”Ramar” vid uppfostran (Utbruten från 3-åring som vägrar kläder)

[pajaztar]

För att när hon blir äldre blir hon både smartare, längre och att gömma grejer funkar inte lika bra.
Du skriver att du tar saker ifrån henne, då använder du ju tvång! Det är ju det vi diskuterar, att det inte alltid funkar att be barnet om saker utan att man ibland måste agera. Men enligt många är det kränkande, diktatoriskt och våldsamt.

Ja, ibland måste man agera. Men att rutinmässigt använda tvång, hot och straff för att få barn att lyda och uppfylla förälderns ofta orimliga/omotiverade principer är ju helt befängt. Men vissa i tråden verkar ha en föreställning om att det är fullkomligt att använda sig av sådant.

 

[Pontevecchio]

Ja, ibland måste man agera. Men att rutinmässigt använda tvång, hot och straff för att få barn att lyda och uppfylla förälderns ofta orimliga/omotiverade principer är ju helt befängt. Men vissa i tråden verkar ha en föreställning om att det är fullkomligt att använda sig av sådant.

Då läser du in annat i tråden än vad jag gör. Jag tror få föräldrar har stenhårda principer, de flesta försöker bara hinna med vardagen.

 

[Eli]

fast @pajaztar här diskuterar vi problem på en annan nivå. Det du nämner tror jag de flesta här är medvetna om. Men när ditt barn inte nöjer sig med att få godis på lördag, när den klättrar in i skåpet och häller ut godiset, säger du då "jaha så tokigt, då får barnet äta godis för jag vill inte ta till tvång". Eller lyfter du bort barnet och säger "det blir inget godis"?.

Detta barn vill inte ha ytterkläder så hela familjen fick gå hem och sitta inne. Till vardags får andra lösa problemet. Det är förbi "kanske du kan ha 4 fleecetröjor" eller hur?

Du hängde verkligen upp dig på den här situationen du. Ja, jag tyckte synd om min son som satt i skogen med sin bulle och frös så han skakade. Vi gjorde ett test för att se om han till slut skulle ta på sig jackan men det gjorde han inte så efter 45 minuter eller nåt åkte vi hem. Skjut mig för det men jag klarade inte av mer.

 

[Killaloe]

Nu handlar ju inte tråden om vuxnas vett och etikett på nätet så vi kan väl släppa det helt och inte ta upp den mer i tråden? Tack /mod

 

[Pontevecchio]

Du hängde verkligen upp dig på den här situationen du. Ja, jag tyckte synd om min son som satt i skogen med sin bulle och frös så han skakade. Vi gjorde ett test för att se om han till slut skulle ta på sig jackan men det gjorde han inte så efter 45 minuter eller nåt åkte vi hem. Skjut mig för det men jag klarade inte av mer.

har jag ingen intention att göra. Du får göra som du vill men jag hade gjort annorlunda.

 

[pajaztar]

Då läser du in annat i tråden än vad jag gör. Jag tror få föräldrar har stenhårda principer, de flesta försöker bara hinna med vardagen.

Man kan behandla barn med respekt och förståelse även om man har en stressig vardag, tänker jag.

 

[Pontevecchio]

Man kan behandla barn med respekt och förståelse även om man har en stressig vardag, tänker jag.

Ingen har sagt nåt annat.

 

[Badger]

Om mitt barn häller ut godis så berättar jag vad jag ser, att det blev godis över allt och att vi nu måste städa. Sedan erbjuder jag barnet att hjälpa till. Hon tycker det är skitkul att sopa, så det brukar gå bra (nåja). Men jag räknar inte med att hon ska förstå. Hon är 2,5 år. Hon har ingen särskilt utvecklad impulskontroll än.

Men man får ju arbeta förebyggande. Sådant hon inte får ta försöker jag ha utom räckhåll. Där får du ju som förälder ta ansvar och se till att det inte är nåbart, istället för att lägga ansvaret på att barnet ska kunna "hålla sig" och sedan skälla för att du förväntade dig att barnet skulle bete sig på ett sätt du ville.

Ibland tar mitt barn ändå saker som hon inte bör ha. Nu är hon inte skitsvår så det brukar gå att byta till sig den oönskade saken mot en bok eller leksak. Ibland måste jag naturligtvis ta saker från henne och hon blir besviken. Då bekräftar jag hennes besvikelse, låter henne vara arg om hon behöver, tröstar om hon blir ledsen. Jag kan inte se varför det skulle vara nödvändigt att lyfta bort barnet och säga "det blir inget godis".

Jo absolut, men jag har ju tex en gång gjort ett sådant här misstag som bestod av våld och tvång, en kusin, när jag var 15 eller så.

Så jag kommer in i köket och 3 åringen står på köksbänken, på tå, ovanför stengolvet, med ett rejält träbord nära. Sträcker sig allt hen orkar efter den tunga glasskålen med gelehallon på tredje hyllan i skåpet, som lätt hade träffat i huvudet med en smäll. Så jag säger ojsan, tar och lyfter ned honom, ställer upp skålen en hylla till och säger att det kan vara farligt att klättra. Självklart får barnet en stor näve gelehallon av mamma som tröst när han klagar milt, eller lågt nog för att jag bara skulle märka själva överhändandet ur ögonvrån. (man kunde ju fått intrycket av att skålen var ställd för att man inte skulle nå den).

Jag känner ju fortfarande att jag skulle gjort sammalunda med mitt barn och varit rädd att han skulle ramlat. Och inte skulle gett mycket gelehallon för att ursäkta sedan. Men jag misstänker starkt att det rimliga i situationen med inte mitt barn hade varit att blunda och backa ut ur köket. Jag har i alla fall fortfarande inte stil och pedagogik nog att prata ned en treåring från en köksbänk. Iofs antar jag att om jag varit smart skulle jag tagit ned skålen och gett honom rejält med gelehallon samtidigt och först därefter ställt upp den på fjärde hyllan.

 

[Imogen]

Jo absolut, men jag har ju tex en gång gjort ett sådant här misstag som bestod av våld och tvång, en kusin, när jag var 15 eller så.

Så jag kommer in i köket och 3 åringen står på köksbänken, på tå, ovanför stengolvet, med ett rejält träbord nära. Sträcker sig allt hen orkar efter den tunga glasskålen med gelehallon på tredje hyllan i skåpet, som lätt hade träffat i huvudet med en smäll. Så jag säger ojsan, tar och lyfter ned honom, ställer upp skålen en hylla till och säger att det kan vara farligt att klättra. Självklart får barnet en stor näve gelehallon av mamma som tröst när han klagar milt, eller lågt nog för att jag bara skulle märka själva överhändandet ur ögonvrån. (man kunde ju fått intrycket av att skålen var ställd för att man inte skulle nå den).

Jag känner ju fortfarande att jag skulle gjort sammalunda med mitt barn och varit rädd att han skulle ramlat. Och inte skulle gett mycket gelehallon för att ursäkta sedan. Men jag misstänker starkt att det rimliga i situationen med inte mitt barn hade varit att blunda och backa ut ur köket. Jag har i alla fall fortfarande inte stil och pedagogik nog att prata ned en treåring från en köksbänk. Iofs antar jag att om jag varit smart skulle jag tagit ned skålen och gett honom rejält med gelehallon samtidigt och först därefter ställt upp den på fjärde hyllan.

Jag förstår nog inte din poäng?

Det är väl självklart att man lyfter bort eller på annat sätt räddar barnet från en omedelbar fara. Sen är ju skillnaden hur man hanterar situationen, vad man säger och hur man bemöter barnet efteråt.

Jag hade verkligen önskat och uppskattat om någon annan skulle lyfta ner mitt barn i den situationen. Jag hade kanske inte uppskattat om personen varit arg och skällt ut barnet under tiden, men problemet är ju mitt som inte hade bättre koll på min 3-åring.

Varför var det "självklart" att mamman gav barnet en stor näve gelehallon och varför hade det varit smart av dig att ge barnet gelehallon?

 

[Badger]

Jag förstår nog inte din poäng?

Det är väl självklart att man lyfter bort eller på annat sätt räddar barnet från en omedelbar fara. Sen är ju skillnaden hur man hanterar situationen, vad man säger och hur man bemöter barnet efteråt.

Jag hade verkligen önskat och uppskattat om någon annan skulle lyfta ner mitt barn i den situationen. Jag hade kanske inte uppskattat om personen varit arg och skällt ut barnet under tiden, men problemet är ju mitt som inte hade bättre koll på min 3-åring.

Varför var det "självklart" att mamman gav barnet en stor näve gelehallon och varför hade det varit smart av dig att ge barnet gelehallon?

Det visade sig att jag egentligen handlade helt "fel" har jag tolkat det som. Mamman sa ingenting till mig men det var ju tydligt att hon tyckte synd om sitt barn, -som jag vänligt hade lyft ned och som bara var sur för att han inte fick gelehallon, eftersom hon sedan gav gelehallon. Det var tredje barnet och jag sluttolkade det som att det var det normala och önskade att det hämtade sina gelehallon såhär när hen ville ha gelehallon.

Men poängen i tråden var att jag flyttade på barnet med händerna och egentligen i realiteten tog en sak ur handen på barnet (jmf ta en ipad), då resonerande snarare är den rätta metoden.

(tex om ta padda från barn, våra paddor har alltid varit våra och inte barnets. Så att ta en padda är helt enkelt att säga att nu behöver jag den själv, lånet är över, tack.)

 

[Imogen]

Det visade sig att jag egentligen handlade helt "fel" har jag tolkat det som. Mamman sa ingenting till mig men det var ju tydligt att hon tyckte synd om sitt barn, -som jag vänligt hade lyft ned och som bara var sur för att han inte fick gelehallon, eftersom hon sedan gav gelehallon. Det var tredje barnet och jag sluttolkade det som att det var det normala och önskade att det hämtade sina gelehallon såhär när hen ville ha gelehallon.

Men poängen i tråden var att jag flyttade på barnet med händerna och egentligen i realiteten tog en sak ur handen på barnet (jmf ta en ipad), då resonerande snarare är den rätta metoden.

(tex om ta padda från barn, våra paddor har alltid varit våra och inte barnets. Så att ta en padda är helt enkelt att säga att nu behöver jag den själv, lånet är över, tack.)

Fast i min värld är det två helt olika saker att rädda barnet från en akut fara (skålen) och att fysiskt ta ifrån ett barn en ipad för att man tycker att barnet har använt den tillräckligt. Alldeles oavsett om man tycker att det är ok att ta ifrån barnet ipaden eller inte. Även om det visade sig att mamman ville att barnet skulle klättra på bänken så agerade ju du utifrån att du bedömde att det var en farlig situation.

 

[Emelie381]

har jag ingen intention att göra. Du får göra som du vill men jag hade gjort annorlunda.

Men VAD hade du gjort då? Hur hade du löst situationen? Du säger vad du inte skulle, men vad skulle du göra? Bara för att ditt barn alltid lyssnar betyder det inte att andra gör det. Hur får du på en jacka på ett barn som vägrar och skriker? Hur kan du inte förstå att alla barn inte låter vuxna bestämma allt över dom?!

 

[Eli]

Blev fel.

 

[Eli]

Blev fel.

 

[Eli]

Men VAD hade du gjort då? Hur hade du löst situationen? Du säger vad du inte skulle, men vad skulle du göra? Bara för att ditt barn alltid lyssnar betyder det inte att andra gör det. Hur får du på en jacka på ett barn som vägrar och skriker? Hur kan du inte förstå att alla barn inte låter vuxna bestämma allt över dom?!

Jag undrar också @Pontevecchio

 

[Pontevecchio]

Men VAD hade du gjort då? Hur hade du löst situationen? Du säger vad du inte skulle, men vad skulle du göra? Bara för att ditt barn alltid lyssnar betyder det inte att andra gör det. Hur får du på en jacka på ett barn som vägrar och skriker? Hur kan du inte förstå att alla barn inte låter vuxna bestämma allt över dom?!

Mitt barn lyssnar långt ifrån alltid, därav diskussionen här där jag intr förstår de som menar att ignorera så löser det sig funkar. Det gör det inte för oss.

Jag pratar med mitt barn, jag förklarar att jag förstår hans synpunkt men att jag bestämmer och att jackan ska på. Jag kan hindra att han lämnar tex hallen men jag håller inte fast honom. Ibland avleder jag, ibland tävlar jag med honom om vem som är snabbast. Olika beroende på situation. Men jag ger inte upp och skiter i det om det är viktigt. Är det oviktigt, typ fel sko på fel fot tar jag inte upp det alls från början.

 

[Emelie381]

Mitt barn lyssnar långt ifrån alltid, därav diskussionen här där jag intr förstår de som menar att ignorera så löser det sig funkar. Det gör det inte för oss.

Jag pratar med mitt barn, jag förklarar att jag förstår hans synpunkt men att jag bestämmer och att jackan ska på. Jag kan hindra att han lämnar tex hallen men jag håller inte fast honom. Ibland avleder jag, ibland tävlar jag med honom om vem som är snabbast. Olika beroende på situation. Men jag ger inte upp och skiter i det om det är viktigt. Är det oviktigt, typ fel sko på fel fot tar jag inte upp det alls från början.

Men det är ändå inte svar på hur du hade gjort i situationen. Tror du seriöst att @Eli inte testat alla saker som du nämner? Klart som sjutton man testar allt, men sen finns bara tvång kvar. Istället för att stanna inne då barnet vägrar jacka så valde dom att gå ut. Men du tycker det hade vart bättre om dom från början hade struntat i att gå ut? Eller tillsammans tryckt på barnet jacka så att barnet vrålar tills den inte orkat längre?
Det handlar inte om att @Eli gett upp eller skitit i det, utan att det inte finns ngt annat val kvar.
Helst ska barnet ge upp och inte orka mer innan föräldern gör det, eller?

 

[Eli]

Mitt barn lyssnar långt ifrån alltid, därav diskussionen här där jag intr förstår de som menar att ignorera så löser det sig funkar. Det gör det inte för oss.

Jag pratar med mitt barn, jag förklarar att jag förstår hans synpunkt men att jag bestämmer och att jackan ska på. Jag kan hindra att han lämnar tex hallen men jag håller inte fast honom. Ibland avleder jag, ibland tävlar jag med honom om vem som är snabbast. Olika beroende på situation. Men jag ger inte upp och skiter i det om det är viktigt. Är det oviktigt, typ fel sko på fel fot tar jag inte upp det alls från början.

Tror du inte vi testat allt det?

 

[Pontevecchio]

Tror du inte vi testat allt det?

Ingen aning. Utifrån din beskrivning lät det som att när barnet sa nej så lät ni honom gå.

 

[Pontevecchio]

Men det är ändå inte svar på hur du hade gjort i situationen. Tror du seriöst att @Eli inte testat alla saker som du nämner? Klart som sjutton man testar allt, men sen finns bara tvång kvar. Istället för att stanna inne då barnet vägrar jacka så valde dom att gå ut. Men du tycker det hade vart bättre om dom från början hade struntat i att gå ut? Eller tillsammans tryckt på barnet jacka så att barnet vrålar tills den inte orkat längre?
Det handlar inte om att @Eli gett upp eller skitit i det, utan att det inte finns ngt annat val kvar.
Helst ska barnet ge upp och inte orka mer innan föräldern gör det, eller?

Jag hade inte gett upp nej. Barnet hade säkert blivit arg och ledsen men det finns en trygghet i de gränserna. Att de inte är flyktiga och ges upp.