Problem med rädsla i stall/bland hästar

[muppia]

Min hund har stor respekt för hästar men hans rädsla är av och till hela tiden. Jag blir så himla frustrerad när han är rädd för då spänner han sig och mår jättedåligt eftersom han är så spänd. Det hjälper ingenting vad jag gör. Han följer med på ridturer utan större problem så länge han håller sig framför oss (går han bakom stannar han och vill inte följa med).

Det är alltså ett stort problem att han inte ens kan finna glädje i att vara i stallet med mig. Det hjälper inte att ha med mig en till hund som är ranghögre än honom själv, han vägrar leka när hon sätter igång. Hemma går han från 0-100 på nolltid.

Jag tog en promenad med hästen idag och han vägrade göra ifrån sig och åmade sig hela tiden. Jag vet för sjutton inte vad jag ska göra med honom. Ska jag bara ge upp? Acceptera att han aldrig kommer sluta vara rädd?

Men det märkliga är att när vi har varit ute och ridit, möter han mig med STOR glädje när jag hoppar av hästen. Som om jag varit borta i timmar och efter det är rädslan som bortblåst.

Idag tog jag en promenad med hästen och han var spänd som en fiolsträng oavsett vad jag gjorde. Fick igång honom i lek men han återgick direkt när jag slutade leka. Han gjorde inte ifrån sig, kissade bara när jag bad honom, detta är något nytt, som kommit upp den senaste veckan. Han är genomkollad och masserad så han ska inte vara kass i kroppen.

Ikväll är jag förtvivlad, förmodligen för jag är så trött på allt annat just nu och det här med honom har inte blivit bättre trots jag haft hästen i mer än en månad och han har varit med varje gång utan en enda förbättring. Ikväll har jag migrän (måste ju bara skriva det här innan jag däckar gråtandes) och beslöt att bara ta promenad med hästen och honom. Han kissade kanske 3-4 ggr men det var för jag satte mig på huk bredvid honom och bad honom kissa. Han bajsade inte och jag tänker INTE gå ut en till längre promenad för han ska få bajsa, han får skylla sig själv när vi varit ute i 45 minuter.

Jag behöver alla sorters hjälp och idéer för att få bukt med det här! Lydnadsträning funkar inte för han vill inte ta godis. Han vill inte ens se mig i ögonen. Tittar jag på honom skakar han och har öronen bakåtslickad. Jag vet snart inte vart jag ska ta vägen!

Tidigare kunde jag inte alls ha med honom på ridturer men det kan jag ha nu men jag vill han ska finna glädje i att vara ute i skogen, precis som när jag är till fots! Jag mår så dåligt av det här. Och att promenera honom och sedan motionera hästen separat är inget alternativ, jag hinner inte alltid med det.

 

[muppia]

Sv: Problem med rädsla i stall/bland hästar

Kanske några förtroendeövningar? Vad kan det vara för övningar i sådana fall? Känns inte som han litar på mig. Känner mig så himla värdelös på grund av det.

 

[Blandrastik]

Sv: Problem med rädsla i stall/bland hästar

Skitsvårt att säga nåt utan att ha sett det. Men det är inte så att det handlar om dig och inte om hunden?
Vad är det för ras? Hur känslig är hunden i övrigt, hur är er relation i övrigt?

Om jag hade en god relation med min hund och den litade på mig så skulle jag ta min häst i hampan och gå. En inkallning sen, hej då, då får jycken bestämma sig själv om den vill följa.
Vilket förutsätter att du är på ett område som är bilfritt och att det funkar att göra så.

 

[muppia]

Sv: Problem med rädsla i stall/bland hästar

Hundens ras och ålder: Långhårig collie på 3 år.

Jag vet inte ens vad som är en god relation längre Han gör allt jag ber honom om även om han är rädd eller inte. Jag vet inte ens om han litar på mig.

Hunden har problem med golv efter att ha blivit attackerad av en annan hund på ett halt golv. Men går på alla sorters golv.
Han blev översprungen av en häst tidigare när han var liten. Två händelser som lett till att han har problem.

Jag ropar på honom och han kommer men vissa dagar kan han helt sonika sluta följa efter om jag har en häst bredvid eller under mig. Men ropar jag inte så sätter han sig där jag lämnade honom om jag har häst med mig. Jag har inte vågat lämna honom helt ensam i skogen för tänk om han aldrig kommer efter? Vad gör jag?

HUR vet man att hunden litar på en? Hur bygger man upp tilliten? Jag har haft honom i tre år och jag blir fortfarande ledsen för det känns inte alls som att han kan släppa sina problem. Oavsett vad jag gör. Periodvis är det bättre men nu är det kasst, han har svårt för att gå hemma hos mig bland annat vilket han inte haft innan. Det är likadant golv i hela lägenheten (en etta) men han har problem med att gå längs med köksbänken vilket han INTE haft innan!

Han fungerar men jag vet inte hur han mår av det. Jag vet inte hur jag mår av det heller. Jag vill bara ha en god relation med min hund men det känns inte så alls. Allt det här har gjort att jag tappat lusten och motivationen till att träna för det känns inte bra alls.

 

[Blandrastik]

Sv: Problem med rädsla i stall/bland hästar

För mig är det relationsbyggande att som matte vara tydlig, hunden ska i princip alltid veta var den har mig.
Jag är den som alltid ställer upp på min hund, lite som "slåss man med min hund, så slåss man med mig".
Jag jobbar mycket utifrån berikning det är relationsberikande att göra saker tillsammans, spåra, gräva ner saker eller spana på saker tillsammns. Beroende på hundens behov. Jag försöker i mesta möjliga mån läsa av min hund i de flesta situationer och jag har inga problem att kompromissa och är alltid prestigelös, för hans skull. Sen är det alltid jag som har sista ordet. Typ "japp, idag är det kloklippning, du slipper inte undan"

Om jag alltid utgår ifrån tydlighet så blir jag sällan ifrågasatt, skulle jag ta hästen i ett snöre och hunden i ett annat och bara gå ut, så skulle båda hänga med. Även om hästen tycker hunden är ett pain.
Så kan du inte ha den lös, koppla då och bara gå.

Det är med golv-gjejen är ju inte helt otypiskt för rasen. Vet du om det finns rädslor hos syskon eller föräldrar? Kan du inte lägga en matta som inte halkar vid diskbänken? Finns ganska billiga med gummering under, funkar det kan du helt sonika klippa bort en bit av mattan efter ett tag. Kan funka.

Tänk att allt du gör med hunden är relationshöjande. Minsta fåniga trick påverkar positivt.

 

[muppia]

Sv: Problem med rädsla i stall/bland hästar

Tack så mycket för ditt svar, jag ska försöka lägga ner mer tid på hunden, just nu har jag helt sinnesjukt mycket att göra samt har två tentor nästa vecka som jag inte ens börjat plugga till Men därefter ska jag tänka till ordentligt och försöka komma igång.

Inga av hans kullsyskon eller föräldrar har golvrädsla, uppfödaren är noga med friska och orädda individer till sin avel. (Bruksinriktad kennel) Men han verkar vara det svarta fåret, han hade inte några problem alls - tills han blev attackerad och halkade på golvet. Samma sak med hästar. Han har inte haft problem med mitt golv, det har som sagt kommit igen den senare tiden så jag ska ta tag i det på nytt. Jag vägrar ha mattor mer än under vardagsrumsbordet för det blir ett helvete att städa hemma här för att inte tala om att jag får dammsuga och tvätta ännu oftare på grund av att mattorna drar till sig hår. Det är den andra hunden som hårar mest (tervuerenblandning). Han ligger för övrigt hemskt sällan i sin filt eller på någon matta.

Han får ha sina åsikter men det är liksom du säger, jag som har slutordet. Han ifrågasätter mig hemskt sällan. Det är mer som att han blir okontaktbar eller försöker vara mjäkig ibland. Som jag kan se det ibland står han i stallgången och tittar runtomkring sig. Men ser han att jag tittar på honom så sänker han sig och är jätterädd plötsligt. Jag brukar bara ignorera honom och göra saker som vanligt, jag ger honom kommandon som vanligt.

Jag får fortsätta nöta på, det här kändes bara som ett bakslag och det gjorde mig så ledsen. Men på det stora hela är det ändå ett framsteg på något sätt.

 

[Aliide]

Sv: Problem med rädsla i stall/bland hästar

Det där med golvet är tyvärr känt för rasen. Även om du gärna lägger det på att han blivit påflugen på ett halt golv. Om han hade blivit det på gräsmattan hade han blivit rädd för att gå på gräs då?

Jag hade kört med hunden kopplad, så att han inte får tillfälle att smita undan när han tycker det är jobbigt. Samtidigt är det viktigt att man har ett bra "beröm-ord". När du säger att han är duktig så ska han uppskatta det.

Jag lär mina hundar snabbt att "Braaaa... vad duktig du är!" betyder något mysigt eller roligt. Lek, boll, godis, kamp eller kel. Så så fort jag säger mina berömord så börjar svansarna gå. Det kanske är lättare att ta emot ett verbalt beröm som är väl betingat före en godisbit i truten?

Hunden hade fått vara med i stallet hela dagarna, antingen med mig i koppel eller liggandes på ett varmt täcke i stallgången (på säkert avstånd såklart) och fastkopplad.