Ras till föräldrar

[Turali]

Sv: Ras till föräldrar

Jag håller med tidigare. Dalmatiner behöver mer stimulans än bara promenader och blir oftast väldigt jobbiga hundar om man inte lägger ned mycket tid på dem. Dessutom fäller de 365 dagar om året och förstår alla dina svarta kläder

Jag tycker hunden du beskriver låter som en shih-tzu (trots att dina föräldrar tycker de är för små). Har stött på många både renrasiga och korsningar när jag jobbade som hundfrisör, och de är otroligt snälla och trevliga. De går ihop med både folk och hundar är min erfarenhet. Går att hålla kortklippta om man inte vill hålla på med pälsen, och är bastanta i kroppen. Har aldrig stött på en shih tzu-ägare som varit missnöjd med sitt rasval, oavsett om det varit pensionärer eller unga aktiva människor som skaffat dem.
Lhasa apson uppfattar jag som mer skarp och inte lika lätthanterlig.

 

[Sel]

Sv: Ras till föräldrar

Jag tror fortfarande på eurasier eller Berner! Har sett båda fungera som hyfsat okomplicerade gårdshundar - däremot kan man få lite vakt med på köpet, särskilt med eurasiern.
Aldrig varit med om att det är 'skarp' vakt dock.

 

[Åsa A]

Sv: Ras till föräldrar

Nog borde det gå att hitta en omplacering, t.ex. en schäfer eller kanske en av retreiverraserna, som är lite "rasotypisk" och hellre vill ha sällskapshundsliv än att jobba? Är ju inte jätteovanligt att man träffar på såna individer lite nu och då liksom.

Ok för att dina föräldrar inte kommer att aktivera hunden men den verkar ju ändå få ett bra liv i övrigt? En vuxen tik som är lydig och trevlig, kanske en pensionerad avelstik, borde ju kunna trivas hos dina föräldrar tycker jag? Ska man vara krass så kan man ju fundera över hur många "vanliga Svensson"-hundägare som aktiverar sin hund mer än så här... det gäller väl helt enkelt (vilket förstås inte är så enkelt som det låter, det inser jag) att hitta rätt individ som faktiskt kommer att må bra av det här livet och som dina föräldrar kan trivas med.

 

[Is]

Sv: Ras till föräldrar

Jag har 7 st jaktlabradorer i min nära bekantskaps krets ( hos tre olik ägare och från åtminstone 4 eller 5 olika kennlar) som lever som mer eller mindre, enbart som sällskap och den ända åsikten jag har om dem är att hundar som älskar soffan mer får man leta efter dock håller jag med om att man inte ska gå in för att leta en ikke rastypisk hund men jag menar att det borde inte vara allt försvårt att finna en jaktlabrador som ska omplaceras till lugnare hem

Iövrigt så är raserna som jag tänker på bernersenner och leonberger, från ej aktiva linjer, men förstår att ni tycker dessa hundar är lite väl stora. Golden är väl också en ras jag tänker på men tror faktiskt att det borde finnas bättre tips från andra här som kan mer om sällskapshundar än mig

 

[Minna86]

Sv: Ras till föräldrar

Där håller jag inte med. Det finns säkert massor med bruks/jakthundar som är lugnare och kanske inte duger till samma tävlings/träningsambitioner som sina raskamrater. Men att en hund från en superaktiv ras nöjer sig med ingenting tror jag inte på.
Sen kan ju hunden ha vissa av rasegenskaperna även om den inte har hela paketet om man säger så.

Dessutom är det svårt att veta hur hunden är även om man köper en omplacering. Ägaren kanske måste hitta ett hem till sin hund och inte är helt ärlig med hur krävande den är. Det kanske tar ett bra tag innan hunden funnit sig tillrätta och visar sin rätta sida. osv.

 

[lady_vip]

Sv: Ras till föräldrar

Jag har 7 st jaktlabradorer i min nära bekantskaps krets ( hos tre olik ägare och från åtminstone 4 eller 5 olika kennlar) som lever som mer eller mindre, enbart som sällskap och den ända åsikten jag har om dem är att hundar som älskar soffan mer får man leta efter dock håller jag med om att man inte ska gå in för att leta en ikke rastypisk hund men jag menar att det borde inte vara allt försvårt att finna en jaktlabrador som ska omplaceras till lugnare hem

Klart att det finns. Men det finns också gott om exempel på folk som "alltid" haft labbe, köper en labbe från jaktlinjer och sen inte klarar ut hunden. Försöker de omplacera är de få jakthem som vill ha en hund där det inte finns någon grund.

Jag har själv en nära vän som blev inblandad som privatinstruktör hos ett par som hade köpt sig en jaktlabbe av finaste linjer. Det var bara det att de ville ha en gårdshund, så när hunden började rymma blev den ett problem. Instruktören blev senare erbjuden hunden, gratis, och han har fortfarande kvar hunden. Dock har hunden aldrig riktigt fungerat som apportör utan han har fått ha den till eftersök - men det har varit en brokig väg just för att hunden saknade grundförutsättningarna.

Mina föräldrar gjorde samma misstag med sin sista labbe och make till rymmare har väl världen aldrig skådat. Den stackars hunden var så understimulerad, men den förra labben (tjocklabbe) hade minsann alltid gått på gården så då borde denna också kunna göra det. Till slut fick hunden en arbetsuppgift den behärskade och jag blev äldre så jag stimulerade hunden så mycket jag kunde, men det är så jäkla synd att förstöra bra hundmaterial "bara för att".