Plastikkirurgi och ideal (Utbruten från Kroppshets)

Jag gör det för min egen skull versus normer. Intressant tycker jag. Det finns ungefär noll personer som säger att jag gör det för att följa en norm, det är som att det är fel eller pinsamt att följa en norm och inte göra det för sin egen skull. Jag har ju så svårt att tro att plötsligt så gör halva befolkningen nånting specifikt helt för sin egen skull och är inte det minsta påverkad av normer. Den ekvationen går inte ihop.
Håller med! Däremot tror jag att det kan skilja sig vilka motiv folk har för att följa normen, en del gör det nog för att slippa anses fula och äckliga av omgivningen, medan andra gör det för att de känner sig inspirerade av snygga människor i tidningar och på stan. Samma norm, samma resultat, men upplevs olika problematiskt av utövarna.
 
Jag har tur med min hy och mina färger, jag behöver inte smink för att komma nära normen utseendemässigt. Dock gillar jag att sminka mig för då känner jag mig fräschare. Givetvis är min känsla färgad av normen för hur man ska se ut för att uppfattas som fräsch. Tack och lov har jag aldrig fått någon kommentar om sminkad vs osminkad, det är ofta jag inte orkat sminka mig.
 
Att operera sig av medicinsk anledning (vilket jag gjort, kommer inte gå in på det närmare eller visa dig bilder då det inte angår dig faktiskt) tycker inte jag är utseendefixerat. Isåfall är det lika utseendefixerat att laga en bruten arm eller en trasig snippa efter förlossning.

När utseendet blir det viktigaste i ens liv, då är man utseendefixerad. Sen vad/vilken nivå det läggs på är ju individuellt, för nån som föredrar au natural är det kanske fixerat att ens sminka sig lite. Medan nån annan har en annan tolkning.

Jag måste få fråga utan att ha läst resten av tråden så vet inte om det står där, men vilken intimkirurgi skulle bero på utseendfixering? Du skrev trasig snippa. Så... Är det utseendefixerande att vilja få den lagad igen?

Var lägger du ribban?
 
Nej. Det behöver inte innefatta att personen avser att provocera eller att det tas emot som en provokation. I miljöer som typ de flesta som passerar som (vanliga) kvinnor är (något) sminkade, är det så sett ett normbrott att inte vara sminkad alls. För att säga det enkelt. Sen beror det ju också på resten av framtoningen hur märkbart normbrottet blir.

Japp, kvinnor som inte ”vårdar sitt yttre” i form av piff sticker ut.
Jag älskar min eyeliner och rosa-turkos ögonskugga, så jag talar inte i egen sak, men jag har tillräckligt många vänner där jag observerar fenomenet. Likväl som att män som uppenbart är intresserade av sitt utseende ofta misstas för att vara gay.
Kvinnor uppenbart ointresserade av kläder och smink är vansinnigt befriande tycker jag. Jag känner mig genast trygg i sällskapet. Antar jag finner det befriande att inte känna att nån bedömer mitt yttre.
 
Jag anser mig vara lite lagom fåfäng och hyfsat mån om mig själv, men jag sminkar mig nästan aldrig och de gånger jag gör det så är det oftast bara lite mascara och kanske lite puder som används.

De gånger per år det är mer avancerad sminkning än så, går att räkna på ena handens fingrar och aldrig är det någon som tittar snett eller kommenterar i någon negativ anda att jag 90% av tiden är osminkad. Har aldrig fått höra att jag ser glåmig eller trött ut, om jag inte är sjuk och allmänt skruttig pga det.

Har faktiskt lite svårt att tänka mig när i den normala människans vardag folk kommenterar eller ens reflekterar över smink/inte smink på andra.
 
Jag måste få fråga utan att ha läst resten av tråden så vet inte om det står där, men vilken intimkirurgi skulle bero på utseendfixering? Du skrev trasig snippa. Så... Är det utseendefixerande att vilja få den lagad igen?

Var lägger du ribban?
Det finns väl en del folk som förminskar blygdläpparna för att det ska se snyggare ut.
 
Intressant inlägg, vill du utveckla lite?
Det jag fetmarkerat i ditt inlägg undrar jag vad det är för sammanhang, konkret.

Jag undrar därför att jag har aldrig fått en negativ kommentar om att jag varit helt osminkad, på olika jobb - på fritid i vardag eller fest, aldrig.
Är jag unik? Jag hoppas inte det!

Du har en till här.
 
Det finns väl en del folk som förminskar blygdläpparna för att det ska se snyggare ut.

Jo, det vet jag. Jag menade mer på att hen skrev att det skulle vara en utseendefixering att laga en trasig fiffi efter förlossning och då undrar jag på vilket vis det är en utseendefixering. Det känns ganska så normalt att vilja laga något som är trasigt till skillnad mot att tex pumpa upp läpparna för att man tycker det är fint.
 
Jag anser mig vara lite lagom fåfäng och hyfsat mån om mig själv, men jag sminkar mig nästan aldrig och de gånger jag gör det så är det oftast bara lite mascara och kanske lite puder som används.

De gånger per år det är mer avancerad sminkning än så, går att räkna på ena handens fingrar och aldrig är det någon som tittar snett eller kommenterar i någon negativ anda att jag 90% av tiden är osminkad. Har aldrig fått höra att jag ser glåmig eller trött ut, om jag inte är sjuk och allmänt skruttig pga det.

Har faktiskt lite svårt att tänka mig när i den normala människans vardag folk kommenterar eller ens reflekterar över smink/inte smink på andra.
Jag HAR ju gett konkreta exempel.

Det hände under skolgången. Det hände på den tiden jag jobbade i vården. Och det händer då och då hos frisören. Sist kan väl vara för två år sedan. Nu har jag hittat en frisör som fattade vad jag menade när jag sa att jag inte vill ha råd som egentligen handlar om hur jag ska bli mer normativt feminin. Hon kommer nog inte heller att ge tips om ögonbrynsfärgning oombedd, el dyl. Men det är en rätt speciell salong.
 
Intressant inlägg, vill du utveckla lite?
Det jag fetmarkerat i ditt inlägg undrar jag vad det är för sammanhang, konkret.

Jag undrar därför att jag har aldrig fått en negativ kommentar om att jag varit helt osminkad, på olika jobb - på fritid i vardag eller fest, aldrig.
Är jag unik? Jag hoppas inte det!
Jag har ju gett exempel. Att jag betonade helt osminkad, var bara för att tydliggöra eftersom många med "isminkad" verkar mena "lite sminkad".

Sen tror jag att mängden kommentarer/godå råd påverkas av hur följsam man (inte) är mot en normativ feminitet utöver sminket. Plus att ens egna reaktioner på ev kommentarer, vad man ens tolkar som en sån kommentar, har att göra med i vilken mån man.är följsam mot normativ feminitet.
 
Jo, det vet jag. Jag menade mer på att hen skrev att det skulle vara en utseendefixering att laga en trasig fiffi efter förlossning och då undrar jag på vilket vis det är en utseendefixering. Det känns ganska så normalt att vilja laga något som är trasigt till skillnad mot att tex pumpa upp läpparna för att man tycker det är fint.
Man brukar tagga den man skriver om. Jag skrev att om det är utseendefixerat att fixa lår och bröst av medicinska skäl (jag behöver faktiskt inte redovisa de här för dig) så är det isåfall även utseendefixerat att fixa snippan. Läs, och hitta inte på eget.
 
Japp, kvinnor som inte ”vårdar sitt yttre” i form av piff sticker ut.
Jag älskar min eyeliner och rosa-turkos ögonskugga, så jag talar inte i egen sak, men jag har tillräckligt många vänner där jag observerar fenomenet. Likväl som att män som uppenbart är intresserade av sitt utseende ofta misstas för att vara gay.
Kvinnor uppenbart ointresserade av kläder och smink är vansinnigt befriande tycker jag. Jag känner mig genast trygg i sällskapet. Antar jag finner det befriande att inte känna att nån bedömer mitt yttre.
Det kan ju vara så att det du läser som uppenbart ointresse är något annat. Tex en önskan att bli tolkad på vissa vis snarare än andra. Och att slippa vissa sorters uppmärksamhet, även till priset av att exponera sig för andra sorters uppmärksamhet som man kanske gärna också hade sluppit.
 
Det kan ju vara så att det du läser som uppenbart ointresse är något annat. Tex en önskan att bli tolkad på vissa vis snarare än andra. Och att slippa vissa sorters uppmärksamhet, även till priset av att exponera sig för andra sorters uppmärksamhet som man kanske gärna också hade sluppit.

Eller så är tolkningen av ointresse helt rätt.
Det kan ju vara så också.
 
Det kan ju vara så att det du läser som uppenbart ointresse är något annat. Tex en önskan att bli tolkad på vissa vis snarare än andra. Och att slippa vissa sorters uppmärksamhet, även till priset av att exponera sig för andra sorters uppmärksamhet som man kanske gärna också hade sluppit.

Absolut!
Så är det definitivt skulle jag säga, det är ju ett ytterst medvetet val som gjorts.
Felformulerat av mig, helt klart.
 
Men visste man verkligen det förr.. Alltså jag är ju född 67 och har aldrig hört någon prata om det 😁 Jag har typ alltid köpt b storlek oavsett.. Ska nog bege mig till en riktig underklädesbutik.
Igenkänningsfaktorn är hög. Jag gick till en Triumph-butik för jag kunde till slut inte hitta något som passade.

Jag ville att de skulle sitta still, inte trycka ihop och pusha upp dom (så man får svettfåra mellan), och helst inte kännas att den var på öht.
Har köpt 80C sedan 80-talet.
Säljaren sa redan innan jag börjat prova, att jag skulle prova 75E!
Jag protesterade vilt men böjde mig eftersom jag ju misslyckats på egen hand. ;)
Gick hem med 3 st Contouring sensation i 75E. Har slängt alla mina andra. Har inte ens sport-bh längre.
Helt fantastiskt!
 
Och det finns ju nästan ett underhållningsvärde i att ideal och normer runt kropp, kön och utseende, faktiskt blir utmanade av att personen gör ingenting. Själva det råmaterial som kroppar är, är eller kan vara utmanande i sig själva.

Det kan tex vara ett normbrott att vara helt osminkad, jag menar helt osminkad, i rätt många sammanhang. Och sådant som naturligt håriga ben och armhålor, är det ju uppenbarligen. Till exempel.
Jag är inte hundra på att jag helt håller med där. Det är möjligt att det är ett tydligt normbrott men då behöver det inte vara ett man känner av i så fall. Det kanske kommer så diskret att man inte märker skillnaden. Men jag går allt som oftast totalt osminkad och har faktiskt aldrig märkt någon reaktion på det. På jobbet är folk mycket lätt sminkade till osminkade. Sälj, sthm, vissa kundmöten, klädintresse. Eller ok, om jag är på en pub blir jag inte pestrad (jag har också ofta urringat och figursytt vilket kanske skulle kunna leda till pestring), men det kan också bero på att jag inte skrattar och ler, eller på att männen på plats är normala människor inte puckon.

Jag tror att orakade ben till kort kjol på sommaren däremot skulle reageras på. Men jag vet faktiskt inte om någon skulle säga någonting eller egentligen göra någonting mer än notera det och tycka någonting. Orakade ben på vintern under jeans tror jag inte skulle göra någonting (dvs folk tränar tillsammans och skulle se det men tror inte det skulle påverka någonting.)
 
Fast petruska har rätt tror jag. Väljer man att inte klä sig enligt normen kvinnligt/manligt lär man vara medveten om det.

Själv tror jag att det är olika.
Sedan kan man undra vad "klä sig enligt normen" innebär och inte.
För kvinnor är det ju lätt att klä sig enligt normen men nästan hur som helst.
Jeans och tröja, till exempel. Fungerar "enligt normen" både för män och kvinnor.
Så det är - tycker jag - ganska enkelt att som kvinna vara väldigt ointresserad av kläder och ändå inte sticka ut som jättelufsig.
Blå jeans och en grå sticke-tröja. Duger år ut och år in. Är sällan direkt modernt men heller inte direkt omodernt så då kan man köpa två eller tre uppsättningar och varva.
Mycket praktiskt.
Det är den typ av klädsel jag föreställer mig (och som jag använder) när någon skriver att man är helt ointresserad av kläder.
 
Jag tänkte mest på att den förbjudna krigsmålningen inom vården refererar till prostituerade på ett sätt, jag antar att det ska tolkas så i den kontexten, i alla fall är det min erfarenhet från fikarum inom vården bland kvinnliga kollegor.
På ett sätt har det väl varit den ohotande madonnan som fått utföra sina små sköterskeuppgifter, det var väl därför kvinnor kunde få ynnesten att få börja jobba med det yrket redan på 1800-talet, antar jag. Det låg inom ramen för den konstruerade kvinnligheten. Intressant är det dock.
Yrket tror jag knappt ens fanns innan kvinnor trädde in i det. Läste en bok om Florence Nightingale och krigssjukhusen på Krim. Det fanns iofs män som höll fast när man sågade av ben och tömde pottor och dylikt men hon gav typ order om att dra upp en död häst ur brunnen och ta ut liken när de dog, minns inte exakt men det var graden av åtgärder. Överlevnaden gick upp väldigt radikalt och sjuksköterskor började komma in i vården.

Bland annat lyckades hon sänka dödligheten vid militärsjukhusen i Krim från ca 42 % till 2 % inte minst genom att i samråd med specialister förbättra de vedervärdiga hygieniska förhållandena på sjukhusen.

Nightingale återvände till Storbritannien år 1857 och blev efterhand krigsministeriets främsta rådgivare i militärhygieniska frågor. Hon ägnade sig åt att utveckla sitt yrke och år 1860 grundade hon skolan Nightingale School of Nursing för sjuksköterskor i London.

wiki :D

Så det tror jag nästan hamnar i kategorin -uppfunnet av kvinnor, snarare än ett yrke där kvinnor trätt in.

Oooh statistik
Nightingale hyste ett konstnärligt intresse och blev också känd för sina insatser inom statistiken. Hon var en pionjär för visuell beskrivning av statistiska förhållanden. Bland annat använde hon flerfärgade cirkeldiagram, så kallade "rosendiagram", som anses ha först utvecklats av William Playfair år 1801[3], när hon ville göra säsongsvariationen i soldaternas dödlighet tydligare synlig och begriplig för brittiska politiker. År 1858 valdes hon som första kvinna in i Royal Statistical Society.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp