Psykisk ohälsa tråden

Jag har ingen diagnos mer än att jag tidigare varit sjukskriven i omgångar med lättare och måttlig depression. Har dock insett att det här är kroniskt och något som aldrig verkar lämna mig. Så fruktansvärt less på att känna mig udda, som det svarta fåret och aldrig att få känna att jag är riktigt nöjd över tillvaron. Det är mörkt ibland.
 
Jag har ingen diagnos mer än att jag tidigare varit sjukskriven i omgångar med lättare och måttlig depression. Har dock insett att det här är kroniskt och något som aldrig verkar lämna mig. Så fruktansvärt less på att känna mig udda, som det svarta fåret och aldrig att få känna att jag är riktigt nöjd över tillvaron. Det är mörkt ibland.
biteme_bigarmhug.gif
 
Jag har depressioner och ångest. Jag har även relativt svårt självskadebeteende. Den här hösten / vintern är det värsta det har varit på över 10 år. Jag har varit sjukskriven sedan augusti och inlagd i omgångar under vintern.
Jag har också asperger vilket ger mig en del sociala problem.
 
Jag hade tidigare självskadebeteende. Skärandet försvann på en gång när jag fick leukemi.
 
Senast ändrad:
Jag har depressioner och ångest. Jag har även relativt svårt självskadebeteende. Den här hösten / vintern är det värsta det har varit på över 10 år. Jag har varit sjukskriven sedan augusti och inlagd i omgångar under vintern.
Jag har också asperger vilket ger mig en del sociala problem.
här är en till med AS
 
Recidiverande depressioner och ångest här.
Medicinerar sen många år, gör att jag fungerar ok utom när det blir en ny episod av depression. Det kan bero på okända orsaker eller för mycket jobb eller jobbiga händelser (som pappas bortgång).
Just nu gravid efter ett par missfall, nästan 3 års försök totalt och slutligen ivf. Gör inte min ångest och depression bättre då jag har en enorm oro att förlora denna bebis med, fastän vi kommit mer än halvvägs.
 
Tidigare diagnoserad med depression och ångest. I dagsläget ingen ny diagnos (än) men problem med generell ångest, hälsoångest och dödsångest. Stort kontrollbehov. Skickade en egenremiss till Capio i min stad, och trots att det jag beskrev just då var nattsvart, så blev jag nekad och hänvisad till min VC för att "testa medicinering". :meh: Hade då redan ångestdämpande utskrivet.

Nu ska min njurläkare skicka en remiss åt mig till deras klinik istället. Hoppas på KBT. Annars kommer jag att bekosta det själv privat.
 
BPD, PTSD, depression och ångest. Har gått på medicin till och från ett par år, precis börjat med en ny nu. Har åkt in och ut från psyk pga olika självmordsförsök det senaste året. Är för tillfället relativt stabil, men känner på mig att jag kommer krascha snart igen. Jag har tagit mig vatten över huvudet gällande mina studier. Mitt förhållande håller på att falla isär pga hur jag mår. Jag ser inte längre något i min framtid, allt är mörkt.

Står på väntlista till DBT. Ska snart få en ny samtalskontakt. Men det känns lika svart ändå, livet hänger på mig och jag klarar inte av det...
 
Jag har Aspergers, ångest och mer eller mindre kroniska depressioner. Troligen också komplex PTSD pga massa skit som hände under skoltiden. Tyvärr är jag svårmedicinerad; av det jag provat hittills har jag endera upplevt noll effekt, ännu sämre mående, eller några av de ovanligare och obehagligare biverkningarna.

Vad jag har förstått så är det här inte ett särskilt ovanligt fenomen hos autistiska personer, men det är fortfarande outforskat. Troligtvis eftersom många mediciner inte testats särskilt ingående på individer som har flera typers problematik i kombination. Så det är typ bara att bita ihop och leva med skiten. Yay. :meh:

Det värsta är nog socialfobin, eftersom den gör mig så isolerad. Bara att skriva på ett forum såhär känns som en bedrift många gånger. Pga mina svårigheter med människor så känns inte kontaktperson/ledsagare/etc. som ett alternativ för att få det stöd jag behöver för att våga mig ut i fler sociala sammanhang. Min förhoppning är att så småningom kunna få en servicehund (eller utbilda en egen eftersom färdiga kostar multum), men först måste jag hitta en valp som verkar lovande, och det är lättare sagt än gjort.
 
Har ADD, atypisk autism, ångest och depression bl a. Är tydligen bipolär åxå. Har provat flera mediciner men ingen har fungerat. Bara gjort allt värre. Har bara lugnande att ta när det är som värst men dom är värdelösa så jag tar inte dom heller. Mår sedan några år lite bättre än jag gjorde förut. Förut var allt nattsvart, jag ville dö och var likgiltig. Nu mår jag bättre men jag är hela tiden medveten om att det kan vända när som helst. Har ständigt återkommande depressioner och ångest. Men sen jag slutade med antidepp så har jag lättare att ta mej ur skiten.
 
Jag har ”bara” depressioner (ätstörningarna är vilande) men sedan jag började med cymbalta är jag nog så bra jag kan bli. De hjälper mig utan att ge biverkningar.
Mitt problem är väl att jag glömmer dem när jag mår som bäst och då får jag hiskeliga mardrömmar och ångest. Numer påminner min partner och jag har dosetten liggandes synlig så jag ser om jag missat.

Aldrig varit sjukskriven för depression, jag mår bra av att jobba och ha mycket kring mig.
Tror ingen som jag inte berättar det för skulle gissa att jag har depressioner, jag är en ganska högintensiv person. Mår jag sämre ser jag till att inte träffa folk eller så gör jag just det för att få lite boost i måendet. Även om man ibland sätter upp en fasad upplever jag att det hjälper att skratta och träffa folk om man orkar. Tack och lov är det många år sedan jag stirrade i taket och inte kom upp, känner jag att jag är på väg så kontaktar jag min läkare och så höjer vi medicineringen tillfälligt. Funkar fint.
 
Ångest, ptsd, traumainducerad depression, diagnostiserade sömnstörningar samt misstänkt ADD. Det mesta av mitt trasiga psyke fanns redan innan Kukaset men det blev ju inte bättre. Väntar fortfarande på KBT för traumabearbetning och ångesthantering. Efter många års frihet från självskadebeteende och självskadetankar återkom de under 2016 i ny form. Har även haft suicidtankar och suicidplaner under våren och sommaren 2016. Har även en mer eller mindre vilande ätstörning i ryggsäcken.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hur gör ni som lever ensamma utan barn eller partner? Känner ni er någonsin ensamma? Vad gör ni då när ni sitter där hemma i lägenheten/...
2
Svar
38
· Visningar
2 286
R
  • Låst
Kropp & Själ Jag är ny här på bukefalos, och är väldigt orolig att göra fel eller bryta mot några regler. Så jag tänkte att det är lika bra att fråga...
Svar
12
· Visningar
3 157
Senast: Gunnar
·
Kropp & Själ Har vi mer psykisk ohälsa i samhället idag, eller har den bara blivit synlig och behandlas? (utgår från västvärlden) Vad tror ni är...
3 4 5
Svar
83
· Visningar
4 467
Senast: monster1
·
Kropp & Själ Här är en tråd där vi kan diskutera hur vi tycker att man ska bemöta psykiskohälsa på forumet, så behöver vi inte spåra ur andra trådar...
7 8 9
Svar
176
· Visningar
15 258
Senast: hundtant
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp