”Ramar” vid uppfostran (Utbruten från 3-åring som vägrar kläder)

[Badger]

Fast i min värld är det två helt olika saker att rädda barnet från en akut fara (skålen) och att fysiskt ta ifrån ett barn en ipad för att man tycker att barnet har använt den tillräckligt. Alldeles oavsett om man tycker att det är ok att ta ifrån barnet ipaden eller inte. Även om det visade sig att mamman ville att barnet skulle klättra på bänken så agerade ju du utifrån att du bedömde att det var en farlig situation.

Mm kanske. Jag har iofs aldrig någonsin hamnat i en situation där jag har behövt slita en ipad från ett protesterande barn. Det har ju alltid gått att övertala med rösten. Men jag tänker mig någonstans att jag ändå i slutet skulle ha gjort det hellre än att låta barnet använda ipaden hela natten, det känns faktiskt akut för hälsa och välmående att ett litet barn sover.

Iofs som sagt i tidigare trådar så har kommunen alltid haft föräldrakurser som de satt upp lappar om på förskolan och nästan alla kommuner har det. När man kikat på dem har det visat sig att de alla verkar väldigt effektiva för barns (och föräldrars) välmående och även långsiktigt effektiva. Jag skulle nog satsat på att gå en sådan mer helhjärtat (är ju alltid lite intresserad av att veta mer om vad jag håller på med så jag gick ett par tillfällen bara av nyfikenhet) om jag kände att jag var tvungen att rycka ipads regelbundet.

 

[Emelie381]

Jag hade inte gett upp nej. Barnet hade säkert blivit arg och ledsen men det finns en trygghet i de gränserna. Att de inte är flyktiga och ges upp.

Trygghet i att föräldrarna kör sitt eget race och ignorerar barnets jag? Trygghet i att bli överkörd? Nä, jag ser mitt barn som en person, inte ngt man kan styra och ställa över bara för att. Du kan verkligen inte tänka dig att det finns barn som inte låter föräldrarna bestämma allt va?

 

[Pontevecchio]

Trygghet i att föräldrarna kör sitt eget race och ignorerar barnets jag? Trygghet i att bli överkörd? Nä, jag ser mitt barn som en person, inte ngt man kan styra och ställa över bara för att. Du kan verkligen inte tänka dig att det finns barn som inte låter föräldrarna bestämma allt va?

Vi har inte pratat om allt. Det finns inget behov av att bestämma allt. Men att barn ska bestämma över saker som är farlig/nödvändiga/ osv är helt orimligt.

Mitt barn är en person men det är inte en vuxen person. Hen vet inte sitt bästa jämt och får därför inte bestämma allting själv. Hela grejen med att barn lever med sina föräldrar är för att få vägledning och lära sig hur livet funkar. Att släppa och låta de göra som de vill skapar inte en trygg vuxen.

 

[KattenKorven]

Jag hade inte gett upp nej. Barnet hade säkert blivit arg och ledsen men det finns en trygghet i de gränserna. Att de inte är flyktiga och ges upp.

Att det "finns en trygghet i gränserna" är ju iofs inte någon sorts objektiv sanning utan bara någonting som låter bra att säga när man diskuterar uppfostran. Ditt barn kanske skulle vara en precis lika trygg individ om dina gränser var lite mer förhandlingsbara.

 

[Pontevecchio]

Att det "finns en trygghet i gränserna" är ju iofs inte någon sorts objektiv sanning utan bara någonting som låter bra att säga när man diskuterar uppfostran. Ditt barn kanske skulle vara en precis lika trygg individ om dina gränser var lite mer förhandlingsbara.

Eller inte, kanske skulle ditt barn vara tryggare av mer tydliga gränser. Troligen skulle det bli helmärkligt om jag agerade utifrån ditt sätt om jag inte hade förtroende för det.

 

[KattenKorven]

Eller inte, kanske skulle ditt barn vara tryggare av mer tydliga gränser. Troligen skulle det bli helmärkligt om jag agerade utifrån ditt sätt om jag inte hade förtroende för det.

Det förutsätter ju dock att mitt barn är det minsta otryggt. (Jag förutsatte ju iofs i mitt resonemang att ditt barn är tryggt, men det utgår jag ifrån. Det är ju trots allt de flesta barn alldeles av sig själva.)