Kära Ponnyakuten!
Jag har en serie problem med min ponny. Det största och ursprungligaste problemet är att han är född i fel kropp. Han är ett russ med alla dess påhitt och idéer instoppad i ett halvblods kropp (dessutom 17 år i år så man tycker han borde hunnit bli vuxen, men ack...). Detta leder till att man har orimliga förväntningar på hur han ska uppföra och bete sig. Han finner det fullt naturligt att bocka i galoppen, se osynliga monster och lejon som han måste skygga för (eller kasta sig runt och springa så fort han kan åt andra hållet) och trippa på tå vid inbillade ljud. I brist på andra faror kan den egna skuggan absolut fungera som substitut.
Andra konsekvenser som identitetsförvirringen leder till är att han emellanåt (minst en gång per dag) inbillar sig att det är flodhäst han är. Detta ger en matte som svär över att han har lera överallt, framförallt i öronen. Att han inte tillåter nämnda matte att borsta öronen gör inte matte gladare. Matten är känd för att stå och muttra saker i stil med "Om du inte tycker om att få öronen borstade ska du ta mig fan inte envisas att gnugga dom i leran".
Han har också ett svårt morotsmissbruk vilket bland annat visar sig genom att han vägrar ta bettet om inte matten har en morotsbit i handen.
För att göra matten glad brukar han emellanåt gnägga åt henne när hon kommer eller går samt slicka henne i hela ansiktet när han är på riktigt kärvänligt humör. Han tycker heller inte om att hoppa med ryttare på ryggen, en egenskap som matten uppskattar till fullo.
Hoppas på god hjälp.
//Flodhästmatten
Jag har en serie problem med min ponny. Det största och ursprungligaste problemet är att han är född i fel kropp. Han är ett russ med alla dess påhitt och idéer instoppad i ett halvblods kropp (dessutom 17 år i år så man tycker han borde hunnit bli vuxen, men ack...). Detta leder till att man har orimliga förväntningar på hur han ska uppföra och bete sig. Han finner det fullt naturligt att bocka i galoppen, se osynliga monster och lejon som han måste skygga för (eller kasta sig runt och springa så fort han kan åt andra hållet) och trippa på tå vid inbillade ljud. I brist på andra faror kan den egna skuggan absolut fungera som substitut.
Andra konsekvenser som identitetsförvirringen leder till är att han emellanåt (minst en gång per dag) inbillar sig att det är flodhäst han är. Detta ger en matte som svär över att han har lera överallt, framförallt i öronen. Att han inte tillåter nämnda matte att borsta öronen gör inte matte gladare. Matten är känd för att stå och muttra saker i stil med "Om du inte tycker om att få öronen borstade ska du ta mig fan inte envisas att gnugga dom i leran".
Han har också ett svårt morotsmissbruk vilket bland annat visar sig genom att han vägrar ta bettet om inte matten har en morotsbit i handen.
För att göra matten glad brukar han emellanåt gnägga åt henne när hon kommer eller går samt slicka henne i hela ansiktet när han är på riktigt kärvänligt humör. Han tycker heller inte om att hoppa med ryttare på ryggen, en egenskap som matten uppskattar till fullo.
Hoppas på god hjälp.
//Flodhästmatten