Rädd för sin egen häst

[superstitious]

Sv: Rädd för sin egen häst

Bra jobbat

Ibland är det som en tröskel man måste över och sen börjar allt liksom flyta på. Man måste bara komma över ens egen rädsla för att kunna fokusera på hästen.

När jag t.ex rider min andra häst struntar jag fullständigt i om han bockar lite eller hoppar till och fjantar. Men när min nya bara har spetsat öronen har det knytit sig i magen och då förstärker man ju hästens osäkerhet och så är man inne i den onda cirkeln.
Så ibland antar jag att det är något som måste bryta det så man börjar slappna av, och i ditt fall verkar det ju ha varit fälttävlanskursen. Imponerande att du tog dig dit trots din rädsla, här hemma travar vi på sin höjd cavaletti

Sen kan det ju också ha något att göra med importen, det är ju en betydligt större omställning att byta land och språk osv än att "bara" byta ägare. Och våra hästar har ju gjort både och, dessutom under kort tid flera gånger!

Någon sa att det tar minst 6 månader att lära känna en ny häst helt & fullt...
Skönt att höra att du inte gav upp, jag är i en liknande situation som också börjar ljusna, tur att man inte ger upp

 

[axel]

Sv: Rädd för sin egen häst

Good for you!
Tömkör den i skogen. Den får då samma känsla- att den inte behöver ha dig framför eller på sidan.

Är hästen pigg- trava då ganska omgående o sätt den i arbete- aktivera o sysselsätt den på samma sätt som i ridhuset.
O sen... det viktigaste- tvinga dig att slappna av!!!Andas ut! Låt den titta o skritta på hellång tygel emellanåt.
Lycka till

 

[Salikon]

Sv: Rädd för sin egen häst

Tack

Ja, tömköra i skogen är jättebra. Har inte kommit igång med det ännu men det kommer. Det är så sällan man kan komma ut när det är ljust i skogen så dom få gångerna på helgerna jag har försöker jag komma upp på ryggen, för nu har vi faktiskt lyckats ta oss ut och skrittat och travat i både sällskap och själva.

Det är toppen, både jag och hästen tycker att det är kul! För hästen måste ju ut i skog och mark och börja använda kropp och knopp, funkar såklart inte att bara sitta i ridhuset. Men det märks att hon inte har varit ute på ett tag och rört sig i skogen för hon blir väldigt mycket häst när hon kommer ut Men än så länge känner jag mig faktiskt ganska orädd, för det finns ju inget ont i hästen och det är ju mitt eget fel att hon har blivit ovan!

Så vi kämpar på

 

[axel]

Sv: Rädd för sin egen häst

Hästar är ju vanedjur- uteritter är färskvara.
Sen är det avgörande hur VI agerar om det tillstöter problem. Cool ryttare ger dito häst.

*En anekdot*
På ridskolan där jag "växte upp" stog hästarna i spilta- 0 utevistelse annat än på sommaren o reds inte ut mer än ngn enstaka gång höst o vår- sommaren hela tiden.
På julaftonsmorgon fick hästskötarna rida ut på.... galningarna. Skötarna flög som plockepinn.

 

[Honeypixie]

Sv: Rädd för sin egen häst

Jag visste det!!! Har läst tråden från början till slut, och framåt mitten började det klia rejält efter att få skriva eftersom jag blev så berörd och delvis kände igen mig en hel del:

Jag tänkte verkligen NEJ!! NEJ!! NEJ!! varje gång någon skrev att du skulle sälja hästen. Det är klart att din situation var skitjobbig, och jag led med dig, men samtidigt verkade du ha rätt inställning och rätt förutsättningar: Du var beredd att trotsa din rädsla och skaffa en ny, tämligen ung och outbildad häst, och letade länge och väl innan du bestämde dig. Som du beskrev det var hon ju ingen problemhäst heller, hon hade bara nervösa egenskaper som du upplevde som extremt jobbiga på grund av din rädsla.
Du hade en bra tränare och tog råd, och även om det är bättre att fly än illa fäkta så var det ju ett stort steg att bara ta beslutet att skaffa henne från första början. Det hade varit så synd om du gett upp, och att sälja henne hade nog varit förödande för din rädsla i framtiden.

Jag skrev ju att jag kände igen mig, och det gör jag på så vis att jag också har en ny häst, som jag hade stora problem med till en början. Jag är inte alls rädd för hästar, gillar faktiskt ett visst mått av utmaning med kaxiga och starka hästar. Grejen var bara att detta är min första egna häst, och jag var nog osäker på mina kunskaper, rädd för själva ansvaret och ville till varje pris känna att jag köpt "rätt" häst. Så jag gjorde vad andra kallade att ställa för höga krav på henne...
Gång på gång slet hon sig från mig, rammade mig, vägrade låta mig sitta upp eller vägrade flytta sig från stället. Jag reagerade med allt få alltmer panik, bli mer och mer frustrerad, och gjorde allt möjligt för att få bukt med problemen, för att få känna mig trygg. Förmodligen hade det allra bästa varit att inte göra något alls och vänta ut henne, men det är ju lätt att vara efterklok.

Nu har hon landat, och de där beteendena som var nära att få mig att ge upp (jag svarade t.o.m på en köpesannons ) är som bortblåsta. Hon hade kanske varit sådär till en början även om jag hade varit värsta coola erfarna hästägaren, men det förvärrades garanterat av att jag var så desperat efter att känna att jag kunde tackla situationen/hästen/hästägandet. På samma sätt var du säkert rädd att något sånt här kunde uppstå, och som ett brev på posten blev det så. Samma där, hon kanske hade betett sig på ett liknande sätt även med någon som inte var rädd, och som inte upplevt det som ett problem. Men din rädsla spädde säkert på hennes beteende.

Det är vansinnigt jobbigt att befinna sig i det där tvivlet, och det är svårt att få perspektiv på hur kort tid man egentligen har haft ihop.

Hur som helst, väldigt kul att det löste sig för er också! Jag är imponerad!