Ramla av varje uteritt?!

[Sorgsen]

Jag tror också att du behöver träna upp balansen och helst innan du rider ut om du så ofta ramlar av på uteritt. Min kan också vända på en 5 öring och försöka springa hem eller hoppa flera meter åt sidan man har aldrig varit nära på att ramla av iaf inte än så länge, har inte heller känt mig otrygg eller nära att ramla av eller tappa balansen direkt och jag har inte speciellt bra balans då jag har haft mer än 10 års uppehåll från ridning och hästar. Började om förra hösten och har verkligen fått träna för att hitta ridmusklerna igen och har mycket kvar tills jag är tillbaka där jag var för 15 år sedan då jag sist red regelbundet och tränade.

 

[Malibu_Stacy]

Nej jag brukar inte ramla av på uteritter trots att hästen kan reagera på något eller bocka av glädje i en galopp.

 

[warg]

Nej alltså de handlar inte om sadelfastheten, utan det är att alla hästar jag rider blir rädda för något minst en gång per uteritt, typ en fågel som flyger upp från skogen. Hästen som lunkar på blir livrädd och tar ett stort hopp åt sidan och vänder. Ibland är ja kvar å ibland inte.. det är ju vändning på en 5 öring och sen ett 3 meters skutt åt sidan.
Dom flesta jag känner rider mest på banan och tycker de är läskigt att rida ut.
Jag bara tänker att om alla tänker efter, ni är ute och rider över en timme och det är skog, trafik, robotgräsklippare å allt. Hoppar era hästar aldrig till på detta sätt?

Jo de flesta hästar jag känner och själv rider är väldigt reaktiva. Det betyder inte att jag och mina vänner inte rider ut och det betyder absolut inte att vi ramlar av särskilt ofta. En kombination av uppmärksamhet, följsamhet och balans och framför allt - att man är en trygghet för hästen och kan dämpa/avbryta flykten genom sin närvaro, genom att man visar hästen att situationen inte är farlig. Hästar är ju flyktdjur och bytesdjur, så det är svårt att få dem att inte bry sig om saker i omgivningen. Men genom att själv vara trygg hjälper man hästen. Hade jag ramlat av titt som tätt hade jag absolut inte försatt mig i de situationerna utan jobbat på det förebyggande arbetet så jag sen kunde rida ut utan att ramla av.

 

[Stergo]

Jag skulle om jag var du se till att börja gå till gymmet och träna core ordentligt, och börja göra massor med balansövningar på hästar som är bara lunkar på på ridbanan. Kanske rena balansövningar där du du longeras utan stigbyglar och tyglar.

Jag åker inte ens av om jag skrittar på långa tyglar, har släppt stigbyglarna och hästen jag sitter på kör en 180 graders sväng i luften. Om jag har stigbyglarna så hamnar jag inte ens på sniskan.

Att trilla av för att hästen skyggar är inte säkerhetsmässigt okej.

 

[Marita73]

Jag rider endast ute i skogen då jag inte har någon bana. Igår blev min ena rädd, kastade sig och ville inte fortsätta framåt. Jag avvaktar så han får fundera, något steg bakåt är okej men inte vända. Efter ett tag (oftast ett par minuter) blir han uttråkad och tar beslutet själv att gå förbi det läskiga. Jag sitter still och är ett stöd för honom.

Vad har du för sadel? Jag har ridit i dressyrsadel de senaste 20 åren och känner mig därför lite osäker i framförallt hoppsadel.
När det gäller min lilla häst tycker jag inte om hans sadel utan rider barbacka om jag alls sitter på honom.

 

[Badger]

Ja det läskiga va 2 stenar som man behövde gå förbi för att fortsätta på stigen. Men du hade kanske rekommenderat att om hästen inte vill gå förbi så skiter man i de och vänder hem? Jättebra ska testa detta i fortsättningen

Tänker att ev kan man sänka energin som läggs i problemet. Dvs tvinga låter ganska högenergi övertalning (även om det kanske inte är det) medan man ev kan lägga lägre energi i diskussionen och ta längre tid på sig. (Dvs om hästen är spänd kan man ibland lägga på hög nivå energi övertalning och då få en explosion, eller så kan man låta bli det, låta det ta tid och vänta och lirka lite.) (men får erkänna att jag ridit ut ganska lite på -exploderar från lugn skritt på långa tyglar, hästar. Och mer av trippar och kikar lite här och där och ev fryser hästar.)

 

[animalasia]

Min häst är väldigt känslig och behöver en ryttare som hon känner väl och har förtroende för. En del hästar är mer tåliga och självständiga och är mindre känslig för vem som sitter på ryggen. Jag tänker att man behöver ha förståelse för att hästar är olika. Kanske att du kan hålla dig till skritt när du rider ut tills både du och hästen byggt upp en tillit till varandra?

 

[skiesabove]

Ja den funkade ju? Ja åkte inte av, vi vände tillbaka och gick förbi stenen och massa med beröm. Nästa gång går han ju förmodligen förbi direkt. Vända hem skulle jag aldrig göra. Däremot absolut att leda förbi tycker jag är ok, men ja hoppar ju inte av innan jag ens testat. Det jag menar med tvinga gå förbi är att jag tänker på något vis gå förbi, antingen på eller bredvid. Punkt slut så är det jag som bestämmer vart vi ska rida, och om det är förbi en läskig Sten så kan man ju inte bara ge upp, då kommer ju hästen lära sig att den kommer ”undan”

Det du vill lära hästen är att den kan lita på dig och på sig själv, att du inte utsätter den för sånt den inte känner att den klarar av.

Det enda du lär den med din metod är att bli räddare.

Sitt av, led förbi, beröm massor. Skapa positiva minnen istället för negativa. Det är inte flum, det är vetenskap.

 

[Lingon]

Nej alltså de handlar inte om sadelfastheten, utan det är att alla hästar jag rider blir rädda för något minst en gång per uteritt, typ en fågel som flyger upp från skogen. Hästen som lunkar på blir livrädd och tar ett stort hopp åt sidan och vänder. Ibland är ja kvar å ibland inte.. det är ju vändning på en 5 öring och sen ett 3 meters skutt åt sidan.
Dom flesta jag känner rider mest på banan och tycker de är läskigt att rida ut.
Jag bara tänker att om alla tänker efter, ni är ute och rider över en timme och det är skog, trafik, robotgräsklippare å allt. Hoppar era hästar aldrig till på detta sätt?

Alltså, det finns olika typer av reaktioner och olika hästar reagerar olika mycket. Sen handlar det mycket om hastigheten i hästens reaktioner. Rörelsemönstret. Jag har ridit en tinker som reagerade rätt mycket men vars rörelsemönster var så pass "långsamt" att man utan problem hann med. Helt plötsligt var hela ekipaget 5 m åt vänster utan att man hade kommit ur balans! En häst med snabbare rörelsemönster som hade reagerat som hon gjorde hade varit mycket svårare att sitta kvar på. Men med hennes långsammare rörelser och den breda stadiga ryggen så satt man stadigt.

Jag tror att det är två saker som måste matcha för att det ska gå att rida ut säkert: Din sadelfasthet och hästens reaktioner på saker ute.

En väldigt sadelfast ryttare kan rida ut på en häst som vänder på en femåring och drar medan en inte lika sadelfast ryttare behöver välja bort de hästarna och istället välja hästar med ett långsammare rörelsemönster och mindre starka reaktioner.

Min senaste medryttarhäst kunde absolut hoppa till. Men det var väldigt sällan jag kom ur balans och hon brukade mycket sällan vända på en femöring och försöka fly, om det överhuvudtaget hände. Oftast stannade hon bara. Eller blev 1-2 dm lägre i en sekund men ingen rörelse i sidled alls. Jag red ut 2 ggr i veckan i 4 års tid och trillade aldrig av henne. Men så var hon också den häst jag litat mest på av alla jag fått äran att lära känna.

Se dig om efter en häst som hellre stannar än flyr som första reaktion. Det är guld värt! Dock riskerar man att få jobba med att få den att gå förbi jobbiga saker för de har en tendens att växa fast i marken. Men jag har hellre jobbet att övertala en stillastående häst än att försöka hålla mig kvar när den vänder på en femöring.

Sen kan man få en häst att reagera mindre genom att jobba på att få den att vilja undersöka det som är läskigt. Det gör man med tålamod, tid och beröm när hästen gör rätt.

 

[Lingon]

Jag är nog snarare liten på hästen , han är 170 och lite grövre. Jag är 163 och normalviktig mot smal typ.
Alltså ja tänker nog på allt möjligt men som idag va de något läskigt jag försökte tvinga han gå emot och han backa å hade sig sen bara hoppade han åt sidan och flög sen fram i gallop å ja satt på sniskan å fick kavla mig upp.

Det finns ingen poäng i att försöka tvinga en häst att gå förbi nåt läskigt. Det bara bygger upp spänning i den och sen exploderar den som du märkt. Man måste göra det med lugn, fokusera på avslappning och berömma varje litet steg som hästen går mot det läskiga. Utan försöka pusha den dit. Det gäller att ha mycket tålamod och tid.

 

[Lingon]

Det beror helt på situation. Ibland vänder jag och går hem; ja. Jag vill inte bråka med min häst eller bli ovän med den. Ibland hoppar jag av och leder den istället.
Funkade din metod tycker du? Att tvinga hästen som sedan blir så rädd att den flyr i panik och du åker av? För det låter inte alls trevligt i mina öron.

Jag brukade låta hästen stå på behörigt avstånd och sen ville jag att den skulle titta på det läskiga. Om det t.ex. var en sten så ville jag att hästen skulle gå fram och undersöka. Hela tiden med lösa tyglar och avslappning. Varje steg i rätt riktning fick massor med beröm. När den kom fram så fick den gärna beta lite bredvid stenen. Det ledde till en en häst som ganska snabbt kom över rädslan och gick fram och undersökte läskiga saker. Jag använde varje gång samma ord för att uppmuntra hästen att gå fram. "Då går vi och tittar på det!" sagt med mjuk, lugn och något ljus röst. Jag tyckte inte om att låta hästen få fly från det läskiga (undantag om det läskiga faktiskt var farligt på riktigt!). Då tog jag hellre tiden att låta hästen titta och fundera på saken ett tag.

 

[Blyger]

Jag brukade låta hästen stå på behörigt avstånd och sen ville jag att den skulle titta på det läskiga. Om det t.ex. var en sten så ville jag att hästen skulle gå fram och undersöka. Hela tiden med lösa tyglar och avslappning. Varje steg i rätt riktning fick massor med beröm. När den kom fram så fick den gärna beta lite bredvid stenen. Det ledde till en en häst som ganska snabbt kom över rädslan och gick fram och undersökte läskiga saker. Jag använde varje gång samma ord för att uppmuntra hästen att gå fram. "Då går vi och tittar på det!" sagt med mjuk, lugn och något ljus röst. Jag tyckte inte om att låta hästen få fly från det läskiga (undantag om det läskiga faktiskt var farligt på riktigt!). Då tog jag hellre tiden att låta hästen titta och fundera på saken ett tag.

Ja, det låter som en trevligare metod än det ts beskriver

Min häst brukade det inte funka med så jag hoppade av snabbt istället så tog vi oss ann det läskiga tillsammans. Idag får vi sällan de problemen eftersom han är trygg med att vi löser tillsammans och att jag inte utsätter honom för saker han inte klarar av.

Att hoppa av är inget nederlag på något sätt.

 

[Lingon]

Ja, det låter som en trevligare metod än det ts beskriver

Min häst brukade det inte funka med så jag hoppade av snabbt istället så tog vi oss ann det läskiga tillsammans. Idag får vi sällan de problemen eftersom han är trygg med att vi löser tillsammans och att jag inte utsätter honom för saker han inte klarar av.

Att hoppa av är inget nederlag på något sätt.

Det håller jag med om! Däremot har jag hört folk som anser att det är det. Men jag håller inte med.

Man får ju anpassa sig efter hästen man rider. Olika hästar fungerar olika. En period i början med min senaste medryttarhäst ledde jag henne bort och red bara hemåt. Hon gick alltid snällt med när jag ledde henne och skyggade aldrig för nåt på vägen hem för hem drog för mycket.

 

[Ananazen]

Hej! Oavsett vilken häst jag rider så är jag typ nära att trilla av varje gång vid uteritt. Eller trillar av.
Alltså är de vanligt? Hästen blir rädd för något å slänger sig åt sidan och jag hänger antingen med eller inte.
Men varenda gång det är uteritt så är det alltid att det är nära. Oavsett om ja rider ut 4 ggr i veckan så är jag på sniskan en gång.
Någon mer som funderat på detta??

Jag tänker rent spontant att om hästen blir rädd varenda gång ni rider ut så är det ett problem som måste arbetas från marken. Som ryttare kan du även fokusera på att arbeta upp din balans men jag hade tagit hjälp av en erfaren kompis eller tränare.

 

[Capybara]

Nej. Jag gissar att jag är betydligt äldre än dig men jag skulle absolut inte vilja vara på väg att ramla av varje uteritt. Det gör ont och är inte kul.

Om du undrar ifall det är standard så tror jag svaret är nej.

Hej! Oavsett vilken häst jag rider så är jag typ nära att trilla av varje gång vid uteritt. Eller trillar av.
Alltså är de vanligt? Hästen blir rädd för något å slänger sig åt sidan och jag hänger antingen med eller inte.
Men varenda gång det är uteritt så är det alltid att det är nära. Oavsett om ja rider ut 4 ggr i veckan så är jag på sniskan en gång.
Någon mer som funderat på detta??

 

[Stergo]

Jag tänker rent spontant att om hästen blir rädd varenda gång ni rider ut så är det ett problem som måste arbetas från marken. Som ryttare kan du även fokusera på att arbeta upp din balans men jag hade tagit hjälp av en erfaren kompis eller tränare.

Fast beroende på hur man definierar ”rädd” så är det inte ett problem. Reaktiva hästar kan snygga, hoppa ner i diken eller tvärvända i luften 1 gång varje gång man rider ut. Inte för att de är rädda för något specifikt, utan för de har nära till sina flyktreflexer. Det gäller bara att du som ryttare på en sådan häst är trygg med att du kan hantera den typen av situationer.

 

[Fjordfrälst]

Börjar bli trött så kanske missat trots att jag läst igenom tråden men hur länge har du ridit? Och ffa hur van är du vid hästar som skyggar eller gör något bocksprång eller så? Tänker om du haft chansen att träna upp balansen för det låter ju helt klart som den brister; att vara på väg att ramla av titt som tätt är ju inte riktigt rimligt om man övat upp den. När jag var barn red jag mestadels snälla hästar som inget gjorde. Fick sedan min fjordhäst och herre jisses jag gjorde inget annat än ramlade av mer eller mindre varje dag jag red i början. .det var skygganden, bocksprång och bakutsparkar hela tiden...Tack vare det så övade jag upp min balans rejält! Även genom min foderponny som från ingenstans kunde slänga sig runt i 180 grader minst, också något jag har nytta av idag; jag är betydligt mer sadelfast efter dessa erfarenheter. Visst min nuvarande är en schysst häst som oftast inte bockar för att få av (mer än en gång, trodde jag skulle flyga men nope) mig utan kan bli av bus och även hon kan, fast hon är stadig, skygga och slänga sig rejält någon gång ibland och hitills har jag suttit kvar alla gånger utom en (helt självförvållat) .

 

[border_kelpie]

Denna tråden är sjukt intressant!

Jag har och kommer alltid avsky hästar som skyggar, kastar sig och bockar. Jag kan träna hur mycket jag vill men har och kommer alltid ha dålig balans efter att ha trillat av och fått svår hjärnskakning i gymnasiet.
Jag red ändå aktivt från 10-20 års ålder, men fick under hela min ridskoleperiod bara rida de snälla hästarna. Sen när jag började gymnasiet inriktning häst så fick jag fortfarande rida de där snälla hästarna. Visst red jag utan stigbyglar utan att trilla av och kunde sitta kvar vid nån skyggning eller spark bakut. Men har aldrig haft sån sadelfasthet som en del av er beskriver.
Hade varit underbart!

Men sen efter jag trillade av under ett hopppass och fick svår hjärnskakning, så är min balans ännu sämre. Förr kunde jag ändå sitta kvar på en del snällare skyggningar, bockningar osv men idag går det sällan.

Så jag undviker de snabba, flyktiga hästarna och håller mig till de som inte är tittiga, bockar eller kastar sig. Klart de kan bli rädda men stor skillnad på en häst som är mjukare, lugnare i sina rörelser en de hästar som har högt i blod och som vänder på 1 sekund.

För oavsett om jag kunnar sitta kvar så hatar jag den hjärtat i halsen känslan, som jag får när hästar kastar sig, skyggar eller bockar. Så köper inte hästar som är högt i blod eller gör sånt.

Alla mina hästar jag ägt förutom min första häst fullblodet jag räddade, har varit sjukt stabila och nästan aldrig skyggat eller blivit rädda för något. För det är en av mina viktigaste kriterier när jag letar häst.

Så nej det är kanske inte normen att trilla av nästan varje dag man rider ut. Men hade jag suttit på flera hästar i denna tråden så hade jag nog gjort det.

Men därför köper jag, letar jag efter hästar som inte skyggar så ofta, utan de som mer stannar eller bara tittar snabbt och sen går. De hästarna finns men är ganska svåra att hitta och brukar kosta en del mer.

Min senaste häst skyggade aldrig, bockade aldrig och alla ville rida ut med oss då han bara gick förbi allt. Men då hade han också tävlar körning och sett en del men han var ur särklass den mest stabila hästar jag någonsin träffat. Underbara lilla kotten

 

[Tassa]

När jag var yngre trillade jag av titt som tätt. Insåg senare att jag var ganska osäker egentligen och spände mig plus att jag red i lite för låga stigbyglar. Nu när jag är lite äldre rider jag bara trygga hästar, men det händer att de hoppar till eller tvärnitar plötsligt, men jag har hittills lyckats sitta kvar (jag har fått bättre balans och sitter mer avslappnat på hästryggen). Reaktiva hästar som tar skutt åt sidan eller flyger i luften hade jag säkert trillat av. Men jag antar att man får inse sina egna begränsningar och rida hästar som man klarar av. Blir hästen osäker hoppar jag helst av.

 

[iNTOHiMO]

När jag var yngre trillade jag av titt som tätt. Insåg senare att jag var ganska osäker egentligen och spände mig plus att jag red i lite för låga stigbyglar. Nu när jag är lite äldre rider jag bara trygga hästar, men det händer att de hoppar till eller tvärnitar plötsligt, men jag har hittills lyckats sitta kvar (jag har fått bättre balans och sitter mer avslappnat på hästryggen). Reaktiva hästar som tar skutt åt sidan eller flyger i luften hade jag säkert trillat av. Men jag antar att man får inse sina egna begränsningar och rida hästar som man klarar av. Blir hästen osäker hoppar jag helst av.

Samma här! Skulle aldrig (och har aldrig) kunnat sitta kvar på en häst som vänder 180 grader på ungefär en millisekund. Jag är dessutom en ryttare som sällan inger säkerhet åt mina hästar jag själv hoppar högt när dörrar smäller, när fåglar flaxar upp från en buske, när en läskig scen på tv kommer (även om jag VET att det är ett jumpscare och jag är helt lugn egentligen så hoppar jag högt ändå pga det plötsligt höga ljudet) eller om hästen skuttar till så hoppar jag högt pga hästen. Det är naturligt för mig och inget som jag kan nånsin kommer kunna träna bort.

Pga det här så är det stört omöjligt för mig att rida på reaktiva hästar jag tycker dom är läskiga och hästen litar inte på mig hur mycket jag än försöker vara lugn.

Bombsäkra hästar är det som gäller. Såklart att dom kan hoppa till lite men så länge det är en lite sävlig häst så brukar hoppen inte vara så dramatiska och jag håller mig kvar fast jag har hjärtat i halsgropen.

Att trilla av för jämnan är inte kul och jag skulle se mig om efter en häst som passar mig bättre, alternativt om du verkligen vill fortsätta rida på den hästen så bör du träna på din core och balans. Och ha en halsring att hålla i när det stormar.