jag betalar för mina barn och han betalar för sina.

Visst händer det att vi skjutsar varandras barn men hade det varit tal om dagis/fritids tider så är det för mig självklart att man hämtar sina egna barn. (Nu är det inte aktuellt för oss med tonåringar)

Jag förstår egentligen inte vad folk upprörs av?

 

[Badger]

Sv: Relation som upprör.

Jag är en notorisk sistaknappensvarare

Lite var det kanske till dig också, jag menar om barnet vill vara på fritis så är det ju synd om honom om han inte får möjlighet till det.

 

[Bubbla]

Sv: Relation som upprör.

Jag är en notorisk sistaknappensvarare

Lite var det kanske till dig också, jag menar om barnet vill vara på fritis så är det ju synd om honom om han inte får möjlighet till det.

Jo så kan det ju vara. De flesta barn vill gärna vara på fritids (förutsatt att de trivs), men kanske inte varje dag, fem dagar i veckan.

Men som sagt, jag förutsätter att barnet ä rtillfrågat och att alla inblandade är nöjda och då är jag nöjd

 

[Linas_]

Sv: Relation som upprör.

Jag förstår egentligen inte vad folk upprörs av?

Det jag upprörs av är att det inte är tillåtet (i vart fall inte i vår kommun).

 

[Sara-Ida]

Sv: Relation som upprör.

Det jag upprörs av är att det inte är tillåtet (i vart fall inte i vår kommun).

Vad menar du? Att vi har en lagbrytare ibland oss? Get a grip - i så fall borde du nog vara sur på varenda svensk, eftersom samtliga fuskar med något, medvetet eller omedvetet. Det går helt enkelt inte att vara ren som snö i detta regelälskande land.

 

[Linas_]

Sv: Relation som upprör.

Vad menar du? Att vi har en lagbrytare ibland oss? Get a grip - i så fall borde du nog vara sur på varenda svensk, eftersom samtliga fuskar med något, medvetet eller omedvetet. Det går helt enkelt inte att vara ren som snö i detta regelälskande land.

ok, då är jag väl sur på var enda svensk? Är det verkligen så??? Levde nog i någon typ av tro att de flesta av oss ville göra rätt för sig och följa lagen.

 

[TinyWiny]

Sv: Relation som upprör.

Det jag upprörs av är att det inte är tillåtet (i vart fall inte i vår kommun).

Är det inte tillåtet att ha sitt barn på fritids? Är det vad du menar?

Jag syftade inte på det utan jag förstår inte att folk upprörs av att de lever som de vill!

Jag har alltid haft mina barn på dagis de tider jag jobbat/pluggat jag har varit ensamstående under barnens dagis tid.

Varför ska någon annan än föräldern ha ansvaret för ens barn?

Helt vansinne anser jag, om jag träffar någon jag vill leva med så är det honom jag väljer, jag väljer inte att ta hand om hans barn.
Likaväl som att jag aldrig skulle kräva av min sambo att han ska ta hand om mina barn, det är frivilligt.

Om min sambo hade krävt att jag skulle ta hand om hans barn så hade jag sagt nej, mina barn är mitt ansvar, hans barn är hans.
Vi är en familj ändå utan att tvinga oss på varandra.

Jag tror att människor som kräver att alla ska älska alla i en ny familj får det väldigt jobbigt, man kan inte tvinga fram kärlek, det växer fram med tiden.

Jag och min sambo har aldrig tvingat våra barn att "bli syskon" de har levt ihop under sex års tid och har fått skapa egna relationer med varandra.

Jag har skapat egna relationer med hans barn genom att vara en extra vuxen i deras liv, liksom min sambo har skruvat mopeder och skapat relationer med mina barn på sitt vis.

Att tvinga på människor föräldraskap är ju alltid lika fel.

Det man får tänka på är att så länge man har barnets bästa för ögonen så kan det inte bli fel.

Barn far inte illa av att denna nya extra vuxen inte tar något föräldraansvar så länge den tar sitt vuxet ansvar.

 

[Linas_]

Sv: Relation som upprör.

Är det inte tillåtet att ha sitt barn på fritids? Är det vad du menar?

Jag syftade inte på det utan jag förstår inte att folk upprörs av att de lever som de vill!

Jag har alltid haft mina barn på dagis de tider jag jobbat/pluggat jag har varit ensamstående under barnens dagis tid.

Varför ska någon annan än föräldern ha ansvaret för ens barn?

Helt vansinne anser jag, om jag träffar någon jag vill leva med så är det honom jag väljer, jag väljer inte att ta hand om hans barn.
Likaväl som att jag aldrig skulle kräva av min sambo att han ska ta hand om mina barn, det är frivilligt.

Om min sambo hade krävt att jag skulle ta hand om hans barn så hade jag sagt nej, mina barn är mitt ansvar, hans barn är hans.
Vi är en familj ändå utan att tvinga oss på varandra.

Jag tror att människor som kräver att alla ska älska alla i en ny familj får det väldigt jobbigt, man kan inte tvinga fram kärlek, det växer fram med tiden.

Jag och min sambo har aldrig tvingat våra barn att "bli syskon" de har levt ihop under sex års tid och har fått skapa egna relationer med varandra.

Jag har skapat egna relationer med hans barn genom att vara en extra vuxen i deras liv, liksom min sambo har skruvat mopeder och skapat relationer med mina barn på sitt vis.

Att tvinga på människor föräldraskap är ju alltid lika fel.

Det man får tänka på är att så länge man har barnets bästa för ögonen så kan det inte bli fel.

Barn far inte illa av att denna nya extra vuxen inte tar något föräldraansvar så länge den tar sitt vuxet ansvar.

Jag tror absolut inte att barn mår dåligt av att vara på dagis eller fritids. Men (i vart fall i vår kommun) är det tydligt att det inte spelar någon roll huruvida det är ens egna barn eller bonusbarn det gäller. När en vuxen i hushållet är hemma får inte barnen vara på dagis eller fritids.

Personligen tycker jag inte man skall uppmana folk att inte följa gällande regler, oavsett om de är bra eller ej. Då får man gå på de som bestämmer så att reglerna ändras.

 

[Luff]

Sv: Relation som upprör.

Kusinen fick utan att bli tillfrågad reda på att hon skulle hämta pv´s dotter på fritis den dag hon slutade tidigare. Pv och kusin var inte skrivna på samma adress men tösen hade berättat på fritis att dom JÄMT bodde hos kusin.
Kusin är snäll så hon gjorde det men jag hade ALDRIG gått med på det - pv tyckte mest att det var bekvämt så han protesterade inte heller mot fritis order.

 

[No1]

Sv: Relation som upprör.

Helt vansinne anser jag, om jag träffar någon jag vill leva med så är det honom jag väljer, jag väljer inte att ta hand om hans barn.
Likaväl som att jag aldrig skulle kräva av min sambo att han ska ta hand om mina barn, det är frivilligt.

.

Träffar jag en man så vill jag vara med honom.
Skulle jag behöva fixa med hans barn efter jobbet och sedan lägga tid på mina intressen först när han kommit hem så skulle vi enbart träffas på helgerna.
Jag skulle inte klara av att gå in i en relation som innebär att jag får umgås mer med hans barn än med honom för att jag förväntas bli deras "mamma".
Herregud, helt plötsligt har han fått avlastning med hushåll och barn medan jag fått en massa merarbete samtidigt som mina intressen blir lidande .

Nej, var och en får bli lycklig på sin religion.