Sv: Problem vid ridning.
Ja, jag är ju en sån ryttare. Jag är född med multipelt handikapp, svaga muskler, leder, dålig syn och det mesta. Men har ändå kämpat mig genom livet, medelst sjukgymnastik, hästar och ridning. Jag har jobbat som kontaktperson, ledsagare, personlig assistent och liknande åt andra handikappade.
För ett par år sedan spädde jag på mitt handikapp med att "bryta nacken", jag krossade en halskota, som byttes ut mot en plugg från höftbenskammen. Jag fick en bestående ryggmärgsskada och är sned både här och där.
Mot alla odds köpte jag mig min första egna häst 17-årigt halvblodssto, till promenadridning och ev avel 2001, 2 år efter nackskadan och ett halvår efter operationen av halskotorna. Jag borde säkert inte ha häst, då många här på buke, har talat om hur illa jag rider, hur snett jag sitter och att jag förstör min häst.
Men jag vet inte, då jag och min häst i alla fall trivs med livet och har roligt och min dam 24 år ung, blir piggare, gladare och fräschare med åren. Just nu har vi en sån där "oridbar period" igen. Härom veckan var jag så "här
" nära att ringa någon tillridningsfirma och fråga om de kunde tänka sig att ta hand om henne ett tag.
Jag har ytterst svårt att rida andra hästar än min egen, då jag känner mig tryggast på henne. Jag känner hennes gångarter, hennes känslighet i munnen och vet hur jag ska flytta henne "hit o dit". Jag vet hur jag ska koordinera mina hjälper för att fatta galopp från halt, att bryta av till halt från skritt, Jag vet hur jag ska koordinera mina hjälper för att göra kvartspiruetter i skritt, trav och galopp. Min AR-tränare blir bara mer och mer imponerad med åren.
Flera av mina kompisar tycker det är så fantastiskt att rida min känsliga och lättridna häst. Det festligaste minne jag har, är en ridskoleryttare som jag ridit i samma grupp som ett par år hit och dit. Jag bjöd ut henne att provrida min häst för skoj skull. Hon satt upp och skrittade iväg på lång tygel. Varje gång hon rätade upp sig och försökte ordna till sitsen, trampa ner hälen, sluta handen om tyglen och ja, allt det där som ridlärarna alltid tjatar om, gjorde min häst halt, alternativt avsaktningar mellan gångarterna. Så kompisen hade vissa problem, att hitta knapparna, men det var faktiskt fantastiskt roligt att se hur mjukt det såg ut efter en stunds ridning.
Att det sen finns andra kompisar som sitter och sparkar, stönar, hivar och drar om de lyckats tjata sig till en provridning och inte kan förstå hur jag kan ha en så seg och stel häst och helst vill kasta på både pessoa, graman, sporrar och spö... det beror ju helt på ryttarens individualitet. Jag kan ju säga att såna kompisar brukar inte få provrida så många gånger...
Ingen ryttare är den andra lik, precis likasom att ingen häst är den andra lik. Alla ryttare och hästar, passar helt enkelt inte ihop. De har inte samma personkemi.
P.s är tråden fel får ni flytta den! D.s
