Plastikkirurgi och ideal (Utbruten från Kroppshets)

[Badger]

På vilket sätt skulle det faktum att man påpekar att ett osminkat kvinnoansikte är ett normbrott leda till kroppshets? Vad är det som gör att du tror det?

De som inte sminkar sig i tråden kanske plötsligt får veta att det faktiskt finns folk som tycker att de är normbrytare? och dessutom gör fel, kanske att folk tisslar bakom ryggen på oss. Fastän man aldrig fått en känsla av det. Skapar den där härliga känslan av osäkerhet och gungfly.

 

[Borttaget konto]

Ja alltså om man ser typ likadan ut med eller utan smink så ser jag liksom inte den fixeringen som beskrivs här med div grejer som görs. Men nu kan inte jag det där med att sminka sig rynkfri och allt vad det är som andra här kan eftersom det jämställs.
Hade jag kunnat det och framförallt känt mig tvungen till det och lagt timmar på det varje dag så hade jag oxå hellre opererat mig för att slippa lägga den tiden. Men det är väl den där skillnaden antar jag som är fixeringen att man känner sig tvungen att förändra sitt utseende till det bättre.
Men som andra här skrivit tror jag det är en generationsfråga. Tror inte dagens unga människor ser det som en så stor grej att förbättra och fixa till, hade jag varit yngre hade jag säkert känt likadant.

För mig är det inte en fråga om att på alla sätt och vis jämställa eller jämföra, jag pekar bara ut att det redan finns en rätt så hög grad av fokus på (kvinnors) utseende, vare sig det är smink, hårborttagning, allmänt fokus på kroppen osv, som är mycket normaliserat och i olika grad förväntat. Då gränsar det nästintill dubbelmoral att enbart bedöma den logiska utvecklingen av redan existerande normer + "ny" teknik som utseendefixering, när det knappast har uppstått ur tomma intet. Det kommer någonstans ifrån och det är inte, på ideologisk nivå om man kan använda orden så, väsensskilt från det som redan pågått under lång tid.

Jag ville bara påpeka att den här utseendefixeringen funnits sedan länge för att människor, bl a den äldre generationen men även yngre, kan ha en tendens att sätta sig på sina höga hästar istället för att fråga sig vad de själva har gjort för att hindra en utveckling mot mer kropps/utseendehets, många av dem har inte gjort några större ansträngningar för att protestera och utmana de normer som funnits under lång tid eller ens betraktat de som problematiska. Mycket av kritiken mot operationer är hemmablind gentemot äldre normer kring kvinnlighet och det är väl främst det jag försökt belysa.

 

[monster1]

De som inte sminkar sig i tråden kanske plötsligt får veta att det faktiskt finns folk som tycker att de är normbrytare? och dessutom gör fel, kanske att folk tisslar bakom ryggen på oss. Fastän man aldrig fått en känsla av det. Skapar den där härliga känslan av osäkerhet och gungfly.

Du tänker att det är bäst att inte prata om problemen ifall det är någon som har missat att det finns ett problem och därmed får reda på det och då börjar oroa sig?

 

[Badger]

Normbrott betyder ju egentligen inte mer än att det är fler som sminkar sig än de som inte gör det. Nu kan jag tänka mig att normbrottet inte egentligen är att inte sminka sig utan att inte bry sig om man är estetiskt tilltalande eller inte. Det blir tydligare om ens grundutseende inte faller in inom idealet. Tex om man har ljusa ögonfransar och ögonbryn men inte färgar eller målar i dom eller om man har en rödlätt hy men inte tonar ned den osv. Att inte bry sig om att se bra ut är definitivt ett normbrott.

Jo och det är här jag börjar undra. Det känns som att du förutsätter att en kvinna som inte sminkar sig är en -som inte bryr sig och är "normbrytande".

Men sedan ändrar du som tur är till att -inte bry sig om man är estetiskt tilltalande eller inte. För när jag pratar har jag pratat om smink tex och att operera sig el dyl.

Men jag följer normen om kvinna utan att sminka mig, frissa mig, kräma mig, lägga mycket pengar varje månad på utseende (utöver kläder och träning alltså) osv. Tycker jag alltså/trodde jag. Så det behöver inte förutsättas finnas något samband där trodde jag. Smink=bryr sig, kvinna. Osmink=bryr sig inte, normbrytare

Alltså faktum är att om jag ser mig omkring bland mammor, fastrar och väninnor så framstår jag som totalt normal. Jag sminkar mig lite mindre kanske och bryr mig lite mer om kläder men.

Utseendefixerad? ja definitivt. Det är den där viktbiten, men den hörde väl hemma i annan tråd.
Det tar mig fortfarande en minut att borsta håret och en sekund att sätta upp det. Långt. Och jag har kjol, urringat, kroppsformat ibland och ibland blå jeans, grå tröja (kroppsformad i fin ull) och chelseaboots.

 

[macbeth]

Intressant inlägg, vill du utveckla lite?
Det jag fetmarkerat i ditt inlägg undrar jag vad det är för sammanhang, konkret.

Jag undrar därför att jag har aldrig fått en negativ kommentar om att jag varit helt osminkad, på olika jobb - på fritid i vardag eller fest, aldrig.
Är jag unik? Jag hoppas inte det!

Jag har nog inte fått så många direkta kommentarer (iaf inte sedan jag passerat 25), men däremot märker jag stor skillnad på hur jag blir behandlad som osminkad vs sminkad, och att automatiskt får ett högre värde som människa när jag är sminkad.
Sedan tror jag att vilka ev reaktioner en får på att visa sig osminkad beror mycket på hur man följer normerna i övrigt. En vit medelklasskvinna kommer nog lättare undan med vissa normbrott än en mörk arbetarklasskvinna t ex.

 

[Badger]

Du tänker att det är bäst att inte prata om problemen ifall det är någon som har missat att det finns ett problem och därmed får reda på det och då börjar oroa sig?

Ja jag tex. Jag har ju inte varit medveten om att det är ett stort normbrytande problem att jag inte ens reflekterat över att jag inte sminkar mig i många år. Att jag kan välja klänning, välja smycken, ägna säkert en hel minut åt frisyren, sätta på mig högklackat, packa reservballerina för dansen, välja handväska (till och med måla naglarna) men rätt och slätt glömma att fundera över om jag ska slänga på lite mascara (vilket jag gör ibland) och ranta iväg till en sittning/väns formella bröllop/släktings smokingmiddag.

Men nu har du sagt att jag är en normbrytare och att folk tittar underligt på mig. Jag har nog halvtaskigt självförtroende för att hädanefter reflektera en extra gång över det där med sminket.

 

[Borttaget konto]

Oj.
Vad tråkigt att du tycker att ett naturligt utseende ser ohälsosamt ut.
Du får såklart ha vilka åsikter du vill, men det är skrämmande att du tycker att mitt utseende ser ohälsosamt ut. Att du ens kan avgöra på någons utseende om hen är hälsosam eller inte är så konstigt. Och det som är ännu mer skrämmande är att det inte bara är du som har dessa åsikter utan det känns som det börjar bli mer och mer vanligt.
Naturlig byter plats med onaturlig.

Liknande åsikter går hitta även när det gäller kirurgi. På samma sätt som man kan göra naturliga sminkningar kan man göra naturliga kosmetiska operationer som strävar efter att återställa kvinnor till den "autentiska" bilden av kvinna som de av någon anledning inte lever upp till av naturen. Platta bröst som görs lite större för att personen ska se ut och känna sig som "en riktig kvinna" är ett klassiskt exempel på hur kosmetisk kirurgi kan beskrivas som en teknik för att skapa autenticitet när det i själva verket handlar om konstruktionen av kvinnlighet som idé och norm. I sin högst naturliga form kan man bedömas som sådant som okvinnlig respektive sjuk eller trött, eftersom förväntningarna ligger någon annanstans.

 

[monster1]

Ja jag tex. Jag har ju inte varit medveten om att det är ett stort normbrytande problem att jag inte ens reflekterat över att jag inte sminkar mig i många år. Att jag kan välja klänning, välja smycken, ägna säkert en hel minut åt frisyren, sätta på mig högklackat, packa reservballerina för dansen, välja handväska (till och med måla naglarna) men rätt och slätt glömma att fundera över om jag ska slänga på lite mascara (vilket jag gör ibland) och ranta iväg till en sittning/väns formella bröllop/släktings smokingmiddag.

Men nu har du sagt att jag är en normbrytare och att folk tittar underligt på mig. Jag har nog halvtaskigt självförtroende för att hädanefter reflektera en extra gång över det där med sminket.

Har jag? När/var har jag skrivit att någon tittat underligt på dig eller någon annan som inte har smink på sig? Har jag beskrivit normbrytande som ett problem, vart någonstans?

Frågan är väl varför du tycker normbrytande är ett problem. Jag har påpekat att det finns en norm och att den kan vara ett problem, jag har inte någonstans beskrivit normbrytare som ett problem.

 

[Badger]

Har jag? När/var har jag skrivit att någon tittat underligt på dig eller någon annan som inte har smink på sig? Har jag beskrivit normbrytande som ett problem, vart någonstans?

Frågan är väl varför du tycker normbrytande är ett problem. Jag har påpekat att det finns en norm och att den kan vara ett problem, jag har inte någonstans beskrivit normbrytare som ett problem.

Ja jag brukar sträva efter att smälta in normalt. Eftersom jag är lat och konventionell.

Om jag ska vara normbrytare vill jag i alla fall ha en rebellisk ådra i det. Då vill jag i alla fall göra lite skvalp.

Mitt normbrott erkänner jag dock när det gäller håret som jag odlar grå slingor i. Där känns det mer som att gå som Ms Marvel till jobbet, även om ingen sagt ngt. Men en annan tjej har redan gått om mig där och kör stickelhårigt på jobbet så. Och hon bryr sig verkligen! hon har lagt ett par tusen på kreatinbehandling i håret.

 

[Badger]

Har jag? När/var har jag skrivit att någon tittat underligt på dig eller någon annan som inte har smink på sig? Har jag beskrivit normbrytande som ett problem, vart någonstans?

Frågan är väl varför du tycker normbrytande är ett problem. Jag har påpekat att det finns en norm och att den kan vara ett problem, jag har inte någonstans beskrivit normbrytare som ett problem.

Eller frågan, vart vill jag komma egentligen

Jag menar att man kan bry sig mycket om utseende utan att sminka sig.
Att man kan bry sig mycket om utseende utan att skapa kvinna med det, utan tex man.
Eller en cosplayfigur.

Men att jag håller med om att kvinnonormen är helt hopplös och påpressad och ger mycket osäkerhet och ångest runt utseendet.

Jag håller bara inte med om exakta parametrarna runt det. Som tex smink. Ja det förväntas, men inte för mycket! men inte till den grad att man är normbrytande utan. Jag tycker man måste ta i mer för att vara normbrytande. Man kan kanske kalla att gå osminkad när man har mörka fransar och bryn och hyggligt slät hud för -milt tassande på normkanten. Men inte "brytande" för det känns jättekonstigt att jag skulle vara normbrytaren på jobbet inte de två homosexuella killarna eller förra AD-tjejens flickvän som klädde sig väldigt tydligt könsneutralt, inte sminkade sig och hade ärr efter finnar.

Jag får väl sminka mig och se om jag bemöts bättre men jag tvivlar på att jag skulle märka det (eh va? har du varit på anställningsintervju? Jisses? var kommentaren när jag testsminkade en gång när jag var 25 det var ju i så fall den gången jag var normbrytande.)

Sedan finns kanske andra sammanhang på andra platser där det är jättekonstigt att vara osminkad, men just här, inte speciellt, tror jag. Men är numera osäker...

(sedan är vännerna iofs nördar)

 

[Raderad medlem 68338]

Ja jag brukar sträva efter att smälta in normalt. Eftersom jag är lat och konventionell.

Om jag ska vara normbrytare vill jag i alla fall ha en rebellisk ådra i det. Då vill jag i alla fall göra lite skvalp.

Visa bifogad fil 20238

Mitt normbrott erkänner jag dock när det gäller håret som jag odlar grå slingor i. Där känns det mer som att gå som Ms Marvel till jobbet, även om ingen sagt ngt. Men en annan tjej har redan gått om mig där och kör stickelhårigt på jobbet så. Och hon bryr sig verkligen! hon har lagt ett par tusen på kreatinbehandling i håret.

Jag är 36 och färgade håret rååååsa vahettere

 

[monster1]

Eller frågan, vart vill jag komma egentligen

Jag menar att man kan bry sig mycket om utseende utan att sminka sig.
Att man kan bry sig mycket om utseende utan att skapa kvinna med det, utan tex man.
Eller en cosplayfigur.

Men att jag håller med om att kvinnonormen är helt hopplös och påpressad och ger mycket osäkerhet och ångest runt utseendet.

Jag håller bara inte med om exakta parametrarna runt det. Som tex smink. Ja det förväntas, men inte för mycket! men inte till den grad att man är normbrytande utan. Jag tycker man måste ta i mer för att vara normbrytande. Man kan kanske kalla att gå osminkad när man har mörka fransar och bryn och hyggligt slät hud för -milt tassande på normkanten. Men inte "brytande" för det känns jättekonstigt att jag skulle vara normbrytaren på jobbet inte de två homosexuella killarna eller förra AD-tjejens flickvän som klädde sig väldigt tydligt könsneutralt, inte sminkade sig och hade ärr efter finnar.

Jag får väl sminka mig och se om jag bemöts bättre men jag tvivlar på att jag skulle märka det (eh va? har du varit på anställningsintervju? Jisses? var kommentaren när jag testsminkade en gång när jag var 25 det var ju i så fall den gången jag var normbrytande.)

Sedan finns kanske andra sammanhang på andra platser där det är jättekonstigt att vara osminkad, men just här, inte speciellt, tror jag. Men är numera osäker...

(sedan är vännerna iofs nördar)

Men det finns väl många normbrytare bara att man är det inom olika normer? Man kan ju bryta mot normer inom ett område men vara extremt normativ inom andra.

 

[Asko]

Och det finns ju nästan ett underhållningsvärde i att ideal och normer runt kropp, kön och utseende, faktiskt blir utmanade av att personen gör ingenting. Själva det råmaterial som kroppar är, är eller kan vara utmanande i sig själva.

Det kan tex vara ett normbrott att vara helt osminkad, jag menar helt osminkad, i rätt många sammanhang. Och sådant som naturligt håriga ben och armhålor, är det ju uppenbarligen. Till exempel.

Det är synd Jag rakar varken ben eller armhålor. Benen rakade jag någon gång om året tills jag kände nä det är ju skitjobbigt och så kliar det när det växer ut igen. Armhålorna rakade jag oftare men så hoppade jag över ett par gånger och så tyckte jag att det inte kliade och var bekvämt så jag lade av med det också.
Dock så kan de klia om jag använt deo och sen linne så att det inte går tyg mot huden utan huden gnider mot varandra har jag märkt.
Men det jävliga är ju att man ibland skäms över håret. Att man behöver komma med någon ursäkt över sina orakade ben. På sommaren så har jag mest tunna långa byxor som är visserligen sköna men man undrar ju vem jag bär dem för.

I övrigt är jag osminkad också. Jag jobbar som vaktmästare och är ensam tjej i gruppen, och det känns skönt att inte behöva tänka på det! Ingen mascara heller för att jag inte orkar hålla på med det varje morgon, fast jag erkänner att jag har funderat på att färga dem för att se om det gör någon skillnad. Jag plockar inte ögonbrynen heller

Jag höll på med smink under gymnasietiden men det känns lite som att den fasen är förbi. Det är skönt att slippa oroa sig över att råka komma åt något med ansiktet och smeta med smink Nu kan jag väl sminka mig om jag vill vara fin till något tillfälle men det händer max en gång om året.

Jag känner mig lite som ett normbrott hela jag, jag duschar inte så ofta heller och tvättar håret bara en gång i veckan. Det känns inte riktigt något som man kan vara öppen med i samhället så att säga, i rädsla av att folk ska tycka att man inte är .... ren så att säga.

(Men jag får erkänna att jag gillar kläder och shoppar gärna )

 

[Badger]

Jag är 36 och färgade håret rååååsa vahettere

Ja, jag tycker det är jättefint min väninna har mörklila och grönt i oljeslick. Men jag har aldrig riktigt trivts när jag färgat håret.

Men jag är inte helt knasig, jag tvekar inte att gå genom stan i krigsmålning med pilbåge och alvöron om så skulle krävas. Eller helt målad grön som Shrek med små gröna plastöron, jag passar jättebra i helgrönt ansikte, tyvärr är det för extremt för jobbet.

 

[honung]

En vit medelklasskvinna kommer nog lättare undan med vissa normbrott än en mörk arbetarklasskvinna t ex.

Vänta, va? Vad pratar du om? För det första undrar jag över skillnaden här vad det gäller "medelklass", sen undrar jag om du pratar om blondiner vs brunetter eller om du faktiskt talar om hudfärger? Utveckla gärna!

 

[Korven]

Absolut det är en del av en norm att kvinnor förväntas göra åtgärder för att se bra ut. Det är inte min personliga åsikt. Jag anser att de flesta normbrott är av godo, det är oavsett om det är medvetet eller ej ett ifrågasättande av normen, vilket alltid är bra. Det anses ju till och med vara ett friskhetstecken att bry sig om sitt utseende. Man ger uteliggare makeovers för att de ska känna att de är en del av samhället tex. Så det är ju inte direkt en väl dold hemlighet att man förväntar sig att människor ska ägna tid och energi åt sitt utseende.

Är det verkligen så illa? Fy farao , finns det inte bättre saker att ägna sig åt?

 

[Badger]

Men det finns väl många normbrytare bara att man är det inom olika normer? Man kan ju bryta mot normer inom ett område men vara extremt normativ inom andra.

Jo, men jag tror faktiskt vi har kommit dithän att gå osminkad inte är normbrytande i den normala storstan i Sverige, i alla fall. Det är snarare att stå på en väletablerad kant där säkert runt 40% av övriga kvinnor också hänger mer eller mindre. Men att det kanske fortfarande ligger på gränsen att strunta i att färga håret när man blir äldre.

Sedan säger det ju sig självt att jag såklart skulle bryta mot normen på ett möte med punkare. Även om jag går under radarn på jobbet.

 

[Petruska]

De som inte sminkar sig i tråden kanske plötsligt får veta att det faktiskt finns folk som tycker att de är normbrytare? och dessutom gör fel, kanske att folk tisslar bakom ryggen på oss. Fastän man aldrig fått en känsla av det. Skapar den där härliga känslan av osäkerhet och gungfly.

Nää. Personer som.upplever normskav vet om det. Om sånt som i vissa fall kan vara normbrott ändå har passerat utan minsta skav, så beror det helt enkelt på att ingen normativ ordning har störts. Dvs, något annat hos den helt osminkade kvinnan sas "kompenserar" så att hennes feminitet inte "brister" ELLER omgivningen är sådan att den inte noterar något. Normskav är ju en sorts ömsesidighet, det måste finnas både någon som gör något och en omgivning som reagerar.

 

[Badger]

Nää. Personer som.upplever normskav vet om det. Om sånt som i vissa fall kan vara normbrott ändå har passerat utan minsta skav, så beror det helt enkelt på att ingen normativ ordning har störts. Dvs, något annat hos den helt osminkade kvinnan sas "kompenserar" så att hennes feminitet inte "brister" ELLER omgivningen är sådan att den inte noterar något. Normskav är ju en sorts ömsesidighet, det måste finnas både någon som gör något och en omgivning som reagerar.

Tack

som jag trodde nästan då. dvs här på mitt hyggligt klädfascinerade jobb mitt i storstaden, med ibland kundmöten är det i alla fall ingen som reagerar på just sminkning eller inte. Troligen för att gränsen mellan sminkad och icke är så diskret att man inte riktigt vet vem som har det och vem som inte har det.

 

[Dentaku]

och just här berättade du att personer med ljusa ögonfransar och ögonbryn "bör" färga eller måla, liksom personer med rödlätt hy.

Just här berättade du att det är lite fel att inte bry sig om att se bra ut.

Personligen tycker jag att det är fullt tillräckligt att en människa ser normalt vårdad ut.
Det är också OK att människor genom sitt utseende/uttryck vill förmedla något, exempelvis personer med mycket tatueringar i ansiktet, med extrem sminkning, med många piercingar i ansiktet.

Lite som att personer(läs: kvinnor) med akne förväntas sminka sig så att det syns så lite som möjligt.