Sv: Ponnyakuten 4
Hade samma tanke. De där ponnyryttarna brukar vara ungefär lika stadiga i sadeln som galoppryttre nästan och brukar inte ha några problem med om stigbyglarna försvinner. Har sett många ponnyryttare som tappat stigbyglarna på första hindret och när de inte lyckats fånga dem igen hade de ridit klart banan utan, men fortfarande lika fort och smidigt som med stigbyglar. Förvånande att han hade så pass dålig balans.
kl
Det där med longeringen reagerade jag också över. Varför låter man ungarna longera själv? Dels är det ju farligt oavsett vilken häst det är, och dels så befäster man ju bara det där beteendet med att slita sig mer och mer för varje gång hon tappar honom. Utöver det är hon väldigt otydlig i sin hantering, har fel utrustning och efter att han slitit sig och hon fångat in honom och fått ordning på linan straffbackar honom honom (eller försöker) genom att piska honom på bringan och rycka i bettet. I en sådan situation är det väl bara tur att hästen inte reste sig på bakbenen...
Tycker det är lite beklämmande att man tillåter det. Även på ridläger finns det väl regler och jag kan tycka att det är fullt rimligt att en regel är att inte vara ute och öva på respektive problem-område utan att en tränare är med. De är ju där för att lösa problemet, inte befästa det mer och för att lösa problemet krävs hjälp av en tränare.
Jag tror personligen att problemet med ponnyn som sliter sig vid longering är ganska enkelt löst, man behöver bara hitta någon som inte tappar honom (eller rättare sagt släpper) varje gång han drar.
Med en ryttare som tävlar och hoppar banor på en sån ponny hade faktiskt jag också förutsatt att galopp utan stigbyglar inte borde vara ett stort problem.
Däremot, nu så här i efterhand när man vet hur det gick och som jag sa redan under programmet - man skulle kanske ha börjat i trav. (eller till och med skritt)
Hade samma tanke. De där ponnyryttarna brukar vara ungefär lika stadiga i sadeln som galoppryttre nästan och brukar inte ha några problem med om stigbyglarna försvinner. Har sett många ponnyryttare som tappat stigbyglarna på första hindret och när de inte lyckats fånga dem igen hade de ridit klart banan utan, men fortfarande lika fort och smidigt som med stigbyglar. Förvånande att han hade så pass dålig balans.
kl
Det där med longeringen reagerade jag också över. Varför låter man ungarna longera själv? Dels är det ju farligt oavsett vilken häst det är, och dels så befäster man ju bara det där beteendet med att slita sig mer och mer för varje gång hon tappar honom. Utöver det är hon väldigt otydlig i sin hantering, har fel utrustning och efter att han slitit sig och hon fångat in honom och fått ordning på linan straffbackar honom honom (eller försöker) genom att piska honom på bringan och rycka i bettet. I en sådan situation är det väl bara tur att hästen inte reste sig på bakbenen...
Tycker det är lite beklämmande att man tillåter det. Även på ridläger finns det väl regler och jag kan tycka att det är fullt rimligt att en regel är att inte vara ute och öva på respektive problem-område utan att en tränare är med. De är ju där för att lösa problemet, inte befästa det mer och för att lösa problemet krävs hjälp av en tränare.
Jag tror personligen att problemet med ponnyn som sliter sig vid longering är ganska enkelt löst, man behöver bara hitta någon som inte tappar honom (eller rättare sagt släpper) varje gång han drar.