Ramdiskussion och GÄRNA annat med...

[flashlight]

Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...

Jat tror att balans är grunden för ramen! Jag tror också att det är omöjligt att tvinga in en häst i ramen, för en del av det hela är lösgjordhet och avspändhet, ananrs kan den inte arbeta igenom kroppen och det är en del av ramen. Ramen är för att hästen ska arbeta i balans och genom kroppen, sen kan man sätta ramen olika, olika form och krav, men jag tror inte att ramen "skadar" i sej, men olika ridsätt kan ju alltid skada, oavsett vilket det är.

Det blir en fråga om vad man lägger i ordet "ram".

 

[Malinigbg]

Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...

Mycket intressant frågeställning.
Personligen tror jag att vår strävan efter "ramen" är en stor bov i frågan om förslitningsskador t ex kotledsinflammationer. Bara en teori givetvis, men som
Av lite olika anledningar.
Dels för att vi inte alltid tar hänsyn till vilket läge hästen vill vara i utan kanske "tar" ramen lite väl snabbt. Låter inte hästkroppen anpassa sig.
Eller att vi i samband med det "tvingar" hästen att kompensera ramen så ramen i sig inte ger de positiva effekter det är tänkt (att hästen inom ramen lägger över mer vikt fram eller får hjälp att dölja de snedheter som finns så den trots en känsla av ram inte är rakriktad).
Dels för att vi nog har svårt att veta vilken "ram" som faktiskt är hållbar för individen (och även om man hade vetat det så har vi den mänskliga faktorn - vi ska få till det i praktiken också! ).

Så -egentligen- kanske det är så att balans (vilket ju kräver muskelanvändning snarare än led-slitage...) är viktigare än ramen i sig.?
Vad tror/tycker ni?

Nu förstår inte jag riktigt vad du menar?

Ram = Balans

Förtydligande: en häst som inte går i ramen går inte i balans och vice versa
Man kan välja att bortse från ramen men då är det också en obalans.

 

[Totola]

Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...

Nu förstår inte jag riktigt vad du menar?

Ram = Balans

Förtydligande: en häst som inte går i ramen går inte i balans och vice versa
Man kan välja att bortse från ramen men då är det också en obalans.

Som sagt, kan såklart ha att göra med vad man lägger in i ordet "ram".

Men om man säger såhär - huruvida hästen klarar hålla balansen eller inte tycker jag inte alltid har så mycket med ramen att göra... (en bra ram för mig är att hästen är förhållandesevis rakriktad och inramad för ryttarens sits/hjälper).
Ofta får hästen bra balans när den är känner sig fri och inte störs av ryttaren oavsett hur formen och ramen är i övrigt. När vi ordnar med ram så upplever jag att man liksom får börja om och balansera om för att få en balans MED ram!

Jämför med de extrema klassiska franska, som anser att varje hjälp/tygeltag måste vara såpass snabb och vältajmad att hästens egen balans aldrig rubbas (kräver också mycket av ryttarens sits). Så är det nog inte så många av oss som rider med ram som tänker, eller lyckas med snarare.?

 

[Totola]

Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...

Jat tror att balans är grunden för ramen! Jag tror också att det är omöjligt att tvinga in en häst i ramen, för en del av det hela är lösgjordhet och avspändhet, ananrs kan den inte arbeta igenom kroppen och det är en del av ramen. Ramen är för att hästen ska arbeta i balans och genom kroppen, sen kan man sätta ramen olika, olika form och krav, men jag tror inte att ramen "skadar" i sej, men olika ridsätt kan ju alltid skada, oavsett vilket det är.

Det blir en fråga om vad man lägger i ordet "ram".

Nu fanns det flera alternativ på skadlighet och jo, jag tror även sånt som vi inte tvingar hästarna till kan vara mindre bra ur hållbarhetsaspekt. Särskilt i längden.
Det är ju knappast någon som med flit rider sönder sin häst, ändå är det många hästar som går sönder. Inte bara nybörjares hästar eller ryttare som rider "hårt"/tvingande. Så något måste det ju bero på?

 

[Hedwig02]

Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...

genom att rida hästen i balans!
Självklart ska man som ryttare veta var svagheterna finns och jobba uppbyggande med dem
alla mina olika hästar - egna eller tillridnings - har olika svagheter och snedheter och olika sätt att spara sig, man får hoppas att man analyserar dem rätt...
Min erfarenhet säger mig att de hästar som blir halta är de som går i obalans, gärna framtunga. Eller är övertränade och får inte tid att återhämta sig efter ett hårt pass...särskilt ett hårt pass i obalans :-o
en del hästar kan se tygelhalta ut av oliksidig ridning och se knackiga ut för att de helt enkelt driver ojämnt.
Ryttaren måste dock anpassa ridpassets längd och intensitet efter hästens status.

Alla steg på utbildningsstegen görs ju inte problemfritt, i alla fall inte de första upp till msv - det är ju där hästens grund läggs. Lite protester får man räkna med men självklart - skulle min häst helt plötsligt göra stora protester typ resa sig då skulle jag leta efter fel, hos mig själv först iofs, och sen skulle jag backa tillbaka i utbildningen.

Ja det är viktigt och skönt att bolla lite tankar med någon som känner hästen.
Sitter din tränare upp och rider också?

Bästa jag har läst på länge!
Nu är du min idol

 

[mackan]

Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...

Som sagt, kan såklart ha att göra med vad man lägger in i ordet "ram".

Men om man säger såhär - huruvida hästen klarar hålla balansen eller inte tycker jag inte alltid har så mycket med ramen att göra... (en bra ram för mig är att hästen är förhållandesevis rakriktad och inramad för ryttarens sits/hjälper).
Ofta får hästen bra balans när den är känner sig fri och inte störs av ryttaren oavsett hur formen och ramen är i övrigt. När vi ordnar med ram så upplever jag att man liksom får börja om och balansera om för att få en balans MED ram!

Jämför med de extrema klassiska franska, som anser att varje hjälp/tygeltag måste vara såpass snabb och vältajmad att hästens egen balans aldrig rubbas (kräver också mycket av ryttarens sits). Så är det nog inte så många av oss som rider med ram som tänker, eller lyckas med snarare.?

Du pratar om andra saker än det jag ser som trådens ämne.
Ram = balans. Som flera redan skrivit.
ev. avarter är inte att rida med ram. sånt finns det rum för i all ridning , dvs avarter och ryttarens oförmåga. Men nu pratar vi ju om ram i ordets rätta bemärkelse eller hur?
Jag håller inte med om att hästen får bra balans oavsett formen och ramen för övrigt. Inte under ryttare i dressyrarbete och det arbete du under detta förväntar dig/kräver av hästen. Vad menar du specifikt, vad har du i åtanke?

Malingbg: Du är klok som en bok, kunnig och samtidigt ödmjuk inför hästarna

 

[Totola]

Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...

Jag håller inte med om att hästen får bra balans oavsett formen och ramen för övrigt. Inte under ryttare i dressyrarbete och det arbete du under detta förväntar dig/kräver av hästen. Vad menar du specifikt, vad har du i åtanke?

Så var det det där med att vara tydlig utan att skapa förvirring genom att vara övertydlig istället!

Jag anser inte att hästarna automatiskt "får" balans av att inte gå med ram, det funkar liksom inte iom att hästens egen balans försämras när man sätter en ryttare på ryggen. Det samlande jobbet handlar ju mycket om att få hästen balansera om för att ekipaget ska vara i balans.
Å andra sidan behöver inte just ramen skapa den balansen, tvärtom så tränar hästen sin egen balans bäst ju mindre ryttaren inverkar, att sen ryttaren kan "ge" hästen viss balans genom ett femte ben är en annan femma!

För att ryttaren ska kunna inverka öht krävs givetvis en viss ram i form av att ryttaren "kommer åt" hela hästen med sina hjälper, kan rida hela hästen.
Men det krävs inte att hästen är fullständigt rakriktad för att den ska kunna utföra det ena och det andra. "Vi" (generalisering...) anser ju att det är bra ju mer rakriktad man kan få den. Och att det är direkt skadligt att öva för mycket samlande t ex på en häst som inte börjar bli rakriktad. Men jag skulle tro att ju friare hästen är -både mentalt och fysiskt- desto mindre är risken att råka ut för en överansträngning, så länge balansen ändå finns där. Men man upplever att man behöver ramen tightare än så, för att ha full kontroll, då borde det kräva desto mer av ryttaren ifråga att veta just VAD som är optimalt för hästens fysik och att kunna dirigera hästen precis rätt även om man i teorin skulle veta. Det jag ifrågasätter är hur vanligt det är att vi människor lyckas med det. Om det kanske i slutändan hade varit bättre att inte fokusera så mycket på detaljerna utan låta hästen välja lite mer själv bara balansen sitter där. Om vår petighet kanske snarare stjälper än hjälper när det kommer till kritan.
Annars -borde- det ju rent hypotetiskt vara så att dressyrhästar håller bättre än hästar inom andra rid-discipliner. Men pratar man med lite olika veterinärer så har iaf jag fått uppfattningen att dressyrhästarna knappast är förskonade från slitage-skador.

 

[Malinigbg]

Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...

Se mitt svar nedan:

Det samlande jobbet handlar ju mycket om att få hästen balansera om för att ekipaget ska vara i balans.
Å andra sidan behöver inte just ramen skapa den balansen, tvärtom så tränar hästen sin egen balans bäst ju mindre ryttaren inverkar, att sen ryttaren kan "ge" hästen viss balans genom ett femte ben är en annan femma!

Men är det inte just detta som gör att en häst inte håller - att ryttaren INTE hjälper hästen med balansen??
Mycket snällt kan vi ju säga om hästar men logiskt tänkade och konsekvensorienterade är de ju inte direkt "nu är det skadligt för mig att ha ett ben i varje hörn så det ska jag genast sluta med" har i alla fall aldrig någon häst sagt till mig...eller "nej så här framtung bör jag nog inte ridas- det får jag ändra på"
Vi har ett ansvar att lära oss detta! även fast det är svårt och egentligen är det just balans och ram som ÄR ridning - det är mycket meningslöst och ibland rentav skadligt att rida rörelser i obalans. Ändå är det där folk i allmänhet börjar

Men jag skulle tro att ju friare hästen är -både mentalt och fysiskt- desto mindre är risken att råka ut för en överansträngning, så länge balansen ändå finns där.

Hm, hur ska du ha det? Ja det är väl självklart att om hästen är fri mentalt och fysiskt OCH i balans som du skriver här så är det det bästa

Men man upplever att man behöver ramen tightare än så, för att ha full kontroll, då borde det kräva desto mer av ryttaren ifråga att veta just VAD som är optimalt för hästens fysik och att kunna dirigera hästen precis rätt även om man i teorin skulle veta. Det jag ifrågasätter är hur vanligt det är att vi människor lyckas med det.

Nej det är just det. Tyvärr tror jag man måste upplevt det själv och varit med och jobbat upp några hästar kanske i alla fall till medelsvår nivå (samlande rörelser - skolor - galoppombyten - allt I balans) för att förstå hur viktigt det är att detta grundarbetet görs rätt. Att man då vet att det är några jobbiga pucklar man ska över men när man kommit förbi dem då är det grönt ljus länge och både häst och ryttare är nöjda som två solar. Men det gäller att man har en röd tråd som man håller fast vid även när det tar emot.
Jag tycker lika synd om de hästar som inte får konkreta saker att jobba med och får veta när de gör rätt och fel som jag tycker om t.ex hundar och barn som inte har fasta förhållningssätt.

Om det kanske i slutändan hade varit bättre att inte fokusera så mycket på detaljerna utan låta hästen välja lite mer själv bara balansen sitter där.

Välja själv? Det är som att inte tala om för ett barn vad som är rätt och fel för att den inte vill veta. Hjälper den knappast i framtiden. Vi måste vara hjärnan och använda den på rätt sätt.

Om vår petighet kanske snarare stjälper än hjälper när det kommer till kritan.
Annars -borde- det ju rent hypotetiskt vara så att dressyrhästar håller bättre än hästar inom andra rid-discipliner. Men pratar man med lite olika veterinärer så har iaf jag fått uppfattningen att dressyrhästarna knappast är förskonade från slitage-skador.

Ja och tyvärr beror det (min högst egna teori) på att dagens tränare är urusla på att förklara hur hästen ska komma i balans och de vill också gärna ta genvägar - för det blir så tråkigt för ryttaren annars....
Dessutom är vissa kunskaper på väg att försvinna såsom t.ex hur mycket och hur ofta man bör rida, hur/när/hur länge man bör vila en häst, hur den återhämtar sig, vilka olika underlag man bör rida på/INTE rida på osv osv

Obs! För att förtydliga så pratar jag alltid om friska hästar

 

[Malinigbg]

Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...

Malingbg: Du är klok som en bok, kunnig och samtidigt ödmjuk inför hästarna

Oj, tack!
Ja jag älskar hästar, de är mitt liv!
Det "värsta" är att jag gillar alla sorter också - nordsvenskar - shettisar - fullblod - halvblod - araber ja, jag tror inte jag stött på någon ras som jag inte gillar :-D
I mitt stall brukar de andra skratta varje gång jag ska uttala mig om en häst för jag har nog aldrig sagt något negativt om någon som jag ridit...jag älskar att sätta mig in i hur en häst funkar - vad som får den att vilja jobba för mig och var styrkor/svagheterna sitter hos just den och var mina styrkor/svagheter finns på just den hästen osv osv

Ups, nu fick du en hel roman av mig!

 

[Malinigbg]

Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...


Tack,
Kul att någon orkar läsa all text man plitar ner här...

 

[Totola]

Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...

Jag vet inte om jag svamlar på för "djup" nivå för att det ska gå att hänga med på något vettigt sätt. Eller för få konkreta exempel kanske.

Självklart måste ryttaren RIDA. Och självklart kan inte hästen "välja allt själv". Däremot tycker jag det säger sig självt att en ryttare som använder sig av uttryck som "ta igenom" eller "jobba sig igenom" (missförstå mig rätt nu, jag använder själv de uttrycken... ingen behöver känna sig träffad! ) själv bestämmer att "trots att det tar emot ska vi göra det här - för att det blir bättre i slutändan". I själva verket kanske det inte alls var rätt läge att ta igenom något, eller som sagt så var det inte alls som det såg ut i ryttarens huvud som var bäst för hästkroppen. Vissa ryttare/tränare kör på den extrema metoden att man ska lirka/leka fram allt, vid motstånd pressar eller övertalar man inte utan låter det bli som det blir men kanske checkar av att man själv gav rätt hjälp.
Då har man nackdelarna i form av kontroll/lydnad. Och att hästarna kan bli bekväma av sig. Men rent hållbarhetsmässigt tror jag en sådan (skicklig) ryttare har god chans att inte åka på ridrelaterade förslitningsskador iaf. Jag förstår också varför det inte är standard att göra så...
Om man då jämför ryttaren som vill ha så fri ram som möjligt, så fria hjälper som möjligt, med ryttaren som vill "sätta" en ram, som vill "jobba" sin häst, som vill "ta igenom" det svåra, förstår du då hur jag tänker? (observera att jag inte vill lägga in några värderingar bra resp. dålig ryttare utan vill utgå ifrån två likvärdiga ryttare med olika inställning) Ryttare nummer två känns som ganska standard, det kan mycket väl vara en mjuk, pedagogisk ryttare med bra ridkänsla. Men jag tror själva metoderna i sig löper större risk att ge förslitning - man ger inte lika extremt med frihet och jag -tror- att man i det ögonblick man "sätter en ram" får en kortare eller längre period där man snarare jobbar emot hästkroppen tills den musklat och anpassat sig och hästen är utbildad nog. Jag tror inte heller det är någon garanti att en skicklig ryttare helt tar sig ur det stadiet - snarare ett krav på skicklighet för att inte tigga om skador när man går över till svårare moment. (Inga garantier utbildningsmässigt för ryttartyp ett heller för att förtydliga att jag inte favoriserar något av dom - bara olika fördelar och risker.)

Håller med om det du skriver om tränare. Fast där har vi också våra egna preferenser. Ur hållbarhetsaspekt vete sjutton om jag skulle ta någon utbildningspunkt öht som garanti för hållbar ridning. Utan gissar att det är väldigt olika bland olika individer. Synd att det ännu inte gjorts så mycket forskning på den fronten!

 

[DressyrMupp]

Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...

Jag kan faktist förstå vad du vill säga och hålla med till en del.
Alla sitter inte på extriört perfekta individer eller för den delen en ras som är anpassad för dressyr.
En avgörande faktor för hållbarhet borde vara tiden för utb. el hur varierad träningen görs och inte att förglömma vilket underlag och upplägg som redan Malinigbg har varit inne på.
Finns det extriöra avvikelser tror varjefall jag att det ger en mer hållbar individ om man varierar både ram och tar längre tid i utb. och mer skogsridning.

När det gäller ramen så ser jag oxå en skillnad på hur man kan *leka* fram och det borde finnas en variation när det gäller tvingande in i ramen som jag tror du menar.
Den friare ramen du skriver om tycker jag hör till ridningen i skogen och inte när man nu tränar. Variationen igen.

Balans för mig kan betyda att hästen antingen arbetar i jämnvikt eller i samling med en ram satt av mig på böjda spår.
Balans kan oxå betyda arbete uti skogen när jag arbetar med halter, övergångar och tempoväxlingar och pålle tar dessa rätt med bak, alltså ej i framvikt.
Ramen behöver inte betyda balans alltid, hästen kan tappa balansen tex i en för svår böjdt spår i förvänd galopp. Då har jag som ryttare i.o.f.s inte kunnat inverka rätt, el nu balansera, men hästen går jö i ramen ändå.

 

[DressyrMupp]

Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...

Ramen är för att hästen ska arbeta i balans och genom kroppen, sen kan man sätta ramen olika, olika form och krav, men jag tror inte att ramen "skadar" i sej, men olika ridsätt kan ju alltid skada, oavsett vilket det är.

Tycker du nämner det som jag brukar betona är det viktigaste med just ramen. Nämligen att den ger oss redskapet att få hästen att arbeta *genom* kroppen !!
Finns ramen fram - bak så sitter den ihop på rätt sätt att den kan börja andvända sin kropp lösgjort - dynamiskt.

 

[flashlight]

Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...

Jag kan också, som DM, förstå vad du är ute efter.

Men jag tycker att du blandar ihop saker, eller det låter så för mej. Du blandar ihop okänslig ridning där man inte lyssnar på hästen alls utan enbart kräver utifrån nåt slags princip, och att rida hästen inom ramen. Du sätter något slags likhetstecken där.

Okänslig ridning finns ju överallt inom alla discipliner och inriktningar. Det kan yttra sej på olika sätt. Det har inte med ramen att göra alls. Som sagt, tycker du blandar ihop det.

Att rida hästen inom ramen är inte skadligt, tvärtom, det är ett sätt att hjälpa hästen att arbeta på ett sätt så att den använder sin kropp bra, bra för hästen. Man ska fortfarande ha de olika grundkvalitéerna, för annars arbetar hästen inte rätt och inom ramen, då saknas något och då är hästen INTE inom ramen. Utan balans är den inte inom ramen. Sen kan du ju kalla det vad du vill, men det viktigaste i ramen är balansen.

Det är ju det vi diskuterar, bland annat, hur man genom olika övningar får hästen dit, att arbeta igenom kroppen, med alla ben där de ska vara för att bära jämnt, det kan vara i en lägre form eller högre form det viktiga är balansen och regelbundenheten, och att den arbetar igenom kroppen med ryggverksamhet osv.

Visst kan en okänslig ryttare försöka slita och dra och sparka hästen dit men det lär inte fungera. MAn måste tänka vad det innebär att hästen arbetar inom ramen för att förstå att det inte fungerar. Det är inte bara böjd nacke med hårt satt främre ram och sparka på, som jag får intrycket att du ser framför dej

Misstolkningar av vad saker innebär och missbruk kan ryttare göra sig skyldiga till oavsett inriktning, vare sig man bekänner sej till att sätta en ram eller inte.

Ramen är ju bara ett tänk, det verkliga är hur hästen arbetar i det läget när man säger att det är inom ramen.

Vad som sliter beror ju på detta, hur ryttaren lyssnar på hästen, och får den att jobba och inser när det är motstånd som måste övervinnas och när det finns en anledning att backa och leta orsaker. Det har med ryttarens lyhördhet att göra och inte med ramen som begrepp eller tänk öht.

 

[flashlight]

Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...

Och så helt OT i denna tråd, även om GÄRNA står med i rubriken

Igår hade vi för första gången på länge riktig hoppträning och med tanke på allt jag skrivit här (och vi hade återigen kyla och stenhårda hagar....) så var jag inte så optimistisk för hur det skulle gå att få hästen lydig, som det hela gick ut på. Lydnad är ju grunden även i hoppning....

Ja det började som väntat med att hästen letade hinder med huvudet och var som en fiolsträng av spänning att få hoppa, krumbuktade av otålighet i galopperna över bommar (hon är alltid lugn fram tilll galopparbetet startar i markarbetet för då vet hon att det SNART blir hoppa)

Som gammal tant känns det ju lite vågat att hoppa krutdurken, men efter några rundor i travhoppning med många volter framför hinder så var det plötsligt min lydiga häxa som mitt i all hetsighet (hon ÄR född som het häst!) lyssnade totalt och bara frågade "vad gör vi nu?" och väntade och njöööt av att få hoppa de små fjuttiga hindren Hon är så lydig att jag skäms över att jag blir så klumpig i hjälperna plötsligt, nästan så att det blir orytmiskt först för att jag inte väntar den där totala uppmärksamheten och villigheten att svara och vänta på vad jag säger att vi ska göra!

HELT ointressant och OT i denna tråd, jag vet

 

[Totola]

Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...

Jag kan faktist förstå vad du vill säga och hålla med till en del.
Alla sitter inte på extriört perfekta individer eller för den delen en ras som är anpassad för dressyr.
En avgörande faktor för hållbarhet borde vara tiden för utb. el hur varierad träningen görs och inte att förglömma vilket underlag och upplägg som redan Malinigbg har varit inne på.
Finns det extriöra avvikelser tror varjefall jag att det ger en mer hållbar individ om man varierar både ram och tar längre tid i utb. och mer skogsridning.

När det gäller ramen så ser jag oxå en skillnad på hur man kan *leka* fram och det borde finnas en variation när det gäller tvingande in i ramen som jag tror du menar.
Den friare ramen du skriver om tycker jag hör till ridningen i skogen och inte när man nu tränar. Variationen igen.

Balans för mig kan betyda att hästen antingen arbetar i jämnvikt eller i samling med en ram satt av mig på böjda spår.
Balans kan oxå betyda arbete uti skogen när jag arbetar med halter, övergångar och tempoväxlingar och pålle tar dessa rätt med bak, alltså ej i framvikt.
Ramen behöver inte betyda balans alltid, hästen kan tappa balansen tex i en för svår böjdt spår i förvänd galopp. Då har jag som ryttare i.o.f.s inte kunnat inverka rätt, el nu balansera, men hästen går jö i ramen ändå.

Ja, kanske är det så enkelt. Variation!
Undrar hur duktiga vi är rent överlag på att rida annorlunda ute?

 

[Malinigbg]

Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...

Jag förstår ganska bra vad du menar och det är väl en del saker vi tänker lika på.

MEN man kan läsa mellan raderna att DU SJÄLV är ganska osäker hur/vad du ska göra, när du ska begära mer, om hästen klarar det osv

OCH du får inte tro att ALLA är lika osäkra.

Det finns folk, även här på Buke - tro mig! som har lång erfarenhet och vet när/vad/hur man ska göra.
Det FINNS ett flertal ryttare här som är MELLAN de ytterligheter du beskriver (du talar om 1. den som låter hästen välja själv 2. den som bankar igenom något)
JAG talar om den ödmjuka ryttaren som lyssnar på hästen men som faktiskt VET när det är dags att gå över nästa tröskel, vet man inte själv så har man en kompetent tränare.
Jag kan räkna upp minst 10 bukefalister på rak arm som är duktiga OCH lyhörda OCH håller på att bygga upp sin häst till en hållbar individ.
Och då tillhör jag väl en av nykomlingarna här och känner inte till så många...

 

[Totola]

Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...

Det är svårt att försöka förklara två olika typer av ridning utan att generalisera/försöka göra skillnaderna tydliga!
Vill återigen påpeka att jag med "den andra typen" inte menar en tvingande/hård/oavvägd ridning. Utan den ridning vi som majoritet strävar efter = det vi ser som bra (sen finns det ju de som strävar efter den första typen också fast det är en klar minoritet...och vete sjutton om man kan kalla det strävan, snarare annan filosofi men ungefär samma mål).
Du kanske tycker att den ridning vi ser som bra alltid är bra och alltid eftersträvansvärt, då förstår jag ditt resonemang. Det var liksom det jag ifrågasatte! Om det vi ser som "rätt" alltid är så himla rätt. Hur man kan vara säker på det. Men det kanske är jag som är paranoid.
Man får ju tänka på också att det finns många olika syner på "rätt". Om jag är säker på att mitt mål, min idealform är absolut rätt, en annan person ser en annan idealbild som för denne är absolut rätt, en tredje har en annan bild osv, hur kan man då vara säker på vilken av dessa som verkligen är absolut rätt? förmodligen så är ju inte alla det.
Men kanske är det som dressyrmupp och malingbg är inne på viktigast med variation även utanför dressyren.

 

[Koppar]

Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...

Delvis KL
(kommer så många inlägg, hinner inte med mig riktigt)

Men tänkte bara kommentera att ju all träning sliter, det är ju vilan som bygger upp. Varför alla inriktningar alltid kommer att dras med mer eller mindre skador. Särskilt om man har ambition över vanlig motion.
Därför är också ridning i balans så viktigt.

Kan själv tycka att frihet och chans att välja skapar en nyfiken och arbetsglad häst och är viktigt, men vill inte att detta går ut över lyhördheten på exempelvis mina hjälper (missförstå mig rätt, jag tycker det e skitviktigt med arbetsglädje!). Dessutom är ju dressyr, enligt min def alltså, extremt i den bemärkelsen att hästar som inte e lyhörda och uppmärksamma inte kan bli särskilt avancerade. (Om man jämför med löp-och hopphästar).

En duktig ryttare ska ju hästen gilla att lyssna på, ja de allra flesta dagar iaf

 

[Totola]

Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...

Jag förstår ganska bra vad du menar och det är väl en del saker vi tänker lika på.

MEN man kan läsa mellan raderna att DU SJÄLV är ganska osäker hur/vad du ska göra, när du ska begära mer, om hästen klarar det osv

OCH du får inte tro att ALLA är lika osäkra.

Det finns folk, även här på Buke - tro mig! som har lång erfarenhet och vet när/vad/hur man ska göra.
Det FINNS ett flertal ryttare här som är MELLAN de ytterligheter du beskriver (du talar om 1. den som låter hästen välja själv 2. den som bankar igenom något)
JAG talar om den ödmjuka ryttaren som lyssnar på hästen men som faktiskt VET när det är dags att gå över nästa tröskel, vet man inte själv så har man en kompetent tränare.
Jag kan räkna upp minst 10 bukefalister på rak arm som är duktiga OCH lyhörda OCH håller på att bygga upp sin häst till en hållbar individ.
Och då tillhör jag väl en av nykomlingarna här och känner inte till så många...

Det du skriver stämmer säkert.
Men vad har det att göra med den relativa frågan - om 100 ryttare rider olika, alla är på hög nivå ridmässigt, har lång erfarenhet och anser sig rida hästarna på optimalt sätt. Fråga 1: kan då alla dessa verkligen rida "rätt" om inte - vem bestämmer vem/vilka som gör det?
Fråga 2: Är det verkligen "rätt" om ändå vissa råkar ut för slitageskador på hästarna? Där kommer iofs "träningsvett" och variation in i bilden. Å andra sidan - om formen är bra som i icke-slitande, då borde ju rent hypotetiskt hästarna kunna ridas betydligt oftare och hårdare utan att de får t ex kotledsinflammationer fram.