Presentera era inkörningsprojekt.

[Rosie]

Idag blev första träningspasset i paddocken och fram och tillbaka till postlådan med loksele och linor, med en planka emellan, för min 8-åriga valack. Han är lite, lite bakskygg från födseln tror jag (har haft honom sedan han var 6 mån) så därför är det extra intressant hur detta skall gå, men det gick hur bra som helst idag. Har tömkört en del tidigare så han är van att gå framför mig. Han blev lite störd bara av plankans skrammel och rassel, men ingen som helst ohanterlig rädsla - vände bara lite på huvudet och kollade. Har egentligen bara som mål att han skall kunna dra lite här hemma, men vem vet, kanske blir det en fin körhäst till slut ! Har tränat honom genom åren med rep runt benen, plast och annat och han är i grunden inte lättskrämd eller tittig men blev skrämd av en bil bakifrån förra året så där har vi lite att jobba på. Har lite tankar på att testa skygglappar på honom, men känns som om det skulle bli värre då eftersom han gärna vill vända sig om och se bilen som kommer. Får fundra lite till på det... Rider honom därför inte heller på landsvägen efter den händelsen utan det blir promenader till och från ridställen. Att hitta ställen att köra på där det inte är trafik känns nästan omöjligt så därför blir målet att kunna dra något lugnt och fint när jag går/tömkör honom.

Vi har gjort framsteg ! Han var jätteduktig igår med sitt däck, travade på volt och drog "på riktigt" i selen. Känns som om körövningarna har påverkat positivt i ridningen också - kommer i form mycket snabbare nu!

 

[Egonson_]

Promenad med loksele och massa miljöträning i dag
Träffade på allt från trafik, forsande vatten under vägen, grannen i skogen med traktorn, hundar i hundgård mm. Det enda som bekom henne var vattnet under vägen och en bil som kom ganska "fort" bakifrån. Vi hade dock gott om marginal så det var bara att gå vidare. Hoppade runt lite men ingen fara Hundarna som for ut ur sin hundkoja skällandes tittade hon inte ens på.

Farbror Faxe följde med som stöd och han var piiiiiiigg som vanligt

 

[Mli]

I går var en stor dag: Musse drog Ninas dubbla pinnharv! Nu drar han allt utom vagnen, och bryr sig inte heller om skaklar. Jobbet har gett resultat. Han har också stått i vagn och känt skaklarna på sidorna, och vant sig vid ljudet sv att man från rätt höjd släpper ner skaklarna i marken. Och så kan han stå stilla där på kommando.

Efter tidigare lärdomar hade jag tänkt att ta det mycket lugnt med nya stjärnan; Gizmo. Men så blev det inte.. Rekommendationerna efter en kastration är motion tre gånger om dagen. Från att ha varit rätt ohanterad (lite tömkörd) men väluppfostrad så behövde vi hitta sätt att motionera i trav. Vi upptäckte fort att det här är en mycket stabil och lättlärd ponny. På våra morgonpromenader har jag hängt linor över ryggen, dragit grimskaft och grenar bredvid etc. Det blir väldigt odramatiskt och mer daglig rutin än träning."Såhär gör man här, så jobbar vi" typ. Och allt funkar skitbra. Igår när vi skulle tömköra lunchpasset hade jag sällskap och lät honom dra svängel. Han är lyhörd, man ser att han först funderar och sen av accepterar och slappnar av. Mycket trevlig ponny. Mitt dilemma är bara sele.. Han har marginellt plats för bröstsele, och egentligen bara när svängeln hamnar högt så draglinjen blir närmast horisontell. För allt släpande arbete behöver han lokor. Men lokorna kommer inte funka till vagnen, där blir vinkeln fel med den höga svängeln. Tror jag. Funderar på ergonomiska bröstor.

 

[Rosie]

Vi har gjort framsteg ! Han var jätteduktig igår med sitt däck, travade på volt och drog "på riktigt" i selen. Känns som om körövningarna har påverkat positivt i ridningen också - kommer i form mycket snabbare nu!

Övergått till nästa etapp! Att dra skaklar som hör till en timmerdoning. Började med att maken fick dra skaklarna runt och förbi oss medan jag bara gick med hästen i selen.Lite läskigt var det när skaklarna drogs förbi bakifrån, och det "stämmer" bra med det att han reagerar lite negativt på bilar som passerar eller som vi möter. Efter några varv på banan gick det bra att koppla på skaklarna och han drog fint i både skritt och trav . Duktig min lilla häst! Nu får jag bara ta mig ordentligt i kragen och gå ut i lite mer i trafiken.

 

[Mli]

Idag blev det fasta skaklar (eller nästan, de sitter med länkar till mittdelen) och reaktionen blev större än förväntat. Han har dragit rör på linorna, men tydligen var det obehagligt detta. Men, trots att han helst av allt nog hade velat skena iväg så lyssnade han mycket bra på mig och höll sig i skinnet tills han själv lugnade ner sig och traskade på som om inget hade hänt. På fem minuter hade han helt accepterat läget. Så stolt över honom Nu ska jag bara göra bättre fästen till dragringen så kan vi börja använda dessa istället för linor. Med tre hästar som nu kan användas till harvning/krattning har jag ingen ursäkt att låta ogräset växa i paddock och på gårdsplan!

 

[Mli]

Den lilla Gizmo fortsätter göra framsteg. Igår tömkörde vi ut med järnsvängel i linor. Skramlar bra på grusväg. Han är helt trygg med detta, och bryr sig inte om linorna kommer mot benen. Skritt och trav, allt funkar.
Det han reagerar på är när något kommer mot bakdelen/korset på honom. En helt normal och evolutionärt värdefull reaktion för att skydda mot rovdjur etc. Om jag står framme vid honom och han har barn på ryggen med prasslig jacka eller yviga rörelser så blir det som mest att han snurrar runt mig. Jag behöver aldrig vara osäker på att kunna hålla, han lyssnar bra och vill inte springa från mig. Men kan bara inte stå stilla. När vi tömkör och jag slår stora "dubbelhopprepsloopar" med tömmarna (jag vet, inte det bästa för munnen men ville bara testa) så regagerar han när de slår emot rumpan. Reaktionen är att han kryper ihop med rumpan under sig, aldrig försöker sticka ifrån. Vet inte om han skulle reagera lika kraftigt mot bakselen när han får vagn efter sig. Jag vill ju ändå träna bort den här omedelbara obehagsreaktionen, även om det inte händer mer än att han spänner sig. Han ska ju kunna slappna av i arbetet utan oro.
Tips på hur man bäst vänjer hästar vid detta?

 

[Rosie]

Övergått till nästa etapp! Att dra skaklar som hör till en timmerdoning. Började med att maken fick dra skaklarna runt och förbi oss medan jag bara gick med hästen i selen.Lite läskigt var det när skaklarna drogs förbi bakifrån, och det "stämmer" bra med det att han reagerar lite negativt på bilar som passerar eller som vi möter. Efter några varv på banan gick det bra att koppla på skaklarna och han drog fint i både skritt och trav . Duktig min lilla häst! Nu får jag bara ta mig ordentligt i kragen och gå ut i lite mer i trafiken.

Hurra!! Efter några övningskörningar där vi har gått med skramlande "vagn" (maken har satt fyra hjul på en lastpall och meningen är att jag också skall ha något att hålla mig i så jag kan stå och köra, modell gladiatorvagn , eftersom jag känner mig för feg för att sitta på ett säte i vagnen, känns som om jag vill ha lite mer "hop on hop off" ), så har jag nu kört lite mer riktigt efter grusvägen. Varvade med att gå bredvid och sitta på "vagnen" så det inte skulle bli alltför jobbigt, och han var hur duktig som helst!! Nästan som om han inte hade gjort annat . Håller tummarna för att det fortsätter så!

 

[Rosie]

Den lilla Gizmo fortsätter göra framsteg. Igår tömkörde vi ut med järnsvängel i linor. Skramlar bra på grusväg. Han är helt trygg med detta, och bryr sig inte om linorna kommer mot benen. Skritt och trav, allt funkar.
Det han reagerar på är när något kommer mot bakdelen/korset på honom. En helt normal och evolutionärt värdefull reaktion för att skydda mot rovdjur etc. Om jag står framme vid honom och han har barn på ryggen med prasslig jacka eller yviga rörelser så blir det som mest att han snurrar runt mig. Jag behöver aldrig vara osäker på att kunna hålla, han lyssnar bra och vill inte springa från mig. Men kan bara inte stå stilla. När vi tömkör och jag slår stora "dubbelhopprepsloopar" med tömmarna (jag vet, inte det bästa för munnen men ville bara testa) så regagerar han när de slår emot rumpan. Reaktionen är att han kryper ihop med rumpan under sig, aldrig försöker sticka ifrån. Vet inte om han skulle reagera lika kraftigt mot bakselen när han får vagn efter sig. Jag vill ju ändå träna bort den här omedelbara obehagsreaktionen, även om det inte händer mer än att han spänner sig. Han ska ju kunna slappna av i arbetet utan oro.
Tips på hur man bäst vänjer hästar vid detta?

Har inte någoen erfarenhet av just detta, men min har varit/är lite allmänt bakskygg periodvis och jag märker ju att ju mer han utsätts för det som han tycker är jobbigt, desto bättre/mindre blir hans reaktion över tid. Tycker det verkar som om han accepterer det bäst om det pågår en stund, så han vänjer sig, och så försvinner det otrevliga när han har slappnat av/gäspar helst. Har du provat att lägga på bakselen, eller ett rep över bakdelen bara, och bara låta den ligga där ett tag? Ta av den när han verkar acceptera den (någorlunda) och lägg på den igen - upprepa flera gånger efter varandra och upprepa flera dagar i rad.

 

[Mli]

Har inte någoen erfarenhet av just detta, men min har varit/är lite allmänt bakskygg periodvis och jag märker ju att ju mer han utsätts för det som han tycker är jobbigt, desto bättre/mindre blir hans reaktion över tid. Tycker det verkar som om han accepterer det bäst om det pågår en stund, så han vänjer sig, och så försvinner det otrevliga när han har slappnat av/gäspar helst. Har du provat att lägga på bakselen, eller ett rep över bakdelen bara, och bara låta den ligga där ett tag? Ta av den när han verkar acceptera den (någorlunda) och lägg på den igen - upprepa flera gånger efter varandra och upprepa flera dagar i rad.

Vi har nästan alltid baksele på, och det bryr han sig inte om när det inte är tryck på. Det är det plötsliga han reagerar på, så vi exponerar bäst vi kan med att vara extra yviga i rörelser. Han slappnar av fort på ett par sekunder, men reagerar sen igen när han har fått annat att tänka på emellan. Hans värsta just nu är när ryttaren viftar lite med armarna, så jag tror nog att det är mer syn än känsel som han reagerar på. Men som sagt, han gör inte så mycket mer än att krypa ihop, han går aldrig emot handen eller försöker springa iväg - grimskaftet sträcks aldrig. Möjligt att vaksamheten över anfallande rovdjur försvinner med hingsthormonerna också. Vi får se med tiden.

 

[azagh]

Har inte skrivit i den här tråden, men har följt den ett tag.
Jag har "fuskat" lite och lämnade mitt sto på inkörning, då jag kände att jag inte har tillräckliga kunskaper för att fixa en korrekt inkörning. Det jag hade tränat henne på innan hon åkte var tömkörning och miljöträning.
Hon åkte första gången under fyra veckor i nov/dec. Efter den månaden var hon satt i vagn. (De kunde köra henne i ridhuset lugnt och tryggt).
Andra gången lämnade jag henne på tillkörning nu i Mars. Och då fick hon lära sig mer precision. Köra ute, kommandon för skritt, trav, halt, öka osv...
Nu har jag henne hemma sedan två veckor och har tränat på ett stort fält. Dels för att jag ska få träna på en trygg plats, och för att hon ska bli mer säker i rutinerna. I veckan körde vi för första gången ut på vägen (en grusväg där det nästan aldrig är bilar) och körde ca 2 km. Det gick bra, trots lite småfunderingar kring vad som fanns i dikena från hennes sida.

Hästen är en snart 3 år gammal barockpinto. Börjar med att köra in henne och kommer rida in henne när jag tycker att hon vuxit klart tillräckligt i kroppen. Kanske i sommar, kanske nästa sommar...
Planen är att kanske kunna tävla lite i körning i framtiden Men framförallt att hon ska bli en trevlig allroundhäst för körning, dressyr och hopp (japp, matte kan inte välja).

Jag är supernöjd med valet att lämna bort henne för inkörning. Och väldigt imponerad över vad de lyckats göra på 2 månader.

 

[azagh]

 

[Mli]

Jag och Musse går på inkörningskurs för att komma vidare ur vår onda spiral. Mycket nyttigt. Det visade sig att Musse bara reagerar skarpt inne i paddock hos mig, inte utanför. Jag har inte vågat tömköra ut med linor/skaklar eftersom jag har bekymmer att hålla honom i paddock. Visade sig att ute är han supercool. Bytte till tränsbett och skulle harva paddocken varpå han med linor med rör på (fuskskaklar) och svängel bara blockerar helt och sticker. Igenom trägrinden och ut på nejden. Efter 10min sken kunde vi fortsätta att tömköra utanför paddocken. Men så fort vi närmade oss paddocken så blev han superstressad.
Uppenbarligen är det paddocken som innebär stor stress. I övrigt finns det inget som talar emot att han snart kan sättas i vagn

 

[Chili]

Jag har kanske skrivit här men vet inte vad som skrevs. Har iaf en tvåårig nordsvensk som håller på att köras in. Tömkör med loksele och har precis kommit ut på vår första promenad i grimma i skogen utan sällskap vilket gick mycket bra. Hon har haft stora separationsproblem från flocken så nu hoppas jag kunna träna mer fritt och självständigt utan sällskap jämt.

I helgen ska vi på körkurs med rasföreningen och alla får jobba på det de vill ha hjälp med. För någon vecka sedan var vi iväg på unghästträff där vi gick en promenad med andra unghästar och tränade på att stå uppbundna vid träd i ny miljö. Allt sånt här känns mycket lärorikt, efter den träffen känns det som om hon mognade och vår relation djupnade. Så jag ser verkligen fram emot helgens kurs där hon ska få jobba mer, min förhoppning är att vi finslipar tömkörningen lite i skogsmiljöer men framförallt introducerar linor lite mer. Och att hon får titta på när de andra jobbar och få lite sådana intryck.

Under våren blir det även vårbruksdag då jag tänkte hon kunde vara med och tömköras bredvid hästarna som ska dra redskap. Sen fler unghästträffar med fokus på att träna inför premieringen i augusti så vi lära oss att visa hästarna på ett bra sätt och miljöträning så de är vana att åka bort också.
Hur har ni det med medhjälpare, har ni kunniga personer som kan hjälpa till i olika kritiska moment till vardags?

 

[Chili]

Körkurs avklarad! Liksom hemma gillar hon inte när hästar avviker även om det finns andra hästar kvar som sällskap. Så det får vi jobba mer på. Men körmässigt är hon en klippa. Drog linor med kätting, svängel med sax och slutligen en stock! Reagerade lite första gången stocken lät och rullade runt lite på några rötter, nästa gång vi passerade samma ställe rörde hon inte en min.

 

[Mli]

Jag har nu bestämt mig för att sluta på topp med Musse. Han gick så fint och lugnt igår med vagn bakom. Och ändå känns det inte värt det. Jag vågar inte lita på att han drar iväg även med vagn. Och den oron förtar all glädje och smittar av sig på Musse. Möjligt att han kommer bli en supertrevlig körhäst hos någon annan som inte är rädd, och som har mer tillgång till medhjälpare för vidare träning. Eftersom jag själv inte rider behöver han hitta nytt hem, men hur det arrangeras än har jag inte bestämt.

Gizmo fortsätter med framsteg och drar nu däck. Han är lite orolig för ljudet på grusväg, så vi promenerar vidare. Det är så irriterande att vi inte fått hans beställda ergonomiska brösta än, över en månad har vi väntat. Nu drar vi med ett lite för stort men modifierat halvcoller som ändå ligger helt ok i drag.

 

[Efwa]

Jag har nu bestämt mig för att sluta på topp med Musse. Han gick så fint och lugnt igår med vagn bakom. Och ändå känns det inte värt det. Jag vågar inte lita på att han drar iväg även med vagn. Och den oron förtar all glädje och smittar av sig på Musse. Möjligt att han kommer bli en supertrevlig körhäst hos någon annan som inte är rädd, och som har mer tillgång till medhjälpare för vidare träning. Eftersom jag själv inte rider behöver han hitta nytt hem, men hur det arrangeras än har jag inte bestämt.

Gizmo fortsätter med framsteg och drar nu däck. Han är lite orolig för ljudet på grusväg, så vi promenerar vidare. Det är så irriterande att vi inte fått hans beställda ergonomiska brösta än, över en månad har vi väntat. Nu drar vi med ett lite för stort men modifierat halvcoller som ändå ligger helt ok i drag.

Ett bra beslut med Musse tror jag. Dumt att chansa och dumt att ha sådant liggande i bakhuvudet.

 

[Mli]

Ett bra beslut med Musse tror jag. Dumt att chansa och dumt att ha sådant liggande i bakhuvudet.

Fast nu börjar jag tveka... Kanske kan jag ha honom kvar och satsa på att börja rida igen? Dressyrjobba honom två dagar i veckan på hemmaplan, uppsuttet eller tömkört. Och sen ha medryttare två dagar i veckan som vill rida ut och framförallt stärka hans galopp. Han är ju så fantastiskt snäll och god och bra i alla lägen förutom körning. Hade jag inte varit för feg pga rost hade jag även ridit ut själv..
Jag kommer att behöva en i samma storlek till sonen (om han fortsätter rida) om två-tre år ändå, och jag hatar tanken på att börja leta nytt då igen...

 

[Habina]

Hoppar in här igen, för nu har jag börjat tömköra Ricky igen. Jag har börjat jobba honom i sjok, så vi jobbar 2-3 pass på raken istället för varannan dag. Det passar honom utmärkt, han blir trygg av att vi gör samma sak varje dag.

Nu har vi kommit så långt att vi kan gå hela grusvägen (500 m) till "ridbanan" och tillbaka. Han är lite orolig i halterna och kan få för sig att snurra ibland. När jag går bredvid hans bakdel går det lättare än när jag går bakom honom.

Samtidigt är jag kluven till inkörning. Jag gillar tanken, att köra honom några månader innan jag påbörjar insittningen, men han har en historia av att när han blir rädd, så sliter han sig och springer iväg...

Med bra kapson har det inte hänt sedan i somras, men han har gjort ett par försök så sent som för två veckor sedan. Jag är inte erfaren, har kört in två hästar (finns i den här tråden), men de var inridna och stabila (15 respektive 8 år).

Vad säger ni?

Inga tankar kring detta? Jag har inte tömkört utan han har fått vila pga is och att min fot inte vill bli bra. Nu är det bra underlag och foten är ok. Men jag kommer på mig själv med att göra annat istället (löshoppa och longera).

 

[Mli]

Inga tankar kring detta? Jag har inte tömkört utan han har fått vila pga is och att min fot inte vill bli bra. Nu är det bra underlag och foten är ok. Men jag kommer på mig själv med att göra annat istället (löshoppa och longera).

Min tanke är att OM du går vidare med inkörning så är det viktigt att du har flera medhjälpare. Och det även nu under tömkörning så han får mer positiva upplevelser av att kunna stå stilla utan att snurra, och att den goda vanan befästs.
Jag är kanske lite färgad just nu av egen upplevelse, att ha en häst som hellre drar från mig än litar på att jag ska kunna reda ut en jobbig situation. Det är jobbigt att ha i bakhuvudet alla gånger man inte kunnat hålla kvar dem. Finns inget huvudlag/bett i världen som kan hålla kvar en häst som inte vill. Jag fick betala upp min med mild stång, vilket gav mig en bättre chans att hindra en impuls att dra - men det gjorde honom inte lugnare vilket ökade flyktkänslan framöver.
Vissa hästar är det inte värt mödan och/eller risken att köra in.

 

[Habina]

Min tanke är att OM du går vidare med inkörning så är det viktigt att du har flera medhjälpare. Och det även nu under tömkörning så han får mer positiva upplevelser av att kunna stå stilla utan att snurra, och att den goda vanan befästs.
Jag är kanske lite färgad just nu av egen upplevelse, att ha en häst som hellre drar från mig än litar på att jag ska kunna reda ut en jobbig situation. Det är jobbigt att ha i bakhuvudet alla gånger man inte kunnat hålla kvar dem. Finns inget huvudlag/bett i världen som kan hålla kvar en häst som inte vill. Jag fick betala upp min med mild stång, vilket gav mig en bättre chans att hindra en impuls att dra - men det gjorde honom inte lugnare vilket ökade flyktkänslan framöver.
Vissa hästar är det inte värt mödan och/eller risken att köra in.

Nä, kruxet är ju att det inte finns några medhjälpare som kan komma mer än kanske 1-2 gånger/månad.

Usch, svårt beslut, men det känns fel när jag inte litar på honom 100 %.