Så alla hundar som utvecklar rädslor har någon form av fysiskt (veterinärt) problem enligt dig?
Du tror inte jag provade typ allt för att få min hund att slippa de känslorna? Han har genomgången från nos till svans flera gånger. Det finns ingen annan förklaring till vissa av hans beteende än att han hade lätt att utveckla rädslor pga. sin nedärvda mentalitet. Han avlivades för att han mådde så otroligt dåligt mentalt att han inte kunde få den veterinärvård han behövde vid ett ormbett.
Det är släktdrag vet jag nu. Han har flera hel- och halvsyskon med liknande rädslor om än inte lika svåra för alla dessa, flera halvsyskon är avlivade pga. mentala brister. Flera med "fel" på reglaget. Inte ens de hundar med bra "reglage" i denna syskoskara borde enligt mig ha gått i avel, nu har vissa det och deras avkommor har i sin tur väldigt varierande resultat på MH, en hel del mer eller mindre svåra rädslor bland min rädda hunds syskonbarn alltså även om deras föräldrar inte hade "dåligt" reglage.
Du avlar inte på individer, du avlar på deras gener (endast 50 % av dessa "syns") och de bästa sättet att se vad de innehåller är att utvärdera hela kullar samt kolla på utvärderingarna föräldrarnas kullar samt ev. tidigare avkommor. Läs om skillnaden fenotyp och genotyp om du inte redan har gjort det.
Det finns många erfarna hundmännsikor som absolut är av den uppfattningen att en rädslereaktion visst kan bli värre av beröm i fel läge. Jag har fått lära mig att ignorera om min hund plötsligt blir rädd för något obefogat (ex skott.), låtsas som det regnar och gå vidare. Ömka hunden kan man göra när man vill att hunden ska minnas obehaget, ex. för att förstärka ett brytkommando.
