Rädsla efter olycka

[koma]

Jag va med om en ridolycka i år (maj), en ganska allvarlig sådan som slutade med 2 veckor på sjukhuset, steloperation i nacken, nedsatt känsel i mina händer. Det tog faktiskt 2 dagar innan jag hade full rörlighet i benen eftersom jag fått ett sådant hårt slag mot ryggmärgen.
Det va min unghäst jag flög av, Han hade börjat få lite mer självförtroende i ridningen och energin låg som lagrad efter 2 dagar bara i hagen.
han bockade av mig på ridbanan precis efter att jag suttit upp och jag landade rakt ned på huvudet. Han är nu såld och i stallet står ett supersnällt sto. Jag har fått klartecken från min läkare att börja komma upp på hästryggen igen, skritta lite (gärna med ledare)
Men jag är så JÄVLA rädd, första gången jag satt upp kändes det som om jag skulle svimma av rädsla, det enda jag kunde tänka på vad att hon skulle slänga av mig. Nu har jag varit uppe på ryggen några fler gånger men rädslan släpper inte, jag känner mig fotfarande gråtfärdig när jag ska sitta upp. men jag vill inget hellre än att rida igen! Jag älskar ju detta och det är hela mitt liv!

Jag vet bara inte hur jag ska komma vidare från detta nu, jag vill inte säga till mina vänner att jag fotfarande är rädd utan låtsas som att allt är frid och fröjd. Jag pratar med dem och säger att jag längtar efter en snabb galopp på fältet, eller tills att jag får tävla igen. Men varje gång jag föreställer mig det i huvudet blir jag illamående och känner mig yr.
Sen blir jag så arg på mig själv med, Jag har ju trillat av förr lixom! Jag har jobbat med både unghästar för inridning & i ett stall där vi tog emot hästar med problem inom ridningen så som bockningar, stegra, kasta sig, skygga osv Jag har aldrig varit rädd förr.

Vad ska jag göra? Är det någon som har varit med om liknande och kan dela med sig om hur du kom över din rädsla?

 

[Eliseeh]

Sv: Rädsla efter olycka

usch då Varför inte börja med att handskas med en snäll häst ett tag? Inte behöva sitta på den, utan promenader eller bara umgås! Sen när du själv känner dig redo så sitter du upp, inte för att någon annan vill eller för att du känner dig pressad Lycka till!

 

[Masse]

Sv: Rädsla efter olycka

Känner igen det. Det som hjälpte mig förutom att envist försöka gång på gång. Var att jag såg andra, som dessutom var betydligt sämre ryttare an vad jag var, rida hästen. När jag såg hur hästen reagerade under ryttare och de både satt kvar och inte blev rädda. Ja då försvann min rädsla bit för bit.

 

[Sulax]

Sv: Rädsla efter olycka

Åååhh vad jag känner igen mig!! Jag hade en olycka som för min del resulterade i 12 år på marken. Ett år efter olyckan fick jag klartecken av läkaren att börja rida igen, men det blev aldrig av. Sen gick åren bara förbi. Jag började så småningom hjälpa mina vänner med sina hästar, men från marken. Jag tränade andra, hade miljöträning med allt från shettisar till travare. Men jag red inte. Förrän för drygt en månad sedan. En nordsvensk som orkade bära mig (jag har gått upp ca 40 kilo sen jag slutade rida). Jag skrittade bara första gången men jag var livrädd. Hela jag skakade när jag satt i sadeln. Ritt nr 2 övertalade en vän mig att rida ut och det var så mycket som gick fel. Han brallade järnet med mig på en åker och jag blev paralyserad av skräck innan jag sansade mig och tog tag i hästen. Men urrrk vad jag mådde illa!!! Och det värsta av allt var att min vän inte kunde förstå min skräck!! Hon kunde inte förstå att jag var så urlackad och matt i kroppen efter den ritten som slutade i en maktkamp. Efter det blev jag arg och bestämde mig för att ta mig tillbaka i min egen takt. Dagen efter skrittade vi bara. Lite voltövningar bara, i lugn skritt. Sen har jag jobbat med hästen från marken någon gång och nu känns det lite bättre. Men jag känner helst att just nu skulle jag vilja skritta ut en runda, men med någon bredvid mig på marken som GÅR och som kan ta tag i hästen OM det skulle behövas! Men folk förstår inte hur jag kan känna så för jag har ju tidigare ridit in hästar, handskats med unghästar, bråkiga hästar osv. Jag är ju så duktig, ordentlig och bla bla bla....men ingen förstår att jag är RÄDD!! Så jag säger till dig...JAG förstår dig, JAG hoppas du hittar en väg tillbaka och JAG tror på att du klarar det. Men på vägen dit hoppas jag du hittar någon som stöttar dig, som du kan vara ärlig mot och som gör det DU behöver hjälp med! Lycka till!

 

[tuaphua]

Sv: Rädsla efter olycka

Erkänn för din omgivning att du är rädd! Det är inget man ska skämmas över!
Du har ju för guds skull nästan slagit ihjäl dig!

Först när du erkänner det kan du få rätt stöd och hjälp. Jag har ibland elever som jag ser är liiiivrädda. Men man kan inte riktigt hjälpa dem om de inte erkänner sin rädsla.
Det är faktiskt jättemånga som är rädda ska du veta. Alla har vi nog varit det någon gång.

Jag skulle dels rekommendera dig att be andra rida din häst i olika situationer. Så du får se hur den beter sig då under ryttare. Du får se att den inte uppför sig som din unghäst gjorde. Hästar reagerar väldigt olika beroende på lynne, utbildningsnivå och ålder. Det vet du egentligen om du jobbat med hästar. Men att se ditt nuvarande sto under ryttare i olika situationer kan få dig att även KÄNNA det du redan vet.

Balansövning är något som ger en säkerhet i en som ryttare. Har du skadat nacken kan du ha fått(du borde fått ) sämre balans. Jag har själv en rejäl whiplash efter en ridolycka för en herrans massa år sen. Min balans är lite störd framåt/bakåt. Men inte i sidled. Det finns massor med avsuttna övningar man kan göra för att stärka sin kroppskännedom och återfå balansen iaf avsuttet.
Sen tycker jag uppsutten balansövning ger en stor trygghet i ryttare. Har du god balans kan hästarna fara och flänga under dig utan att du blir lika rädd iom att man har en annan känsla av kontroll.
Så olika övningar där du först kanske i halt med ledare rider lätt, ställer dig, rör dig med överliv fram/bak, rör skänklarna fram/bak etc för att hitta din balans är bra. Därefter kanske i skritt etc etc. Känner du dig osäker kanske din häst är en sån man kan ta i lina och göra övningarna på?
Bäst är förstås om du gör detta för tränare som kan påminna dig om att andas djupt ner i magen, ha tyngd i benen, inte falla fram och inte knipa ihop din framsida tex. Det kan för vissa hjälpa om man tvingar dem sjunga högt. För vissa kan det hjälpa om man tvingar dem lösa mattetal eller svara på frågor som gör att de måste tänka till lite, så de glömmer fokusera på rädslan helt.

Jag skulle sen rekommendera dig att rida för tränare. Gärna någon med mycket erfarenhet, spec av ridrädsla. Skitsamma om du bara kommer upp och skrittar lite först. Det förstår en sån tränare.
Bor du i närheten av Stockholm/Enköping vet jag en kvinna som själv varit väldigt rädd som är suverän dressyrtränare. Jag har sett henne hjälpa många som sagt att de aldrig ska rida igen.

En äldre dam minns jag speciellt. Hon hade blivit rejält avdängd av sin Lusitano-hingst, unghäst. Hon vågade till slut inte ens skritta med ledare på honom. Efter mycket tårar och många resor så såldes hästen och byttes ut mot en oflashig men otroligt snäll liten knabstrupper-kvinna i några års äldre modell. Efter tränande först hemma i ridhuset med tränaren, sen på deras gård på utebana på bortaplan så vågade kvinnan till slut tom rida ut ensam. Det var så stort för henne och hon grät av lycka och var så tacksam att tränaren övertalat henne sälja unghästen och köpa just det snälla stoet. Och sedan alla lektioner. Hästar var ju precis som för dig hennes liv. Och hon var pensionär och skör i kroppen. Så hon fick ju inte åka i backen så.
Det var helt fantastiskt att se. Och hennes sto var lika fantastiskt hon. Väldigt rar häst som kanske max protesterade genom att lata sig lite.
Hoppas du funnit en lika rar häst och hittar en tränare som kan hjälpa dig genom detta!

Kom ihåg att det är fullt normalt att du är rädd! Det är absolut inget skämmigt som du bör hålla tyst om! Erkänner du din rädsla så tror jag du kommer få höra från måna håll om fler som varit rädda. Och jag tror du kommer få stöd.
Lycka till! Hoppas du får njuta av att du faktiskt blev så pass bra att du kan rida igen!

 

[Mooch]

Sv: Rädsla efter olycka

En urgammal funktion i din hjärna har kopplat ihop ridningen med att du skadade dig så illa och vill därför skydda dig från ridning resten av livet. Och det stämmer ju, du skadade dig i samband med ridning, men den här funktionen är så oflexibel och ristad i sten att det är svårt att övervinna den med förnuftet. Vad du behöver göra är att omprogrammera din hjärna, steg för steg.

Så här skrev jag till en annan bukefalist som ramlat av och blivit rädd:
"Börja om från början, sitt upp på en lugn plats, stallbacken, banan? Be någon hålla i. Sitt uppe en stund och sitt sedan av igen. Nästa gång: skritta några steg, sitt av. Utöka efter hand, bestäm för varje gång hur mycket du ska göra/hur långt du ska rida och håll dig till det,även om det går så bra att du 'är sugen på att rida mer. Ha någon som leder eller är i närheten. Rid ofta, helst varje dag, om du kan två sådana här små korta pass varje dag.

Det här handlar om att prägla om din hjärna från det posttraumatiska tillstånd den är i nu, till att ridning är tryggt och roligt och går bra varje gång.

Om hästen är pigg, longera den innan du sitter upp eller be någon annan longera om även det känns jobbigt i början. Börja om med bara trevliga saker med din häst och öka på utmaningar och svårigheter allteftersom du har gjort mycket roligt och tryggt med hästen. Se till att förknippa din häst med trevliga upplevelser!

Du kommer att klara bus, skutt och utmaningar igen, men just vill din hjärna skydda dig från olyckor genom att skrika stopp när du är i närheten av något som liknar avramlingen. Utsätt dig för ridningen och hästen men i lagom doser i början. Öka flexibiliteten och motståndskraften i din hjärna genom att skapa nya upplevelser, erfarenheter och minnen igen."

Alltså, små steg, notera att varje litet steg har gått bra - säg det högt för dig själv, skriv dagbok, bearbeta att detta lilla steg idag faktiskt gick bra!. Beröm dig själv, belöna dig själv.

Förknippa hästen med trevliga saker. Gå ut och beta med henne. Klia henne där hon vill bli kliad. Promenera tillsammans.

Visualisera lyckade uppsittningar och avsittningar. Visualisera lyckad skrittur på fem - tio - tjugo - hundra - femhundra meter. Visualisera nästa steg som lugnt, lyckat, roligt och trevligt. Ge din hjärna nya bilder, tankar och känslor.

Jag tror också det är ett jättebra tips att du ska se andra rida din häst. Lär dig hästens rörelsemönster. Hur reagerar hon på olika saker? Är hon en sån som stannar och tittar eller hoppar till? Lär känna henne så du kan förutse vad som ska hända -> du blir tryggare.

Lycka till!

 

[Pettsson]

Sv: Rädsla efter olycka

Jag tycker att du ska vara helt ärlig med din omgivning, berätta hur rädd du är! Jag tror faktiskt att det är det första steget i rätt riktning. Kanske har du någon mer nära "hästkompis"? Be henne/honom vara med när du hanterar en snäll häst, vara ditt stöd.
Ta kanske hjälp av psykolog, kurator, tränare som du kan prata med, som kan hjälpa dig att tänka på det som är bra. Anteckna allt du gör i stallet, läs igenom då och då och upptäck de små framsteg du med all säkerhet gör.

Att inte berätta hur rädd du faktiskt är kan nog göra mer skada än nytta, och hur ska du då kunna få hjälp?
Det här är fullt normalt och ingenting att skämmas för!

 

[_Yggdrasil_]

Sv: Rädsla efter olycka

Min unghäst skickade av mig ganska rejält förra året. Jag skadade höften och fick ridförbud i 2 månader. När jag sedan skulle upp igen valde jag att åka till en kompis som har ridskola och rida på en av hennes trygga ponnyer som jag ridit mycket förut. Jag skrittade mest runt först men tillslut vågade jag mig på både trav och galopp. Och för två veckor sen (11 månader efter olyckan) klängde jag upp på min unghäst igen med hjälp av en kompis som jag litar 100%igt på (och som dessutom råkar vara ambulanssjukvårdare ) . Först hängde jag bara tills jag kände mig okej, det tog väl ungefär en kvart. Sen satt jag upp och skrittade ett varv i hagen med ledare. Valde att rida barbacka för när jag tänkte på det kändes det tryggare och så skippade vi tränset och slängde på repgrimma med rejält led rep. Jag höll mig krampaktigt i manen men var så stolt över mig själv efteråt!

Så mitt råd till dig är: Tänk över situationen noga. Hur skulle du kunna känna dig tryggare?
Barbacka/sadel/longergjord
Med ledare/utan ledare (och om du nu vill ha ledare VEM kan du lita på till 100% som du VET inte släpper dig när du behöver dom)
Med säkerhetsväst/utan säkerhetsväst (jag känner mig löjligt nog mycket mer utsatt med väst då jag inte kan röra mig lika snabbt)
I paddocken/i skogen
Med fler ekipage/ensam
Lägg upp små mål inga stora läskiga utan små "lätta" kanske börja med att låta någon leda dig runt medan du hänger över ryggen på hästen? Försök att tänka på hur du känner dig när du klarat utmaningen istället för att tänka på hur rädd du var innan.
Känner du obehag även när du hanterar hästar? Börja isåfall redan där. Kanske låta någon annan rida hästen först och sitt upp själv mot slutet då behöver du inte känna något undermedvetet tvång att genomföra ett helt ridpass
Och slutligen min räddning när jag är så nervös så jag tror jag ska explodera är Räddningsdroppar! Ett litet enkelt naturpreparat som åtminstonde fungerar på mig

 

[Lionheart]

Sv: Rädsla efter olycka

Jag vet inte vart du bor, men bor du nära GBG-området så ställer jag jättegärna upp och promenerar med några gånger! Det kanske inte är till hjälp, men erbjudandet finns iaf!

Jag var med om en ridolycka som resulterade i sjukhus och rehabilitering. Upp på hästryggen kunde jag knappt vänta med, men ut i skogen var läskigt! Jag hade dock turen att hitta en häst jag verkligen litade på, som på bara en ridtur fick mig att komma över detta Men jag minns rädslan!

 

[koma]

Sv: Rädsla efter olycka

Tack så jättejätte mycket för alla eras svar och råd, eran medkänsla med mig osv
Jag har en kompis som har ridit min häst som jag har nu, sett henne både jobba på banan, ta en snabb galopp ute, hoppa osv.
Jag har själv jobbat med henne mycket från marken, både lös, på töm, mycket promenader, pyssel osv.
Jag vet att hon är snäll i alla lägen och inte hittar på något. Men det är så himla svårt att släppa rädslan. När jag sitter upp så vet jag i huvudet att hon inte kommer göra något, men hela min kropp skriker NEJ!!
Men det är endå en pigg, vaken lite tittigt sto. och varje gång hon "tittar till" på något så stelnar jag till och vill hoppa av.
Funderar helt ärligt på att ringa till grannridskolan som jag vet har hand om ridning för funktionshindrade. kanske inte är helt omöjligt att få komma och rida på de hästarna någon dag.

 

[koma]

Sv: Rädsla efter olycka

jag bor i jönköping så det är ju lite långt, men tack så mycket=)

 

[Memmis22]

Sv: Rädsla efter olycka

Tycker absolut att du ska ringa grannridskolan och åka dit och rida några gånger, det tror jag är en jätte bra grej!

Jag blev avslängd av en unghäst för 4 år sedan och landade på huvudet/nacken så det tog ungefär 6 veckor innan jag kunde rida igen. Då red jag min häst ett par veckor, vilket inte var några problem. Men jag visste att jag behövde sitta upp på unghästen igen också, för att få väck den spärren inom mig. Så jag tog med hästen och syster till ridhuset där det hände och satt upp medans syster höll i henne, sen skrittade jag några varv och efter att jag suttit kvar första gången så vart det lättare och lättare att slappna av på henne.




Själv har jag nu problemet att jag avlivade min gammelgubbe i fredags och tog en sista ridtur på honom i torsdags. Så han var alltså senaste hästen jag satt på och jag har verkligen ångest över att sitta upp på en häst igen.

 

[Fiorano]

Sv: Rädsla efter olycka

Efter en sådan olycka är det verkligen inte alls konstigt att du är så rädd. Mitt tips är att sälja stoet du har om hon är tittig. Skaffa något riktigt stensäkert, gärna något ganska litet så att det känns som om du kan ha kontroll över vad som händer. Kanske låna en islänning från en turridning under en period, säkrare hästar än dom finns nog inte.

Jag har aldrig varir med om nåt jätteallvarligt där jag åkt av, men är inte helt främmande för hur det känns när rädslan suger tag i en. Idag när jag och en vän red ut blev det väldigt tydligt hur min förra häst som var tittig och hoppig satt sina spår hos mig. Vi kom förbi ett ställe där vi var tvungna att rida förbi en presenning på 10 meters avstånd som fladdrade rejält i vinden. Ponnyn jag har nu är bara en fyraåring men hon är stensäker. Likaså var hästen min vän satt på som är en ridskolehäst-han rörde inte på ett öra av presenningen. Det var helt underbart att bara kunna kasta bort den rädsla att sitta i bockande sken på väg hem till stallet på min gamla donna till att tryggt gå förbi med liten söt ponny.

All pepp i världen!

 

[Sickan]

Sv: Rädsla efter olycka

Alltså, en människa som slår sig gul och blå och sedan inte blir rädd är ju en idiot! Där fungerar ju inte normala livräddande åtgärder som naturen försett oss med för att inte människosläktet ska dö ut.

Nej, det är en fullt normal och sund reaktion att bli rädd för en situation som nästan kostat livet. Frågan du får ställa dig är om du vill rida igen. Om svaret blir ja, så föreslår jag som alla andra att ta hjälp av kunnigt folk och gör aldrig mer än du känner att du har kontroll över. Även om du resten av ditt hästliv kommer att skitta med ledare så spelar det väl ingen roll vad andra tycker, så länge du känner dig trygg.

Lycka till!