Planering framåt

Igår hade jag läkar samtal igen och pratade lite om hur planeringen är. Och det hon sa var att som det verkar nu så blir det en plats i dagvård ungefär i mitten av september. Så ifall dom tycker att jag verkar redo för det så ska jag börja där då. Men jag har ingen aning om vad dagvård är eller hur det går till eller nånting mer än det dom har berättat som inte är så mycket. Så ifall nån har koll så får ni gärna berätta lite!
Sen också var det om typ reglerna om mig och så med att jag inte har fått vara ensam alls och inte gå nästan nånting och så. Och det ändrades lite nu så nu får jag gå korta sträckor men inte som motion liksom. Utan typ att jag får gå från bilen runt i en affär och tillbaka till bilen. Eller att i stallet så får jag gå till hagen och såna saker. Så inte mycket alls och får inte göra nån motion men lite mer får jag göra iallafall. Och så bestämde hon att det med att jag inte får vara ensam skulle ändras så dom ska kolla till mig typ med tio minuter mellanrum hela tiden om jag är själv. Men det gick inte så bra för sen mådde jag jätte jätte dåligt på kvällen och hade bara massa dåliga tankar. Så tillslut skrev jag allt det till pappa så han sa till nån i personalen så fick samma medicin som jag fick för nån dag sen och att dom bestämde IGEN att jag inte ska vara själv. Så det var inte så länge jag fick det.
Men ja jag blev iallafall trött efter ett tag så sov ganska okej inatt. Men är fortfarande jätte trött och frukosten var typ kaos. Så får se hur det går idag för har egentligen planering att jag ska ha permission men får se om jag ska ha det.

 

[LiviaFilippa]

Jättebra att du vågade berätta för oss! Det här är monstret som får dig att tänka så. Att dö är verkligen INTE den enda utvägen, eller någon bra lösning överhuvudtaget.

Jag är helt säker på att ingen, inte läkarna eller dina föräldrar eller någon vill att du ska bli tjock, endast normalviktig. Och ang C så får ni bara ta det extra lugnt tills hon blir normalviktig med, och skritta massor, longera etc så kommer hon inte bli överbelastad. Jag har lite samma problem med min tävlingshäst som varit skadad sedan April och blivit överviktig, men inte funderar jag på att banta mig sjukligt smal för att kompensera för det - jag anpassar istället träningen så han får ta lite längre tid på att komma igång igen.

Men det känns som det är enda lösningen. Eller ja inte enda som finns men enda som jag kan klara.
Och med C så ja hon ska ju iallafall sättas igång sakta och så och mamma gör en del nu men känns ändå bara som jag känner mig ännu mer onödigt tung liksom när hon också redan är lite tjock. Så inte att jag vill vara jätte smal för att kompensera men att det känns ännu mer jobbigt att gå upp i vikt då liksom.

 

[LiviaFilippa]

@EmmaFilippa Du är inte äcklig. Det är monstret som talar. Din läkare vet vad som är lagom och monstret ska vara tyst.

Du är en toppentjej och du ska inte göra dig själv illa. Du ska vara rädd om dig. Berätta för någon i personalen där så ska du se att de kan stötta dig mot dina tankar och din ångest.

Vet du hur vi löste det när min dotter växte ur sin lilla ponny? Vi körde in honom. Så fick han bo kvar hos oss fast hon hade en till större häst. Han tyckte det var jätteroligt att dra vagn och få följa med ut. Ponnyer orkar dra mycket mer än de orkar bära, så även vuxna kan köra. Prata med din mamma om det kan vara en idé.

Planen med ponnysarna var att jag skulle tävla under våren och testa lite terräng med C och sen skulle vi sälja henne under sommaren till nån ny liten ryttare så skulle jag ha antingen bara O eller att vi kanske skulle köpa en ungponny. Så vi hade inte ens tänkt att C skulle vara kvar men det blev så för jag och O gick omkull så blev lite rädd ett tag och sen blev C skadad så det blev typ pausat. Och nu har ju jag varit mest att jag vill sälja dom så fort som möjligt och sluta rida men nu vet jag inte. Så vet inte om vi ska sälja C ifall jag nånsin kan sätta igång henne eller hur vi ska göra. Men tror inte körning är nåt för henne iallafall.

 

[LiviaFilippa]

Att skära sig är ingen lösning, det är monstrets idéer och dem ska du absolut protestera mot!
Har du skurit dig någon gång, eller är det tankar du haft?

Dö är inte heller något alternativ! Tankar på att allt jobbigt ska ta slut tror jag är vanligt när det är riktigt jobbigt, så som du har det nu. Men det finns alltid andra lösningar än att man ska dö! Även om man inte ser dem själv när det är riktigt jobbigt.

Försök berätta om de här tankarna för läkaren eller för dina föräldrar. Det är viktigt att de vuxna runt dig vet om det. De kommer inte att bli arga, men kanske lite ledsna. Fast de kommer över det, huvudsaken är att du berättar!

Jag tror också att tröttheten beror mer på att kroppen är så trött, än tabletten. Effekten av en sån där tablett försvinner efter 8 timmar. Så du kan räkna själv: klockan.... + 8h. Efter det påverkar den inte längre. (T.ex: om du tar en tablett kl 21 fungerar den till kl 05).

Jag har gjort det en gång för inte så länge sen. Men har aldrig haft dom tankarna förut.
Och jag har berättat om dom tankarna för mina föräldrar och pratat med läkaren så därför dom inte tyckte jag skulle prova vara hemma längre och såna saker än. Och då lovade jag att jag skulle berätta om dom tankarna blev jätte starka men jag vill inte oroa dom. Och om jag säger att det är jätte jobbigt med såna tankar så kanske jag inte får ha permison alls om dom tycker det är för mycket ansvar på mig och mamma och pappa. Så jag vet inte hur jag ska göra för fattar också att dom på ett sätt behöver veta. Men dom kan ju inte ta bort tankarna ändå så det skulle inte hjälpa bara att dom blir mer oroliga.
Så tänkte att jag kanske inte ska berätta men OM det blir ännu mer jobbigt när jag har permison så berättar jag då. Men vet inte än. Men ska iallafall bara ha en kort permison så ska inte åka än på ett tag.

 

[Sleepy]

om jag säger att det är jätte jobbigt med såna tankar så kanske jag inte får ha permison alls om dom tycker det är för mycket ansvar på mig och mamma och pappa.

Så är det ju - och det är bra; det är till för att skydda dig. Det kan hända att du tappar kontrollen om ångesten blir för stark. Därför ska du vara öppen om din ångest och dina tankar, så att det inte händer något dumt.

 

[Motacilla]

Jag tycker ändå att du ska vara öppen med hur du tänker och känner, så läkaren och den andra personalen kan göra en plan som du klarar av.

Förstår verkligen att det är jobbigt också att prata om de här sakerna, men tänk på att personalen är utbildade och vill dig väl. Om det blir förändringar i era överenskommelser så är det för att det inte ska hända dig något.

Bra att du inte skär dig. Försök att inte börja med det heller, jag har en kompis som gör det, och det verkar jättejobbigt att sluta när man hållit på med det i flera år. Säg till personalen när du får såna tankar så kan de hjälpa dig där och då.
Försök göra nån övning mot ångest så fort det känns det minsta jobbigt, låt inte tankarna bli så starka.

 

[LiviaFilippa]

Jag svarar mer senare för är middag snart men ville bara säga att vi har varit i stallet och tur var så var det ingen annan där så kunde pyssla med ponnysarna ifred
Och sen blev det lite typ inte bråk men att vi inte var överens. Så ville fråga hur ni tycker bara. Men jag får ju inte göra nån träning eller sånt men nu får jag gå lite korta sträckor som till hagen eller lite i en affär och så. Men iallafall så undrar jag hur ni skulle tänka om det var ni eller kanske erat barn eller nåt. Om ni skulle tycka att det var okej att rida lite? Alltså kanske 20-30 minuter MAX och BARA skritt. Så inte nåt jobb liksom utan bara sitta på ponnyn. Skulle ni tycka det räknas som motion eller skulle ni tycka det borde vara okej?

 

[Lovisaleonora]

Jag hade tyckt det var OK att skritta ut (på långa tyglar typ), men det är absolut max.

 

[Sleepy]

Jag svarar mer senare för är middag snart men ville bara säga att vi har varit i stallet och tur var så var det ingen annan där så kunde pyssla med ponnysarna ifred
Och sen blev det lite typ inte bråk men att vi inte var överens. Så ville fråga hur ni tycker bara. Men jag får ju inte göra nån träning eller sånt men nu får jag gå lite korta sträckor som till hagen eller lite i en affär och så. Men iallafall så undrar jag hur ni skulle tänka om det var ni eller kanske erat barn eller nåt. Om ni skulle tycka att det var okej att rida lite? Alltså kanske 20-30 minuter MAX och BARA skritt. Så inte nåt jobb liksom utan bara sitta på ponnyn. Skulle ni tycka det räknas som motion eller skulle ni tycka det borde vara okej?

Låt läkaren bestämma sånt. Det finns risker med att rida när du inte mår riktigt bra.

Efterhand som du mår bättre så kommer du kunna göra mer. Härligt att du kände lust att rida.

 

[Motacilla]

Jag tycker också att ni ska låta läkaren bestämma om du får rida eller inte. Tufft och säkert inte alls vad du vill höra, men jag tycker det är bäst att kolla med en expert när man håller på att återhämta sig från en svår sjukdom.

Kom ihåg att det inte är farligt att vara av olika åsikt heller, så som du och din mamma var idag. Man kan inte alltid vara överens om allt. Huvudsaken är att man kan hantera det på ett bra sätt — i värsta fall får man enas om att man är oense.

Så roligt att höra att du pysslat om ponnyer igen, jag tror det ger dig mycket kraft att kämpa mot sjukdomen!

 

[Motacilla]

Ska ni/du se nån film eller så i kväll?

 

[Sleepy]

"ibland är monstret jätte stort och starkt och då kommer jag tro på det att det viktigaste av allt är att inte äta så extremt mycket och gå upp massa i vikt. Och då måste jag komma ihåg att det är monstret som luras liksom för det vill inte samma som jag EGENTLIGEN. Så ska fixa bilder på ponnysarna från tävlingar och så som jag kan ha framme hela tiden så kan jag påminnas liksom. Och sen dethär låter ju jätte töntigt och barnsligt men ska även rita monstret typ så fult och så som jag bara kan. Så kan jag liksom kolla på det och tänka okej det där fula äckliga monstret försöker lura mig men jag ska säga emot. För jag vill kunna tävla med mina ponnysar igen. Typ så. Och kanske även så ska jag göra typ som en nerräkning fast med olika vikter som jag måste gå upp till. Men inte att jag har vikterna men kanske att man gör en ruta för varje halvt kilo eller nåt och så kryssar man för varje ruta man klarar. Och så sätter man dit mål om när jag får skritta när jag får trava rida första träningen rida ut själv gå ut själv med hundarna fixa allt själv i stallet. Ja allt sånt. Så blir det att jag kan se att det är bra saker med att gå upp i vikt liksom! Så just nu så känns det mottiverat men det kommer väl inte göra det hela tiden. Men ska iallafall VERKLIGEN göra mitt bästa att komma ihåg dethär!"

En liten påminnelse om vad du pratade med läkaren om i juli. Du får ha ridningen som ett mål när du mår bättre.

 

[Fjordfrälst]

Jag svarar mer senare för är middag snart men ville bara säga att vi har varit i stallet och tur var så var det ingen annan där så kunde pyssla med ponnysarna ifred
Och sen blev det lite typ inte bråk men att vi inte var överens. Så ville fråga hur ni tycker bara. Men jag får ju inte göra nån träning eller sånt men nu får jag gå lite korta sträckor som till hagen eller lite i en affär och så. Men iallafall så undrar jag hur ni skulle tänka om det var ni eller kanske erat barn eller nåt. Om ni skulle tycka att det var okej att rida lite? Alltså kanske 20-30 minuter MAX och BARA skritt. Så inte nåt jobb liksom utan bara sitta på ponnyn. Skulle ni tycka det räknas som motion eller skulle ni tycka det borde vara okej?

Det bästa är nog att läkaren avgör vad som är ok och inte men det glädjer mig att du känner en längtan efter ridningen! . En lugn skrittur och bara "åka häst" är ju ingen ansträngning som så och nått som du älskar att göra borde ju gynna dig, det är ju så viktigt att läka själsligt med ❤.

 

[svea]

Jag svarar mer senare för är middag snart men ville bara säga att vi har varit i stallet och tur var så var det ingen annan där så kunde pyssla med ponnysarna ifred
Och sen blev det lite typ inte bråk men att vi inte var överens. Så ville fråga hur ni tycker bara. Men jag får ju inte göra nån träning eller sånt men nu får jag gå lite korta sträckor som till hagen eller lite i en affär och så. Men iallafall så undrar jag hur ni skulle tänka om det var ni eller kanske erat barn eller nåt. Om ni skulle tycka att det var okej att rida lite? Alltså kanske 20-30 minuter MAX och BARA skritt. Så inte nåt jobb liksom utan bara sitta på ponnyn. Skulle ni tycka det räknas som motion eller skulle ni tycka det borde vara okej?

Ridning är mer motion än man tror, det har jag märkt de gånger jag har pulsklocka. Bäst att kolla med läkaren först, så du inte åker på något bakslag. Härligt att du blev ridsugen!

 

[LiviaFilippa]

Jag hade tyckt det var OK att skritta ut (på långa tyglar typ), men det är absolut max.

Tack för ditt svar

 

[LiviaFilippa]

Låt läkaren bestämma sånt. Det finns risker med att rida när du inte mår riktigt bra.

Efterhand som du mår bättre så kommer du kunna göra mer. Härligt att du kände lust att rida.

Det är bara att vi inte har pratat om just det. Utan att jag får inte göra nån motion så inte typ gå långt eller sånt utan då måste jag ha rullstol. Men gå lite kort är okej. Och jag vet inte när jag ska ha nästa läkar samtal så vet inte när jag isåfall kan fråga. Plus att hon kanske bara tänker ridning och säger nej då men är ju jätte stor skillnad att bara skritta lite och rida ett tufft pass liksom.

 

[LiviaFilippa]

Jag tycker också att ni ska låta läkaren bestämma om du får rida eller inte. Tufft och säkert inte alls vad du vill höra, men jag tycker det är bäst att kolla med en expert när man håller på att återhämta sig från en svår sjukdom.

Kom ihåg att det inte är farligt att vara av olika åsikt heller, så som du och din mamma var idag. Man kan inte alltid vara överens om allt. Huvudsaken är att man kan hantera det på ett bra sätt — i värsta fall får man enas om att man är oense.

Så roligt att höra att du pysslat om ponnyer igen, jag tror det ger dig mycket kraft att kämpa mot sjukdomen!

Hon har inte sagt nånting om bara skritta. Och det är ju bara sitta där så ifall jag skulle få typ sitta i rullstol och följa med på promenad med hundarna så tycker inte jag att det är nån skillnad egentligen.

 

[LiviaFilippa]

Ska ni/du se nån film eller så i kväll?

Jag tror inte det blir så. Hade tänkt först att vi skulle kolla på en film men sen så fick jag veta jätte sent att jag inte kan ha mitt vanliga kvällsfika idag utan måste äta nåt annat och då blev det jätte jobbigt så kommer nog inte kunna hålla fokus på en film iallafall nu. Säkert jätte töntigt att bli så bara för en sån sak men är så iallafall. Så ska nog bara rita eller göra nåt med pärlor och sånt och lyssna på musik eller nånting. Tror jag iallafall.

 

[LiviaFilippa]

"ibland är monstret jätte stort och starkt och då kommer jag tro på det att det viktigaste av allt är att inte äta så extremt mycket och gå upp massa i vikt. Och då måste jag komma ihåg att det är monstret som luras liksom för det vill inte samma som jag EGENTLIGEN. Så ska fixa bilder på ponnysarna från tävlingar och så som jag kan ha framme hela tiden så kan jag påminnas liksom. Och sen dethär låter ju jätte töntigt och barnsligt men ska även rita monstret typ så fult och så som jag bara kan. Så kan jag liksom kolla på det och tänka okej det där fula äckliga monstret försöker lura mig men jag ska säga emot. För jag vill kunna tävla med mina ponnysar igen. Typ så. Och kanske även så ska jag göra typ som en nerräkning fast med olika vikter som jag måste gå upp till. Men inte att jag har vikterna men kanske att man gör en ruta för varje halvt kilo eller nåt och så kryssar man för varje ruta man klarar. Och så sätter man dit mål om när jag får skritta när jag får trava rida första träningen rida ut själv gå ut själv med hundarna fixa allt själv i stallet. Ja allt sånt. Så blir det att jag kan se att det är bra saker med att gå upp i vikt liksom! Så just nu så känns det mottiverat men det kommer väl inte göra det hela tiden. Men ska iallafall VERKLIGEN göra mitt bästa att komma ihåg dethär!"

En liten påminnelse om vad du pratade med läkaren om i juli. Du får ha ridningen som ett mål när du mår bättre.

Oj det där känns nästan inte som jag dom som har skrivit! Jag kommer nästan inte ihåg det för det känns som sååå länge sen och att jag inte är samma som jag var då!
Men ja det med målen har jag inte längre iallafall för det gick inte att säga nån tydlig gräns för beror på andra saker också än vikten. Som nu tillexempel så även ifall jag skulle väga 10 kg mer så skulle jag ändå inte få vara själv i stallet eller med hundarna eller sånt. Men ja rida riktigt fattar jag väl ändå lite om jag måste vänta med men bara skritta är ju inte motion nästan alls.

 

[LiviaFilippa]

Det bästa är nog att läkaren avgör vad som är ok och inte men det glädjer mig att du känner en längtan efter ridningen! . En lugn skrittur och bara "åka häst" är ju ingen ansträngning som så och nått som du älskar att göra borde ju gynna dig, det är ju så viktigt att läka själsligt med ❤.

Nej exakt som du skriver så är det ju typ åka häst bara! Och också att jag skulle må bra av det. Som jag tycker att jag borde få göra det ifall det kanske är nåt jag mår bättre av och det är inte ansträngande. För dom borde ju vilja att jag ska må bra och det skulle nog mottivera mig mer också.

 

[LiviaFilippa]

Ridning är mer motion än man tror, det har jag märkt de gånger jag har pulsklocka. Bäst att kolla med läkaren först, så du inte åker på något bakslag. Härligt att du blev ridsugen!

Ja om man rider mera ordentligt så fattar jag det men bara sitta och skritta är ju inte det. Och skulle ju inte trava och galoppera och sånt isåfall utan bara skritta.