Plastikkirurgi och ideal (Utbruten från Kroppshets)

[Petruska]

Jag är inte hundra på att jag helt håller med där. Det är möjligt att det är ett tydligt normbrott men då behöver det inte vara ett man känner av i så fall. Det kanske kommer så diskret att man inte märker skillnaden. Men jag går allt som oftast totalt osminkad och har faktiskt aldrig märkt någon reaktion på det. På jobbet är folk mycket lätt sminkade till osminkade. Sälj, sthm, vissa kundmöten, klädintresse. Eller ok, om jag är på en pub blir jag inte pestrad (jag har också ofta urringat och figursytt vilket kanske skulle kunna leda till pestring), men det kan också bero på att jag inte skrattar och ler, eller på att männen på plats är normala människor inte puckon.

Jag tror att orakade ben till kort kjol på sommaren däremot skulle reageras på. Men jag vet faktiskt inte om någon skulle säga någonting eller egentligen göra någonting mer än notera det och tycka någonting. Orakade ben på vintern under jeans tror jag inte skulle göra någonting (dvs folk tränar tillsammans och skulle se det men tror inte det skulle påverka någonting.)

Jag tycker att du verkar hålla med.

 

[Badger]

Fast då blir väl en fråga vad som skiljer skönhetsoperationer från sådant som tatueringar och piercingar av olika slag. Vid de senare är syftet inte alls alltid försköning, precis som det ju inte heller alltid är vid sminkning. Syftet kan vara provokativt eller demonstrativt på olika sätt, som väsentligen inte sker i vid skönhetsoperationer. Varför ser vi inte alltsammans som rätt jämbördigt, tekniskt sett?

Fast det är ju lite lika. Jag betraktar nog definitivt Emo, tatueringar i stor mängd, piercingar och som förut punkfrissa som utseendefixerat. Jag kan inte helt se hur det kan vara någonting annat.

Sedan är jag väl sådan att jag kanske skiljer tillfälliga saker från alltid. Dvs att klä sig till tårna en dag, till en fest i Cosplay-liknande även om det är i timmar är väl mer av en -hobby kul. Medan att alltid ägna ett par timmar på morgonen åt att fixa sig innan man går till tvättstugan, varje dag eller ägna jättemycket pengar åt att tatuera sig överallt, det tycker jag är utseendefixerat, även om man är punkare eller vad det kan vara.

Dvs man lägger väldigt mycket vikt vid sitt utseende och är jätteobekväm om man inte ser ut på det önskade viset.

Knasig som jag är vill jag ändå undanta utseendedetaljer som folk i allmänhet skulle reagera på från det. Dvs om alla tror att man är gravid och gratulerar dagarna i ända tycker jag inte det är utseendefixerat att vilja fixa det. Det är ju att ta bort jobb från vardagen inte lägga till. (Jag skulle nog gjort det efter mitt barn tex om jag tyckte att det hade blivit så. Men det blev det inte, bara lite skrynklig och mjuk. Höga badbyxor fixar.)

 

[Badger]

Jag tror att de flesta kommer upp i stora summor på relativt kort tid om man räknar in allt som har med att underhålla utseendet att göra under bara ett par år. Hudcremer, frisören, smink osv.

Jag lägger inte så stora summor på smink, men investerar en del i hudvård och ansiktsbehandlingar.

Mmm har sett det i vissa trådar. Men jag håller nog inte med om "de flesta" tror inte att mitt Lush schampo som räcker i ett par månader (schampokaka) deon, rakhyvlar och de två nagellack jag köper per år kommer upp i några större summor (justja, köpte två läppstift också för 600 eller ngt, men en kollega hade ett likadant på och det såg inte så bra ut så skippar det ena och har det guldiga på fest ibland). Frissan har jag skippat, de skäller bara, klipper upp och man blir så besviken när de är klara (men jag brukade betala typ 800 per besök för att dra en mössa över eländet när jag gick hem för länge sedan. Nu är jag oftast jättenöjd med frisyren . Skickar man med son dit ibland, han är bättre på att hantera dem så det ser oftast ok ut på barnet.)

Min mamma ligger nog ännu risigare till med pengar på utseende. Tror det senaste hon har är en handtvål från Aesop som jag köpt. (tror iofs hon gick till frissan förra veckan också, tyvärr klipper hon bättre själv vilket jag inte sa.)

 

[Petruska]

Eller så är tolkningen av ointresse helt rätt.
Det kan ju vara så också.

I så fall blir det en både svår och laddad fråga som handlar om att just @Hyacinth skulle tolka just bristande följsamhet mot normer för feminitet som ointresse. Antingen går det inte ihop, eller så känner jag @Hyacinth helt fel.

 

[Badger]

Jag tycker att du verkar hålla med.

Att osminkad är ett normbrott, naeh, jag gör nog inte det. Jag känner mig inte ett dugg normbrytande. Jag tycker iskallt att det ofta ser bättre ut på folk utan smink så jag känner att det inte kan vara så illa för mig heller. När jag var tonåring körde jag maskara typ. Det gör jag ibland fortfarande.

Jag bryr mig faktiskt om mitt utseende. Inte tillräckligt för att nå fixerad, utom för vikt då kanske om man får nämna det. Lägger definitivt ned energi och pengar på kläder tex och träning (kanske mest för att det är kul iofs). Går helst inte i "fel" kläder till fel plats. Typ högklackat i stallet eller kängor på jobbet. Men just sminkning känner jag inte att jag bryter normer när jag skippar.

 

[Petruska]

Fast det är ju lite lika. Jag betraktar nog definitivt Emo, tatueringar i stor mängd, piercingar och som förut punkfrissa som utseendefixerat. Jag kan inte helt se hur det kan vara någonting annat.

Sedan är jag väl sådan att jag kanske skiljer tillfälliga saker från alltid. Dvs att klä sig till tårna en dag, till en fest i Cosplay-liknande även om det är i timmar är väl mer av en -hobby kul. Medan att alltid ägna ett par timmar på morgonen åt att fixa sig innan man går till tvättstugan, varje dag eller ägna jättemycket pengar åt att tatuera sig överallt, det tycker jag är utseendefixerat, även om man är punkare eller vad det kan vara.

Dvs man lägger väldigt mycket vikt vid sitt utseende och är jätteobekväm om man inte ser ut på det önskade viset.

Knasig som jag är vill jag ändå undanta utseendedetaljer som folk i allmänhet skulle reagera på från det. Dvs om alla tror att man är gravid och gratulerar dagarna i ända tycker jag inte det är utseendefixerat att vilja fixa det. Det är ju att ta bort jobb från vardagen inte lägga till. (Jag skulle nog gjort det efter mitt barn tex om jag tyckte att det hade blivit så. Men det blev det inte, bara lite skrynklig och mjuk. Höga badbyxor fixar.)

Jag ser öht inte det intressanta i att fråga vad som är mest utseendefixerat. Jag ids inte hantera den frågan.

 

[Petruska]

Att osminkad är ett normbrott, naeh, jag gör nog inte det. Jag känner mig inte ett dugg normbrytande. Jag tycker iskallt att det ofta ser bättre ut på folk utan smink så jag känner att det inte kan vara så illa för mig heller. När jag var tonåring körde jag maskara typ. Det gör jag ibland fortfarande.

Kan vara. Det verkade du hålla med om. Men det kvittar. Jag kan ha fel, men tills vidare lutar jag åt att helt osminkat kan vara normbrytande.

 

[hoppsann]

När mina ögonlock trillar ned mer, kommer jag att operera dom. Den här sommaren kände jag att dagen närmar sig. Det kliar och känns svampigt. Att jag troligen kommer att se piggare ut ser jag som en klar bonus.

Har säkert 150 stygn till följd av återställande plastik. Inget som har gjort mig vackrare, inte heller har det återställt mig till ursprungsskick. Men det funkar.

Jag har inget att invända mot att t.ex. medlemmarna i vårt kungahus fixar sig lite här och där, då och då. Det blir kanske så när man blir iakttagen, fotad och skärskådad dagarna i ända?
Det blir ju inte jag, så jag vet inte huruvida jag skulle bli mer fixningsfixerad då.

 

[Badger]

Jag ser öht inte det intressanta i att fråga vad som är mest utseendefixerat. Jag ids inte hantera den frågan.

Nej men någon frågade varför folk tyckte att mycket smink var utseendefixerat men inte piercingar och jag vet inte om jag tycker det behöver vara någon skillnad. Sedan att ordet fixering iofs har en negativ konnotation.

 

[Badger]

Kan vara. Det verkade du hålla med om. Men det kvittar. Jag kan ha fel, men tills vidare lutar jag åt att helt osminkat kan vara normbrytande.

Och jag inte eller det går ju alltid att vara normbrytande om man är i ett visst sammanhang. Tex att ha tweeddräkt på en hårdrocksfestival. Men jag tänker ur ett rent -allmänt i samhället perspektiv.

Eller ser du ens självklart om någon är sminkad eller ej? (mina kollegor tex såg det som självklarhet att alla såklart har underlagskräm, jag med, så man vet ju inte säkert förrän någon säger. Jag ser inte vilka av dem som har det och inte. Jag vet att två till säger att de är osminkade, båda bryr sig om kläder och utseende.)

 

[honung]

Jag tycker nog att man i allra högsta grad bidrar till kroppshets genom att definiera osminkat som ett normbrott.

 

[monster1]

Jag tycker nog att man i allra högsta grad bidrar till kroppshets genom att definiera osminkat som ett normbrott.

Varför då?

 

[hoppsann]

När i mitt tycke, sunda personer härinne började prata om The Ordinary, gick jag genast och kollade upp det.
Tack till er!
Herrejösses så bra indigrienser för skit och ingenting! Så spänstig jag kommer att vara i hyn till jul!
Hela min beställning kostade ju mindre än vad en vanlig kräm kostar ju.
Eftersom jag lagt pengar på Blocket istället för på hudvård sista året, kan man lugnt säga att det har påverkat hyn. Det är stor skillnad. Men nu så!
Här ska fixas med krämer, syror och serum!
Jag gillar att ha en lyster i hyn. Blir piggare om jag ser pigg ut i spegeln. Är jag grå och glåmig i spegeln, känner jag mig dito.
Att få höra att man ser oförskämt fräsch ut är alltid trevligt. Inget som jag i min ålder blir provocerad av i alla fall.
Tack igen för tipset.

 

[honung]

Varför då?

Eh, jag tycker nog att vad jag sa har förklarande innebörd. Jag kan inte säga det på enklare sätt än så.

 

[monster1]

Eh, jag tycker nog att vad jag sa har förklarande innebörd. Jag kan inte säga det på enklare sätt än så.

På vilket sätt skulle det faktum att man påpekar att ett osminkat kvinnoansikte är ett normbrott leda till kroppshets? Vad är det som gör att du tror det?

 

[Hyacinth]

Själv tror jag att det är olika.
Sedan kan man undra vad "klä sig enligt normen" innebär och inte.
För kvinnor är det ju lätt att klä sig enligt normen men nästan hur som helst.
Jeans och tröja, till exempel. Fungerar "enligt normen" både för män och kvinnor.
Så det är - tycker jag - ganska enkelt att som kvinna vara väldigt ointresserad av kläder och ändå inte sticka ut som jättelufsig.
Blå jeans och en grå sticke-tröja. Duger år ut och år in. Är sällan direkt modernt men heller inte direkt omodernt så då kan man köpa två eller tre uppsättningar och varva.
Mycket praktiskt.
Det är den typ av klädsel jag föreställer mig (och som jag använder) när någon skriver att man är helt ointresserad av kläder.

Men det är mer. Skor, hår osv.

 

[Hyacinth]

I så fall blir det en både svår och laddad fråga som handlar om att just @Hyacinth skulle tolka just bristande följsamhet mot normer för feminitet som ointresse. Antingen går det inte ihop, eller så känner jag @Hyacinth helt fel.

Du känner mig rätt.

 

[honung]

På vilket sätt skulle det faktum att man påpekar att ett osminkat kvinnoansikte är ett normbrott leda till kroppshets? Vad är det som gör att du tror det?

För det första kan jag inte ens med bästa vilja säga att osmikat skulle vara i närheten av ett normbrott, för det andra är definitionen normbrott i sig ett sätt att säga att osminkat inte är "normalt" vilket frammanar tron att osminkat är fel. Normbrott som begrepp kan också ha innebörd av positiv bemärkelse, men fortfarande definierar man då sminkat som utgångspunkt av kulturell förväntning av flickor, kvinnor. Dvs, kroppshets.

 

[Badger]

Ibland avundas jag kvinnor som bär burka

Uhm, har du sett hur mycket energi de lägger på ögonsminket och fötterna? Och på hur de går. Tonårskillarna sitter ju fortfarande (ännu mer) och stirrar och bedömer vilken burka som är snygg och vilken som är ung och vilken som går fint. (enligt ett journalistreportage som jag glömt vilken kvinnlig journalist som gjorde).

För att inte tala om vilka skandalösa håruppsättningar man kan ha under en sjal. Att ha en stor hårbulle under är tydligen enligt vissa mullor väldigt tveksamt och lockande.

Jag är då jättenöjd som det är i så fall faktiskt.

 

[monster1]

För det första kan jag inte ens med bästa vilja säga att osmikat skulle vara i närheten av ett normbrott, för det andra är definitionen normbrott i sig ett sätt att säga att osminkat inte är "normalt" vilket frammanar tron att osminkat är fel. Normbrott som begrepp kan också ha innebörd av positiv bemärkelse, men fortfarande definierar man då sminkat som utgångspunkt av kulturell förväntning av flickor, kvinnor. Dvs, kroppshets.

Normbrott betyder ju egentligen inte mer än att det är fler som sminkar sig än de som inte gör det. Nu kan jag tänka mig att normbrottet inte egentligen är att inte sminka sig utan att inte bry sig om man är estetiskt tilltalande eller inte. Det blir tydligare om ens grundutseende inte faller in inom idealet. Tex om man har ljusa ögonfransar och ögonbryn men inte färgar eller målar i dom eller om man har en rödlätt hy men inte tonar ned den osv. Att inte bry sig om att se bra ut är definitivt ett normbrott.