V
Vagis
Sv: Raskattavel och överpopulationsproblemet
Ja det tror jag också. Jag tror för övrigt att det är just detta som Kattliv försöker åstadkomma med sina stående reportage om kattägande kändisar.
Och de är på rätt väg tror jag: att det är status, det är fint att ha katt, gärna husis.
Om man jämför med samhällsutvecklingen i stort. Det finns två traditionella motorer: Aristokratin som antas driva utvecklingen, respektive det arbetande folkets breda lager. Men praktiken visar att utvecklingen skjuter framåt först när det är medelklassen som utvecklas och blir ekonomiskt och politisk bärkraftig!
I vårt exempel är det raskatter resp hemlösingar.
Medelklassen skulle då representeras av husisar hos vanliga medelsvenssons.
Att en stor andel av medelsvensson blir intresserade "concerned" av katter och kattfrågor. Förhoppningsvid även hemlösingarnas öde och hur det kan lösas på ett konstruktivt sätt.
Ja, jag tror därmed på att en viss måttlig och omdömesgill uppfödning av husisar har ett värde ja.
Faran är inte enstaka planerade kullar på ens fina husishona.
Faran här är att profithungriga personer slår mynt av behovet och kör girigt igång "fabriker" av "hemmauppfödda" husisar.
......................
Förresten, en sak jag glömde att säga uttryckligen i mina tidigare inlägg här i tråden.
Har man en katt, upptäcker man vanligen att det är bra att ha minst två katter. Så skaffar man en katt, skapar man alltså i praktiken en plats till.
Således. En hemmafödd husis, eller en köpt raskatt, tar inte nödvändigtvis bort en ledig plats från en hemlösing, utan tvärtom: rätt ofta skapas härmed en ledig plats åt en hemlösing. Kanske rent av en vuxen hemlösing.
Eftersom de flesta tenderar att vilja köpa en kattunge. Men sällskapskatten åt den kan gärna få vara en vuxen omplaceringskatt - ja, t.o.m. en hemlösing.
Så frågan nu är ju hur man höjer huskattens status
Ja det tror jag också. Jag tror för övrigt att det är just detta som Kattliv försöker åstadkomma med sina stående reportage om kattägande kändisar.
Och de är på rätt väg tror jag: att det är status, det är fint att ha katt, gärna husis.
Om man jämför med samhällsutvecklingen i stort. Det finns två traditionella motorer: Aristokratin som antas driva utvecklingen, respektive det arbetande folkets breda lager. Men praktiken visar att utvecklingen skjuter framåt först när det är medelklassen som utvecklas och blir ekonomiskt och politisk bärkraftig!
I vårt exempel är det raskatter resp hemlösingar.
Medelklassen skulle då representeras av husisar hos vanliga medelsvenssons.
Att en stor andel av medelsvensson blir intresserade "concerned" av katter och kattfrågor. Förhoppningsvid även hemlösingarnas öde och hur det kan lösas på ett konstruktivt sätt.
Ja, jag tror därmed på att en viss måttlig och omdömesgill uppfödning av husisar har ett värde ja.
Faran är inte enstaka planerade kullar på ens fina husishona.
Faran här är att profithungriga personer slår mynt av behovet och kör girigt igång "fabriker" av "hemmauppfödda" husisar.
......................
Förresten, en sak jag glömde att säga uttryckligen i mina tidigare inlägg här i tråden.
Har man en katt, upptäcker man vanligen att det är bra att ha minst två katter. Så skaffar man en katt, skapar man alltså i praktiken en plats till.
Således. En hemmafödd husis, eller en köpt raskatt, tar inte nödvändigtvis bort en ledig plats från en hemlösing, utan tvärtom: rätt ofta skapas härmed en ledig plats åt en hemlösing. Kanske rent av en vuxen hemlösing.
Eftersom de flesta tenderar att vilja köpa en kattunge. Men sällskapskatten åt den kan gärna få vara en vuxen omplaceringskatt - ja, t.o.m. en hemlösing.