linnsan
Trådstartare
Jag tycker nu mitt problem med hundmöten har eskalerat med hundarna. Den lilla har alltid haft mer eller mindre problem, den stora har eggat upp den senaste tiden. Delvis pga den lilla och delvis pga åldern skulle jag gissa lite (22 mån).
Jag avskyr det verkligen. Jag vill ha väluppfostrade enkla hundar som man slipper ha "tummen i fingret på" under hundmötena...
Viggo 5 år, den lilla blandisen mellan yorkshire terrier/lhasa apso hetsar såfort han ser en hund.. oavsett om den är 100 meter bort eller mer. MEN det egentliga problemet är nog egentligen hund+förare då han inte reagerar nämnvärt om det bara är en hund. Och det är just hundmöten som är problemet. Är vi på klubben bland andra hundar är han lös utan problem så kommer han bara över stadiet att de inte är farliga så är han totalt obrydd. Om vi däremot är ute och går och han är lös så springer han gärna fram och skäller även på bara människor. Dock står några meter ifrån så han är inte ute efter att bråka utan går in i försvarsställning (vill även påpeka att han självklart inte får springa runt lös och skälla på folk, men det hände ett par gånger när han var yngre). Han har blivit påhoppad tre gånger av andra hundar när vi varit ute, och detta är väl en stor bidragande faktor till osäkerheten.
Castro, schäfern brukar oftast hålla tyst vid hundmöten om inte den lilla hetsar som fan, och då kan han skälla lite precis när man passerar. Han går dock ha lös även när vi ser andra hundar på promenaden. Springer inte iväg eller liknande utan för honom är det när de är nära eller om de studsar runt och leker mycket som problemet kommer in. För hans del är det mycket för att han blir uppspelt och då tar han till ljud. Han är även en sådan som skäller om han ser bekanta hundar som han brukar leka med.
Det är ju den lilla som är det stora problemet, och jag tycker även att det har blivit värre sen jag i årskiftet hade hand om en rottistik ett tag som gjorde utfall mot både hundar och människor. Innan det så har hundmöten faktiskt gått hyffsat bra. Stora har nästan alltid varit tyst och likaså lilla sålänge jag hållt honom kort och mellan stora och mig. Men som sagt, de senaste månaderna har verkligen allt eskalerat... Och jag måste säga att jag tycker att det är ett stort och jobbigt problem. Men problem är ju till för att lösas!
Med schäfern har jag precis gått med i en schäferklubb här i närheten och de har träning två dagar i veckan, så det har jag varit med på. Och det går hyffsat. Någon gång var han helt galen, men då hade de även utställningsträning och sprang runt och viftade och drog med fotbollar i snören på backen och pipleksaker.. Så ja, då ville han hellre vara med där
Sist nu i tisdags så diskuterade jag detta med hon som är där och instruerar lite och hon tyckte dels att jag skulle slänga på ett stryp och dels rycka i kopplet. Jag förklarade gång på gång att han är en hård hund som INTE tar emot fysisk korrigering särskilt bra. Han bryr sig inte supermycket om jag rycker tag i kopplet helt enkelt, eller tar tag i nacken... Det som jag däremot fick testa träningen innan är att spruta vatten och det funkade väldigt bra. Sa även detta till henne och hon tyckte inte jag skulle göra det då han tillslut kommer bry sig lika lite om det. Men saken är den att jag tror att bryter jag det ordentligt några gånger så kommer han helt enkelt inse att det är förbjudet att engagera sig i andra hundar när inte matte sagt att man får det.
Och samtidigt så är det ju så med all korrigering, används den ofta så kommer ju hunden sluta bry sig. Sen förstår jag inte syftet med att rycka tag i honom när han dels inte bryr sig särskilt (ibland gör han det ibland inte) och dels så funkar ju helt enkelt vattnet bättre. Iaf så tog hon över honom en stund och korrigerade då med ryck i kopplet och tillslut lugnade han ju sig. Och det gick även bättre när jag sen tog tillbaka honom då jag behöll trycket på honom, minsta koll på de andra hundara så snärtade jag till i kopplet eller tog honom lätt i nacken, mest en påminnelse helt enkelt.
Frågan är hur hårt man kan ta i. Jag vet att det är mycket hund, och det är vad jag vill ha men jag är kluven i det där med hur hård korrigeringen kan vara och om det är det bästa sättet. Ni som har hundar som är högtempererade, hur hade ni gjort? Förstås riktigt svårt att säga utan att ha träffat hunden också.
Det är alltså bruksschäfer, även om de jag tränar med inte har det.
Den lilla tror jag hade varit lättast att skvallerträna. Med klicker är mest effektivt? Min verkar vara borta men tänkte annars köpa en ny.
Vill helst inte höra några historier om hur korkad jag är eller liknande...
Ursäkta väldigt lång och svamlig tråd, vill gärna höra både synpunkter, hjälp och så var det skönt att skriva av sig lite!
Jag avskyr det verkligen. Jag vill ha väluppfostrade enkla hundar som man slipper ha "tummen i fingret på" under hundmötena...
Viggo 5 år, den lilla blandisen mellan yorkshire terrier/lhasa apso hetsar såfort han ser en hund.. oavsett om den är 100 meter bort eller mer. MEN det egentliga problemet är nog egentligen hund+förare då han inte reagerar nämnvärt om det bara är en hund. Och det är just hundmöten som är problemet. Är vi på klubben bland andra hundar är han lös utan problem så kommer han bara över stadiet att de inte är farliga så är han totalt obrydd. Om vi däremot är ute och går och han är lös så springer han gärna fram och skäller även på bara människor. Dock står några meter ifrån så han är inte ute efter att bråka utan går in i försvarsställning (vill även påpeka att han självklart inte får springa runt lös och skälla på folk, men det hände ett par gånger när han var yngre). Han har blivit påhoppad tre gånger av andra hundar när vi varit ute, och detta är väl en stor bidragande faktor till osäkerheten.
Castro, schäfern brukar oftast hålla tyst vid hundmöten om inte den lilla hetsar som fan, och då kan han skälla lite precis när man passerar. Han går dock ha lös även när vi ser andra hundar på promenaden. Springer inte iväg eller liknande utan för honom är det när de är nära eller om de studsar runt och leker mycket som problemet kommer in. För hans del är det mycket för att han blir uppspelt och då tar han till ljud. Han är även en sådan som skäller om han ser bekanta hundar som han brukar leka med.
Det är ju den lilla som är det stora problemet, och jag tycker även att det har blivit värre sen jag i årskiftet hade hand om en rottistik ett tag som gjorde utfall mot både hundar och människor. Innan det så har hundmöten faktiskt gått hyffsat bra. Stora har nästan alltid varit tyst och likaså lilla sålänge jag hållt honom kort och mellan stora och mig. Men som sagt, de senaste månaderna har verkligen allt eskalerat... Och jag måste säga att jag tycker att det är ett stort och jobbigt problem. Men problem är ju till för att lösas!
Med schäfern har jag precis gått med i en schäferklubb här i närheten och de har träning två dagar i veckan, så det har jag varit med på. Och det går hyffsat. Någon gång var han helt galen, men då hade de även utställningsträning och sprang runt och viftade och drog med fotbollar i snören på backen och pipleksaker.. Så ja, då ville han hellre vara med där
Sist nu i tisdags så diskuterade jag detta med hon som är där och instruerar lite och hon tyckte dels att jag skulle slänga på ett stryp och dels rycka i kopplet. Jag förklarade gång på gång att han är en hård hund som INTE tar emot fysisk korrigering särskilt bra. Han bryr sig inte supermycket om jag rycker tag i kopplet helt enkelt, eller tar tag i nacken... Det som jag däremot fick testa träningen innan är att spruta vatten och det funkade väldigt bra. Sa även detta till henne och hon tyckte inte jag skulle göra det då han tillslut kommer bry sig lika lite om det. Men saken är den att jag tror att bryter jag det ordentligt några gånger så kommer han helt enkelt inse att det är förbjudet att engagera sig i andra hundar när inte matte sagt att man får det.
Och samtidigt så är det ju så med all korrigering, används den ofta så kommer ju hunden sluta bry sig. Sen förstår jag inte syftet med att rycka tag i honom när han dels inte bryr sig särskilt (ibland gör han det ibland inte) och dels så funkar ju helt enkelt vattnet bättre. Iaf så tog hon över honom en stund och korrigerade då med ryck i kopplet och tillslut lugnade han ju sig. Och det gick även bättre när jag sen tog tillbaka honom då jag behöll trycket på honom, minsta koll på de andra hundara så snärtade jag till i kopplet eller tog honom lätt i nacken, mest en påminnelse helt enkelt.
Frågan är hur hårt man kan ta i. Jag vet att det är mycket hund, och det är vad jag vill ha men jag är kluven i det där med hur hård korrigeringen kan vara och om det är det bästa sättet. Ni som har hundar som är högtempererade, hur hade ni gjort? Förstås riktigt svårt att säga utan att ha träffat hunden också.
Det är alltså bruksschäfer, även om de jag tränar med inte har det.
Den lilla tror jag hade varit lättast att skvallerträna. Med klicker är mest effektivt? Min verkar vara borta men tänkte annars köpa en ny.
Vill helst inte höra några historier om hur korkad jag är eller liknande...
Ursäkta väldigt lång och svamlig tråd, vill gärna höra både synpunkter, hjälp och så var det skönt att skriva av sig lite!