Jag håller med, jag tycker inte DZs hantering av hästen var så anmärkningsvärd. Visst, han svor till när han flög av (mest lite kul att han svor på engelska, sällan så uppenbart att man lärt sig svära av sin förälder), men han skrek inte, han behöll lugnet, och hanterade det hela professionellt - att han korrigerade hästen ser jag inte som ett jätteproblem, det är ju viktigt att hästen förstår att det var fel. Möjligen hade han kunnat ge den lite mer beröm (hörde inget beröm alls). Man får väl tänka på också att han är hästhandlare, och har lärt sig hästhantering av hästhandlare. Då gäller det ju att ha snurr på hästarna, och man har inte tid med långsiktiga lösningar för hästarna, utan de måste snabbt funka, så att de går att sälja. Jag tycker både i detta programmet och när jag sett honom tidigare att han kör med ganska snabba lösningar, medan mer långsiktiga tävlingsryttare som Jan Brink och RGB har mjukare, långsammare lösningar där hästen får göra sånt den förstår och känner sig trygg med, och sen ökar man långsamt svårighetsgraden, istället för att tvinga igenom sånt som hästen inte riktigt vågar just då. Jag tror säkert båda sätten funkar, det är väl bara lite olika skolor, och bra på olika sätt. Den långsamma metoden är väl skonsammare psykiskt och fysiskt för hästen, och är kanske bättre om det är viktigt att hästen är bra om tio år, den snabbare metoden bättre om hästen ska bli rid- och säljbar på någon månad.
Däremot verkade inte ägaren kunna eller vilja ta till sig att hästen är för svår för henne, trots att han var supertydlig med det.
