Nu var det ju givetvis underförstått att grannen i exemplet inte hade relevant utbildning då hen ju ställdes emot en utbildad veterinär. Poängen var alltså att det finns en anledning till att amatörer inte är proffs – deras bedömning har inte samma värde.
Det låter ju bara som en hund med dålig mentalitet?
Eller så avlar man på mentalt stabila hundar som inte har den där typen av problem..
Okej. Nu tror jag väl inte att hundfoderkunskap ingår i agronomutbildningen, men okej. Då inser du ändå att det finns behov av utbildade experter, och borde då rimligen förstå analogin som jag förde fram.
Okej. Menar du att du har visat svenska hundar utomlands, eller utländska hundar utomlands? Jag vet inte hur de testen du gick är uppbyggda men här i Sverige spelar det inte någon betydande roll vem som går med hunden.
Nu diskuterar vi väl inte hur ångest hanteras, och poängen är ju att det inte ska finnas så mycket ångest att "jobba bort".
Min nu vuxna hund har ingen ångest (långdragna stress och rädslereaktioner) alls i sitt liv trots ett "halvdant" MH. Att jag som ägare skulle ha "förstört" den första hunden känns ju inte troligt när den andra blev helt annorlunda.Nej, det har jag inte förstått då du ju förkastar bph och inte verkar förstå vad som faktiskt mäts och att egenskaperna är ärftliga. Om du inte vill ta rådande kunskapsläge i beaktande så håller jag inte med om att du har höga krav.
Men nu pratar du ju om rädslor? Att bli rädd är inte samma sak som att ha ångest.
Klart man kan belöna en känsla dock så gör det kanske inte så stor skillnad i de fall där hunden har gener som gör att det lätt utvecklar rädslor (forskare har hittat gener de misstänker kan kopplas till detta). När man tränar för tävling belönar men en jäkla massa känslor för att få en hund som förknippar träning med glädje.
Så om jag hade belönat min hund med lätt ångest vid åska och fyrverkeri då hade hans ångest försvunnit? Hur kommer det sig att han satt och flåsade medan min andra hund av samma ras sov som en stock under åskovädren? Han hade aldrig råkat ut för något otrevligt vid just åska men det visade sig att han hade släktingar som reagerade på liknande sätt fick jag veta senare.
Du verkar inte se skillnaden på en rädslereaktion och ångest? En rädslereaktion kan och ska alla hundar ha till viss det. Det är det som får den att hoppa undan om det plötsligt kommer en bil eller något annat som kan vara farligt. Men den ska sedan inte gå och oroa sig för att det ska hända samma sak igen, den ska reagera sen inom någon sekund avreagera och glömma vad som hände i princip. Hundar som utvecklar ångest kan inte glömma, de brukar dessutom bli räddare och räddare varje gång en händelse inträffar eller om de tror den ska inträffa. Många med hundar som har separationsångest vittnar om att deras hundar börjar gå upp i stress redan när ägaren börjar klä på sig vissa kläder. Min hund som var rädd för flugsmällor (nej vi slog honom aldrig med den) blev låg så fort det var en fluga i rummet även om han inte var det minsta rädd för flugor i sig. Men om han trodde vi skulle smälla flugan ville han bara gå upp i rök.
Det är adrenalinkicken just när det händer som "räddar" liv. En förlängt stresspåslag efter en sådan adrenalinkick med ångest räddar inga hundliv alls. Jag har levt med en hund som med åldern utvecklade allt svårare ångest i flera olika situationer (åska, flugsmällor, fyrverkerier, veterinärer bla.) det var så tufft för den hunden och var det som ledde till att han fick somna in endast 7 år gammal
Klart man kan belöna en känsla dock så gör det kanske inte så stor skillnad i de fall där hunden har gener som gör att det lätt utvecklar rädslor (forskare har hittat gener de misstänker kan kopplas till detta). När man tränar för tävling belönar men en jäkla massa känslor för att få en hund som förknippar träning med glädje.
Så om jag hade belönat min hund med lätt ångest vid åska och fyrverkeri då hade hans ångest försvunnit? Hur kommer det sig att han satt och flåsade medan min andra hund av samma ras sov som en stock under åskovädren? Han hade aldrig råkat ut för något otrevligt vid just åska men det visade sig att han hade släktingar som reagerade på liknande sätt fick jag veta senare.
Du verkar inte se skillnaden på en rädslereaktion och ångest? En rädslereaktion kan och ska alla hundar ha till viss det. Det är det som får den att hoppa undan om det plötsligt kommer en bil eller något annat som kan vara farligt. Men den ska sedan inte gå och oroa sig för att det ska hända samma sak igen, den ska reagera sen inom någon sekund avreagera och glömma vad som hände i princip. Hundar som utvecklar ångest kan inte glömma, de brukar dessutom bli räddare och räddare varje gång en händelse inträffar eller om de tror den ska inträffa. Många med hundar som har separationsångest vittnar om att deras hundar börjar gå upp i stress redan när ägaren börjar klä på sig vissa kläder. Min hund som var rädd för flugsmällor (nej vi slog honom aldrig med den) blev låg så fort det var en fluga i rummet även om han inte var det minsta rädd för flugor i sig. Men om han trodde vi skulle smälla flugan ville han bara gå upp i rök.
Det är adrenalinkicken just när det händer som "räddar" liv. En förlängt stresspåslag efter en sådan adrenalinkick med ångest räddar inga hundliv alls. Jag har levt med en hund som med åldern utvecklade allt svårare ångest i flera olika situationer (åska, flugsmällor, fyrverkerier, veterinärer bla.) det var så tufft för den hunden och var det som ledde till att han fick somna in endast 7 år gammal
Från renrasiga hundar som inte lämpar sig för renrasavel, såklart. I alla raser finns det givetvis linjer med mer eller mindre rädslor, hade det inte varit så vore dessa tester tämligen obsoleta. Det är ju därför det är så bra att man kan använda dessa tester för att styra upp aveln.
