Rasklubb och uppfödning igen

[Myrten]

Nej, jag behöver inte förklara mig för att bli häckla, men kan förklara om seriöst vill veta.
Annars kan du läsa Eva Bs blogg om skvallerträning.

Jag har tänkt på det här med skvallerträning sedan ditt förra inlägg om det. Och jag fattar inte hur det hänger ihop över huvud taget.

Skvallerträning kan säkert vara jättebra i vissa situationer, det är jag fine med. Men nu talar vi om att du vill börja föda upp cocker spaniel, en stötande och apporterande fågelhund. Och du har ganska höga mål, som jag förstår din trådstart. Då förutsätter jag att du även vill slå vakt om de rastypiska arbetsegenskaperna (som är knutna till mentalitet/temperament), dvs spanielegenskaperna. Det enda sättet att seriöst pröva dessa är på jaktprov. Då har vi ett etiskt problem i och med att spanielprov är riktig jakt där man fäller vilt, men sedan ett antal år har SSRK arrangerat prov för spaniels där vilt inte fälls, men som syftar till att efterlikna spanieljakt. Ska man träna sin hund för sådant måste skvallerträning vara helt olämpligt. Jag vill inte ha en hund som kommer till mig och talar om att den hittat vilt. Den blir diskad. Jag vill ha en hund som spontant sätter sig när viltet tar till vingar/ben eller som jag blåser ner. För att komma dit är det en massa träning i kombination med hundens egenskaper och förarens skicklighet.

Men vad sjutton har skvallerträning med det hela att göra? Jag fattar NADA.

Jag har för mig att du i din förra tråd skrev att du egentligen ville ha cavalier, men backade pga hälsoläget. Vad har cocker och cavalier gemensamt förutom utseendet? De påminner om varandra utseendemässigt, men hör till olika rasgrupper (8 resp 9) och har avlats med helt olika mål. Jag fattar inte cocker är ett nära val för den som av någon anledning inte kan välja en cavalier. Då är det ju bara fråga om utseende, men att ha det som inriktning är du emot?

Jag fattar inte!

Sedan tycker jag verkligen att fler cockrar skulle gå BPH eller MH. Jag har en uppfödning där föraren avbröt hans MH för att han inte avreagerade för spökena. Det är obegripligt varför. Han var aldrig en rädd hund, men i den här situationen funkade han inte. Och inte skäms jag för det. Varför skulle jag göra det? Det är inte så enkelt. Hunden var van vid alla möjliga konstiga saker (handlade på NK och var på skjutbanan med matte on a regular basis) men han flippade i den här situationen. Om något av hans syskon skulle gått i avel hade jag fått gå vidare med det, men nu var det pga andra anledningar inte aktuellt. Så varför skämmas?

 

[Sesca]

Beskrivaren avbryter om hen märker att hunden inte avreagerar ordentligt. Som ägare kan du också avbryta om du känner att det riskerar bli för mycket. Man tvingar inte hunden igenom banan och pangar på med skott om man märker att hunden har svårt att avreagera. Du får belöna mellan momenten och efteråt för att ge hunden en bra upplevelse.

Dina dåliga erfarenheter är ju dock inte från bph, som är det test vi diskuterar här. Bph har moment som konsekvent tar fram ärftliga egenskaper hos hunden. Hundens beteende på bph är konsekvent med dess beteende i vardagen. Beskrivare är samstämmiga i sin bedömning och väl utbildade. Det är liksom fakta som inte går att diskutera speciellt mycket. Att väljer att inte tro på den gör att du framstår som oseriös, faktaresistent och okunnig. Svaren blir därefter. Tyvärr.

Jag skulle kunna låta en Prof vetenskaps reviewer

Beskrivaren avbryter om hen märker att hunden inte avreagerar ordentligt. Som ägare kan du också avbryta om du känner att det riskerar bli för mycket. Man tvingar inte hunden igenom banan och pangar på med skott om man märker att hunden har svårt att avreagera. Du får belöna mellan momenten och efteråt för att ge hunden en bra upplevelse.

Dina dåliga erfarenheter är ju dock inte från bph, som är det test vi diskuterar här. Bph har moment som konsekvent tar fram ärftliga egenskaper hos hunden. Hundens beteende på bph är konsekvent med dess beteende i vardagen. Beskrivare är samstämmiga i sin bedömning och väl utbildade. Det är liksom fakta som inte går att diskutera speciellt mycket. Att du väljer att inte tro på den gör att du framstår som oseriös, faktaresistent och okunnig. Svaren blir därefter. Tyvärr.

läsa rapporterna, men det skulle inte bli ngn skillnad på diskussionen. Det skulle ju bara heta att jag frågat grannen

Jag tolkar det fortfarande som självbekräftande forskning och sammanfattningar med delvis ogrundade argument. Jag är rätt van vid att läsa statistik. Jag förstår dock varför skk vill ha det. (mängdeffekt).

Faktaresistent, den var ny. Jag är nog rätt radikal oftast. Däremot tror jag inte att forskning är heligt, den bygger på.


Jag har dessutom hänvisat till forskning också, men den har jag väl fått ur metro.

 

[Fetaost]

Jag skulle kunna låta en Prof vetenskaps reviewer


läsa rapporterna, men det skulle inte bli ngn skillnad på diskussionen. Det skulle ju bara heta att jag frågat grannen

Jag tolkar det fortfarande som självbekräftande forskning och sammanfattningar med delvis ogrundade argument. Jag är rätt van vid att läsa statistik. Jag förstår dock varför skk vill ha det. (mängdeffekt).

Faktaresistent, den var ny. Jag är nog rätt radikal oftast. Däremot tror jag inte att forskning är heligt, den bygger på.


Jag har dessutom hänvisat till forskning också, men den har jag väl fått ur metro.

Varför är den forskningen du hänvisar till relevant och den som andra hänvisar till är fel?

Tänk om det är tvärt om....?

 

[Sesca]

Jag har tänkt på det här med skvallerträning sedan ditt förra inlägg om det. Och jag fattar inte hur det hänger ihop över huvud taget.

Skvallerträning kan säkert vara jättebra i vissa situationer, det är jag fine med. Men nu talar vi om att du vill börja föda upp cocker spaniel, en stötande och apporterande fågelhund. Och du har ganska höga mål, som jag förstår din trådstart. Då förutsätter jag att du även vill slå vakt om de rastypiska arbetsegenskaperna (som är knutna till mentalitet/temperament), dvs spanielegenskaperna. Det enda sättet att seriöst pröva dessa är på jaktprov. Då har vi ett etiskt problem i och med att spanielprov är riktig jakt där man fäller vilt, men sedan ett antal år har SSRK arrangerat prov för spaniels där vilt inte fälls, men som syftar till att efterlikna spanieljakt. Ska man träna sin hund för sådant måste skvallerträning vara helt olämpligt. Jag vill inte ha en hund som kommer till mig och talar om att den hittat vilt. Den blir diskad. Jag vill ha en hund som spontant sätter sig när viltet tar till vingar/ben eller som jag blåser ner. För att komma dit är det en massa träning i kombination med hundens egenskaper och förarens skicklighet.

Men vad sjutton har skvallerträning med det hela att göra? Jag fattar NADA.

Jag har för mig att du i din förra tråd skrev att du egentligen ville ha cavalier, men backade pga hälsoläget. Vad har cocker och cavalier gemensamt förutom utseendet? De påminner om varandra utseendemässigt, men hör till olika rasgrupper (8 resp 9) och har avlats med helt olika mål. Jag fattar inte cocker är ett nära val för den som av någon anledning inte kan välja en cavalier. Då är det ju bara fråga om utseende, men att ha det som inriktning är du emot?

Jag fattar inte!

Sedan tycker jag verkligen att fler cockrar skulle gå BPH eller MH. Jag har en uppfödning där föraren avbröt hans MH för att han inte avreagerade för spökena. Det är obegripligt varför. Han var aldrig en rädd hund, men i den här situationen funkade han inte. Och inte skäms jag för det. Varför skulle jag göra det? Det är inte så enkelt. Hunden var van vid alla möjliga konstiga saker (handlade på NK och var på skjutbanan med matte on a regular basis) men han flippade i den här situationen. Om något av hans syskon skulle gått i avel hade jag fått gå vidare med det, men nu var det pga andra anledningar inte aktuellt. Så varför skämmas?

Jag håller på att avsluta tråden

Det finns många som föder upp sällskaps cockrar, är det en konflikt vill jag inte gå in i den. Jag jagar inte, vegetarian.

Cavalier var ett tag sedan. Men jag är förvånad att du tycker det är konstigt, det rekommenderas ofta från den ena till den andra

Ok skvaller, jag trodde du påpekade att jakthund och ridning kan bli ett problem. Jag kanske missförstod? Om hunden talar om för mig att det är vilt nära får den en uppgift och sticker inte iväg. Förenklat.

Svarar bara på ärliga frågor nu

 

[Sesca]

Vill någon veta något för ni skicka meddelanden.

Ni andra, har ni för lite att göra?

Ni ställer samma frågor hela tiden.

 

[Valptass]

Jag skulle kunna låta en Prof vetenskaps reviewer


läsa rapporterna, men det skulle inte bli ngn skillnad på diskussionen. Det skulle ju bara heta att jag frågat grannen

Jag tolkar det fortfarande som självbekräftande forskning och sammanfattningar med delvis ogrundade argument. Jag är rätt van vid att läsa statistik. Jag förstår dock varför skk vill ha det. (mängdeffekt).

Faktaresistent, den var ny. Jag är nog rätt radikal oftast. Däremot tror jag inte att forskning är heligt, den bygger på.


Jag har dessutom hänvisat till forskning också, men den har jag väl fått ur metro.

Jag har läst rapporterna. Även @Dentaku har läst rapporter om bph och mh och undrat hur du kom fram till slutsatsen att de inte är tillförlitliga tester. Allting pekar ju som sagt på motsatsen.

Det där med att fråga grannen var en, kanske illa vald, jämförelse om att värdera utlåtanden från amatörer kontra professionella då du märkligt nog hävdat att du skulle föredra en amatörs bedömning framför proffsets. All logik och reson går ju emot det uttalandet.

Ja, du framstår som faktaresistent när du blir upplyst om hur hundars mentalitet fungerar enligt vad vetenskaplig forskning har påvisat och ändå väljer att hävda att det inte är mer trovärdigt än din magkänsla och amatörbedömningar.

 

[Fetaost]

Vill någon veta något för ni skicka meddelanden.

Ni andra, har ni för lite att göra?

Ni ställer samma frågor hela tiden.

Detta är ett diskussionsforum och då för man diskussioner. När man inte får svar på något som är relevant för ämnet så är det inte ovanligt att man frågar igen, för att föra diskussionen vidare.

Det är inte meningen att diskussionerna ska pågå på pm utanför forumet. Bara för att man har startat en tråd så äger man den inte. Det är helt ok för andra att delta och fråga.

 

[Sesca]

Jag har läst rapporterna. Även @Dentaku har läst rapporter om bph och mh och undrat hur du kom fram till slutsatsen att de inte är tillförlitliga tester. Allting pekar ju som sagt på motsatsen.

Det där med att fråga grannen var en, kanske illa vald, jämförelse om att värdera utlåtanden från amatörer kontra professionella då du märkligt nog hävdat att du skulle föredra en amatörs bedömning framför proffsets. All logik och reson går ju emot det uttalandet.

Ja, du framstår som faktaresistent när du blir upplyst om hur hundars mentalitet fungerar enligt vad vetenskaplig forskning har påvisat och ändå väljer att hävda att det inte är mer trovärdigt än din magkänsla och amatörbedömningar.

Ok, jag lovar att låta proffs läsa 1 artikel och tro det hen tror, för mig var det rätt tydligt men är inte riktigt så högt utbildad. Men jag kan tycka det hen tycker att jag ska tycka.

Faktaresistent vill jag inte vara, däremot faktakritisk, och jag ser faktiskt inte varför individer skulle göra tester i materialet.

Som du påpekar är ni 2 som läst artikeln annorlunda och ni kan ju vara disputerade båda två för allt jag vet.

Skriver inte här dock, du får i så fall hitta en egen reviewer.

 

[Myrten]

Jag håller på att avsluta tråden

Det finns många som föder upp sällskaps cockrar, är det en konflikt vill jag inte gå in i den. Jag jagar inte, vegetarian.

Cavalier var ett tag sedan. Men jag är förvånad att du tycker det är konstigt, det rekommenderas ofta från den ena till den andra

Ok skvaller, jag trodde du påpekade att jakthund och ridning kan bli ett problem. Jag kanske missförstod? Om hunden talar om för mig att det är vilt nära får den en uppgift och sticker inte iväg. Förenklat.

Svarar bara på ärliga frågor nu

Jag vet inte vad jag har skrivit (=letar inte bakåt i tråden just nu) som tolkas som att jakthund och ridning kan bli ett problem. Däremot vet jag att jag skrev att cockerns bakgrund som jakthund gör att den har vissa behov, gällande såväl hunden som uppfostran. Jag tror inte jag knutit det till ridning, exempelvis eftersom jag nämnde en annan jaktpräglad ras (cairnterrier) som funkade jättebra att ha med på ridning. Men att ha en ras och att föda upp den är två skilda saker.

Beträffande cocker spaniels för sällskap: alla spaniels ska fungera ÄVEN som sällskapshundar. De är hundar som gillar att vara nära. Men för att bevara spanielegenskaperna behövs jaktlig prövning. Därför har SSRK tagit fram nybörjarproven (fd grundprov) för att kunna pröva spanielegenskaperna utan att vilt fälls. Det behövs att fler uppfödare och ägare får intresse av att pröva sina spaniels på det sättet. Det är inga problem att vara vegetarian, men du får tugga i dig att du har en hund som är präglad av att ha varit jakthund sedan 1500-talet.

Varför skulle jag inte tycka det är konstigt att koppla cocker och cavalier? Det är två helt olika raser med olika bakgrund. Men de har utseendemässiga likheter. Men om utseendet är viktigast, ja då kan jag förstå att man väljer mellan de två. Jag är mer van vid att folk tittar på cocker, springer, field, welsh eller amris. Jag ska förmodligen köpa en ny hund snart och väljer mellan jaktcocker och "vanlig" cocker.

Efter vad du har skrivit i tråden tror jag att du kanske skulle kunna bli en jättebra cockerägare. Uppfödare - det är en annan historia.

 

[Valptass]

Ok, jag lovar att låta proffs läsa 1 artikel och tro det hen tror, för mig var det rätt tydligt men är inte riktigt så högt utbildad. Men jag kan tycka det hen tycker att jag ska tycka.

Faktaresistent vill jag inte vara, däremot faktakritisk, och jag ser faktiskt inte varför individer skulle göra tester i materialet.

Som du påpekar är ni 2 som läst artikeln annorlunda och ni kan ju vara disputerade båda två för allt jag vet.

Skriver inte här dock, du får i så fall hitta en egen reviewer.

Nu är ju du aspirerande uppfödare och kommer inte använda testen på individnivå så att du tycker att testet är meningslöst för en individ är ju ändå helt irrelevant, då hela tråden handlar om att hitta en seriös rasklubb som du kan bedriva seriös avel inom.

 

[WildWilma]

Skulle det vara seriöst av mig att ställa diagnos över ett forum?

Försämrad hälsa i bra hem, det låter som det skulle bero på ngt, då menar jag inte smärta. Vi vet inte allt om hundars psykiska hälsa, men veterinären vet mest om kringliggande.

Det stämmer som du skriver att man inte ska avla på släktingar till psykiskt osunda hundar. Din hund verkar ju verkligen varit i den kategorin. Däremot om en av 10 valpar är något ångestladdad så skulle jag inte oroa mig. (kolla upp ordentligt naturligtvis).
Denna diskussion som urartade handlade om lindrig separationsångest hos nybörjarägare.

Jo jag vet, att folk tror det, rid människor är ännu värre. Man ska inte trösta, klicka om du gör det eller säg, vad bra att du talade om det för mig och sedan gå vidare.

Prova ngn gång och fråga sedan. Jag har tröttnat på att bli häcklad

Bad inte om en diagnos utan blev bara fundersam över ditt påstående att min hunds rädslor enbart berodde på veterinärtproblem. Han hade visserligen stora problem med veterinärer men det var inte något fysiskt hälsoproblem som gjorde att han så lätt blev rädd, det var gener. Det var ingen veterinär som sa något annat heller.

Rädslor eskalerar ofta med åren, det är allmänt känt. Både specifika rädslor och allmänna. I min ras har vi ganska omfattade statistik som stödjer detta också.

Självklart vet uppfödaren om hans problem. Mycket skyllas nog på annat än gener dock.

Jag kan berömma när hunden väl avreagerat men den måste först själv släppa obehaget. Genom att hunden själv klarar att lösa situationen ökar dess självkänsla mycket. Oftast går det ju fort. Tar det för lång tid eller om hunden behöver stöd gör jag som på ett Mh och går närmare det otäcka själv om det är möjligt. Det är betydligt svårare att hantera rädslor för sånt du själv inte kan styra eller närma sig som åska.

Det har inte urartar utan handlar om samma sak. Vad kan skyllas på "nybörjarhundägare" när många hundar i en ras/släkt har liknande mentala problem?

Enligt mig ska det inte krävas en erfaren hundägare för att få en hund av sällskapsras att klara något så simpelt som att vara hemma själv i någon timme. Krävs det minutiöst träning för detta hos en viss så skulle jag allvarligt fundera på varför och aldrig någonsin köpa dem rasen.

 

[Valptass]

@Sesca Nu har jag läst igenom de senaste sidorna med diskussion om bph, för att reda ut ditt resonemang.

Du anser alltså att bph enbart är fruktsamt på gruppnivå. Du har problem med detta, trots att bph är utformat och avsett för att hanteras på gruppnivå samt att du själv som uppfödare kommer att använda det på gruppnivå.

Du kommer förmodligen att genomföra bph på dina hundar, men inte främst som ett avelsverktyg utan för att inte stöta dig med rasklubben och för att ge ett bra sken utåt.

Genom uttalanden som att hunden kommer vara tränad till att bete sig på ett visst sätt i din närvaro då du avser miljö- och skvallerträna visar du att du inte fullt ut förstår hur bph fungerar. Även hundar som skvallrar flitigt i vardagen kommer att visa fler beteenden än "kolla på matte".

Det du är mest intresserad av är individuella bedömningar av hundarna. Oklart varför detta skulle vara viktigare i avelsarbetet än att se grupptendenser, men hur som helst. För detta litar du inte på att bph ger ett trovärdigt resultat. Istället använder du en blandning av din egen uppfattning samt utlåtanden från diverse enligt dig lämpliga personer. Hur du avser testa hundarna och deras egenskaper framgår inte, mer än att liksom bara träffa dem och prata med ägarna. Hur du ska förmedla resultatet av dessa egna tester så att de blir begripliga och användbara för omvärlden framgår inte heller.

Av det du sedan berättar om ångest och skvallerträning är det inte helt orimligt att anta att du faktiskt inte vet vad de ärftliga rädslor hos hund som man kan fånga upp i bph och mh är för något. Rädslorna som en del raser har problem med och behöver testerna för är av sådan karaktär att de är gravt livskvalitetsinskränkande, för både hund och ägare. De blir dessutom värre med tiden. Det är inte den ångest som du känner igen och kan hantera och träna bort.

Har jag uppfattat dina åsikter någorlunda korrekt?

Vi är flera här som ägnat tid och energi åt att dela med oss av vår kunskap då du uppenbarligen brister i sådan, vilket ovanstående sammantaget vittnar om. Det är upp till dig hur du vill ta till dig av det som sagts, men jag rekommenderar definitivt att du samlar på dig mer kunskap innan du sätter igång med ditt avelsprojekt. SKK har uppfödarutbildningar som kanske kan vara av intresse.

 

[Sesca]

@Sesca Nu har jag läst igenom de senaste sidorna med diskussion om bph, för att reda ut ditt resonemang.

Du anser alltså att bph enbart är fruktsamt på gruppnivå. Du har problem med detta, trots att bph är utformat och avsett för att hanteras på gruppnivå samt att du själv som uppfödare kommer att använda det på gruppnivå.

Du kommer förmodligen att genomföra bph på dina hundar, men inte främst som ett avelsverktyg utan för att inte stöta dig med rasklubben och för att ge ett bra sken utåt.

Genom uttalanden som att hunden kommer vara tränad till att bete sig på ett visst sätt i din närvaro då du avser miljö- och skvallerträna visar du att du inte fullt ut förstår hur bph fungerar. Även hundar som skvallrar flitigt i vardagen kommer att visa fler beteenden än "kolla på matte".

Det du är mest intresserad av är individuella bedömningar av hundarna. Oklart varför detta skulle vara viktigare i avelsarbetet än att se grupptendenser, men hur som helst. För detta litar du inte på att bph ger ett trovärdigt resultat. Istället använder du en blandning av din egen uppfattning samt utlåtanden från diverse enligt dig lämpliga personer. Hur du avser testa hundarna och deras egenskaper framgår inte, mer än att liksom bara träffa dem och prata med ägarna. Hur du ska förmedla resultatet av dessa egna tester så att de blir begripliga och användbara för omvärlden framgår inte heller.

Av det du sedan berättar om ångest och skvallerträning är det inte helt orimligt att anta att du faktiskt inte vet vad de ärftliga rädslor hos hund som man kan fånga upp i bph och mh är för något. Rädslorna som en del raser har problem med och behöver testerna för är av sådan karaktär att de är gravt livskvalitetsinskränkande, för både hund och ägare. De blir dessutom värre med tiden. Det är inte den ångest som du känner igen och kan hantera och träna bort.

Har jag uppfattat dina åsikter någorlunda korrekt?

Vi är flera här som ägnat tid och energi åt att dela med oss av vår kunskap då du uppenbarligen brister i sådan, vilket ovanstående sammantaget vittnar om. Det är upp till dig hur du vill ta till dig av det som sagts, men jag rekommenderar definitivt att du samlar på dig mer kunskap innan du sätter igång med ditt avelsprojekt. SKK har uppfödarutbildningar som kanske kan vara av intresse.

Tack för att du tog dig tid

 

[Sesca]

Bad inte om en diagnos utan blev bara fundersam över ditt påstående att min hunds rädslor enbart berodde på veterinärtproblem. Han hade visserligen stora problem med veterinärer men det var inte något fysiskt hälsoproblem som gjorde att han så lätt blev rädd, det var gener. Det var ingen veterinär som sa något annat heller.

Rädslor eskalerar ofta med åren, det är allmänt känt. Både specifika rädslor och allmänna. I min ras har vi ganska omfattade statistik som stödjer detta också.

Självklart vet uppfödaren om hans problem. Mycket skyllas nog på annat än gener dock.

Jag kan berömma när hunden väl avreagerat men den måste först själv släppa obehaget. Genom att hunden själv klarar att lösa situationen ökar dess självkänsla mycket. Oftast går det ju fort. Tar det för lång tid eller om hunden behöver stöd gör jag som på ett Mh och går närmare det otäcka själv om det är möjligt. Det är betydligt svårare att hantera rädslor för sånt du själv inte kan styra eller närma sig som åska.

Det har inte urartar utan handlar om samma sak. Vad kan skyllas på "nybörjarhundägare" när många hundar i en ras/släkt har liknande mentala problem?

Enligt mig ska det inte krävas en erfaren hundägare för att få en hund av sällskapsras att klara något så simpelt som att vara hemma själv i någon timme. Krävs det minutiöst träning för detta hos en viss så skulle jag allvarligt fundera på varför och aldrig någonsin köpa dem rasen.

Det är lite jobbigt att hålla en diskussion när olika människor hugger på olika saker. Jag beklagar det som hände dig och din hund. Jag har också förlorat djur och jag vill inte spekulera.

Jag har egentligen avslutat av ovanstående anledning,ett det huggs när jag svarar ngn annan och diskussionerna dras ihop.

Det började med en generalisering som jag svarade generaliserar på. Det är väl egentligen inget kontroversiellt i att modehundar får blandade ägare och jag drog en parallell till vavvor för tio år sedan som var felhanterade. Men eftersom jag försvarade blandras tog det hus i helsike,vavvorna var det ingen som ifrågasatte. Jag syftade verkligen inte på släkter som din hunds.

Sen har jag erfarenhet av manipulation av tester, men det är ju bra att det inte går då kan jag visa mina hundar själv.

Det jag gör är att tillämpa mänsklig KBT på hund och häst. (inte paranormalt) Varken mer eller mindre. Sedan räcker man ju inte alltid till, så är livet.

Tack för kommentaren om separationsträning. För mig är det nog lite normalt med ångest hos hund,har bara haft sådana. Har aldrig köpt hund förut, bara fått dem. Det är ju för att jag vill avla som jag måste köpa,kanske bra att köpa stadig.

Det var en av de ingående raserna i cockerpoo som flera uppfödare påtalat systematisk ensamträning. Och flera videor på söta ylande hundar...

 

[Valptass]

@Sesca Det började inte med någon generalisering, det har du missförstått – som svar på att du inte tyckte att cockerpooaveln var så oansvarig upplyste jag om ett antal ärftliga problem (bland annat separationsångest) som jag vet är vanliga därinom och som inte hanteras som en avelsfråga överhuvudtaget. Du verkade inte heller tycka att det var en avelsfråga i första hand utan ett ägarfel, visade det sig, och därefter satte diskussionen om mentalitet och dess ärftlighet igång.

Ingen har sagt att alla cockerpooer har separationsångest eller att inga renraser har det problemet. Att chihuahua som blev för populär för sitt eget bästa fick problem med hälsan i aveln är inget nytt för någon här, så det var inget kontroversiellt uttalande. Självklart finns det problem hos renraser också! Flera använder sig dock tack och lov av tester som bph och mh för att utvärdera sina hundar, något som det inte ens finns minsta intresse av att göra i blandrasaveln.

 

[Valptass]

Jag kan även tillägga att jag inte vet om någon här anser att alla renrasuppfödare alltid är bättre på avel än alla blandrasuppfödare, så att du hittar renrasiga kennlar med osunda hundar och prioriteringar är inget som chockar någon och inget som någon här försvarar. Att säga att det minsann finns pudeluppfödare som avlar på ängsliga hundar blir således lite väderkvarnsfäktning då ingen har motsatt sig att det finns okunniga och oseriösa renrasuppfödare.

 

[WildWilma]

Det är lite jobbigt att hålla en diskussion när olika människor hugger på olika saker. Jag beklagar det som hände dig och din hund. Jag har också förlorat djur och jag vill inte spekulera.

Jag har egentligen avslutat av ovanstående anledning,ett det huggs när jag svarar ngn annan och diskussionerna dras ihop.

Det började med en generalisering som jag svarade generaliserar på. Det är väl egentligen inget kontroversiellt i att modehundar får blandade ägare och jag drog en parallell till vavvor för tio år sedan som var felhanterade. Men eftersom jag försvarade blandras tog det hus i helsike,vavvorna var det ingen som ifrågasatte. Jag syftade verkligen inte på släkter som din hunds.

När man skriver olika påståenden i en och samma tråd får man vara beredd på att folk hugger på olika saker. Det finns många som är mycket väl insatta i hundavel i detta forum men ingen som kan allt. De flesta lägger energi på att svara på det där de faktiskt känner att de har något att tillföra och lämnar det andra till andra att svara på.

Sen har jag erfarenhet av manipulation av tester, men det är ju bra att det inte går då kan jag visa mina hundar själv.

Det jag gör är att tillämpa mänsklig KBT på hund och häst. (inte paranormalt) Varken mer eller mindre. Sedan räcker man ju inte alltid till, så är livet.

Jag har också hört om de som med olika medel försöker påverka resultaten på MH:n. Min tanke då är att det kommer straffa dem själva i slutänden iaf. Tyvärr kanske det leder till att några hundar och hundägare får det tufft på vägen. Men försöker man dölja mentala brister hos sina uppfödda hundar och avelsdjur så kommer det tillslut att märkas genom att bristerna fortsätter komma hos de hundar de föder upp. Det är bättre att ta resultatet från ett MH eller BPH och verkligen ta till sig vilka brister som finns och överväga hur man ska hantera dem. Det finns ingen perfekt hund, är det en brist som troligen inte kommer påverka livskvalitén hos hund och ägare får man kanske göra en kompromiss och hitta en partner som kompletterar den hunden på just det området. Bättre att vara ärlig men vilka brister som finns än att försöka dölja dem.

Tack för kommentaren om separationsträning. För mig är det nog lite normalt med ångest hos hund,har bara haft sådana. Har aldrig köpt hund förut, bara fått dem. Det är ju för att jag vill avla som jag måste köpa,kanske bra att köpa stadig.

Det var en av de ingående raserna i cockerpoo som flera uppfödare påtalat systematisk ensamträning. Och flera videor på söta ylande hundar...

Just detta med normalisering av rädslor/ångest upplever jag är en stor del av anledningen att vissa raser har så oerhört stora problem med rädslor och bristande mentalitet. Det blir nästan som att de beskrivs som "rastypsikt" även om det inte finns någonstans att läsa i en rasstandard. Några exempel är är skott och underlagsrädda collies, det är normalt enigt en del och därför fortsätter man avla på hundar som för detta vidare. Separationsångest hos vissa spanielraser kan jag tänka mig är liknande, det är så normalt att ingen hajjar till om de hör om en hund som lider av det eller om någon avlar på en sådan hund eller deras släktingar. Social osäkerhet beskrivs ofta som rastypiskt i vissa raser som ska vara "ointresserade" av främmande människor.

Enda sättet att veta att den hunden man köper är tillräckligt bra mentalt och hälsomässigt att avla på är att köpa en vuxen hund som redan gjort BPH/MH samt är friröntgad samt detsamma för de flesta syskonen till hunden. Att köpa en hund och avla på den oavsett resultat är aldrig seriöst. Men man kan köpa en valp för att man vill ha en hund och tänka tanken att om den är tillräckligt bra kan den kanske få en kull eller två är nog ganska vanligt. Antingen om man kan ta själv eller om man leasar ut den om det är en tik. Så tänker jag men den tikvalp jag har nu. Hon är ingen avelshund innan alla resultat (MH, röntgen, MT mm.) på hon och hennes syskon är "klara" och tillräckligt bra.

Självklart ska man inte avla på en hund som inte är "stadig", att avla bort rädslor/ångest är svårt. Ärftligheten är oerhört hög på dessa egenskaper.

 

[Dentaku]

Ok, jag lovar att låta proffs läsa 1 artikel och tro det hen tror, för mig var det rätt tydligt men är inte riktigt så högt utbildad. Men jag kan tycka det hen tycker att jag ska tycka.

Faktaresistent vill jag inte vara, däremot faktakritisk, och jag ser faktiskt inte varför individer skulle göra tester i materialet.

Som du påpekar är ni 2 som läst artikeln annorlunda och ni kan ju vara disputerade båda två för allt jag vet.

Skriver inte här dock, du får i så fall hitta en egen reviewer.

Jag har inte bara läst rapporten, jag har läst forskningen som artikeln är baserad på. Bl a flera artiklar som faktiskt är publicerade i peer reviewed tidsskrifter.

 

[Sesca]

När man skriver olika påståenden i en och samma tråd får man vara beredd på att folk hugger på olika saker. Det finns många som är mycket väl insatta i hundavel i detta forum men ingen som kan allt. De flesta lägger energi på att svara på det där de faktiskt känner att de har något att tillföra och lämnar det andra till andra att svara på.



Jag har också hört om de som med olika medel försöker påverka resultaten på MH:n. Min tanke då är att det kommer straffa dem själva i slutänden iaf. Tyvärr kanske det leder till att några hundar och hundägare får det tufft på vägen. Men försöker man dölja mentala brister hos sina uppfödda hundar och avelsdjur så kommer det tillslut att märkas genom att bristerna fortsätter komma hos de hundar de föder upp. Det är bättre att ta resultatet från ett MH eller BPH och verkligen ta till sig vilka brister som finns och överväga hur man ska hantera dem. Det finns ingen perfekt hund, är det en brist som troligen inte kommer påverka livskvalitén hos hund och ägare får man kanske göra en kompromiss och hitta en partner som kompletterar den hunden på just det området. Bättre att vara ärlig men vilka brister som finns än att försöka dölja dem.



Just detta med normalisering av rädslor/ångest upplever jag är en stor del av anledningen att vissa raser har så oerhört stora problem med rädslor och bristande mentalitet. Det blir nästan som att de beskrivs som "rastypsikt" även om det inte finns någonstans att läsa i en rasstandard. Några exempel är är skott och underlagsrädda collies, det är normalt enigt en del och därför fortsätter man avla på hundar som för detta vidare. Separationsångest hos vissa spanielraser kan jag tänka mig är liknande, det är så normalt att ingen hajjar till om de hör om en hund som lider av det eller om någon avlar på en sådan hund eller deras släktingar. Social osäkerhet beskrivs ofta som rastypiskt i vissa raser som ska vara "ointresserade" av främmande människor.

Enda sättet att veta att den hunden man köper är tillräckligt bra mentalt och hälsomässigt att avla på är att köpa en vuxen hund som redan gjort BPH/MH samt är friröntgad samt detsamma för de flesta syskonen till hunden. Att köpa en hund och avla på den oavsett resultat är aldrig seriöst. Men man kan köpa en valp för att man vill ha en hund och tänka tanken att om den är tillräckligt bra kan den kanske få en kull eller två är nog ganska vanligt. Antingen om man kan ta själv eller om man leasar ut den om det är en tik. Så tänker jag men den tikvalp jag har nu. Hon är ingen avelshund innan alla resultat (MH, röntgen, MT mm.) på hon och hennes syskon är "klara" och tillräckligt bra.

Självklart ska man inte avla på en hund som inte är "stadig", att avla bort rädslor/ångest är svårt. Ärftligheten är oerhört hög på dessa egenskaper.

Det är väldigt så jag tycker och har blivit uppmärksammad på min egen normalisering. I mitt fall är det inte så konstigt, jag ser bara dessa hundar hela tiden, när jag går på stan, pratar med vänner, grannens hund. Så när spaniel uppfödarna pratade om riklig ensamträning tänkte jag bara detta fixar jag.

Tack för att ni påminner mig om att hundar inte ska behöva terapi. (jag är ingen hudterapeut, folk skojar om det bara)

Om man tar kunskap från människa så är det dock en flytande skala där enstaka felaktiga ångest yttringar antagligen är något som kan uppkomma. Tyvärr är många jättedåliga på att hantera detta eftersom kunskap saknas (även hos mig, kör med kunskap om människa) .

Jag har aldrig haft en frisk hund fått ångest hundar, aldrig köpt) , det är målet att hitta en sån tik, sedan utvärdera, på flera parallella sätt och sedan ta 1 kull och utvärdera.

Jo jag går min egen väg lite, det finns så mycket info (forskning) men inte alltid den man behöver. Genetiken kommer nog lösa detta med utvärdering snart tror jaf

 

[Sesca]

Jag har inte bara läst rapporten, jag har läst forskningen som artikeln är baserad på. Bl a flera artiklar som faktiskt är publicerade i peer reviewed tidsskrifter.

Tack då googlar jag i scholar