Plötslig barnlängtan - vad är det som händer?

[Grazing]

Det jag försöker få fram är att för vissa av oss är det just det att man växt upp tillsammans, att man haft en gemensam barndom, i samma hushåll, som gör att man kan ha den relationen. Att det kan vara omständigheter som gör att inte andra personer, inte ens bästa vänner, kan förstå dem på samma sätt som barn som vuxit upp i samma familj.

Nja, som sagt..jag håller inte med. Att man växer upp i samma hushåll innebär inte att man upplever samma saker eller ens förstår vad den andra går igenom. Mina vänner som sagt min uppväxt bättre än vad min bror gör, precis som att jag inte hade insyn i min brors liv. Bara för att man växer upp i samma hem har man inte samma liv och samma upplevelser. Även ifall det kan vara så ibland men oftast är det inte så.

Så jo, nära vänner under uppväxten, som är hemma hos en såpass att dom mer eller mindre blir del av familjen, kan visst ha en sådan insyn och kan visst förstå en på det sättet. Det har verkligen inte med själva syskondelen att göra.

Vissa har som sagt tur och har den relationen med sitt syskon och upplever samma liv som sitt syskon, andra har den relationen med vänner istället för jo, vänner kan ha samma insyn och förstå mycket mera än vad syskonet gör.

 

[vemsomhelst123]

Nja, som sagt..jag håller inte med. Att man växer upp i samma hushåll innebär inte att man upplever samma saker eller ens förstår vad den andra går igenom. Mina vänner som sagt min uppväxt bättre än vad min bror gör, precis som att jag inte hade insyn i min brors liv. Bara för att man växer upp i samma hem har man inte samma liv och samma upplevelser. Även ifall det kan vara så ibland men oftast är det inte så.

Så jo, nära vänner under uppväxten, som är hemma hos en såpass att dom mer eller mindre blir del av familjen, kan visst ha en sådan insyn och kan visst förstå en på det sättet. Det har verkligen inte med själva syskondelen att göra.

Vissa har som sagt tur och har den relationen med sitt syskon och upplever samma liv som sitt syskon, andra har den relationen med vänner istället för jo, vänner kan ha samma insyn och förstå mycket mera än vad syskonet gör.

Men jag förstår faktiskt inte vad du argumenterar emot? Ts upplevelse är att hon och hennes syster kunnat prata om saker (nu hoppas jag ju inte så många barn behöver vara med om det de var) som kanske ingen annan förstår på samma sätt (även om de har olika upplevelser av barndomen) ts upplever en liten kris i att ”bara” ha ett barn (vilken jag förstår på många sätt) och söker lite svar där många, inklusive jag svarat att man kan hitta det stödet på annat sätt, vilket ts tycker känns tryggt att höra. Sen fortsätter det komma argument kring att syskon inte är viktigt ens för de där syskonet varit viktigt (kanske som för flera av oss andra som en bästa vän eller annan släkting). För vissa betyder syskonen jättemycket, för andra är det vännerna som tog den platsen. Men med tanke på vad ts faktiskt berättat om sina föräldrar så är det inte konstigt att ett syskon blir någon som blir otroligt viktig. Vi har ju olika erfarenheter med oss.

 

[MML]

Nja, som sagt..jag håller inte med. Att man växer upp i samma hushåll innebär inte att man upplever samma saker eller ens förstår vad den andra går igenom. Mina vänner som sagt min uppväxt bättre än vad min bror gör, precis som att jag inte hade insyn i min brors liv. Bara för att man växer upp i samma hem har man inte samma liv och samma upplevelser. Även ifall det kan vara så ibland men oftast är det inte så.

Så jo, nära vänner under uppväxten, som är hemma hos en såpass att dom mer eller mindre blir del av familjen, kan visst ha en sådan insyn och kan visst förstå en på det sättet. Det har verkligen inte med själva syskondelen att göra.

Vissa har som sagt tur och har den relationen med sitt syskon och upplever samma liv som sitt syskon, andra har den relationen med vänner istället för jo, vänner kan ha samma insyn och förstå mycket mera än vad syskonet gör.

Jag vet snart inte vad mer jag kan säga för att försöka få dig att förstå vad jag menar.

För mig så hade inte en vän kunnat vara nära på samma sätt som min syster är. Detta säger jag trots att jag har, och alltid har haft, nära vänner, en underbar man o. s. v. Ingen av dem delar min uppväxt med mig, vilket min syster gör. För mig betyder det att vi har en annan sorts förståelse för varandra, som är omöjlig att ha utan att ha vuxit upp i vårt hushåll, med vår mor, med vår pappa, i vårt kulturella och sociala sammanhang. Faktum är att det inte finns någon annan, i hela världen, som vet hur det var att växa upp i just vår familj. Det är bara jag och min syster som har den inblicken i våra liv.

Tidigare sa du emot mig när jag skrev att min upplevelse från min bekantskapskrets är att långt i från alla syskon har sådana bråk och skrik som skrivits om här. Du svarade då att det kan jag omöjligt veta, eftersom syskon inte nödvändigtvis bråkar när andra är närvarande. Det är inte ett ordagrant citat, men det var innebörden av ditt svar angående det. Nu låter det i stället tvärt om, som att vänner och andra absolut kan veta vad som händer bakom stängda dörrar hemma hos en familj, när inga andra är där. Det gör att jag inte får något grepp om vad du egentligen argumenterar emot (eller för).

Antingen kan "andra", som inte tillhör familjen, ha full insyn i hur det är i den familjen. Då är det väldigt märkligt att du argumenterar emot min upplevelse av att min syster och jag förstår varandra på ett sätt som inte andra kan. Eller tror du att just jag och min syster är så oerhört unika, att inga andra syskon känt på något liknande sätt? Det låter minst sagt långsökt, tycker jag.

Annars kan "andra" visst ha full insyn i hur det är att växa upp i den familjen. Det innebär rimligtvis att när jag säger att min upplevelse är att det inte alls är sådana bråk i alla familjer, så är det just så att bråk mellan syskon, i vart fall i min bekantskapskrets, inte är något självklart som "bara är så det är" och "något man får räkna med".

 

[MML]

Men jag förstår faktiskt inte vad du argumenterar emot? Ts upplevelse är att hon och hennes syster kunnat prata om saker (nu hoppas jag ju inte så många barn behöver vara med om det de var) som kanske ingen annan förstår på samma sätt (även om de har olika upplevelser av barndomen) ts upplever en liten kris i att ”bara” ha ett barn (vilken jag förstår på många sätt) och söker lite svar där många, inklusive jag svarat att man kan hitta det stödet på annat sätt, vilket ts tycker känns tryggt att höra. Sen fortsätter det komma argument kring att syskon inte är viktigt ens för de där syskonet varit viktigt (kanske som för flera av oss andra som en bästa vän eller annan släkting). För vissa betyder syskonen jättemycket, för andra är det vännerna som tog den platsen. Men med tanke på vad ts faktiskt berättat om sina föräldrar så är det inte konstigt att ett syskon blir någon som blir otroligt viktig. Vi har ju olika erfarenheter med oss.

Jag vill bara sticka in med ett litet förtydligande kring min uppväxt. Min pappa var alkoholmissbrukare, och jag upplevde min mor som lite kall och distanserad, men det var också på många sätt en fin uppväxt och jag har också mycket fina minnen av båda mina föräldrar. Min uppväxt var inte alls "extrem" på något sätt, om än den präglades av min pappas missbruk och min mors (oförmåga till) hantering av sina egna känslor.

 

[Enya]

@MML
Jag tror jag hänger med i ditt resonemang.
Först angående barnlängtan plötslig, min yngsta är nu 18, min äldsta strax 23 och ingen bor hos mig. Jag flyttade hit för två år sedan och det lugnade ner sig och jag insåg att dottern, mitt yngsta barn, snart var 18 så kom också känslan av ett barn till. För nu är jag ju för gammal liksom och äldre blir jag. Jag förstår din känsla, för mig ploppade den bara upp, nästan lite skrämmande och förvånande. Jag är klar med barn liksom, jag har åldern emot mig samt sjukdomar och funktionsnedsättningar. Jag lät tanken vara och så försvann den igen. Jag vet ju att jag inte vill ha fler barn och är helt trygg i det, har inte velat ha fler på många år. Men tanken och känslan fick lov att finnas, tänkte att den triggats av förändringar, både i min kropp och i livet, att yngstingen skulle bli 18 och att jag blir äldre, mycket som händer generellt nu i kroppen, pga åldern. Inte konstigt man kan få lite funderingar med det.

Syskonrelationsspåret tycker jag är lite trist. Det är ju så individuellt så svårt att ens diskutera utan att ens komma någonstans, inget är mer rätt och man har ju egna upplevelser som är rätt för en själv. Jag har själv inga bra relationer med mina syskon, förutom med den som är 9 år yngre, vi är mest lika varandra i vårt sätt att vara. De andra syskonen är helt olika oss och vi tänker, resonerar och agerar inte som de gör och har aldrig gjort.

 

[grodan21]

Jag tycker också att det låter skitjobbigt med ett syskon om man retas, skriker åt varandra, tvingas dela rum fast man inte trivs tillsammans/med att dela rum, förväntas ta hand om varandra, omgivningen räknar med att barnen ska ta hand om föräldrarna när de blir gamla o. s. v. Men det är ju tack och lov inte alla syskonrelationer som ser ut så.

Jag och mitt syskon har fått dela rum i perioder och det fungerade inte alls. Och det har helt klart färgat min åsikt om egna rum till barn som vuxen! Syskon ska kunna få egna rum om det behövs, vill de dela är det helt okej , men de ska inte behöva tvingas.

 

[Palermo]

Det jag försöker få fram är att för vissa av oss är det just det att man växt upp tillsammans, att man haft en gemensam barndom, i samma hushåll, som gör att man kan ha den relationen. Att det kan vara omständigheter som gör att inte andra personer, inte ens bästa vänner, kan förstå dem på samma sätt som barn som vuxit upp i samma familj.

Inte att det "alltid är så", eller att det handlar om "blodsband", eller att det är omöjligt att ha en nära och betydelsefull relation med andra än syskon, eller något annat som tycks läsas in mellan raderna. Utan just det: I vissa syskonrelationer är det faktum att man är syskon, som vuxit upp tillsammans, en stor del av att relationen kan se ut som den gör.

Det gäller ju även för dåliga syskonrelationer. Hade man inte varit syskon hade man ju oftast kunnat slippa varandra rätt enkelt. Syskonskapet är i de fallen en förutsättning för att det ska kunna bli riktigt dåligt, just för att man växer upp tillsammans. Familjerelationer tenderar ju att vara rätt komplexa, oavsett om man trivs med dem eller inte.

 

[MML]

Det gäller ju även för dåliga syskonrelationer. Hade man inte varit syskon hade man ju oftast kunnat slippa varandra rätt enkelt. Syskonskapet är i de fallen en förutsättning för att det ska kunna bli riktigt dåligt, just för att man växer upp tillsammans. Familjerelationer tenderar ju att vara rätt komplexa, oavsett om man trivs med dem eller inte.

Ja?

 

[Grazing]

För mig så hade inte en vän kunnat vara nära på samma sätt som min syster är. Detta säger jag trots att jag har, och alltid har haft, nära vänner, en underbar man o. s. v. Ingen av dem delar min uppväxt med mig, vilket min syster gör. För mig betyder det att vi har en annan sorts förståelse för varandra, som är omöjlig att ha utan att ha vuxit upp i vårt hushåll, med vår mor, med vår pappa, i vårt kulturella och sociala sammanhang. Faktum är att det inte finns någon annan, i hela världen, som vet hur det var att växa upp i just vår familj. Det är bara jag och min syster som har den inblicken i våra liv.

Förklarar en sista gång. Vänner kan absolut ha samma insyn som syskon har i ens liv, om inte mer insyn då syskon inte per automatik upplever eller är med om samma saker ens.

Tidigare sa du emot mig när jag skrev att min upplevelse från min bekantskapskrets är att långt i från alla syskon har sådana bråk och skrik som skrivits om här. Du svarade då att det kan jag omöjligt veta, eftersom syskon inte nödvändigtvis bråkar när andra är närvarande. Det är inte ett ordagrant citat, men det var innebörden av ditt svar angående det. Nu låter det i stället tvärt om, som att vänner och andra absolut kan veta vad som händer bakom stängda dörrar hemma hos en familj, när inga andra är där. Det gör att jag inte får något grepp om vad du egentligen argumenterar emot (eller för).

Jag pratar om vänner. Inte när vi var borta hos främmande, du måste förstå skillnaden mellan bästa vänner och främmande? Det är stor skillnad. Så nej, jag säger inte emot det jag skrev och jag står fortfarande vid att det inte går att veta huruvida syskon är sams och fungerar bra ihop om man inte är väldigt väldigt nära familjen till den grad att dom är så avslappnade med en att dom kan leva ut sina riktiga jag.

Antingen kan "andra", som inte tillhör familjen, ha full insyn i hur det är i den familjen. Då är det väldigt märkligt att du argumenterar emot min upplevelse av att min syster och jag förstår varandra på ett sätt som inte andra kan. Eller tror du att just jag och min syster är så oerhört unika, att inga andra syskon känt på något liknande sätt? Det låter minst sagt långsökt, tycker jag.

Jag har inte skrivit någonstans, faktiskt, att inte syskon kan fungera bra ihop och uppleva samma situationer på samma sätt. Jag skriver att det inte är helt vanligt att det är så extremt bra emellan syskon.

Annars kan "andra" visst ha full insyn i hur det är att växa upp i den familjen. Det innebär rimligtvis att när jag säger att min upplevelse är att det inte alls är sådana bråk i alla familjer, så är det just så att bråk mellan syskon, i vart fall i min bekantskapskrets, inte är något självklart som "bara är så det är" och "något man får räkna med".

Det är något man får räkna med, att syskon bråkar och retar varandra. Det är inte ovanligt. Och igen skriver jag det då, det du menar med "andra" menar jag den närmaste vännen. Vännen som mer eller mindre växte upp tillsammans och sov över jag vet inte hur många gånger. Vänner som är så självklara i vardagen att dom nästan snudd på är en i familjen. Dom är inte vilka människor som helst, för det står jag fast vid.

 

[Grazing]

Men jag förstår faktiskt inte vad du argumenterar emot? Ts upplevelse är att hon och hennes syster kunnat prata om saker (nu hoppas jag ju inte så många barn behöver vara med om det de var) som kanske ingen annan förstår på samma sätt (även om de har olika upplevelser av barndomen) ts upplever en liten kris i att ”bara” ha ett barn (vilken jag förstår på många sätt) och söker lite svar där många, inklusive jag svarat att man kan hitta det stödet på annat sätt, vilket ts tycker känns tryggt att höra. Sen fortsätter det komma argument kring att syskon inte är viktigt ens för de där syskonet varit viktigt (kanske som för flera av oss andra som en bästa vän eller annan släkting). För vissa betyder syskonen jättemycket, för andra är det vännerna som tog den platsen. Men med tanke på vad ts faktiskt berättat om sina föräldrar så är det inte konstigt att ett syskon blir någon som blir otroligt viktig. Vi har ju olika erfarenheter med oss.

Det absolut enda jag skriver är att syskon inte per automatik betyder att man har en vän för livet, jag har inte skrivit någonstans att det inte går att ha en sån relation med sitt syskon, bara att det inte är helt vanligt. Vem som helst som blir en nära vän kan bli den personen som också har bra insyn i ens liv. Det är inte bara syskonen som kan ha koll.

Jag har aldrig skrivit att syskon inte kan vara viktiga, ingenstans har jag skrivit så. Tvärtom så är det självklart syskon kan vara viktigt för en även om man inte har en superrelation till den. Min bror är superviktig för mig även ifall vi inte är vänner på det sättet.

 

[MML]

Förklarar en sista gång. Vänner kan absolut ha samma insyn som syskon har i ens liv, om inte mer insyn då syskon inte per automatik upplever eller är med om samma saker ens.

Jag pratar om vänner. Inte när vi var borta hos främmande, du måste förstå skillnaden mellan bästa vänner och främmande? Det är stor skillnad. Så nej, jag säger inte emot det jag skrev och jag står fortfarande vid att det inte går att veta huruvida syskon är sams och fungerar bra ihop om man inte är väldigt väldigt nära familjen till den grad att dom är så avslappnade med en att dom kan leva ut sina riktiga jag.

Jag har inte skrivit någonstans, faktiskt, att inte syskon kan fungera bra ihop och uppleva samma situationer på samma sätt. Jag skriver att det inte är helt vanligt att det är så extremt bra emellan syskon.

Det är något man får räkna med, att syskon bråkar och retar varandra. Det är inte ovanligt. Och igen skriver jag det då, det du menar med "andra" menar jag den närmaste vännen. Vännen som mer eller mindre växte upp tillsammans och sov över jag vet inte hur många gånger. Vänner som är så självklara i vardagen att dom nästan snudd på är en i familjen. Dom är inte vilka människor som helst, för det står jag fast vid.

Okej. Tack för att du förklarat för mig att jag har fel gällande min och min systers relation

 

[Grazing]

Okej. Tack för att du förklarat för mig att jag har fel gällande min och min systers relation

Men hur fick du det till det? Du verkar inte ens läsa det jag skriver, det enda jag skriver är att syskon inte är dom enda som kan ha koll eller insyn i en familj. Det kan även nära vänner ha. Självklart som jag skrivit tusen gånger nu så kan syskon också vara bästa vänner och fungera super och upplever samma situation i hemmet, men det är inte det vanligaste, inte häromkring iallafall.

 

[MML]

Det absolut enda jag skriver är att syskon inte per automatik betyder att man har en vän för livet, jag har inte skrivit någonstans att det inte går att ha en sån relation med sitt syskon, bara att det inte är helt vanligt. Vem som helst som blir en nära vän kan bli den personen som också har bra insyn i ens liv. Det är inte bara syskonen som kan ha koll.

Jag har aldrig skrivit att syskon inte kan vara viktiga, ingenstans har jag skrivit så. Tvärtom så är det självklart syskon kan vara viktigt för en även om man inte har en superrelation till den. Min bror är superviktig för mig även ifall vi inte är vänner på det sättet.

Men vad @vemsomhelst123 skrev att hen inte förstod, och som jag inte heller förstår, är vad du argumenterar emot. Det är ju ingen som påstått att ett syskon per automatik är en vän för livet, eller att det är jättevanligt, eller att ingen annan än ett syskon kan ha insyn i en annan persons liv.

Jag har skrivit att för mig så finns det ingen annan person som skulle kunna ha sådan insyn i mitt liv. Vilket tydligen är fel, om jag läser ditt förra inlägg Men, igen, och för sista gången: Det är hur det är, och varit, för mig. Det är inte detsamma som att jag säger att det är så för alla andra. Och givetvis kan du tro precis vad du vill, och du får anse att jag är dum i huvudet och inte fattar någonting om du vill, men jag vill nog påstå att jag har bättre inblick i mitt eget liv än vad du har, och att jag därför vet att nej, för mig så finns det helt enkelt ingen annan person som kunnat ha den inblicken och förståelsen i min uppväxt som min syster har.

 

[Grazing]

Men vad @vemsomhelst123 skrev att hen inte förstod, och som jag inte heller förstår, är vad du argumenterar emot. Det är ju ingen som påstått att ett syskon per automatik är en vän för livet, eller att det är jättevanligt, eller att ingen annan än ett syskon kan ha insyn i en annan persons liv.

Jag har skrivit att för mig så finns det ingen annan person som skulle kunna ha sådan insyn i mitt liv. Vilket tydligen är fel, om jag läser ditt förra inlägg Men, igen, och för sista gången: Det är hur det är, och varit, för mig. Det är inte detsamma som att jag säger att det är så för alla andra. Och givetvis kan du tro precis vad du vill, och du får anse att jag är dum i huvudet och inte fattar någonting om du vill, men jag vill nog påstå att jag har bättre inblick i mitt eget liv än vad du har, och att jag därför vet att nej, för mig så finns det helt enkelt ingen annan person som kunnat ha den inblicken och förståelsen i min uppväxt som min syster har.

Igen då för jag vet inte hur många gånger. Jag säger emot dig när det gäller att du menar på att syskon är dom enda som kan ha insyn i livet och familjen. Det kan även vänner ha. Syskon har inte per automatik bra insyn i varandras liv även om dom bor i samma hus.

Det är absolut det enda jag skriver, att vänner faktiskt kan ha samma insyn om inte mer insyn än vad syskonet har. Att du är så nära ditt syskon visst, jag har inte skrivit att du inte är det. Jag skriver bara att det inte är det vanligaste att vara så tajta med varandra.

 

[MML]

Men hur fick du det till det? Du verkar inte ens läsa det jag skriver, det enda jag skriver är att syskon inte är dom enda som kan ha koll eller insyn i en familj. Det kan även nära vänner ha. Självklart som jag skrivit tusen gånger nu så kan syskon också vara bästa vänner och fungera super och upplever samma situation i hemmet.

Jag har verkligen inte energi till sådant här meningslöst tjafs, så det här blir det sista inlägget på temat från min sida.

Du citerade mitt inlägg, där jag skrev följande:

För mig så hade inte en vän kunnat vara nära på samma sätt som min syster är. Detta säger jag trots att jag har, och alltid har haft, nära vänner, en underbar man o. s. v. Ingen av dem delar min uppväxt med mig, vilket min syster gör. För mig betyder det att vi har en annan sorts förståelse för varandra, som är omöjlig att ha utan att ha vuxit upp i vårt hushåll, med vår mor, med vår pappa, i vårt kulturella och sociala sammanhang. Faktum är att det inte finns någon annan, i hela världen, som vet hur det var att växa upp i just vår familj. Det är bara jag och min syster som har den inblicken i våra liv.

Detta besvarade du så här:

Förklarar en sista gång. Vänner kan absolut ha samma insyn som syskon har i ens liv, om inte mer insyn då syskon inte per automatik upplever eller är med om samma saker ens.

På vilket jag svarar: Nej. Ingen vän skulle kunna ha samma insyn som min syster hade under min uppväxt.

Jag skrev väldigt tydligt att för mig hade inte en vän kunnat vara nära på samma sätt som min syster är. Allt det du citerade, och besvarade, är varför min relation till min syster inte kunnat ersättas av en vän. Jag har aldrig någonsin skrivit att vänner inte kan ha insyn i någons liv.

 

[MML]

Igen då för jag vet inte hur många gånger. Jag säger emot dig när det gäller att syskon inte är dom enda som kan ha insyn i livet och familjen. Det kan även vänner ha. Syskon har inte per automatik bra insyn i varandras liv även om dom bor i samma hus.

Men snälla rara. Du säger inte emot mig, eftersom jag aldrig påstått att "syskon är de enda som kan ha insyn i livet och familjen".

Jag har skrivit att det för mig varit, och är, så. Säger du emot min egen uppfattning och erfarenhet av mitt eget liv?

 

[Grazing]

Men snälla rara. Du säger inte emot mig, eftersom jag aldrig påstått att "syskon är de enda som kan ha insyn i livet och familjen".

Så du skrev inte det här eller?

Det jag försöker få fram är att för vissa av oss är det just det att man växt upp tillsammans, att man haft en gemensam barndom, i samma hushåll, som gör att man kan ha den relationen. Att det kan vara omständigheter som gör att inte andra personer, inte ens bästa vänner, kan förstå dem på samma sätt som barn som vuxit upp i samma familj.

Som sagt igen då, jag håller inte med. Du vet inget om min uppväxt eller varför jag vet det där, och jag tänker inte berätta om det heller. Jag vet att nära vänner kan ha mer insyn i ens liv än vad syskonet har.

Men okej, du skrev tydligen inte det så okej. Jag lämnar denna tråden nu för du verkar bara vilja vara dryg mot mig. Men grattis till din fina relation med syskonet, alla har inte den. Långt ifrån.

 

[Enya]

Igen då för jag vet inte hur många gånger. Jag säger emot dig när det gäller att du menar på att syskon är dom enda som kan ha insyn i livet och familjen. Det kan även vänner ha. Syskon har inte per automatik bra insyn i varandras liv även om dom bor i samma hus.

Det är absolut det enda jag skriver, att vänner faktiskt kan ha samma insyn om inte mer insyn än vad syskonet har. Att du är så nära ditt syskon visst, jag har inte skrivit att du inte är det. Jag skriver bara att det inte är det vanligaste att vara så tajta med varandra.

Varför säger du emot någon om hur det har varit i hennes liv och hur hon har upplevt hennes liv?

 

[MML]

Su du skrev inte det här eller?

Jo. Och det står klart och tydligt att "för vissa av oss är det just det att man växt upp tillsammans..." samt "Att det kan vara omständigheter som gör att inte andra personer, inte ens bästa vänner, kan förstå dem på samma sätt som barn som vuxit upp i samma familj"

Förstår du inte vad jag menar när jag skriver "för vissa av oss"? Det innebär just att det är så - för vissa av oss. Att i t. ex. min situation kan inte någon annan, inte ens en nära vän, förstå saker på samma sätt som min syster kan. Det är så, för mig. Jag säger inte att det är så för alla eller att ingen kan ha en vän som är lika nära som min syster är för mig. Jag säger att jag skulle inte kunnat ha det.

 

[Enya]

Så du skrev inte det här eller?

Som sagt igen då, jag håller inte med. Du vet inget om min uppväxt eller varför jag vet det där, och jag tänker inte berätta om det heller. Jag vet att nära vänner kan ha mer insyn i ens liv än vad syskonet har.

Men okej, du skrev tydligen inte det så okej. Jag lämnar denna tråden nu för du verkar bara vilja vara dryg mot mig. Men grattis till din fina relation med syskonet, alla har inte den. Långt ifrån.

Fast nu rycker du ju en mening ur sitt sammanhang och vill att det ska betyda något helt annat än vad den gör- i sitt sammanhang!