Ullmerkott
Trådstartare
Svårt och jobbigt problem det här.
Min far har en 7-årig setter som är världens gulligaste mot människorna i familjen, samt mot alla som visar att de är vänligt inställda. Dock har han alltid haft tendenser till att försvara sig genom anfall i situationer där han upplever sig trängd eller skrämd. Tidigare har problemet främst visat sig med andra hundar. Råkar han möta våran andra hund (som är betydligt mindre och väldigt mjuk i psyket) i dörröppningar eller andra trånga ställen kastar han sig över honom trots att lilla hunden lägger sig, försöker fly och skriker. Då vi alltid är i närheten har vi hunnit få bort settern innan det blivit några skador på lillhunden, men det är ju fruktansvärt jobbigt att alltid behöva vara på helspänn när båda hundarna är hemma (och det känns som en tidsfråga innan lilla hunden blir allvarligt skadad). Han har även gjort liknande utfall när han upplevt sig trängd av en mycket vänlig och språksäker tik. Ute där det finns gott om plats är det dock aldrig några problem.
På senaste tiden har han även börjar göra utfall (dock ej bitit) mot folk på pappas jobb. Både främlingar och folk han känt sen han var valp.
Vi tror att det hela grundar sig i att han är väldigt otrygg, han har alltid varit rädd för trånga utrymmen, skällt och rest ragg när det kommer främlingar (tills han konstaterat att de är ofarliga, då byter han till ursäktande och underdånigt beteende). Han har även blivit påflugen av främmande hundar vilket förvärrat problemen som redan fanns. Efter att ha blivit skrämd av en smäll för flera år sedan är han dessutom livrädd för smällar och muller, redan vid avlägsen åska blir han väldigt stressad och vill krypa upp i famnen.
Det är ju inte hållbart vare sig hemma med den andra hunden eller på jobbet. Enda alternativet vi kan se är avlivning, men samtidigt är det en helt fantastiskt snäll, gosig, knasig och underbar hund när han är med människor han känner utan andra hundar runtom.
Omplacera känns inte som någon större idé, dels pga nämnda problematik och hundens ålder, men också då han är under rehabilitering för trasigt korsband och det inte finns garantier för att han kommer att hålla framöver.
Så vad gör man?
Min far har en 7-årig setter som är världens gulligaste mot människorna i familjen, samt mot alla som visar att de är vänligt inställda. Dock har han alltid haft tendenser till att försvara sig genom anfall i situationer där han upplever sig trängd eller skrämd. Tidigare har problemet främst visat sig med andra hundar. Råkar han möta våran andra hund (som är betydligt mindre och väldigt mjuk i psyket) i dörröppningar eller andra trånga ställen kastar han sig över honom trots att lilla hunden lägger sig, försöker fly och skriker. Då vi alltid är i närheten har vi hunnit få bort settern innan det blivit några skador på lillhunden, men det är ju fruktansvärt jobbigt att alltid behöva vara på helspänn när båda hundarna är hemma (och det känns som en tidsfråga innan lilla hunden blir allvarligt skadad). Han har även gjort liknande utfall när han upplevt sig trängd av en mycket vänlig och språksäker tik. Ute där det finns gott om plats är det dock aldrig några problem.
På senaste tiden har han även börjar göra utfall (dock ej bitit) mot folk på pappas jobb. Både främlingar och folk han känt sen han var valp.
Vi tror att det hela grundar sig i att han är väldigt otrygg, han har alltid varit rädd för trånga utrymmen, skällt och rest ragg när det kommer främlingar (tills han konstaterat att de är ofarliga, då byter han till ursäktande och underdånigt beteende). Han har även blivit påflugen av främmande hundar vilket förvärrat problemen som redan fanns. Efter att ha blivit skrämd av en smäll för flera år sedan är han dessutom livrädd för smällar och muller, redan vid avlägsen åska blir han väldigt stressad och vill krypa upp i famnen.
Det är ju inte hållbart vare sig hemma med den andra hunden eller på jobbet. Enda alternativet vi kan se är avlivning, men samtidigt är det en helt fantastiskt snäll, gosig, knasig och underbar hund när han är med människor han känner utan andra hundar runtom.
Omplacera känns inte som någon större idé, dels pga nämnda problematik och hundens ålder, men också då han är under rehabilitering för trasigt korsband och det inte finns garantier för att han kommer att hålla framöver.
Så vad gör man?
