Raskattavel och överpopulationsproblemet

[Sol]

Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet

Katten är långt ifrån så domesticerat som hunden, tack och lov. Nu vet jag inte om det gäller alla katter men jag ser till huskatten i allmänhet nu. De klarar fortfarande av att själva tillfredsställa sina egna behov. Är det inte ngt vi vill bevara?

Det kan hunden också göra. Det ser man bla. när man studerar förvildade tamhundar i medelhavsländerna. Jag tror vi har alldeles för höga tankar om oss själva om vi tror att vi kan avla bort det mest ursprungliga, oavsett djurslag.

Precis, och det är därför jag tycker att du gör fel när du jämför hund och katt i trådstarten. Hundar avlas för specifika användningsområden. Huskatten fungerar ypperligt för alla kattägare efter som att katten har ett stort användningsområde, vilket är sällskap och ev. råttfångare. Alla kattraser har dessa egenskaper - såvida det inte avlats fram med defekter som försvagar deras instinkter eller fysiska tillstånd.

Nej, huskatten funkar inte alls ypperligt för alla kattägare. En perser funkar inte ypperligt för vem som helst heller. Har man absolut noll krav och bara tänker sig att katten ska vara en katt, ja då duger väl vad som helst men om man har mer specifika krav tex. på temperament så faller huskatten ibland bort eftersom det ofta är lättare att hitta det man söker hos raskatterna (vill du ha en väldigt lugn katt kan du söka dig till kat. I-katterna, vill du ha en som lever rövare söker du dig till kat. III-katterna osv.). Här menar jag att många faktiskt underskattar de olika rasernas skillnader i sätt. Raskatter ser inte bara olika ut, de har olika temperament också. Givetvis finns den variation som finns mellan de olika raserna även i huskattpopulationen, men det är helt enkelt lättare att söka sig till en ras man vet med största sannolikhet besitter de egenskaper man söker istället för att börja söka bland några hundra tusen huskatter.

Anledningen till att man inte låter hundar fortplanta sig själva är för att de är för domesticerade.

Men det är katten också. Tamkatten, Felis silvestris catus (domesticus om man så vill), är domesticerad. Du kan liksom inte ändra på den faktan.

Men om vi jämför med räven. Den klarar ju att fortplanta sig själv. Det gör även rådjur, igelkottar, harar. Kanske är det så att även katten är för domesticerad idag, jag vet inte. Men då tycker man att de borde minska i antal, inte överbefolka. Om katten inte klarade sig utan människans fullständiga skötsel, varför dör de då inte ut?

Att jämföra katten med rävar är lika relevant som att jämföra hästar med zebror eller älgar. Blanda inte ihop vilda djur med tama djur.

Ingen har påstått att katten inte klarar sig själv, det gör den men släpp loss några tusen hundar av olika raser så lär vi få se förvildade hundar frodas också. Likaså med tamkaniner.

 

[Yrja]

Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet

Det kan hunden också göra. Det ser man bla. när man studerar förvildade tamhundar i medelhavsländerna. Jag tror vi har alldeles för höga tankar om oss själva om vi tror att vi kan avla bort det mest ursprungliga, oavsett djurslag.

Jag tror inte att detta innebär att alla våra hundraser skulle ha de förutsättningarna. Iaf inte i Sverige. Då måste vi låta naturen ta död på de svaga, vilket vi inte tillåter efter som att vi även vill värna om individen.

Nej, huskatten funkar inte alls ypperligt för alla kattägare. En perser funkar inte ypperligt för vem som helst heller. Har man absolut noll krav och bara tänker sig att katten ska vara en katt, ja då duger väl vad som helst men om man har mer specifika krav tex. på temperament så faller huskatten ibland bort eftersom det ofta är lättare att hitta det man söker hos raskatterna (vill du ha en väldigt lugn katt kan du söka dig till kat. I-katterna, vill du ha en som lever rövare söker du dig till kat. III-katterna osv.). Här menar jag att många faktiskt underskattar de olika rasernas skillnader i sätt. Raskatter ser inte bara olika ut, de har olika temperament också. Givetvis finns den variation som finns mellan de olika raserna även i huskattpopulationen, men det är helt enkelt lättare att söka sig till en ras man vet med största sannolikhet besitter de egenskaper man söker istället för att börja söka bland några hundra tusen huskatter.

Jag är fullt medveten om att raskatter har olika temperament. Även när det gäller huskatter kan det variera avsevärt. Och det finns fördelar med att vi har raser där man strävar efter ett visst temperament. Men i grund och botten är det sällskapet man är ute efter som det handlar om invididen, inte om rasen, vem som passar vem. Jag har aldrig stött på en huskatt som inte är en ypperlig sällskapskatt. Oftast blir de ju okså vad man gör dem till. Så det där tror jag faktiskt inte på. Men det betyder inte att jag skulle vilja att raskattens existens upphör. Varför kan man inte låta alla få plats?

Men det är katten också. Tamkatten, Felis silvestris catus (domesticus om man så vill), är domesticerad. Du kan liksom inte ändra på den faktan.

Vad är det med er bukefolk. Jag skriver ingenstans att katten inte är ett domesticerat djur. Men en art kan vara mer eller mindre domesticerad och beroende av människan. Hunden är också ett djur som vi inte kunde låta löpa fritt pga riskerna med det. Efter som att hunden söker sig till människan och samtidigt är ett stort rovdjur som kan döda om de vill, så är det inte möjligt att låta dem löpa fritt i landet. Medan katten inte utgör ngt hot. Katten fungerar fritt i samhället på ett annat sätt än en hund.

Att jämföra katten med rävar är lika relevant som att jämföra hästar med zebror eller älgar. Blanda inte ihop vilda djur med tama djur.

Ingen har påstått att katten inte klarar sig själv, det gör den men släpp loss några tusen hundar av olika raser så lär vi få se förvildade hundar frodas också. Likaså med tamkaniner.

Mao har vi kommit fram till att djur är djur oavsätt domesticering eller inte. Mao är katten visst likvärdig en älg, räv och en hund. Sen beror det kanske på i vilket sammanhang man jämför djuren. Man kan jämföra en zebra och en älg kanske när man talar om vandringsbeteende eller liknande? Det jag menar är att om djuret tidigare har kunnat sköta sin fortplantning förr utan att överbefolkas, hur kommer det sig att det idag inte fungerar? Varför överbefolkas kattpopulationen?

Är det verkligen överbefolkat av katter i Sverige? Finns det 1000-tals katter som går omkring och lider? Är de verkligen så beroende av oss som vi vill tro?

Bara lite spekulationer och funderingar...

 

[Sassy]

Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet

Är det verkligen överbefolkat av katter i Sverige? Finns det 1000-tals katter som går omkring och lider? Är de verkligen så beroende av oss som vi vill tro?

Bara lite spekulationer och funderingar...

Inte tusentals. Tiotusentals. Man pratar i antal hundratusen när man diskuterar hemlösingar. Och ja, de lider. Katter som dör av svält, ungar som dör för att mamman gått bort tidigare, honor som föder tre kullar om året tills kroppen bokstavligen går sönder. Villkoren för katter i samhället är lite för bra för att de ska regleras naturligt, det blir en överpopulation och döden blir långsam och smärtsam istället. Fråga på vilket katthem som helst...

Tamkatten är inte en art som är anpassad för svenska klimat, och ett samhälle fullt av bilar och människor som plågar djur för sitt eget höga nöjes skull (av någon anledning är just katter väldigt ofta utsatta för detta, förmodligen för att de är mer lättillgängliga och anses mer ofarliga än hundar) är inte en naturlig miljö för något djur.

 

[Nussikan]

Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet

Du verkar ha stött på oseriösa katthem som varken kastrerar sina katter innan de säljs eller vågar ta betalt för katterna. Mycket beklagligt.

Jag har däremot aldrig stött på ett katthem eller en kattförening som jobbar så. De katthem och föreningar jag varit i kontakt med, hjälpt till inom eller arbetat på har alla varit mycket noga med flera saker;

När katten tas in görs en grundlig undersökning av hälsa, därefter kastreras, vaccineras, avmaskas och ID-märks alla vuxna katter. Små kattungar kastreras och ID-märks ej MEN när de säljs så finns det ett krav i kontraktet att man är skyldig att kastrera och märka katten vid lagom ålder, samt bifoga ett intyg att detta skett till katthemmet. På katthemmet där jag var anställd hade vi t o m som krav att katten skulle hållas försäkrad.

Vuxna katter kostade 900 kr och kattungar 600 kr. Katter, även huskatter, är värda att betala för. 900 kr för en vuxen katt som kastrerats, vaccinerats minst 2 ggr, ID-märkts, avmaskats och veterinärbesiktigats ett par dagar innan hemgång, är ett kap. Får man en gratis katt och själv måste ombesörja allt detta kostar det ju ofta mer än 900 kr (kastrering 600-1000 kr beroende på kön, 2 vaccinationer, ca 500 kr, ID-märkning 200 kr, avmaskning 50 kr? veterinärbesiktning 2-300 kr = kostar 1550-2050kr).

Ja detta vet säkert du, men det är konstigt tycker jag, att folk tycker att 900 kr är för dyrt!?

Tyvärr tycker jag att ditt utlåtande om förvildade katter osar okunskap. Jag har träffat på mängder utav förvildade katter och de allra flesta är det inga problem att få tama. Många förvildade katter har en gång haft ett hem, en människa som svikit dem och livet ute är grymt och hårt. De är de mest tacksamma katter jag fått jobba med, när de väl får förtroende för människor så VET de hur bra de fått det och njuter nåt enormt! Jag har själv två hemma som skulle skjutits om människor med din syn på förvildade katter fått bestämma. Båda två är keliga, lyckliga knäkatter idag. Det tar tid, men det är värt det. Å de har samma rätt till ett bra liv som icke förvildade katter.

Det katthem där jobbade hade rum med tillgång till stora rastgårdar. Varje dag fick alla katter som inte satt i karantän gå ut i rastgårdarna. Katterna placeras tillsammans med dem de togs in ihop med, aldrig blandade man katter som inte kände varandra. Visst är det små utrymmen jämfört med att bo i en villa, men det är inte meningen att de ska bo där i flera år. Det är ju ett ställe att mellanlanda, få en andra chans i livet och sedan slussas till nytt hem. Jag tycker inte att det är rätt att katter får sitta kvar länge på katthem, men det beror ju i mycket på att människor vill ha en söt liten kattunge, inte den gamla hankatten med ärr på alla öronen som blir rädd om man lyfter honom mot hans vilja. Ett system för "långsittare" borde finnas med stödhem tex, men jag tycker att katthem är stora hjältar i vårt samhälle. Iaf de väl skötta.

Hoppas att du får chans att uppleva ett bättre katthem!
För de är verkligen värda att stötta!

Det är märkligt att så fort man har en åsikt som inte passar så är man okunnig, men det är väl buke i ett nötskal...

Det är ju jätte bra att du har fått en positiv upplevelse av de katthem du har stött på, men alla kanske inte ser allting med dina ögon? Visst, vissa katter kanske finner sig i att leva i bur ett längre tag, eller dom visar åtminstone inte sitt missnöje såpass tydligt att människor reagerar. Men det finns inget som kan övertyga mig om att en katt som är van att leva ute på ett eget stort revir, mår bra av att plötsligt stängas in på en liten yta och tvingas sitta där månad efter månad bara för att människan ska kunna få gott samvete genom att "hjälpa dom stackars katterna till ett bättre liv". Visst, dom kanske får ett bra (bättre) liv när dom väl vant sig vid sina nya förhållanden, för katten är ett vanedjur, men förstå vilken stress många av dom känner innan dom "ger upp"! Jag har inte längre hjärta att gå in på ett katthem, även om dom har "stora" burar (där golvytan kanske är 4-6 kvm) och en inburad utevistelse, jag får en klump i hjärtat av att se katter på det viset. Och sen tycker jag inte att man ska skjuta katter om det inte är absolut nödvändigt (för vildkatter/förvildade katter som är livrädda för människor kan det vara ett bättre alternativ än att fånga in dom, stänga in dom i en liten bur och köra iväg dom till en veterinär) utan jag tycker att man ska avliva dem med en spruta, då känner dom inget och somnar lugnt in, det behöver inte vara så dramatiskt som du vill få det att låta. Jag tycker att många som tar det svåra beslutet att låta en katt somna in ofta är betydligt större djurvänner än de som tvunget ska göra "det rätta" och lämnar katten till ett katthem för att stilla sitt egna dåliga samvete.

 

[Sassy]

Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet

Det katthem jag varit på har inte burar utan rum. Katterna har alltså normalstora rum och kan inte se in till de andra rummen. I varje rum sitter ett antal (ca 3-6) katter som passar ihop. Jag upplevde det som en väldigt stressfri miljö. Sedan kan jag hålla med om att man inte ska försöka placera förvildade katter in absurbdum, men många av katterna på katthem är ju faktiskt från ordnade förhållanden från början och inga utefödda vildingar.

 

[Nussikan]

Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet

Ja som jag skrev i tidigare inlägg så anpassar ju sig tamkatter betydligt bättre till en sådan miljö, men jag tycker ändå att det borde finnas en maxgräns på hur länge man får ha katterna instängda så, tycker du verkligen att det är ett bra liv för en katt? Jag har aldrig påstått att det inte kan vara en hyfsad tillfällig lösning för vissa katter, men att dom ska behöva bo så i flera år tycker jag är rent djurplågeri. Jag får dåligt samvete bara jag stänger in någon av mina katter i ett rum ett par dagar av någon anledning, jag skulle aldrig klara av att ha dom så månad efter månad efter månad!

 

[Sassy]

Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet

Jovisst. Men med tanke på att många uppfödare har sina hanar på det här sättet (dessutom fertila) inte sällan i flera år tycker jag inte man kan generellt kritisera katthem för att de har sina katter avskilda. Målet för katthemmet är ju att katten ska omplaceras så fort som möjligt, och de flesta stannar inte speciellt länge.

Frågan vad man ska göra med det katter som inte går att omplacera är svårare. Det ligger ju ett stort motstånd mot avlivningar bland "katträddare" även om jag tycker att det i många fall vore humanast. TNR fungerar ju i vissa fall men det kräver ju en lämplig miljö och någon som är villig att vara ansvarig för det.

 

[Majvi]

Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet

Ok, då försöker jag skriva ner tankegångarna ifråga:

Jag har nu i ganska många år försökt hjälpa hemlösingarna så gott jag kan via deltagande i olika forum, svenska, polska, amerikanskt-internationella.

Några erfarenheter - och därmed slutsatser:

1. Icke så få forumdeltagare vill gärna ha husis eller raskatt, men avböjer bestämt att ha en fd hemlösing eller katthemskatt. Ibland har jag lyckats omvända dem - men ofta är det slet omöjligt... Fd hemlösing är inget alternativ för dem.

2. De forumdeltagare som tagit kull på sin fina hemmahona, berättar påfallande ofta att de inte haft några problem att hitta hem åt ungarna. Ungarna var ofta tingade redan innan de föddes... De har t.o.m. kunnat ta betalt mer än symboliskt summa, upp till 2000 har nämts.

3. De forumdeltagare som försöker hitta hem åt hemlösingar de vet, har i allmänhet svårt att hitta hem åt dem...

2-3 beror givetvis delvis på vilket bekantskaps- och släktkrets man har och vilken pondus och övertalningsförmåga man har. Men jag tror tendensen är klar: Det finns ett visst behov, ja rent av sug, efter väl uppfödda, friska, problemfria husisar/husis-kattungar.

4. På ett polskt forum jag deltagit fanns en stor grupp som önskade råd och synpunkter. Det var privata människor som spontant-adopterat hemlösingar som levde i grannskapet. Jag lade märke till att deras problem var väldigt ofta INTE att det var en halvvild hemlösing, utan helt enkelt att de saknade vana att ha katt. Rena nybörjarfrågor m.a.o. Dvs, en hyfsad van kattägare skulle haft långt färre problem att handskas med...

5. Det är ingen omöjlighet att fostra en skygg hemlösing eller rent av en förvildad vuxen katt. Man måste iofs veta hur man går tillväga, ha tid och tålamod, men det går.
Men det är i allmänhet mycket lättare om man redan har en snäll katt, som blir då kompis och föredöme åt nyingen. Fostran går då närapå av sig själv...
Ergo. Det lättaste sättet att socialisera in en skygg hemlösing / liknande är om man har viss kattvana och redan har en kattsocial katt: i det läge är det faktiskt ingen big deal alls, samtidigt som man gör en Gudi behaglig gärning.


Slutsatser?
Ja, för vissa människor är fd hemlösingar inget alternativ alls.
De väljer antingen raskatt eller en hemuppfödd husis. Iaf som sin första katt.
Jag tror dock, att många av dem kommer att med tiden och rutinen att våga ta sig an en hemlösing som en tredje, eller rent av redan som andra katt...

Ergo. Viss husisuppfödning tar inte bort tänkbara platser för hemlösingar, utan tvärtom - utökar antalet tänkbara platser.

"Marknaden" är så stor, och variablerna så många, att det behöver inte vara konkurrens. Tvärtom, antalet totala platser kan stiga ganska mycket.


Raskatter då? Tja, nästan samma resonemang gäller hemmauppfödda husisar och raskatter.
Man skaffar sig först en i inköp relativ billig husis. Sedan när man blivit van kattägare, växer smaken medan man äter - och med tiden skaffar sig en raskatt.

Och många raskatt-ägare skaffar sig även de en husis, inte sällan en fd hemlösing, som ytterligare en katt. Jag vet många exempel.
Så t.ex. många av deltagarna i mitt polska Russian blue-forum gör mycket för hemlösingar. Både genom egna insatser, adoptioner, stödja närliggande katthem, men inte minst, via sitt stora kontaktnät skaffa platser åt de hemlösingar de tagit sig an...


Så. Samarbetar man på ett vettigt sätt, är det ingen konkurrens-situation, utan det är en vinna-vinna situation. Även för hemlösingarna.

jag vill framhålla att många dräktiga hemlösa katter fångas in och ungarna föds i jourhem. Dvs en vanlig familj. Ungarna blir lika goa och tama som en kull från en huskattsuppfödning.

Visst kan en kull från en planerad huskattsuppfödning också bidra till fler hemlösa katter, särskilt om det ska väntas med kastreringen.
jag har skrivit tidigare om skillnaden mellan katthemskatter, förvildade katter och vanliga katter och att det kan vara samma huskattskull som är framavlad men där 3 kattungar går olika öden tillmötes. dvs en får ett hem där den bor hela livet, en rymmer från sitt hem( även innekatter rymmer) men hittas av katthemmet och blir då katthemskatt och en försvinner från hemmet och hittas inte utan blir en förvildad katt.

Om en person utan anhöriga och vänner äger en bengal med stamtavla och allt men personen dör och katthemmet får ta hand om katten, då är denna bengal inte en raskatt längre utan en katthemskatt?
katthemskatt säger egentligen ingenting om vad det är för katt.

 

[Nussikan]

Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet

Ja det finns många avelshanar som lever under otroligt dåliga förhållanden, jag skulle aldrig vilja ha en hane på det sättet i flera år och jag tycker inte att uppfödare som håller sina hanar så år efter år är några djurvänner. Men det har ju inget med diskusionen om katthem att göra, bara för att vissa uppfödare inte värderar livskvalitén hos sina avelsdjur betyder inte det att det är ok att katthemmen gör likadant.

För katter som inte blir stressade av miljön och som snabbt hittar ett nytt hem så är ju välfungerande katthem jätte bra, men ofta så är ju verkligheten en annan och då tycker jag man ska se till kattens bästa i första hand och inte till sitt eget behov att "göra en god gärning", att avliva en katt är som sagt i många fall det absolut humanaste för katten.

 

[Acses]

Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet

Jag är fullt medveten om att raskatter har olika temperament. Även när det gäller huskatter kan det variera avsevärt. Och det finns fördelar med att vi har raser där man strävar efter ett visst temperament. Men i grund och botten är det sällskapet man är ute efter som det handlar om invididen, inte om rasen, vem som passar vem. Jag har aldrig stött på en huskatt som inte är en ypperlig sällskapskatt. Oftast blir de ju okså vad man gör dem till. Så det där tror jag faktiskt inte på. Men det betyder inte att jag skulle vilja att raskattens existens upphör. Varför kan man inte låta alla få plats?

Jag har träffat många huskatter som inte är ypperliga sällskapskatter. Katter som helst inte vill beblanda sig med folket i huset, som håller till i lada och skog och enbart kommer in för att äta och skita och sedan dra igen. Vi har 3 sådana ute i stugan som jagar råttor och möss. Alla tre uppföda i familjer och haft mycket kärleksfulla hem. Införskaffade i vuxen ålder då de helt enkelt inte passat att vara sällskapskatter, de har velat ha ett annat liv.

Jag kom av en slump över Siamesen, jag fick hem en hane på foder och tanken var att det bara skulle vara tillfälligt. (Vi har ett speciellt utformat kontrakt) men sedan han kom har jag insett att detta är den katten jag vill ha, hans temperament är precis vad jag eftersökt. Jag har gärna huskatt, men att hitta en individ som har det temperamentet jag eftersöker är ju betydligt mycket svårare när jag letar bland huskatter - och väldigt mycket enklare när jag tittar på raskatt.

Jag letar sällskapskatt åt min hane nu, och jag har bestämt att det blir en huskatt, och även om jag inte alls ställer samma krav där så tycker jag att det är svårt att hitta en individ som trivs i just våra förhållanden, och som så klart även passar oss.

 

[lil-sis]

Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet

*kl*

Helt ärligt så borde det vara okej att ta alla omärkta "vildkatter" av daga. Det löser inte problemet men minskar.

Tycker i övrigt att det är svårt...

Jag har tre hittekatter, trots att jag alltid varit jätteallergisk, vet inte varför det fungerar Eller det är eg bara Elvis som är hittekatt (som liten liten), de andra två är omplaceringar. Trots min lilla lilla plånbok så är de iaf kastrerade, märkta, vaccinerade och försäkrade, alla tre.

Alla mina tre är också sociala och mkt gosiga (inte med främlingar, ffa inte Elvis). Men å andra sidan har alla mina djur varit sådana, dras väl till sådana

 

[Vagis]

Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet

*kl*

Helt ärligt så borde det vara okej att ta alla omärkta "vildkatter" av daga. Det löser inte problemet men minskar.

Att du tycker det är en sak, men varför just borde?
Alternativet TNR finns ju.

Jag menar, om kattera ifråga far illa och det INTE finns något effektivt sätt att hjälpa dem, då torde en omdömesgillt avskjutning /motsvarande, vara lämpligt.

Men vissa hemlösingar klarar ju sig rätt bra. Överlevarna. För dem FINNS det ett användbart alternativ, TNR. Finns många lyckade exempel från t.ex. norra delar av USA och Canada, med en klimat ännu bistrare än våran.
Att avliva dem är en synd. Synd ÄVEN i ordets religiösa mening. Påstår jag.

 

[Vagis]

Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet

jag vill framhålla att många dräktiga hemlösa katter fångas in och ungarna föds i jourhem. Dvs en vanlig familj. Ungarna blir lika goa och tama som en kull från en huskattsuppfödning.

Javisst. Och måste man framhålla detta och göra drive för dem just att de är välsocialiserade...

Dessa kattungar blir i själva verket ofta insocialiserade ännu bättre än vanliga hemmauppfödningar. Eftersom fostrarna är i regel vana kattmänniskor och har hjälp av andra vana kattmänniskor. Så de ser till att ungarna blir ordentligt insocialiserade, vanligen är dessutom någon hund eller kanin + barn inblandade också...

 

[Sol]

Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet

I Malmö kommun beräknades de för ett år sedan finnas 6000 hemlösa katter, i Stockholmsområdet väl över 10000. Riket som helhet beräknades ha 100000 hemlösa katter.

Du kan ju besöka de katthem som bemödar sig att ta in förvildade katter och fråga dem under vilka förhållanden katterna har levt och i vilket skick de var när de kom in. Hur många som går under vet vi såklart inte.

 

[Yrja]

Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet

Inte tusentals. Tiotusentals. Man pratar i antal hundratusen när man diskuterar hemlösingar. Och ja, de lider. Katter som dör av svält, ungar som dör för att mamman gått bort tidigare, honor som föder tre kullar om året tills kroppen bokstavligen går sönder. Villkoren för katter i samhället är lite för bra för att de ska regleras naturligt, det blir en överpopulation och döden blir långsam och smärtsam istället. Fråga på vilket katthem som helst...

Föder tre kullar om året tills kroppen går sönder. Hm.. detta känns som ngt som katten har gjort i alla år. Det känns inte som att det är vi som har domesticerat fram det beteendet - eller har vi? Däremot kan vi säkerligen ha avlat på svaga individer som inte klarar av sin natur.

Aha, så samhället är för bra för katten. För mkt välfärd? Hm.. ja, det kan säkert stämma. På vilket sätt blir döden mer plågsam i dagens samhälle?

Tamkatten är inte en art som är anpassad för svenska klimat, och ett samhälle fullt av bilar och människor som plågar djur för sitt eget höga nöjes skull (av någon anledning är just katter väldigt ofta utsatta för detta, förmodligen för att de är mer lättillgängliga och anses mer ofarliga än hundar) är inte en naturlig miljö för något djur.

Kan någon gå igenom kattens historia för mig, eller ge mig en länk med pålitlig fakta. Jag funderar över kattens ursprung och när den kom till Sverige. Just med tanke på klimatfrågan. För mina katter har faktiskt aldrig haft problem med klimatet, iaf inte här i Uppland där jag bor. Inte ens min halvbirma som ändå inte är den mest naturanpassade individen man kan hitta.

Ang djurplågare har det inget med saken att göra. Att människor ger sig på djur har inget med dess fortplatning att göra. Eller dess förmåga att leva vilt om vi ska gå så långt. Alla djur som är "lätta byten" kommer att plågas, sålänge det finns idioter till människor.

 

[Yrja]

Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet

Jag har träffat många huskatter som inte är ypperliga sällskapskatter. Katter som helst inte vill beblanda sig med folket i huset, som håller till i lada och skog och enbart kommer in för att äta och skita och sedan dra igen. Vi har 3 sådana ute i stugan som jagar råttor och möss. Alla tre uppföda i familjer och haft mycket kärleksfulla hem. Införskaffade i vuxen ålder då de helt enkelt inte passat att vara sällskapskatter, de har velat ha ett annat liv.

Jag har svårt att tro att detta hör till vanligheten, och att det skulle vara i större utsträckning bland huskatter än bland raskatter.

Jag kom av en slump över Siamesen, jag fick hem en hane på foder och tanken var att det bara skulle vara tillfälligt. (Vi har ett speciellt utformat kontrakt) men sedan han kom har jag insett att detta är den katten jag vill ha, hans temperament är precis vad jag eftersökt. Jag har gärna huskatt, men att hitta en individ som har det temperamentet jag eftersöker är ju betydligt mycket svårare när jag letar bland huskatter - och väldigt mycket enklare när jag tittar på raskatt.

Efter som att man avlar på vissa beteenden när det kommer till raskatter är det lättare att hitta en katt med dessa specifika beteenden inom vissa raser. Det är ju fullständigt logiskt. Men huskatten är ett precis lika ypperligt sällskapsdjur som en raskatt. Individuella undantag finns överallt. Vilken tur att du hittat en katt som du trivs så bra med.

Jag letar sällskapskatt åt min hane nu, och jag har bestämt att det blir en huskatt, och även om jag inte alls ställer samma krav där så tycker jag att det är svårt att hitta en individ som trivs i just våra förhållanden, och som så klart även passar oss.

Har du innekatt så absolut! Det är inte lätt att hitta en huskatt som trivs med innelivet. Iaf som inte visar på tendenser att ogilla det/vilja ut. Därför brukar jag alltid rekomendera personer som söker innekatt att titta på en lugn raskatt, inte huskatt. Efter som att chanserna är större att de slipper omplacera en sådan pga vantrivsel med sin livssituation. Det är en stor fördel med raskatten. Man kan välja en mer eller mindre domesticerad, anpassad, ras. Även om det även där finns många individer som inte trivs med att vara inomhus.

Jag har 5 utekatter, huskatter och vissa med inslag av birma och norsk skogkatt. Alla är hemskt keliga och goa, även den som till en början var väldigt skygg och osäker. Den absolut bästa är en korthårig huskatt vars mamma är den tidigare väldigt skygga katten. Halvbirman är den som eg har minst för sig. Hon är lite underlig i psyket, nästan lite korkad ibland. Socialt ointelligent på vissa sätt, hoppar inte över folk som ligger o sover utan kliver en alltid rakt i ansiktet - och lär sig inte av sina misstag. Kan inte hålla sin päls ren. Kan inte äta matbitar större än 5x5mm och är alldeles för blåögd för sitt eget bästa. Men hon är min älskling. Perfektion är inte alltid en förutsättning för att man ska älska sina djur. Jag skulle aldrig vilja byta ut henne och jag älskar hennes knasiga sidor och håller mer än gärna pälsen i schack.

 

[Yrja]

Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet

Jag tvivlar inte på att det finns djur som far illa. Både i och utanför människans vård. Men är lider alla hemlösa katter? Och isf varför?

Saken med katter är ju också att de lever i vår närhet så vi tillåts se saker och ting på ett annat sätt än med tex vilt, som lever i skogarna och går undan när de skadas eller blir sjuka. Jag bara funderar på om det kan ha någon betydelse i vår syn på djuren. Kanske, kanske inte... Spekulation.

 

[Majvi]

Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet

*kl*

Helt ärligt så borde det vara okej att ta alla omärkta "vildkatter" av daga. Det löser inte problemet men minskar.

Tycker i övrigt att det är svårt...

Jag har tre hittekatter, trots att jag alltid varit jätteallergisk, vet inte varför det fungerar Eller det är eg bara Elvis som är hittekatt (som liten liten), de andra två är omplaceringar. Trots min lilla lilla plånbok så är de iaf kastrerade, märkta, vaccinerade och försäkrade, alla tre.

Alla mina tre är också sociala och mkt gosiga (inte med främlingar, ffa inte Elvis). Men å andra sidan har alla mina djur varit sådana, dras väl till sådana

Min uppfattning är att med avskjutning eller annan avlivning av friska förvildade katter ökar antalet hemlösa i längden.
dels är det en del katter som försvinner när det börjar fångas in katter och sen får de ungar någon annanstans och det blir en ny koloni.
Visst försvinner det katter när man fångar in katter för ett TNR-projekt också men där har man koll på katterna och när rymmarkatterna kommer tillbaks fångas de också de in och kastreras. jag är övertygad om att vi som vill hjälpa hemlösingar har större tålamod och mer tid med att få in katten i fällan än vad kommunjägarna har.

Avskjutning höjer inte kattens status utan tvärtom. Flera som har katt kan se att katten har inget värde så blir de less på katten kan de bara slänga ut den.
Man kan också fortsätta att skaffa kattunge varje sommar för att slänga ut den till hösten.Det där kan ju kommunjägarna lösa sen.

 

[Sol]

Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet

Jag tvivlar inte på att det finns djur som far illa. Både i och utanför människans vård. Men är lider alla hemlösa katter? Och isf varför?

Saken med katter är ju också att de lever i vår närhet så vi tillåts se saker och ting på ett annat sätt än med tex vilt, som lever i skogarna och går undan när de skadas eller blir sjuka. Jag bara funderar på om det kan ha någon betydelse i vår syn på djuren. Kanske, kanske inte... Spekulation.

Jag tror att de flesta hemlösa katter lider i perioder, de som inte gör det har kanske tur och dör innan. De genomgår svältperioder, infektioner, skador osv. och får ingen hjälp utan antingen dukar de under eller så överlever de. Konstigt vore annat. Jag tror lidande för levande varelser är oundvikligt.

Vilda djur lever under samma premisser och utsätts såklart också för lidande, skillnaden är att vi inte alltid är, om än indirekt, skyldiga till lidandet. Det är människans fel att det finns 100 000 hemlösa katter i Sverige. Vi har tagit hit katten och vi har misslyckats med att kontrollera stammen. Det verkar inte heller som att katten har tillräckligt med naturliga fiender i vårat land. Lodjur, räv, varg och diverse rovfåglar tar säkerligen katter. Problemet är att katten, som tamdjur, gärna håller sig nära och/eller i bebyggelse. Vilda djur brukar sky bebyggelse så de potentiellt naturliga fienderna lever inte i samma miljö som katterna.

Vi ingriper faktiskt även ibland för att förhindra lidande hos vilt också tex. vid viltolyckor. Kör någon på en älg är eftersök i princip obligatoriskt. Kör någon på en katt... vem eftersöker den? Ur vissa synvinklar är vi bättre på att sköta viltstammen än kattstammen.

 

[Sol]

Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet

Föder tre kullar om året tills kroppen går sönder. Hm.. detta känns som ngt som katten har gjort i alla år. Det känns inte som att det är vi som har domesticerat fram det beteendet - eller har vi? Däremot kan vi säkerligen ha avlat på svaga individer som inte klarar av sin natur.

Visst har katten fött flera kullar/år i alla år men tror du det går dem obemärkt förbi? Tror du det hör till vanligheterna att vilda småkatter eller förvildade tamkatter blir 15-20 år gamla?

Tror du inte att 3 kullar per år sliter på kroppen och kan leda till en tidigare död? Om inte annat innebär själva förlossningen alltid en risk och ibland stryker honan med så fler kullar leder antagligen till ökad risk för att dö under förlossningen (eller pga. komplikationer efteråt).