Rädd för stundande behandling

[MissFideli]

Jag fick för drygt 6 månader sen diagnosen ätstörning och blev så lättad! Nu ska jag på mitt första riktiga besök (varit på 1 utvärderingssamtal tidigare) och glädjen har utbytts i rädsla. Jag vill förstås lära mig att äta ordentligt och att inte behöva äta så mycket godis och annat. Men samtidigt är jag livrädd för att jag inte ska få äta den mängden godis jag äter?
Låter kanske konstigt, men så känner jag.

Kan nån här peppa? Nån som kanske varit med om samma?

 

[Tassetass]

Sv: Rädd för stundande behandling

Jag vet inte om jag hade en ätstörning per definition, men överåt gjorde jag kraftigt (upp till över 100 kg). För mig blev det ett regelrätt sorgearbete att göra slut med de enorma mängderna av godis jag åt. Idag äter jag fortfarande förhållandevis mycket godis, men påsarna är på 80 gram istället för 800 gram.

Så det går, det är inte roligt men jag känner ändå att det var värt det. Det var inte roligt att vara total slav under godiset heller. Numer lever vi snarare i någon sorts symbios (ish).

 

[escodobe]

Sv: Rädd för stundande behandling

Du har ju kommit en bra bit på vägen redan nu!

 

[Kattennizze]

Sv: Rädd för stundande behandling

Men det är väl inte så konstigt, att du känner oro för att du inte får äta godis! Det är ju som med allt missbruk egentligen, man äter ju för att dämpa oro, ångest, tristess etc, för att må bättre helt enkelt. Eller för att få en kick. Orsakerna är många och individuella, men symtomen är ju densamma, ätstörningar av något slag. Jag tyckte det var superduperläskigt att gå till dietisten första gången och jag förhalade det i ett halvår...så jag kunde äta lite till...Men sen blev det jättebra!! Och inte dugg skämmigt fast jag skämdes så för hur jag faktiskt åt. Det blev faktiskt bland det bästa jag gjort i mitt liv. Hoppas det går lika bra för dig.

 

[Rosett]

Sv: Rädd för stundande behandling

Ingen kommer förbjuda dig att äta godis, du kommer få ta det i din takt.

 

[MissFideli]

Sv: Rädd för stundande behandling

Nej, precis. Jag vill kunna äta godis och gott, men i mindre mängd och mer sällan. Men som du skriver så blir det ju ett sorgearbete. Och jag är rädd att inte klara det.

 

[Kilauea]

Sv: Rädd för stundande behandling

Du kommer klara det, det är ju det du får hjälp för.

Peppkram!

 

[MissFideli]

Sv: Rädd för stundande behandling

Har jag? Ja, kanske... Känns inte så

 

[MissFideli]

Sv: Rädd för stundande behandling

Jag skäms också. Folk kommenterar ju hela tiden, det är svårt att inte skämmas. Både inför andra och inför sig själv.
Vad härligt att det gick bra för dig!! Var det svårt? Till mig sa dom att det tar ca 20 v och jag blev superstressad över det. Tänk om jag inte hinner?

 

[MissFideli]

Sv: Rädd för stundande behandling

Sant, det sa psykologen på ätstörningsenheten också. Inga förbud.

 

[MissFideli]

Sv: Rädd för stundande behandling

Tack

 

[Centaur]

Sv: Rädd för stundande behandling

Det finns en del forskare som jämför sockerberoende med heroinberoende!

Raffinerat socker är extremt beroendeframkallande och extremt dåligt för kroppen. Det är det enda som alla experter är eniga i när det gäller vad som är nyttigt eller ej. Läs på om alla negative effekter det har. Sockret skapar inflammationer och ökad risk för diabetes och cancer. Se sockret som en drog du måste avgiftas från och föreställ dig allt det hemska det orsakar i din kropp, inte som något trevligt du blir rövad på.

Jag har aldrig varit i närheten av övervikt men jag var totalt beroende av socker tills jag blev mer informerad om hur skadligt det är genom att läsa böcker och studier. Det är tufft att ta sig ur det och lätt att trilla dit igen, kroppen skriker efter sockret. Det är bättre att vara stenhård åtminstone det första året, nolltolerans mot allt tillsatt socker (frukt och mjölk är ok).

 

[MissFideli]

Sv: Rädd för stundande behandling

Fast för mig handlar det inte om sockerberoende. Jag kan lika gärna slänga i mig en påse chips.

Jag hoppas på sikt kunna laga egen mat och då skippa socker så långt det går, för jag tror inte heller det är nyttigt.

 

[Brandgul]

Sv: Rädd för stundande behandling

Jag hoppas du kan komma dit att du känner att godiset är en last och att ryggsäcken blir lättare när du slipper vara slav under det.

Det är en frihet att inte vara beroende av saker. Alla saker, inte bara godis :-)

Jag äter gärna och mycket godis, men det är oerhört skönt att inte vara sugen på det als också och bara känna: Nä idag var jag inte sugen helt enkelt!

 

[Heelo]

Sv: Rädd för stundande behandling

Jag har nog lite samma sak. Äter för mycket godis, kakor, pringles, allt!
Och inte lite! Äter tills jag mår illa , får hjärtklappning och sen kan jag vänta en liten stund och fortsätta äta igen.
Jag försöker hålla upp lite då och då. Som nu. Har klarat 7 dagar utan socker eller annat onyttigt! Ska klara 14 dagar. Problemet är för mig att jag inte kan ta lite. Får jag en liten liten bit i munnen så triggas mitt sug igång och sen är det kört. Kan va totalkört i veckor innan jag tvingar mig att sluta igen. Behöver inte heller va så ."sötsugen", måste bara ha något att tugga på, något som knaprar eller lite motstånd i mun.
Det är väldigt jobbigt, känner mig som en heroinist och kan inte gå i närheten av ätbara saker utan att hjärtat rusar iväg.
Jag har lyckligtvis inget problem med vikten. Spyr inte upp något och jag är smal, lite för smal. Men skulle jag gå och be om hjälp tror jag inte jag skulle bli tagen på allvar. Möjligtvis skulle dom tro jag led av anorexia:/. Om dom inte filmade mig en vecka så.
Hoppas iaf att du får den hjälp du behöver där och att du känner att det är det du verkligen vill! Tror inte man kan göra något lite halvdant om man lidet av ätstörningar , måste nog vara antingen eller och tydliga regler. Typ att du får bara äta vad du vill på lördagar mellan kl då och då.
Inga undantag. Ett undantag blir så lätt till hundra undantag ..