Hej! Oavsett vilken häst jag rider så är jag typ nära att trilla av varje gång vid uteritt. Eller trillar av.
Alltså är de vanligt? Hästen blir rädd för något å slänger sig åt sidan och jag hänger antingen med eller inte.
Men varenda gång det är uteritt så är det alltid att det är nära. Oavsett om ja rider ut 4 ggr i veckan så är jag på sniskan en gång.
Någon mer som funderat på detta??
Nej att det skulle vara vanligt att ramla av så ofta tror jag inte. Jag är en sådan som klamrade mig fast för kung och fosterland för att inte ramla av innan jag lärde mig rida med riktig balans i sitsen.
Så då är mina frågor, var har du din balans? Passar sadeln dig? Den vanligaste orsaken till att ramla av i de lägen du nämner är att man har sin balanspunkt för högt upp. Balanspunkten ska vara i sätet. Är den det kommer du oavsett hur mycket du puttas framåt, bakåt eller åt sidorna utan större ansträngning alltid komma tillbaka till din ursprungliga sits. Har man däremot sin balanspunkt högre upp flyger man av. Det är vanligt att de som har ridit eller rider i sadlar som inte passar dem drar sig framåt, neråt eller bakåt. Gör man det kan man aldrig komma till avslappnad ridning, balanspunkten blir fel och man ramlar av när hästen reagerar reaktivt.
Så, mina tips är, känn efter var din balanspunkt är. Be gärna någon duktig longera dig och koncentrera dig på hur det känns och var det känns beroende på hur du sitter. Boka in dig på sitsträning hos någon bra tränare, gärna en tränare i centrerad ridning.
Träna ditt muskelminne så att du är i din balans även när hästen skyggar så att inte balansen följer med hjärtat upp till halsgropen. Ditt muskelminne kan du träna på en pilatesboll när du har lärt dig hur det ska kännas.
Bygg relation med hästen. Hästen ska inte tvingas förbi saker. Det leder enbart till större rädslor. Visa istället att det inte är något att bry sig om. Stanna, hoppa gärna av om hästen är tryggare med ryttare bredvid sig, gå själv fram, rör det hästen reagerar på om det går. Låt hästen titta på det från båda håll, dvs med både höger och vänster öga. Tvinga inte fram hästen utan håller sig hästen på avstånd så låt hen men erbjud hen att undersöka. Du kommer med stor sannolikhet behöva ta det i etapper.
Bygg också er relation i övrigt. Fundera på hur du ser på hästen och hur mycket trygghet du ger hen.
Hitta stället hen gillar att bli struken över, kanske är det massage av mankammen likt hens mammans lugnande gos hen behöver? En liten sång? En lugnande ramsa? Faktum är att vi människor blir lugna av att stryka hästen över halsen, av att massera mankammen, sjunga eller rabbla en ramsa och det i sig kan lugna hästen så båda går ner i stress.
Vet du vad lågaffektivt bemötande är? Om inte så är det att bemöta någon som är uppe i varv med ett lugn. Istället för att själv bli arg, stressad, rädd eller vad det nu är för stora jobbiga känslor så bemöter man det med lugn. I början kan det vara bra för sin egen skull att dessutom prata långsamt och med något lägre röst än vanligt för att själv hitta lugnet.
Tänk att du kommer fram till en olycksplats, vem gör bäst nytta? Den som lugnt pratar med skräckslagna chockade människor och lungt och metodiskt tar hand om dem så gott det går i väntan på räddningstjänsten eller den som själv går upp i varv, springer runt och skriker och vrålar att de skräckslagna människorna kommer dö? Svaret är enkelt. Gör detsamma när hästen blir rädd.
