Planering framåt

Igår hade jag läkar samtal igen och pratade lite om hur planeringen är. Och det hon sa var att som det verkar nu så blir det en plats i dagvård ungefär i mitten av september. Så ifall dom tycker att jag verkar redo för det så ska jag börja där då. Men jag har ingen aning om vad dagvård är eller hur det går till eller nånting mer än det dom har berättat som inte är så mycket. Så ifall nån har koll så får ni gärna berätta lite!
Sen också var det om typ reglerna om mig och så med att jag inte har fått vara ensam alls och inte gå nästan nånting och så. Och det ändrades lite nu så nu får jag gå korta sträckor men inte som motion liksom. Utan typ att jag får gå från bilen runt i en affär och tillbaka till bilen. Eller att i stallet så får jag gå till hagen och såna saker. Så inte mycket alls och får inte göra nån motion men lite mer får jag göra iallafall. Och så bestämde hon att det med att jag inte får vara ensam skulle ändras så dom ska kolla till mig typ med tio minuter mellanrum hela tiden om jag är själv. Men det gick inte så bra för sen mådde jag jätte jätte dåligt på kvällen och hade bara massa dåliga tankar. Så tillslut skrev jag allt det till pappa så han sa till nån i personalen så fick samma medicin som jag fick för nån dag sen och att dom bestämde IGEN att jag inte ska vara själv. Så det var inte så länge jag fick det.
Men ja jag blev iallafall trött efter ett tag så sov ganska okej inatt. Men är fortfarande jätte trött och frukosten var typ kaos. Så får se hur det går idag för har egentligen planering att jag ska ha permission men får se om jag ska ha det.

 

[LiviaFilippa]

Så är det ju - och det är bra; det är till för att skydda dig. Det kan hända att du tappar kontrollen om ångesten blir för stark. Därför ska du vara öppen om din ångest och dina tankar, så att det inte händer något dumt.

Jag vet men om jag inte får åka iväg alls och träffa hundarna eller ponnysarna så kommer ju det bara bli värre med ångesten och allting. Som idag så sa jag inte att det var jätte starkt och det blev mindre i stallet. Och hade jag berättat så hade jag kanske inte fått åka dit alls.

 

[LiviaFilippa]

Jag tycker ändå att du ska vara öppen med hur du tänker och känner, så läkaren och den andra personalen kan göra en plan som du klarar av.

Förstår verkligen att det är jobbigt också att prata om de här sakerna, men tänk på att personalen är utbildade och vill dig väl. Om det blir förändringar i era överenskommelser så är det för att det inte ska hända dig något.

Bra att du inte skär dig. Försök att inte börja med det heller, jag har en kompis som gör det, och det verkar jättejobbigt att sluta när man hållit på med det i flera år. Säg till personalen när du får såna tankar så kan de hjälpa dig där och då.
Försök göra nån övning mot ångest så fort det känns det minsta jobbigt, låt inte tankarna bli så starka.

Jag vet men tycker ganska ofta så har dom inte direkt hjälpt även ifall dom säger att dom bestämmer saker för att hjälpa mig och så. Och då skulle det igen bli som med allting att jag måste lita på dom och visa att dom kan lita på mig så jag ska berätta. Men dom skulle typ straffa det och kanske ta bort permisonen för att dom inte skulle lita på mig.
Och ja med att skära sig så har jag läst om det att det oftast blir värre och svårt att sluta och så. Men det är inte att jag VILL börja heller liksom men mer att äckel känslorna kanske skulle bli mindre om jag gjorde nåt typ mot dom äckliga delarna av mig.

 

[Ullmerkott]

Åka snäll häst i skritt är ungefär lika ansträngande som lugn promenad, tycker jag. Dvs mer ansträngande än att sitta still, men mindre ansträngande än "riktig" motion. Prata med läkaren om det så kan hen säkert bedöma när det är dags. Det låter som att det är på väg åt rätt håll för dig, bara fortsätt kämpa på!

 

[EmmaBovary]

Gällande att få skritta eller inte, så behöver man kanske ha med i beräkningen att det ju kanske kan hända något, som att hästen blir rädd, som gör att det krävs en större fysisk ansträngning från ryttaren än man räknat med.

 

[LiviaFilippa]

Åka snäll häst i skritt är ungefär lika ansträngande som lugn promenad, tycker jag. Dvs mer ansträngande än att sitta still, men mindre ansträngande än "riktig" motion. Prata med läkaren om det så kan hen säkert bedöma när det är dags. Det låter som att det är på väg åt rätt håll för dig, bara fortsätt kämpa på!

Fast man sitter ju bara där så är ju samma sak som att sitta i rullstol eller vadsomhelst?

 

[LiviaFilippa]

Gällande att få skritta eller inte, så behöver man kanske ha med i beräkningen att det ju kanske kan hända något, som att hästen blir rädd, som gör att det krävs en större fysisk ansträngning från ryttaren än man räknat med.

Ja fast O som jag isåfall skulle rida är typ inte rädd för nånting. Han har påriktigt ALDRIG blivit rädd för nåt när jag har ridit han. Så tror inte den risken är så stor heller. För det mesta han har gjort när det har varit nåt läskigt är typ stanna och ta upp huvudet lite och kolla på det. Och sen är han som vanligt igen.

 

[Ullmerkott]

Fast man sitter ju bara där så är ju samma sak som att sitta i rullstol eller vadsomhelst?

På en häst är det ju hela tiden rörelser man måste parera. Små rörelser, som en frisk och ridvan kropp kanske inte ens tänker på, men de finns ändå där. En del med fysiska problem mår väldigt bra av att rida, just för att alla småmuskler kring ryggraden hela tiden måste arbeta för att stabilisera.

 

[EmmaBovary]

Fast man sitter ju bara där så är ju samma sak som att sitta i rullstol eller vadsomhelst?

Nej, alltså det blir ju en annan ansträngning för kroppen att sitta upprätt, hålla balansen och följa med i rörelsen. Jämfört med annan motion kan det kanske vara lite, men jämfört med att bara sitta i en rullstol kan det vara stor skillnad.

 

[LiviaFilippa]

Nu har jag färglagt den här som blev skit ful men men. Och ifall ni undrar så ritade jag över en sak som jag hade skrivit i hörnet så därför det är vitt där. Jätte fult men kände bara för att ha en bild.
Iallafall så det med ridning så okej det kanske är lite rörelse men om man bara sitter där och åker i skritt så är det ju inte motion iallafall tycker jag. Och jag har iallafall aldrig blivit andfådd eller fått träningsvärk eller nånting av bara sitta och skritta i kanske 20 minuter.
Men ja nu kollar jag på en film som är såå pinsam så vet inte ens varför vi kollar på den. Och måste dricka en äcklig onödig näringsdryck också som jag inte vill men somvanligt så spelar det ingen roll vad jag vill.

 

[Motacilla]

Jag vet men tycker ganska ofta så har dom inte direkt hjälpt även ifall dom säger att dom bestämmer saker för att hjälpa mig och så. Och då skulle det igen bli som med allting att jag måste lita på dom och visa att dom kan lita på mig så jag ska berätta. Men dom skulle typ straffa det och kanske ta bort permisonen för att dom inte skulle lita på mig.
Och ja med att skära sig så har jag läst om det att det oftast blir värre och svårt att sluta och så. Men det är inte att jag VILL börja heller liksom men mer att äckel känslorna kanske skulle bli mindre om jag gjorde nåt typ mot dom äckliga delarna av mig.

Nej det finns inga äckliga delar av dig!! Det är monstret som tänker så!
Absolut inte skära dig! Tankarna är inte farliga, och det är bra att du skriver här så vi kan prata om det. Men inte gå från tanke till handling.
Jag tror att om du börjar skära dig har du ganska snart TVÅ problem istället för ett problem (anorexian). Och du vill knappast ha fler problem ändå.

Om du har äckelkänslor kring dig själv och din kropp — något som är vanligt om man har en ätstörning — då kommer man att jobba med det sen när man tar itu med tankearbetet. Men som vi har pratat om så gäller det först att få så mycket energi att hjärnan orkar ta itu med problemen.

Jag förstår att du är rädd för att bli av med permissionerna, men det är inte för att straffa dig, eller det är åtminstone min tolkning. Jag tolkar det som att de är rädda om dig och därför vill ha koll på dig tills de vet att du klarar av permission utan att det finns någon risk att något händer.

Jag tycker att du inte ska försöka gissa så mycket vad läkaren kommer att tänka eller säga. Jag vet att det är väldigt lätt att man gör så, men min erfarenhet är att det tar väldigt mycket energi i onödan att fundera på hur någon annan kommer att bete sig. Lita på att hon vet vad hon gör. Jag vet att det är svårt för dig, men försök!

 

[Motacilla]

Nu har jag färglagt den här som blev skit ful men men. Och ifall ni undrar så ritade jag över en sak som jag hade skrivit i hörnet så därför det är vitt där. Jätte fult men kände bara för att ha en bild.
Iallafall så det med ridning så okej det kanske är lite rörelse men om man bara sitter där och åker i skritt så är det ju inte motion iallafall tycker jag. Och jag har iallafall aldrig blivit andfådd eller fått träningsvärk eller nånting av bara sitta och skritta i kanske 20 minuter.
Men ja nu kollar jag på en film som är såå pinsam så vet inte ens varför vi kollar på den. Och måste dricka en äcklig onödig näringsdryck också som jag inte vill men somvanligt så spelar det ingen roll vad jag vill.

Så fint gjort! Den är väldigt exakt ifylld, den ser ut som om den var tryckt i en tryckpress. Du är väldigt noggrann, det är bra egenskaper i många yrken. (Jag vet att du är en tonåring men jag säger det ändå, för det är många som inte alls har den noggrannhet som behövs i många jobb).

Du får träna ditt tålamod med att se på pinsamma filmer.

 

[LiviaFilippa]

Nej det finns inga äckliga delar av dig!! Det är monstret som tänker så!
Absolut inte skära dig! Tankarna är inte farliga, och det är bra att du skriver här så vi kan prata om det. Men inte gå från tanke till handling.
Jag tror att om du börjar skära dig har du ganska snart TVÅ problem istället för ett problem (anorexian). Och du vill knappast ha fler problem ändå.

Om du har äckelkänslor kring dig själv och din kropp — något som är vanligt om man har en ätstörning — då kommer man att jobba med det sen när man tar itu med tankearbetet. Men som vi har pratat om så gäller det först att få så mycket energi att hjärnan orkar ta itu med problemen.

Jag förstår att du är rädd för att bli av med permissionerna, men det är inte för att straffa dig, eller det är åtminstone min tolkning. Jag tolkar det som att de är rädda om dig och därför vill ha koll på dig tills de vet att du klarar av permission utan att det finns någon risk att något händer.

Jag tycker att du inte ska försöka gissa så mycket vad läkaren kommer att tänka eller säga. Jag vet att det är väldigt lätt att man gör så, men min erfarenhet är att det tar väldigt mycket energi i onödan att fundera på hur någon annan kommer att bete sig. Lita på att hon vet vad hon gör. Jag vet att det är svårt för dig, men försök!

Fast jag tycker att vissa delar är äckliga iallafall. Men det spelar ju ingen roll för finns ingenting här som man kan göra sånt med så jag kan ju inte iallafall.
Och ja jag vet att jag inte borde oroa mig så mycket för vad läkaren kommer göra och sånt men det går typ inte att låta bli. För hon bestämmer om jag får ha permison och om jag ska prova nåt annat eller allt sånt så måste liksom tänka efter vad jag säger till henne. För okej att hon och alla andra säger att det är bästa för mig men jag vet inte om dom har rätt.

 

[LiviaFilippa]

Så fint gjort! Den är väldigt exakt ifylld, den ser ut som om den var tryckt i en tryckpress. Du är väldigt noggrann, det är bra egenskaper i många yrken. (Jag vet att du är en tonåring men jag säger det ändå, för det är många som inte alls har den noggrannhet som behövs i många jobb).

Du får träna ditt tålamod med att se på pinsamma filmer.

Tack men det är nog bara att det ser ut så på bilden för missade jätte mycket så det är jätte slarvigt. Men tack ändå

 

[Motacilla]

Kvällens god natt-bild!

Du är lammet och alla vi andra är det stora fåret som omfamnar dig så du får sova.

 

[nullo-modo]

Jag vill bara inte att nån ska bli typ triggad eller nånting. För det är kanske som man kan bli triggad av. Men ja ifall nån som läser kanske blir det så kanske den inte behöver läsa vidare i det här inlägget
Men ja det är att jag har ju gått upp en del i vikt. Som jag MÅSTE så har ju inget val så. Men jag känner mig som jag har blivit såå tjock alldeles för fort. Och att som dom vill så kommer jag bli alldeles för tjock för vad jag vill och för att rida ponnysarna. Och speciellt för C som behöver sättas igång och är lite tjock OCH att jag kommer vara tung också så är jag rädd för att hon ska bli över belastad och bli halt igen. Så känner mig jätte tjock och har så sjukt mycket äckel känslor om mig själv liksom och min kropp. Så har massa tankar på att jag vill typ göra nåt dumt mot mig själv. Eller liksom mot det äckliga. Som typ skära mig på vissa ställen och såna saker. Och att jag har som en plan hur jag kan göra för att dö. Som är liksom inte att jag VILL det men det känns som det är enda lösningen eller hur jag ska förklara.

Din läkare eller dina föräldrar kommer inte tycka dessa tankar är ett dugg konstiga utan helt normala för din sjukdom.

 

[LiviaFilippa]

Inatt så somnade jag ungefär ett tag efter 11 och vaknade typ halv 6 i morse och jag var inte vaken nånting på hela natten vad jag kommer ihåg! Kanske inte låter så mycket men jag har inte sovit så länge på flera veckor så det är ändå mycket för mig.
Men drömde jätte konstigt inte en mardröm riktigt men konstigt och jobbigt och så. Så när jag vaknade längtade jag såå mycket efter hundarna och har gjort det hela morgonen. Men vet inte om jag kan åka hem idag och träffa dom men skulle vilja.

 

[Lovisaleonora]

Inatt så somnade jag ungefär ett tag efter 11 och vaknade typ halv 6 i morse och jag var inte vaken nånting på hela natten vad jag kommer ihåg! Kanske inte låter så mycket men jag har inte sovit så länge på flera veckor så det är ändå mycket för mig.
Men drömde jätte konstigt inte en mardröm riktigt men konstigt och jobbigt och så. Så när jag vaknade längtade jag såå mycket efter hundarna och har gjort det hela morgonen. Men vet inte om jag kan åka hem idag och träffa dom men skulle vilja.

Så otroligt skönt att få sova. Det är ju jättestort att uppleva obruten sömn. Jag tror inte du har gjort det sedan du kom in på sjukhuset? Eller? En otroligt värdefull förändring.

Drömmar är sånt som hjärnan behandlar när vi sover. Det kan poppa upp de mest underliga saker, så får jag försöka tyda vad det skulle kunna innebära för mig, vad det är hjärnan försöker behandla. Och ibland är det bara helt galna grejor, som inte ens är lönt att försöka tyda. Som att åka vattenfall på en jättelik anka. Jag tror inte det är något jag behöver försöka tyda

 

[LiviaFilippa]

Så otroligt skönt att få sova. Det är ju jättestort att uppleva obruten sömn. Jag tror inte du har gjort det sedan du kom in på sjukhuset? Eller? En otroligt värdefull förändring.

Drömmar är sånt som hjärnan behandlar när vi sover. Det kan poppa upp de mest underliga saker, så får jag försöka tyda vad det skulle kunna innebära för mig, vad det är hjärnan försöker behandla. Och ibland är det bara helt galna grejor, som inte ens är lönt att försöka tyda. Som att åka vattenfall på en jättelik anka. Jag tror inte det är något jag behöver försöka tyda

Jo när jag var på vanliga avdelningen eller vad man ska säga så gjorde jag det tror jag. Men då var kroppen jätte jätte dålig så jag sov jätte mycket och kommer typ inte ihåg nästan nånting från det. Men har inte gjort det på bup tror jag så ja det var ju länge sen iallafall!

 

[Lovisaleonora]

Grattis i alla fall, det är ju en stor del i att hitta bra och fungerande rutiner. Sömn är kroppens och hjärnans återhämtning, jätteviktigt. Behövde du ta tablett för sömnen eller kom den av sig själv?

 

[LiviaFilippa]

Grattis i alla fall, det är ju en stor del i att hitta bra och fungerande rutiner. Sömn är kroppens och hjärnans återhämtning, jätteviktigt. Behövde du ta tablett för sömnen eller kom den av sig själv?

Tack Och ja jag hade tagit en sån som är mot ångest som jag blir trött av också.