Planering framåt

Igår hade jag läkar samtal igen och pratade lite om hur planeringen är. Och det hon sa var att som det verkar nu så blir det en plats i dagvård ungefär i mitten av september. Så ifall dom tycker att jag verkar redo för det så ska jag börja där då. Men jag har ingen aning om vad dagvård är eller hur det går till eller nånting mer än det dom har berättat som inte är så mycket. Så ifall nån har koll så får ni gärna berätta lite!
Sen också var det om typ reglerna om mig och så med att jag inte har fått vara ensam alls och inte gå nästan nånting och så. Och det ändrades lite nu så nu får jag gå korta sträckor men inte som motion liksom. Utan typ att jag får gå från bilen runt i en affär och tillbaka till bilen. Eller att i stallet så får jag gå till hagen och såna saker. Så inte mycket alls och får inte göra nån motion men lite mer får jag göra iallafall. Och så bestämde hon att det med att jag inte får vara ensam skulle ändras så dom ska kolla till mig typ med tio minuter mellanrum hela tiden om jag är själv. Men det gick inte så bra för sen mådde jag jätte jätte dåligt på kvällen och hade bara massa dåliga tankar. Så tillslut skrev jag allt det till pappa så han sa till nån i personalen så fick samma medicin som jag fick för nån dag sen och att dom bestämde IGEN att jag inte ska vara själv. Så det var inte så länge jag fick det.
Men ja jag blev iallafall trött efter ett tag så sov ganska okej inatt. Men är fortfarande jätte trött och frukosten var typ kaos. Så får se hur det går idag för har egentligen planering att jag ska ha permission men får se om jag ska ha det.

 

[LiviaFilippa]

Jag hatar hatar hatar dethär. Det var ganska bra och kändes okej och sen började det bli lite mer ångest. Och sen typ exploderade den så fick jätte mycket ångest och typ tusen dåliga tankar som bara skrek i huvudet liksom. Så skulle få sån där medicin och då fick jag värsta äckliga panik attacken för jag ville inte bli konstig och så himla trött och ville bara bort från ALLT. Men slutade med att jag tog den iallafall och nu börjar det kännas lite typ lugnt i huvudet så nu oroar jag mig för att bli jätte trött igen istället. För ja NU vill jag sova och slippa tänka på nånting men inte hela dagen imorgon liksom.

 

[LiviaFilippa]

Fattar inte varför att såfort nånting känns bra och jag liksom är lite lugn så blir det såhär. Då kan det väl isåfall vara dåligt jämt så blir det inte lika jobbigt när det kommer.

 

[Motacilla]

En sak i taget.
Du kan lägga dig nu när det är kväll och du börjar bli trött.
Imorgon tar vi itu med de problem du har då. Om du fortfarande är trött imorgon funderar vi på hur du kan bli piggare, men nu är det dags att lägga sig och åtminstone vila.

Det är förresten bra att tänka på om man inte kan sova någon gång: huvudsaken är att man vilar sig. Inte stressa för att man inte lyckas somna direkt utan försöka tänka att man ligger och vilar och att det är okej det också.

 

[Motacilla]

Fattar inte varför att såfort nånting känns bra och jag liksom är lite lugn så blir det såhär. Då kan det väl isåfall vara dåligt jämt så blir det inte lika jobbigt när det kommer.

Det är tråkigt att höra. Jag har ingen bra förklaring till det. Kanske nån annan i tråden vet?

I alla fall vet jag att med tiden kommer det lugna att bli det som blir det vanligaste för dig. Men hur länge det tar, det vågar jag inte säga. Men jag lovar att det kommer att bli mycket, mycket bättre än du nu har det!

 

[emma-vsm]

Fattar inte varför att såfort nånting känns bra och jag liksom är lite lugn så blir det såhär. Då kan det väl isåfall vara dåligt jämt så blir det inte lika jobbigt när det kommer.

Jag tänker att det är helt normalt när något förändras (eller utvecklas), tre steg fram och ett steg tillbaka typ. Stegen tillbaka kommer bli mindre och mindre, och när du tagit många steg fram kommer du orka hantera ett steg tillbaka då och då. Du gör ett jättebra jobb och vi är imponerade över dig, även om du just nu inte kan se det själv!

Jag tycker du ska försöka sova Kanske sätta på en podd eller något som får tankarna att skingra sig lite?

 

[gammalek]

Fattar inte varför att såfort nånting känns bra och jag liksom är lite lugn så blir det såhär. Då kan det väl isåfall vara dåligt jämt så blir det inte lika jobbigt när det kommer.

Jag tänker att du mår bättre emellanåt och då behöver du haka fast i det för att de bra stunderna ska bli fler. Som en kardborre. Hänga fast, hänga i det som är bra. Då kommer de bra stunderna bli fler och fler och fler.

 

[LiviaFilippa]

Jag tänker att det är helt normalt när något förändras (eller utvecklas), tre steg fram och ett steg tillbaka typ. Stegen tillbaka kommer bli mindre och mindre, och när du tagit många steg fram kommer du orka hantera ett steg tillbaka då och då. Du gör ett jättebra jobb och vi är imponerade över dig, även om du just nu inte kan se det själv!

Jag tycker du ska försöka sova Kanske sätta på en podd eller något som får tankarna att skingra sig lite?

Ja jag ska försöka sova. Ska välja nån p3 dokumentär som verkar lite tråkig så ska jag lyssna på den.

 

[Motacilla]

Ja jag ska försöka sova. Ska välja nån p3 dokumentär som verkar lite tråkig så ska jag lyssna på den.

P1 Dokumentär är ännu tråkigare, rekommenderar dem om du vill ha sömnmedel

 

[emma-vsm]

Ja jag ska försöka sova. Ska välja nån p3 dokumentär som verkar lite tråkig så ska jag lyssna på den.

Det är smart! Behagliga röster och en lagom tråkig story så somnar du förhoppningsvis

 

[Motacilla]

Kollade lite, och det här avsnittet verkar ha bra effekt:

 

[LiviaFilippa]

Jag somnade efter ett tag igår och sen vaknade jag nån gång inatt och tog jätte lång tid att somna om. Sen när jag vaknade så var jag fortfarande jätte trött och känner mig helt konstig och som det är helt suddigt och konstigt i huvudet och att jag inte kan tänka. Och sådär att allt känns som det inte är påriktigt. Så var liksom jobbigt med frukost men gick ändå ganska bra att äta för känns som det är i en dröm eller hur jag ska säga.
Och nu vill jag träffa hundarna och ponnysarna men vet inte om jag orkar idag så vet inte hur jag ska göra. För är ju säkert andra i stallet också nu när det är helg och jag orkar inte träffa andra. Så vet inte hur jag ska göra idag. Och har mer jobbiga tankar igen också som jag borde berätta men vill inte.

 

[emma-vsm]

Är det i eftermiddag du har permission? I så fall kanske du är mindre luddig i huvudet då. Låter som en bra idé att träffa hundarna och dina ponnys!

När jag var sjukskriven för depression och ångest i våras var det jättejobbigt att träffa kollegorna igen. Men på ett sätt ville jag träffa dom så snart som möjligt för jag tror det bara skulle bli jobbigare och jobbigare ju längre tiden gick, för då fick liksom ångesten och tankarna mer tid att fundera på vad dom tänkte om mig osv. Så fort jag träffat dom första gången släppte det och det var inte så farligt. Det kanske inte är samma sak för dig, men jag tänker just på det att träffa folk i stallet. Det skulle kunna kännas lite som en lättnad, kanske.

 

[Lovisaleonora]

Och har mer jobbiga tankar igen också som jag borde berätta men vill inte.

Berätta här då, på prov. Jag tror inte det är så chockande för oss, även om det är jobbiga tankar för dig.

 

[LiviaFilippa]

Är det i eftermiddag du har permission? I så fall kanske du är mindre luddig i huvudet då. Låter som en bra idé att träffa hundarna och dina ponnys!

När jag var sjukskriven för depression och ångest i våras var det jättejobbigt att träffa kollegorna igen. Men på ett sätt ville jag träffa dom så snart som möjligt för jag tror det bara skulle bli jobbigare och jobbigare ju längre tiden gick, för då fick liksom ångesten och tankarna mer tid att fundera på vad dom tänkte om mig osv. Så fort jag träffat dom första gången släppte det och det var inte så farligt. Det kanske inte är samma sak för dig, men jag tänker just på det att träffa folk i stallet. Det skulle kunna kännas lite som en lättnad, kanske.

Ja det är isåfall i eftermiddag. Så kanske är lite mindre konstig då!
Och ja med att träffa dom andra i stallet så fattar jag hur du menar. Och nångång måste jag ju träffa dom igen. Men vet ändå inte ifall jag orkar det just idag men vill ju träffa ponnysarna. Men får se hur allt är senare kanske.

 

[LiviaFilippa]

Berätta här då, på prov. Jag tror inte det är så chockande för oss, även om det är jobbiga tankar för dig.

Jag vill bara inte att nån ska bli typ triggad eller nånting. För det är kanske som man kan bli triggad av. Men ja ifall nån som läser kanske blir det så kanske den inte behöver läsa vidare i det här inlägget
Men ja det är att jag har ju gått upp en del i vikt. Som jag MÅSTE så har ju inget val så. Men jag känner mig som jag har blivit såå tjock alldeles för fort. Och att som dom vill så kommer jag bli alldeles för tjock för vad jag vill och för att rida ponnysarna. Och speciellt för C som behöver sättas igång och är lite tjock OCH att jag kommer vara tung också så är jag rädd för att hon ska bli över belastad och bli halt igen. Så känner mig jätte tjock och har så sjukt mycket äckel känslor om mig själv liksom och min kropp. Så har massa tankar på att jag vill typ göra nåt dumt mot mig själv. Eller liksom mot det äckliga. Som typ skära mig på vissa ställen och såna saker. Och att jag har som en plan hur jag kan göra för att dö. Som är liksom inte att jag VILL det men det känns som det är enda lösningen eller hur jag ska förklara.

 

[Lovisaleonora]

Jag vill bara inte att nån ska bli typ triggad eller nånting. För det är kanske som man kan bli triggad av. Men ja ifall nån som läser kanske blir det så kanske den inte behöver läsa vidare i det här inlägget
Men ja det är att jag har ju gått upp en del i vikt. Som jag MÅSTE så har ju inget val så. Men jag känner mig som jag har blivit såå tjock alldeles för fort. Och att som dom vill så kommer jag bli alldeles för tjock för vad jag vill och för att rida ponnysarna. Och speciellt för C som behöver sättas igång och är lite tjock OCH att jag kommer vara tung också så är jag rädd för att hon ska bli över belastad och bli halt igen. Så känner mig jätte tjock och har så sjukt mycket äckel känslor om mig själv liksom och min kropp. Så har massa tankar på att jag vill typ göra nåt dumt mot mig själv. Eller liksom mot det äckliga. Som typ skära mig på vissa ställen och såna saker. Och att jag har som en plan hur jag kan göra för att dö. Som är liksom inte att jag VILL det men det känns som det är enda lösningen eller hur jag ska förklara.

Vet du, de där känslorna kan jag helt relatera till. För jag har haft dem själv. Inte samma med ponnysarna men den där paniken och äcklet över att kroppen inte ser ut som jag vill. Maktlösheten i att inte kunna förändra det över en natt. Frustrationen som nästan svämmar över och gör att hela hjärnan håller på att brinna upp (så kändes det för mig i alla fall). Det är en del av sjukdomen. Känslorna är äkta, men det handlar egentligen om något annat än vikten. Jag kan visst bli lite irriterad nuförtiden, för att de där extra kilona gör att jag inte kan använda hela min garderob. Men numera är jag tacksam över att kroppen har orkat med mig, trots att jag misshandlat den med ätstörningar, avtrillningar från hästar och helt galen träning.

Jag tror att alla som har haft någon ätstörning känner igen sig i det du skriver. På olika sätt. Det är en del av sjukdomen. Det är som att ha ont i benet när vi brutit det. En självklar del. Skitjobbig, men självklar. Det är den där känslodelen som gör att vi tar till själva ätstörningen. Och det är så vansinnigt mycket mer som kommer in i det där, en stor skrämmande gröt av känslor som bara väller över som när det kokar över på spisen. Det känns helt övermäktigt och hopplöst att ens börja ta tag i det, och sedan kroppen som inte gör som vi vill utan är något vi inte känner igen och inte vill kännas vid.

Det är helt normalt att ha ont i benet när det är brutet. Det är helt normalt att känna som du gör när en har en ätstörning. Du är på rätt ställe att få hjälp.

Jag förstår att du känner dig frustrerad över tröttheten och energibristen. Det handlar nog mindre om tabletten och mer om att du är helt utmattad. Hjärnan tar en del energi när den snurrar på, och ännu mer energi när den snurrar på i stress, som jag tror din gör med ångest och tankar och sömnbrist. Det är nog tyvärr en del av dig just nu, du är helt utmattad och när kroppen får börja sova kan det bli en reaktion nästan som en är full. Eller bakfull, när en vaknar. Jag har sådär när jag jobbat för mycket en period, och sedan kan sova ikapp. Jag vaknar och är som om jag vore både bakfull och full på samma gång. Läskigt, men jag måste ju sova så jag kan återhämta mig.

 

[sorbifolia]

Jag vill bara inte att nån ska bli typ triggad eller nånting. För det är kanske som man kan bli triggad av. Men ja ifall nån som läser kanske blir det så kanske den inte behöver läsa vidare i det här inlägget
Men ja det är att jag har ju gått upp en del i vikt. Som jag MÅSTE så har ju inget val så. Men jag känner mig som jag har blivit såå tjock alldeles för fort. Och att som dom vill så kommer jag bli alldeles för tjock för vad jag vill och för att rida ponnysarna. Och speciellt för C som behöver sättas igång och är lite tjock OCH att jag kommer vara tung också så är jag rädd för att hon ska bli över belastad och bli halt igen. Så känner mig jätte tjock och har så sjukt mycket äckel känslor om mig själv liksom och min kropp. Så har massa tankar på att jag vill typ göra nåt dumt mot mig själv. Eller liksom mot det äckliga. Som typ skära mig på vissa ställen och såna saker. Och att jag har som en plan hur jag kan göra för att dö. Som är liksom inte att jag VILL det men det känns som det är enda lösningen eller hur jag ska förklara.

Jättebra att du vågade berätta för oss! Det här är monstret som får dig att tänka så. Att dö är verkligen INTE den enda utvägen, eller någon bra lösning överhuvudtaget.

Jag är helt säker på att ingen, inte läkarna eller dina föräldrar eller någon vill att du ska bli tjock, endast normalviktig. Och ang C så får ni bara ta det extra lugnt tills hon blir normalviktig med, och skritta massor, longera etc så kommer hon inte bli överbelastad. Jag har lite samma problem med min tävlingshäst som varit skadad sedan April och blivit överviktig, men inte funderar jag på att banta mig sjukligt smal för att kompensera för det - jag anpassar istället träningen så han får ta lite längre tid på att komma igång igen.

 

[Sleepy]

@EmmaFilippa Du är inte äcklig. Det är monstret som talar. Din läkare vet vad som är lagom och monstret ska vara tyst.

Du är en toppentjej och du ska inte göra dig själv illa. Du ska vara rädd om dig. Berätta för någon i personalen där så ska du se att de kan stötta dig mot dina tankar och din ångest.

Vet du hur vi löste det när min dotter växte ur sin lilla ponny? Vi körde in honom. Så fick han bo kvar hos oss fast hon hade en till större häst. Han tyckte det var jätteroligt att dra vagn och få följa med ut. Ponnyer orkar dra mycket mer än de orkar bära, så även vuxna kan köra. Prata med din mamma om det kan vara en idé.

 

[Motacilla]

Att skära sig är ingen lösning, det är monstrets idéer och dem ska du absolut protestera mot!
Har du skurit dig någon gång, eller är det tankar du haft?

Dö är inte heller något alternativ! Tankar på att allt jobbigt ska ta slut tror jag är vanligt när det är riktigt jobbigt, så som du har det nu. Men det finns alltid andra lösningar än att man ska dö! Även om man inte ser dem själv när det är riktigt jobbigt.

Försök berätta om de här tankarna för läkaren eller för dina föräldrar. Det är viktigt att de vuxna runt dig vet om det. De kommer inte att bli arga, men kanske lite ledsna. Fast de kommer över det, huvudsaken är att du berättar!

Jag tror också att tröttheten beror mer på att kroppen är så trött, än tabletten. Effekten av en sån där tablett försvinner efter 8 timmar. Så du kan räkna själv: klockan.... + 8h. Efter det påverkar den inte längre. (T.ex: om du tar en tablett kl 21 fungerar den till kl 05).

 

[LiviaFilippa]

Vet du, de där känslorna kan jag helt relatera till. För jag har haft dem själv. Inte samma med ponnysarna men den där paniken och äcklet över att kroppen inte ser ut som jag vill. Maktlösheten i att inte kunna förändra det över en natt. Frustrationen som nästan svämmar över och gör att hela hjärnan håller på att brinna upp (så kändes det för mig i alla fall). Det är en del av sjukdomen. Känslorna är äkta, men det handlar egentligen om något annat än vikten. Jag kan visst bli lite irriterad nuförtiden, för att de där extra kilona gör att jag inte kan använda hela min garderob. Men numera är jag tacksam över att kroppen har orkat med mig, trots att jag misshandlat den med ätstörningar, avtrillningar från hästar och helt galen träning.

Jag tror att alla som har haft någon ätstörning känner igen sig i det du skriver. På olika sätt. Det är en del av sjukdomen. Det är som att ha ont i benet när vi brutit det. En självklar del. Skitjobbig, men självklar. Det är den där känslodelen som gör att vi tar till själva ätstörningen. Och det är så vansinnigt mycket mer som kommer in i det där, en stor skrämmande gröt av känslor som bara väller över som när det kokar över på spisen. Det känns helt övermäktigt och hopplöst att ens börja ta tag i det, och sedan kroppen som inte gör som vi vill utan är något vi inte känner igen och inte vill kännas vid.

Det är helt normalt att ha ont i benet när det är brutet. Det är helt normalt att känna som du gör när en har en ätstörning. Du är på rätt ställe att få hjälp.

Jag förstår att du känner dig frustrerad över tröttheten och energibristen. Det handlar nog mindre om tabletten och mer om att du är helt utmattad. Hjärnan tar en del energi när den snurrar på, och ännu mer energi när den snurrar på i stress, som jag tror din gör med ångest och tankar och sömnbrist. Det är nog tyvärr en del av dig just nu, du är helt utmattad och när kroppen får börja sova kan det bli en reaktion nästan som en är full. Eller bakfull, när en vaknar. Jag har sådär när jag jobbat för mycket en period, och sedan kan sova ikapp. Jag vaknar och är som om jag vore både bakfull och full på samma gång. Läskigt, men jag måste ju sova så jag kan återhämta mig.

Det med vikten och det så är det också med kläder för mig att vissa kläder märks det att dom inte sitter lika. Och liksom jag VET att det inte egentligen är att jag är tjock för det men känns ändå så.
Och med att jag är trött och känner mig konstig så fattar hur du menar och kanske inte är medicinen. Eller inte bara den. Jag har aldrig varit full men kan ändå gissa att det kanske är så jag känner det.