Psykisk (och fysisk?) misshandel..

Puffen

Trådstartare
Skapade nytt nick då jag känner att jag behöver prata av mig och få lite mer stöd utifrån av den här situationen..

Har varit med en man i 3,5 år. Vi har inte officiellt varit ihop men vet inte vad man ska kalla det. Vi har pratat flera timmar varje dag, bara haft sex med varandra och allmänt varit ganska likt ett par utan att vara det officiellt, eller hur man ska säga. Vi bor några timmar ifrån varandra så har inte setts så ofta.

Jag mådde väldigt dåligt när vi träffades. Och han fick mig då att må bättre med mig själv. De senaste 1,5 åren så har jag mått mycket bättre. Det började bli mycket bättre efter att min PTSD-behandling osv var klar. Och även om jag sett en hel del varningstecken innan så har jag försökt se mer på situationer utifrån och sluta försvara dom nu den senaste tiden. Sluta försvara honom..

Vet inte ens var jag ska börja eller vad jag ska säga..

Han sätter mig på en piedestal för att senare tala om hur dålig jag är på något, helt ogrundat. Om man frågar vad han menar eller baserar det på så säger han att jag är för dum för att förstå. Det går inte att förklara. Eller så har han förklarat massor av gånger och jag fattar inte (när han inte har det). Kan vara att jag är dålig på att köra bil. Vilket inte är sant. Att jag är dålig på att laga mat. Vilket inte heller är sant.

Det har även varit mycket konflikter kring hundarna då vi har helt olika syn på hur dom ska hanteras. Han är en förstagångshundägare som inte gått några kurser och har Cesar Millan som Gud, och vägrar läsa ny forskning. Där dumförklarar han också mycket.

Gaslighting har han gjort väldigt aktivt. Det märkte jag framförallt när jag började be honom citera mig när han påstod att jag gjorde något elakt mot honom när det egentligen var han som fick utbrott eller dumförklarade mig. Han lyckades ju dock aldrig citera något. Och blev arg när jag bad honom om det. I början så trodde jag ju verkligen att det var något som var fel på mig. Att jag var väldigt jobbig och bråkig. Jag är snarare tvärtom och ganska konflikträdd och pratar hellre än bråkar..

Jag minns en gång när jag sa att jag inte ville suga av honom. Han sparkade då bort mig från soffan och i början så trodde jag han skämtade när han sa att jag inte fick sitta där. När jag förstod att han menade allvar gick jag ut med hundarna och skrev ett sms där jag sa att han fick mig att känna mig som en prostituerad. Då fick han ett utbrott och fy vad hemsk jag var som sa en sådan sak om honom. Han fick mig till boven och jag fick dåligt samvete och gick hem. Kommer inte ihåg om jag bad om ursäkt eller inte.. Sådana här liknande situationer där han vänder på det har det varit ofta. I början trodde jag att det var jag som var elak, att jag förstorade upp saker och var löjlig.

Det är endast jag som åkt till honom. Vid ETT tillfälle var han här och det var när jag tog hand om hans hund i ett halvår. Han förstod inte alls vad jag menade när jag tog upp att jag tyckte att han också kunde åka. Han är dessutom sjukskriven och har inget som håller kvar honom medans jag har haft både djur och jobb som försvårat det att åka.

Jag spelade in två "utbrott" och skickade den ena till honom och frågade hur han tycker när han nu hör det i efterhand. Men då var det återigen jag som var elak som hade spelat in det. Skulle någon vilja lyssna, kanske det går att skicka på något sätt?

Sist när jag var där och vi skulle byta däck på bilen pga punka så "diskuterade"vi (han skrek, svor och kallade mig saker och jag försökte prata men han avbröt konstant) och han gav mig en örfil för att jag skulle bli tyst. Enligt hans egna ord alltså. Han försvarade sen örfilen med att den var lös och inte lämnade något märke O_o Det räknades inte ens som en örfil för han tog inte i med armen (?) :cautious:

Han verkade inte alls förstå att det var SYFTET med örfilen, att han ville tysta mig, skrämmas, som var problemet och inte hur hård den var..

Jag har sagt upp kontakten. Och med tanke på att han blev arg för att jag spelade in hans utbrott så kanske han inte hör av sig. Men känner att jag behöver lite stöd, höra att jag inte förstorar upp saker och även ha kära buke om han hör av sig igen. För han kan vara helt underbar. Såklart. Alla sidor är absolut inte dåliga. Men dom dåliga är tyvärr för stora..

Jag tror även jag behöver bearbeta detta "förhållandet" då jag är bra på att skjuta undan sådant som är jobbigt att tänka på..

Jag är ju en person som är väldigt empatisk, vill hjälpa osv och har förstått att sådana här människor utnyttjar det.. Det är väl också en anledning till att jag stannat så länge, för att han mått dåligt och jag känner att jag måste finnas där. Sen har han såklart bra sidor OCKSÅ. Men det hjälper ju inte riktigt..

Åh urk vet inte.. Känns som att hela trådstarten är virrig :p
 
@Puffen: Han är en rövhatt och fall inte till föga och ta tillbaka honom om han försöker. Det han gjorde innan han slog dig var tillräckligt för att säga upp kontakten men det om något var spiken i kistan! Man slår inte någon. Aldrig någonsin.

Går du fortfarande i terapi? Annars kan det nog vara bra att ta kontakt med vården igen om du känner att du behöver reda ut det hela.
 
@Puffen: Han är en rövhatt och fall inte till föga och ta tillbaka honom om han försöker. Det han gjorde innan han slog dig var tillräckligt för att säga upp kontakten men det om något var spiken i kistan! Man slår inte någon. Aldrig någonsin.

Går du fortfarande i terapi? Annars kan det nog vara bra att ta kontakt med vården igen om du känner att du behöver reda ut det hela.

Det var ett bra tips! Ska absolut ta kontakt med dom igen.
 
Du har blivit psykiskt och fysiskt misshandlad, det hade kunnat gå illa om du hade stannat, och att säga upp kontakten var mycket, mycket bra. Säkert nånstans synd om snubben - men den där kombinationen av psykopatiska drag där snubben omväxlande är världens gulligaste och omväxlande trycker ner är väldigt, väldigt farlig för den som fastnar på flugpappret. Det behövs ingen ursäkt för att gå under sådana förhållanden.

I ett bra förhållande, oavsett om man är vänner eller älskare, lyfter man varandra och gör varandra starkare, och man är rädda om varandra.
 
Styrkekram till dig- Bra att du sagt upp kontakten. helt rätt

Våld är aldrig försvarbart! Alla har vi rätt till att må bra.

Bra jobbat!
 
Underbart bra att du sagt upp kontakten! Har du läst om normaliseringsprocessen? Om inte, googla! Läs också igenom ditt inlägg och fundera på vad du skulle sagt om det var din bästa vän, syskon eller förälder som berättade något liknande.

Att det känns virrigt med allt är inte konstigt. Inte ens de som går så långt att de mördar sina partners är rakt igenom elaka, även de beter sig underbart stundtals (ofta tajmat med när det behövs för att få partnern att stanna eller slappna av lite...).
 
Underbart bra att du sagt upp kontakten! Har du läst om normaliseringsprocessen? Om inte, googla! Läs också igenom ditt inlägg och fundera på vad du skulle sagt om det var din bästa vän, syskon eller förälder som berättade något liknande.

Att det känns virrigt med allt är inte konstigt. Inte ens de som går så långt att de mördar sina partners är rakt igenom elaka, även de beter sig underbart stundtals (ofta tajmat med när det behövs för att få partnern att stanna eller slappna av lite...).

Halvt kl*

Tack alla för dom fina orden!

Och ja, jag har läst om normaliseringsprocessen. Och om mycket annat. Och tror jag har insett mer och mer den senaste tiden. Framförallt hur mycket jag har skyddat vissa handlingar. Men även att jag märker att han vänder och vrider mycket på saker så jag tror att det är jag som är dum. Man blir helt snurrig av det och mycket är helt ologiskt så man vet knappt vad han pratar om när han hittar på.. Att börja fråga honom VAR jag har skrivit något eller sagt det är nog bland det bästa jag gjort, för han har aldrig svar utan blir arg för att jag frågar. För om jag på riktigt vore elak eller svinig, så hade han ju velat berätta var så jag kan sluta med just det.. Även om personen mår dåligt (gjorde/gör ju jag också) så är det aldrig okej att göra sådär..

Det "roliga" är ju att desto mer jag tänker på det som om det är någon annan som är i samma situation, desto mer illa tycker jag det låter. Och det är ju bra på ett sätt trots allt.
 
Halvt kl*

Tack alla för dom fina orden!

Och ja, jag har läst om normaliseringsprocessen. Och om mycket annat. Och tror jag har insett mer och mer den senaste tiden. Framförallt hur mycket jag har skyddat vissa handlingar. Men även att jag märker att han vänder och vrider mycket på saker så jag tror att det är jag som är dum. Man blir helt snurrig av det och mycket är helt ologiskt så man vet knappt vad han pratar om när han hittar på.. Att börja fråga honom VAR jag har skrivit något eller sagt det är nog bland det bästa jag gjort, för han har aldrig svar utan blir arg för att jag frågar. För om jag på riktigt vore elak eller svinig, så hade han ju velat berätta var så jag kan sluta med just det.. Även om personen mår dåligt (gjorde/gör ju jag också) så är det aldrig okej att göra sådär..

Det "roliga" är ju att desto mer jag tänker på det som om det är någon annan som är i samma situation, desto mer illa tycker jag det låter. Och det är ju bra på ett sätt trots allt.
Det låter sunt och bra! (från din sida alltså. Att han är en äkta rövhatt håller nog alla här med om...) Att ta kontakt med terapin, någon lämplig psykolog eller så tror även jag att är klokt, om du känner att det kan hjälpa dig i rätt riktning. Allt som du känner att kan hjälpa dig är sådant du bör lägga tid och energi på, oavsett om det är att gå en skogspromenad, umgås med bra vänner, söka upp en psykolog eller något helt annat. Du och ditt mående ska vara fokus i ditt liv.

Du skriver att du ibland tänker att du förstorar saker, tänker du då att du inte borde ha lämnat honom? Du har ju aldrig någon som helst(!) skyldighet att umgås med någon annan, inte ens i något parförhållande. Du har aldrig någon skyldighet att stanna hos någon partner heller, att stanna hos någon ska du göra för att du trivs i personens sällskap, att personen får dig att må bättre osv. Självklart kan alla ha lite dåliga perioder ibland, men det får aldrig någonsin gå ut över den andra i form av misshandel oavsett om den sker fysiskt eller psykiskt.

Det är skitsamma ifall någon annan person skulle ha trivts utmärkt med personen, det är skitsamma ifall någon annan beter sig på ett sätt som inte får honom att bete sig som en rövhatt och det är skitsamma ifall du mot all förmodan reagerar på saker som andra inte skulle reagerat på. Du är inte någon annan än dig, det är du som ska må bra i dina relationer med andra människor, det är inte andra som ska må bra av att se dina relationer med någon annan.

Skriv gärna ner dina anledningar till att inte gå tillbaka till den här mannen, du behöver självfallet inte göra det här. Skriv för dig själv i ett hemligt block som du förvarar i byrån. Skriv ner alla(!) dumma saker han gjort som du kan minnas, allt som inte hör hemma i ett kärleksförhållande men som han ändå utsatt dig för. Dels får du då ur dig allt, dels kan du gå tillbaka och läsa igenom allt om han någon gång kontaktar dig igen eller om du någon gång funderar på att ta upp kontakten med honom igen.
 
Jag blir så arg när jag läser din tråd.

Han behandlar dig som skit och sen är det du som står och ber om ursäkt. Vad är det för nåt?
Det är helt ointressant om det "synd om" honom på nåt sätt med sjukdom eller vad som helst. Det är ingen ursäkt för hans beteende. Det är inte ens en förklaring, det är bara ett sätt att manipulera dig.

Vad skönt att ni inte bor ihop och vad bra att du gjort slut!
Hoppas verkligen att du orkar hålla emot när han hör av sig och vill laga saker igen. För det kommer han garanterat att göra!
Då kan du ju hälsa från buke att rövhattar kan sitta själva på sina soffor i sin ensamhet.
 
Det låter sunt och bra! (från din sida alltså. Att han är en äkta rövhatt håller nog alla här med om...) Att ta kontakt med terapin, någon lämplig psykolog eller så tror även jag att är klokt, om du känner att det kan hjälpa dig i rätt riktning. Allt som du känner att kan hjälpa dig är sådant du bör lägga tid och energi på, oavsett om det är att gå en skogspromenad, umgås med bra vänner, söka upp en psykolog eller något helt annat. Du och ditt mående ska vara fokus i ditt liv.

Du skriver att du ibland tänker att du förstorar saker, tänker du då att du inte borde ha lämnat honom? Du har ju aldrig någon som helst(!) skyldighet att umgås med någon annan, inte ens i något parförhållande. Du har aldrig någon skyldighet att stanna hos någon partner heller, att stanna hos någon ska du göra för att du trivs i personens sällskap, att personen får dig att må bättre osv. Självklart kan alla ha lite dåliga perioder ibland, men det får aldrig någonsin gå ut över den andra i form av misshandel oavsett om den sker fysiskt eller psykiskt.

Det är skitsamma ifall någon annan person skulle ha trivts utmärkt med personen, det är skitsamma ifall någon annan beter sig på ett sätt som inte får honom att bete sig som en rövhatt och det är skitsamma ifall du mot all förmodan reagerar på saker som andra inte skulle reagerat på. Du är inte någon annan än dig, det är du som ska må bra i dina relationer med andra människor, det är inte andra som ska må bra av att se dina relationer med någon annan.

Skriv gärna ner dina anledningar till att inte gå tillbaka till den här mannen, du behöver självfallet inte göra det här. Skriv för dig själv i ett hemligt block som du förvarar i byrån. Skriv ner alla(!) dumma saker han gjort som du kan minnas, allt som inte hör hemma i ett kärleksförhållande men som han ändå utsatt dig för. Dels får du då ur dig allt, dels kan du gå tillbaka och läsa igenom allt om han någon gång kontaktar dig igen eller om du någon gång funderar på att ta upp kontakten med honom igen.

Det där med att skriva upp allt var bra! :up:

Jag kan även läsa det han skrivit, och lyssna på inspelningarna, då blir jag arg igen :devil::p

Det är ju så självklart egentligen. Att man ska må bra av dom man umgås med. De ska ju lyfta en, inte trycka ner en.. Men normaliseringsprocessen är en pain in the ass :D

Och jag vet inte riktigt, ibland tänker jag att jag kanske kan finnas där som ett litet stöd iaf. Men att vi inte umgås och pratar på samma sätt. Men jag försöker verkligen slå bort dom tankarna, för jag förstår att det inte kommer vara bra alls. Måste bara banka in det i huvudet ordentligt.
 
Och jag vet inte riktigt, ibland tänker jag att jag kanske kan finnas där som ett litet stöd iaf. Men att vi inte umgås och pratar på samma sätt. Men jag försöker verkligen slå bort dom tankarna, för jag förstår att det inte kommer vara bra alls. Måste bara banka in det i huvudet ordentligt.
Vet du, det finns gott om människor som kan vara ett utmärkt stöd OCH som umgås och pratar på samma sätt. Är det inte just "umgås och pratar på samma sätt" som är grunden för bra kommunikation? Utan bra kommunikation, hur ska något öht kunna fungera då?

Jag vet inte om du läst en tråd av en användare som kallar sig för @Vallmo. Tråden heter ungefär "Jag tror att min sambo misshandlar mig verbalt" och hon beskriver ordentligt hur hennes man utan tvekan misshandlar henne. Hon pratade sedan med honom om det, men ingenstans någonsin kan han se att det är just misshandel han pysslar med. Det är nog väldigt få som vill misshandla, som vill vara elaka, som själva ser sina handlingar som elaka. Tvärt om, de vill vara snälla! Det är ju det som märks när de visar sina bra sidor som får partners att stanna. Meeen så är de så fast i sina jäkla offerkoftor att det ändå inte blir bra. "Om den andra bara ändar sig sådär så behöver jag ju inte bli arg" brukar det låta, men självinsikten är ofta som bortblåst och förmågan att se egna fel och brister är ickeexisterande. Där försvinner också möjligheten för dem att på riktigt vara snälla mot sin partner.
 
Jag har inte så mycket att tillägga, men jag vill ändå bidra med uppmuntrande tillrop. Jag tycker att det du beskriver låter helt vidrigt och det är jättebra att du har avslutat den relationen!!!

Jag blir inte förvånad om du kanske behöver någon sorts samtalskontakt, eftersom han har fått dig att tvivla så mycket på dig själv. Du kan behöva någon som hjälper dig att bli dig själv igen, om du förstår hur jag menar.

Jättebra att relationen är avslutad, som sagt!
 
Vet du, det finns gott om människor som kan vara ett utmärkt stöd OCH som umgås och pratar på samma sätt. Är det inte just "umgås och pratar på samma sätt" som är grunden för bra kommunikation? Utan bra kommunikation, hur ska något öht kunna fungera då?

Jag vet inte om du läst en tråd av en användare som kallar sig för @Vallmo. Tråden heter ungefär "Jag tror att min sambo misshandlar mig verbalt" och hon beskriver ordentligt hur hennes man utan tvekan misshandlar henne. Hon pratade sedan med honom om det, men ingenstans någonsin kan han se att det är just misshandel han pysslar med. Det är nog väldigt få som vill misshandla, som vill vara elaka, som själva ser sina handlingar som elaka. Tvärt om, de vill vara snälla! Det är ju det som märks när de visar sina bra sidor som får partners att stanna. Meeen så är de så fast i sina jäkla offerkoftor att det ändå inte blir bra. "Om den andra bara ändar sig sådär så behöver jag ju inte bli arg" brukar det låta, men självinsikten är ofta som bortblåst och förmågan att se egna fel och brister är ickeexisterande. Där försvinner också möjligheten för dem att på riktigt vara snälla mot sin partner.

Ja jag har läst en del av den tråden, vilket även öppnade mina ögon ännu mer!

Detta stämmer så väl. Han förstår verkligen inte alls vad han gör. Han skulle ju aldrig slå en kvinna enligt han själv och man är likar. Men det han säger stämmer inte överens med vad han gör..

Och JA! Är det så att han får ett utbrott så är det såklart jag som har gjort honom arg, det är mitt fel.

Var som en så enkel sak som att jag lämnade tillbaka telefonen till honom efter att jag pratat med hans pappa. Dom börjar prata och bråka och sen får han ett utbrott på mig under flera minuter där han förklarar att jag ALDRIG ska ge honom telefonen (?) :confused: för han vill inte prata med honom och det är mitt ansvar att se till det? Han tänkte inte på att han själv har ansvar för vad han gör och att han själv kan lägga på luren? :crazy: Efter ett par minuter så skriker han till mig att gå därifrån. Så arg blev han av det.. Detta spelade jag in :p

Man vet aldrig när han ska explodera..

Vid ett annat tillfälle skulle vi ta bilen någonstans. Han läser på gps:en och säger ett ortnamn men ett annat avfartsnummer. Då vi körde på motorväg så svängde jag in på den närmast då det inte går att vända på motorväg men är lätt att komma ut på den igen..

Då fick han ett utbrott. Skrek, kallade mig allt möjligt, slog på bilen och nu när jag tänker på det så slog han till mig på armen också! Hade jag ju glömt! Den gången blev jag faktiskt rädd..

En sån sak som man med andra vänner skrattar lite åt att man körde fel och sen bara fortsätter..

Såna här situationer händer lite då och då..

Desto mer jag tänker på det, desto värre blir det.. Vilket väl är bra..
 
Jag blir så arg när jag läser din tråd.

Han behandlar dig som skit och sen är det du som står och ber om ursäkt. Vad är det för nåt?
Det är helt ointressant om det "synd om" honom på nåt sätt med sjukdom eller vad som helst. Det är ingen ursäkt för hans beteende. Det är inte ens en förklaring, det är bara ett sätt att manipulera dig.

Vad skönt att ni inte bor ihop och vad bra att du gjort slut!
Hoppas verkligen att du orkar hålla emot när han hör av sig och vill laga saker igen. För det kommer han garanterat att göra!
Då kan du ju hälsa från buke att rövhattar kan sitta själva på sina soffor i sin ensamhet.

Haha ska definitivt hälsa från buke :D Ni är så underbara!
 
Du har blivit psykiskt och fysiskt misshandlad, det hade kunnat gå illa om du hade stannat, och att säga upp kontakten var mycket, mycket bra. Säkert nånstans synd om snubben - men den där kombinationen av psykopatiska drag där snubben omväxlande är världens gulligaste och omväxlande trycker ner är väldigt, väldigt farlig för den som fastnar på flugpappret. Det behövs ingen ursäkt för att gå under sådana förhållanden.

I ett bra förhållande, oavsett om man är vänner eller älskare, lyfter man varandra och gör varandra starkare, och man är rädda om varandra.

Ja det är ju som två olika personer.. Och man vet aldrig när det vänder.

Så sant det sista :bow:
 

Liknande trådar

Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 066
Senast: monster1
·
R
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 561
Senast: Amha
·
Kropp & Själ Två av mina hundar råkade i ett ordentligt slagsmål igårkväll, där jag fick gå in och fysiskt sära på dem (i princip bända upp munnen på...
2
Svar
34
· Visningar
1 740
Senast: starcraft
·
Kropp & Själ Jag har köpt hus och flyttar in om några veckor och det har varit långdraget med massor av strul och oro. Jag kollade på huset 20 mars...
6 7 8
Svar
141
· Visningar
10 065
Senast: Inte_Ung
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp