Jag undrar om en person som sminkar sig varje dag också bedöms som utseendefixerad?
I vissa jobb är det i princip en del av uniformen att vara sminkad, jag sminkade mig tidigare varje dag när jag jobbade (i efterhand kan jag tycka att delar av den proceduren var totalt onödig). Som kontrast har jag t ex mött en kvinna som opererat sig men som var ointresserad av make up (utom som en del i jobbet, där det igen var delvis obligatoriskt), och som såg ingrepp som ett sätt att slippa en del av sminket och spara tid och energi. Ungefär på samma sätt som vi idag inte bara har mascara, du kan få något mer permanent genom att färga och böja fransar på salong. Hon kunde se en video med en sminkning och när det målades utanför den naturliga läpplinjen och skuggades för att få näsan smalare kunde hon lägga ner penslarna och utbrista saker i stil med "Hur orkar folk?! Operera istället!"
Även om ingrepp förstås är mer riskfyllt och permanent vet jag inte om det egentligen är mer utseendefixerat i sig än allt annat vi redan gör med vårt utseende, det är ju en väldigt logisk fortsättning på den sedan länge existerande utseendefixeringen. Den fixering som redan är såpass normaliserad att den är så gott som osynlig. Jag tänker att det här är en evolution i utseendefixering, alltså inte nödvändigtvis en högre grad av utseendefixering än allt annat som många redan gör utan bara en utveckling i takt med att skönhetsbranschen inte begränsas till smink och andra mer kortsiktiga eller mer eller mindre omständiga och tidskrävande sätt att manipulera utseendet på.