”Ramar” vid uppfostran (Utbruten från 3-åring som vägrar kläder)

[Pontevecchio]

Vi går ut känner på snön och går in igen och tar på skorna. Men hade hon inte velat ha skorna så skulle jag inte tvingat henne att stå ute tills hon ger sig. Där är skillnaden.

Då hade ni stannat hemma hela vintern?

 

[Petruska]

Får de svåra barn så ändrar de uppfattning. Har fått många råd och fått höra att jag gör fel särskillt av en vänninna. Men när hon fick en dotter som var lika svår så erkännde hon att det inte var min uppfostran det var fel på. Intressant nog fick jag rådgivning av en barnpsykolog och det visade sig att det väninnan sagt var definitivt inte ett bra sätt att uppfostra barn på. Ex att tvinga på en 5 åring blöja för att hon kissar ner sig så hon lär sig att känna efter. Det var sagt med en ganska hård ton. Det är inte rätt att kränka ett barn som inte kan eller förmår.

Jag pratade med barnpsykologer flera gånger under mina barns uppväxt, både på bvc och bup.

De förespråkade alla tydligt att jag skulle förbereda barn, förklara saker noga och motivera mina ställningstaganden. Och bekräfta och sätta ord på barns känslor - inte arg, fullständigt rasande.

Ingen enda sa något om.nej är nej eller de vuxna bestämmer, därmed basta.

 

[Petruska]

Jag tycker mer att det är kallt att öht benämna normal uppfostran på det vis du gör.

Barn behöver inte lyda blint men de måste veta att föräldrarna bestämmer och att vissa saker är inget man argumenterar om utan där följer man helt enkelt normerna utan att ifrågasätta.

Att ta på sig jacka, borsta tänderna eller att säga tack för maten är liksom inget som ett barn ens skall fundera på "varför" eller argumentera om, det gör man bara.

Tycker att det är så konstigt att så många likställer ett argumenterande och ifrågasättande (ouppfostrat) barn med ett nyfiket och frågvist barn, för mig är det stor skillnad.

Jag blir direkt äcklad av föräldrar som trött och aggressivt argumenterar med sina barn i tex mataffären. Det är ju deras egen slapphet som har lett till att det blir en argumentation öht.

Jag har haft en strikt uppfostran med föräldrar som tydligt har visat hur de vill att man beter sig men de tog sig också tid att förklara och pratade med mig, uppenbarligen på rätt nivå för jag har alltid varit ett väldigt pratglatt och viljestarkt barn med tydliga åsikter (som idag) men samtidigt har jag alltid blivit prisad för mitt goda sätt och väluppfostrade beteende. Jag visste från tidig ålder precis vad som passade sig och inte och ibland när jag ser vissa människor som inte kan bete sig tänker jag direkt att de måste haft slappa eller ambivalenta föräldrar. Hua.

(Och nu utgår jag alltså ifrån barn utan någon form av diagnos eller liknande då jag är väl införstådd, på ett professionellt plan, att det inte går att normera då.
Däremot är det extra viktigt med disciplin).

Men du är ju själv en av dem som får mest kritik för ditt uppförande här på buke? Hur går det ihop?

 

[Pontevecchio]

Jag pratade med barnpsykologer flera gånger under mina barns uppväxt, både på bvc och bup.

De förespråkade alla tydligt att jag skulle förbereda barn, förklara saker noga och motivera mina ställningstaganden. Och bekräfta och sätta ord på barns känslor - inte arg, fullständigt rasande.

Ingen enda sa något om.nej är nej eller de vuxna bestämmer, därmed basta.

Och inget säger att man inte gör så. Jag förklarar, motiverar men sen är det inte förhandlingsbart. Vi kommer inte sitta inne hela vintern, barnet får inte gå naket.

 

[Badger]

Jag menar såna regler där man "förklarar vad som gäller" så att man slipper diskussion sen.

Om du räknar så så har mitt barn inte sett skymten av en regel i hela sitt liv.

Jag tror att din definition av regler inte helt sammanfaller med allas här i diskussionen.
(Dessutom ingen tror väl att man skulle slippa diskussion sedan om man gjorde så.)

Har aldrig någonsin fallit mig in att med mörk min läsa husreglerna för en treåring mycket nytta det skulle gjort. Jag har jättesvårt att se det framför mig. -Här i huset borstar vi tänderna två gånger om dagen och därmed basta! Jag ska inte behöva säga till, nu får du minnas det. Jag tror det är jättefå människor som gör det.

Även om jag stött på någon på buke som har regeln om att treåringen städar sitt eget rum och så. (det har vi inte haft)

Däremot om du menar förmedla förväntningar tex om man ska gå in i en kyrka att man pratar med treåringen innan om att man brukar vara tyst i kyrkor och prata med lägre volym för att inte störa? Eller att man innan man går in på ett museum pratar om att inte springa snabbt så man inte råkar slå ned någonting? Så gör jag absolut, än idag med äldre barn, det brukar fungera jättebra med att påminna försiktigt sedan. Mycket bättre än att snabbt fånga in barnet och väsa någonting argt efter att det hänt varpå det sprattlar i förvåning och upprördhet och vrålar, utan man kan bara påminna lite försiktigt. Minns du hur vi sa?

Jag definierar något som regel (på ett forum en annan dag, inte inför barnet, eller i en diskussion med pappan) när jag kan se en slutpunkt. Jag kommer inte att ge mitt barn godis till middag idag, oavsett. Att det sedan stannade vid att vi resonerande kom fram till att kyckling passade bättre hör inte dit (inte heller att vi kanske kan råka smyga och äta mest chokladkaka till lunch en annan dag). Det som hör dit är att jag inte skulle gett bara godis till middag även om det blivit konflikt.

 

[inverterad]

Om du räknar så så har mitt barn inte sett skymten av en regel i hela sitt liv.

Jag tror att din definition av regler inte helt sammanfaller med allas här i diskussionen.
(Dessutom ingen tror väl att man skulle slippa diskussion sedan om man gjorde så.)

Har aldrig någonsin fallit mig in att med mörk min läsa husreglerna för en treåring mycket nytta det skulle gjort. Jag har jättesvårt att se det framför mig. -Här i huset borstar vi tänderna två gånger om dagen och därmed basta! Jag ska inte behöva säga till, nu får du minnas det. Jag tror det är jättefå människor som gör det.

Även om jag stött på någon på buke som har regeln om att treåringen städar sitt eget rum och så. (det har vi inte haft)

Däremot om du menar förmedla förväntningar tex om man ska gå in i en kyrka att man pratar med treåringen innan om att man brukar vara tyst i kyrkor och prata med lägre volym för att inte störa? Eller att man innan man går in på ett museum pratar om att inte springa snabbt så man inte råkar slå ned någonting? Så gör jag absolut, än idag med äldre barn, det brukar fungera jättebra med att påminna försiktigt sedan. Mycket bättre än att snabbt fånga in barnet och väsa någonting argt efter att det hänt varpå det sprattlar i förvåning och upprördhet och vrålar, utan man kan bara påminna lite försiktigt. Minns du hur vi sa?

Jag definierar något som regel när jag kan se en slutpunkt. Jag kommer inte att ge mitt barn godis till middag idag, oavsett. Att det sedan stannade vid att vi resonerande kom fram till att kyckling passade bättre hör inte dit. Det som hör dit är att jag inte skulle gett bara godis till middag även om det blivit konflikt.

Den här diskussionen verkar gå i cirklar så jag lämnar den nu.

 

[Badger]

Den här diskussionen verkar gå i cirklar så jag lämnar den nu.

Sure, även om jag inte tycker det gått utanför normal diskussion (om någon sa någonting om någon så var det snarare du som tyckte jag och många andra hade märkliga regler runt tandborstning två gånger om dagen )

 

[Vogue]

Men du är ju själv en av dem som får mest kritik för ditt uppförande här på buke? Hur går det ihop?

Ja för att de flesta här på Buke har just normavvikande beteenden och är typiska feminist/socialist/vänster människor och i motvalls till mig som är typisk moderat med normerade åsikter.. då krockar det

 

[pajaztar]

Regler och regler. Jag upplever att många är rigida i sina idéer om hur saker och ting ska vara och saknar förmåga att tänka kreativt.

Till exempel: barnet vill inte ha jacka. Det är kallt. Nä, men ta på en filt då. Eller något annat som barnet gillar. Fleecejackor funkar? Ja men ha fyra fleecjackor då. Det lär ju hålla värmen.

Det ska liksom krånglas till så in i norden, för att man har bestämt sig att saker ska vara på ett visst sätt.

 

[TinyWiny]

Ja för att de flesta här på Buke har just normavvikande beteenden och är typiska feminist/socialist/vänster människor och i motvalls till mig som är typisk moderat med normerade åsikter.. då krockar det

Skönt för dig att du har hittat en förklaring som du kan trösta dig med. Märkligt bara att så väldigt många har en åsikt som är avvikande ifrån det du anser är normen. Är det verkligen norm då att tänka som du? Eller, kan det vara så att det är normen att inte bete sig så illa och dömande som du ofta gör?

 

[pajaztar]

@TinyWiny gissar att du like:ade min något syrliga kommentar. Ändrade den för jag tänkte att jag inte vill sänka mig till en låg nivå.

 

[inverterad]

Regler och regler. Jag upplever att många är rigida i sina idéer om hur saker och ting ska vara och saknar förmåga att tänka kreativt.

Till exempel: barnet vill inte ha jacka. Det är kallt. Nä, men ta på en filt då. Eller något annat som barnet gillar. Fleecejackor funkar? Ja men ha fyra fleecjackor då. Det lär ju hålla värmen.

Det ska liksom krånglas till så in i norden, för att man har bestämt sig att saker ska vara på ett visst sätt.

Japp! Det var ju nåt sånt här jag var ute efter men tydligen helt misslyckades att förmedla.

 

[Imogen]

Ja för att de flesta här på Buke har just normavvikande beteenden och är typiska feminist/socialist/vänster människor och i motvalls till mig som är typisk moderat med normerade åsikter.. då krockar det

Tillhör det inte "gott sätt och väluppfostrat beteende" att kunna umgås med och uppfattas som trevlig även av personer med annan ideologisk eller politiskt uppfattning?

 

[Badger]

Japp! Det var ju nåt sånt här jag var ute efter men tydligen helt misslyckades att förmedla.

Jo jag uppfattade det nog inte så. Men då håller jag med, folk som krånglar i onödan med saker som inte behövs krånglar i onödan.

 

[Petruska]

Och inget säger att man inte gör så. Jag förklarar, motiverar men sen är det inte förhandlingsbart. Vi kommer inte sitta inne hela vintern, barnet får inte gå naket.

Men det aktuella barnet sitter inte inne hela vintern. Det går till förskolan. Föräldrarna jobbar.

 

[Petruska]

Ja för att de flesta här på Buke har just normavvikande beteenden och är typiska feminist/socialist/vänster människor och i motvalls till mig som är typisk moderat med normerade åsikter.. då krockar det

I det goda uppförande du föreskriver, brukar det ingå att kunna kommunicera med alla sorters människor.

 

[pajaztar]

Här får ni en uppsats.

Jag är övertygad om att barn i grunden vill samarbeta och bete sig väl. Det finns inga barn som beter sig illa för att bara bete sig illa. När barn har "oönskade" beteenden grundar det sig ALLTID i något ouppfyllt behov. Med straff, hot och "konsekvenser" så går det ofta att ändå få barn att lyda, men sannolikt på bekostnad av barnets självkänsla och tillit till vuxenvärlden.

Det kan svårt att vara tålmodig, inkännande, intresserad och engagerad som förälder. Det kan vara jättejobbigt att behöva rannsaka sig själv och sitt eget beteende och se att man själv är orsaken till de allra flesta "konflikter".

Barn VILL generellt vara till lags! Men barn vill också växa, utvecklas, bli sedda och älskade.

I min närhet ser jag konflikter mellan föräldrar och barn som ofta bottnar i en av två saker (ibland båda):
-Orimliga/otydliga förväntningar från förälderns sida
-Ingen förberedelse från förälderns sida

Vips har de en konflikt, och istället för att föräldern inser att det var deras fel och ber om ursäkt för sin dåliga förberedelse eller oklara förväntningar, går föräldern i affekt och skäller på/hånar/straffar/suckar åt barnet. (Som om barn är någon sorts tankeläsare?)

Därmed inte sagt att barn alltid ska få som de vill. Min dotter vill helst ha godis till middag. Det får hon givetvis inte. Och så blir hon ledsen.

Men istället för att jag då ska håna henne och säga "det förstår du väl att man inte äter godis till middag!" eller vara auktoritär och säga "Nu är det så, punkt slut" - så kan jag möta henne i besvikelsen och ge henne förståelse. "Jag ser att du blev ledsen. Du ville gärna ha godis, det vore gott! På lördag blir det godis." Hon kommer kanske ändå vara ledsen, men (förhoppningsvis) känna sig förstådd. Och jag upplever att om jag bemöter henne på det sättet går sorgen över fortare än om jag försöker "förklara" varför man inte har godis till middag. När barn blir besvikna vill de ha förståelse, inte förklaringar. Och verkligen inte bli skammade eller straffade, för att föräldern inte förstod.

Så. Ha rimliga förväntningar på ditt barn. Lär dig om barns utveckling, så att du kan förstå barnet bättre. Läs på om hur du hjälper ditt barn att skapa en god självkänsla. Jobba med dig själv så att DU är en förebild.

Förbered ditt barn när saker ska hända. Skapa kontakt innan du kommer med kommunikation! Som exempel, ni vet ju själva hur det är om någon bara dundrar in i rummet där du är och börjar babbla om något ni inte har någon aning om, jämfört med om någon knackar på först och frågar om du har möjlighet att prata om x eller y.

Försök ifrågasätta dina principer. Vad är verkligen nödvändigt och vad är egentligen onödigt? Prata med ditt barn också! Särskilt lite större barn. Ibland har de jättebra idéer på hur de skulle vilja ha det. Ni kanske kan samarbeta för att få till bra rutiner.

Och var inte rädd att be om ursäkt när du har gjort fel. Ibland blir det dumt. Det är okej. Be om hjälp eller råd om du behöver. Snart växer kidsen upp och tar hand om sig själva. Och förhoppningsvis oss, när vi är gamla och dementa.

 

[Pontevecchio]

fast @pajaztar här diskuterar vi problem på en annan nivå. Det du nämner tror jag de flesta här är medvetna om. Men när ditt barn inte nöjer sig med att få godis på lördag, när den klättrar in i skåpet och häller ut godiset, säger du då "jaha så tokigt, då får barnet äta godis för jag vill inte ta till tvång". Eller lyfter du bort barnet och säger "det blir inget godis"?.

Detta barn vill inte ha ytterkläder så hela familjen fick gå hem och sitta inne. Till vardags får andra lösa problemet. Det är förbi "kanske du kan ha 4 fleecetröjor" eller hur?

 

[pajaztar]

fast @pajaztar här diskuterar vi problem på en annan nivå. Det du nämner tror jag de flesta här är medvetna om.
Detta barn vill inte ha ytterkläder så hela familjen fick gå hem och sitta inne. Till vardags får andra lösa problemet. Det är förbi "kanske du kan ha 4 fleecetröjor" eller hur?

Du har verkligen hakat upp dig på att en familj, vad vi vet, en gång valde att gå hem istället för att fortsätta en utflykt med ett barn som frös pga att det inte ville klä på sig. Antagligen kunde man löst det på något annat sätt. T ex låtit barnet åka skrinda i filtar, om det fungerat. Eller hittat en plats att värma sig innan man fortsatte utflykten. Kanske delat på sig och låtit den som helst ville vara ute stanna ute. Jag menar inte att man ska låta små barn vara diktatorer för hela familjen. Men man ska heller inte som förälder vara diktator över barnen.

Sedan tänker jag att om man vet att man har ett (antagligen övergående) problem med ytterkläder just nu, kanske man ska välja aktiviteter där ytterkläder inte är nödvändigt. Eller låta bli att ta med sig barnet på sådana aktiviteter, om det är nödvändigt för en själv. Och prova senare när det blir roligare för samtliga inblandade.

Men när ditt barn inte nöjer sig med att få godis på lördag, när den klättrar in i skåpet och häller ut godiset, säger du då "jaha så tokigt, då får barnet äta godis för jag vill inte ta till tvång". Eller lyfter du bort barnet och säger "det blir inget godis"?.

Om mitt barn häller ut godis så berättar jag vad jag ser, att det blev godis över allt och att vi nu måste städa. Sedan erbjuder jag barnet att hjälpa till. Hon tycker det är skitkul att sopa, så det brukar gå bra (nåja). Men jag räknar inte med att hon ska förstå. Hon är 2,5 år. Hon har ingen särskilt utvecklad impulskontroll än.

Men man får ju arbeta förebyggande. Sådant hon inte får ta försöker jag ha utom räckhåll. Där får du ju som förälder ta ansvar och se till att det inte är nåbart, istället för att lägga ansvaret på att barnet ska kunna "hålla sig" och sedan skälla för att du förväntade dig att barnet skulle bete sig på ett sätt du ville.

Ibland tar mitt barn ändå saker som hon inte bör ha. Nu är hon inte skitsvår så det brukar gå att byta till sig den oönskade saken mot en bok eller leksak. Ibland måste jag naturligtvis ta saker från henne och hon blir besviken. Då bekräftar jag hennes besvikelse, låter henne vara arg om hon behöver, tröstar om hon blir ledsen. Jag kan inte se varför det skulle vara nödvändigt att lyfta bort barnet och säga "det blir inget godis".

 

[Pontevecchio]

Du har verkligen hakat upp dig på att en familj, vad vi vet, en gång valde att gå hem istället för att fortsätta en utflykt med ett barn som frös pga att det inte ville klä på sig. Antagligen kunde man löst det på något annat sätt. T ex låtit barnet åka skrinda i filtar, om det fungerat. Eller hittat en plats att värma sig innan man fortsatte utflykten. Kanske delat på sig och låtit den som helst ville vara ute stanna ute. Jag menar inte att man ska låta små barn vara diktatorer för hela familjen. Men man ska heller inte som förälder vara diktator över barnen.

Sedan tänker jag att om man vet att man har ett (antagligen övergående) problem med ytterkläder just nu, kanske man ska välja aktiviteter där ytterkläder inte är nödvändigt. Eller låta bli att ta med sig barnet på sådana aktiviteter, om det är nödvändigt för en själv. Och prova senare när det blir roligare för samtliga inblandade.



Om mitt barn häller ut godis så berättar jag vad jag ser, att det blev godis över allt och att vi nu måste städa. Sedan erbjuder jag barnet att hjälpa till. Hon tycker det är skitkul att sopa, så det brukar gå bra (nåja). Men jag räknar inte med att hon ska förstå. Hon är 2,5 år. Hon har ingen särskilt utvecklad impulskontroll än.

Men man får ju arbeta förebyggande. Sådant hon inte får ta försöker jag ha utom räckhåll. Där får du ju som förälder ta ansvar och se till att det inte är nåbart, istället för att lägga ansvaret på att barnet ska kunna "hålla sig" och sedan skälla för att du förväntade dig att barnet skulle bete sig på ett sätt du ville.

Ibland tar mitt barn ändå saker som hon inte bör ha. Nu är hon inte skitsvår så det brukar gå att byta till sig den oönskade saken mot en bok eller leksak. Ibland måste jag naturligtvis ta saker från henne och hon blir besviken. Då bekräftar jag hennes besvikelse, låter henne vara arg om hon behöver, tröstar om hon blir ledsen. Jag kan inte se varför det skulle vara nödvändigt att lyfta bort barnet och säga "det blir inget godis".

För att när hon blir äldre blir hon både smartare, längre och att gömma grejer funkar inte lika bra.
Du skriver att du tar saker ifrån henne, då använder du ju tvång! Det är ju det vi diskuterar, att det inte alltid funkar att be barnet om saker utan att man ibland måste agera. Men enligt många är det kränkande, diktatoriskt och våldsamt.