Planering framåt

Igår hade jag läkar samtal igen och pratade lite om hur planeringen är. Och det hon sa var att som det verkar nu så blir det en plats i dagvård ungefär i mitten av september. Så ifall dom tycker att jag verkar redo för det så ska jag börja där då. Men jag har ingen aning om vad dagvård är eller hur det går till eller nånting mer än det dom har berättat som inte är så mycket. Så ifall nån har koll så får ni gärna berätta lite!
Sen också var det om typ reglerna om mig och så med att jag inte har fått vara ensam alls och inte gå nästan nånting och så. Och det ändrades lite nu så nu får jag gå korta sträckor men inte som motion liksom. Utan typ att jag får gå från bilen runt i en affär och tillbaka till bilen. Eller att i stallet så får jag gå till hagen och såna saker. Så inte mycket alls och får inte göra nån motion men lite mer får jag göra iallafall. Och så bestämde hon att det med att jag inte får vara ensam skulle ändras så dom ska kolla till mig typ med tio minuter mellanrum hela tiden om jag är själv. Men det gick inte så bra för sen mådde jag jätte jätte dåligt på kvällen och hade bara massa dåliga tankar. Så tillslut skrev jag allt det till pappa så han sa till nån i personalen så fick samma medicin som jag fick för nån dag sen och att dom bestämde IGEN att jag inte ska vara själv. Så det var inte så länge jag fick det.
Men ja jag blev iallafall trött efter ett tag så sov ganska okej inatt. Men är fortfarande jätte trött och frukosten var typ kaos. Så får se hur det går idag för har egentligen planering att jag ska ha permission men får se om jag ska ha det.

 

[LiviaFilippa]

Nej jag tycker det var sjukdomen som ställde till det idag.

Hoppas du kan ha ett bra samtal med läkaren snart i alla fall!

Vad gör du ikväll?

Fast det var ju ändå jag.
Jag har bara lyssnat på musik och ritat som blev jätte fult så fick typ ett utbrott på det. Så sen jag jag bara hållit på med telefonen och nu är det snart kvällsfika och sen vet jag inte vad jag ska göra.

 

[Motacilla]

Kanske du kan titta lite på tv eller lyssna lite på någon podd?
Imorgon tar du nya tag.

 

[LiviaFilippa]

Kanske du kan titta lite på tv eller lyssna lite på någon podd?
Imorgon tar du nya tag.

Jag vet inte vad jag ska kolla på isåfall. Eller lyssna på men kan inte sitta och bara lyssna utan att göra nåt annat också liksom.
Men ja jag trodde idag skulle bli bättre för var ju bra i stallet igår och jag sov bra inatt och allt sånt men ändå blev det skit dåligt. Så jag tror inte jag kan göra nåt annat imorgon iallafall utan kommer säkert bli skit iallafall.
Jag har skrivit massa som jag tänkte skicka till pappa men jag vet inte om jag ska. För vet inte om jag vågar för om jag gör det så kommer han säkert vilja prata om det och säga till mamma och läkaren och så. Men borde väl skicka också men ja jag vet bara inte.

 

[gammalek]

Jag vet inte vad jag ska kolla på isåfall. Eller lyssna på men kan inte sitta och bara lyssna utan att göra nåt annat också liksom.
Men ja jag trodde idag skulle bli bättre för var ju bra i stallet igår och jag sov bra inatt och allt sånt men ändå blev det skit dåligt. Så jag tror inte jag kan göra nåt annat imorgon iallafall utan kommer säkert bli skit iallafall.
Jag har skrivit massa som jag tänkte skicka till pappa men jag vet inte om jag ska. För vet inte om jag vågar för om jag gör det så kommer han säkert vilja prata om det och säga till mamma och läkaren och så. Men borde väl skicka också men ja jag vet bara inte.

Skicka till din pappa du. Och jo, han kommer säkert att vilja prata om det - men är inte det bra? Det är bra att dela jobbiga saker med dem man litar på.

 

[LiviaFilippa]

Skicka till din pappa du. Och jo, han kommer säkert att vilja prata om det - men är inte det bra? Det är bra att dela jobbiga saker med dem man litar på.

Ja jag vet att det säkert är bra men det är jobbigt också. För det är jobbiga och pinsamma saker att prata om. Och känns taskigt att berätta allt för han och typ bara ha massa problem och jobbiga saker. Och som han inte kan göra nånting åt ändå och jag vet inte ens vad jag skulle vilja att han gör eller säger om det.

 

[Motacilla]

Jag tycker ändå du ska skicka till honom!
Om du inte vill prata om det imorgon så kanske ni kan prata om några dagar istället

 

[Motacilla]

Ett till poddtips förresten, vet inte om den här kom upp tidigare: P3 ID.
Avsnitt om olika kända personer, lagom spännande/intressant för att man ska kunna somna till dem också. Runt en timme långa.

 

[gammalek]

Ja jag vet att det säkert är bra men det är jobbigt också. För det är jobbiga och pinsamma saker att prata om. Och känns taskigt att berätta allt för han och typ bara ha massa problem och jobbiga saker. Och som han inte kan göra nånting åt ändå och jag vet inte ens vad jag skulle vilja att han gör eller säger om det.

Just för att det är jobbigt och pinsamt är det bra att dela det med någon. Annars blir allt det jobbiga kvar inom dig. Och då blir det verkligen jobbigt.

Som förälder kan jag säga att jag skulle uppleva det som ett stort förtroende om mitt barn ville delge mig något som var jobbigt. Jag skulle absolut vilja hjälpa till att dela bördan. För det är ju så det är, att det tunga blir bara hälften så tungt om man är två som bär det.

 

[LiviaFilippa]

Jag tycker ändå du ska skicka till honom!
Om du inte vill prata om det imorgon så kanske ni kan prata om några dagar istället

Ja fast det är inte att jag inte vill prata ikväll eller imorgon utan vill ALDRIG prata om dom sakerna egentligen. Men fattar också att jag nog kommer behöva ändå.

 

[LiviaFilippa]

Just för att det är jobbigt och pinsamt är det bra att dela det med någon. Annars blir allt det jobbiga kvar inom dig. Och då blir det verkligen jobbigt.

Som förälder kan jag säga att jag skulle uppleva det som ett stort förtroende om mitt barn ville delge mig något som var jobbigt. Jag skulle absolut vilja hjälpa till att dela bördan. För det är ju så det är, att det tunga blir bara hälften så tungt om man är två som bär det.

Men om det var nåt jobbigt skulle inte du kanske tycka att det var jobbigt också då? Om du blev orolig och så och du inte kunde göra nåt åt det? Fattar att mina föräldrar VILL hjälpa till men om dom inte KAN.

 

[Fjordfrälst]

Nej jag vet inte. Eller det enda var att alla dom tankarna blev så starka liksom så vet inte om det var dom som startade det.
Och hundarna kanske kan komma men isåfall blir det ikväll efter middagen. Men vet inte än.

Åh vad tråkigt! Men du är INTE dum i huvudet! Panikångestattacker anses ju bara kunna komma ur tomma intet men jag tycker då att tillräckligt stark ångestattack kan leda till panikångest...Kanske är samma för dig?

 

[gammalek]

Men om det var nåt jobbigt skulle inte du kanske tycka att det var jobbigt också då? Om du blev orolig och så och du inte kunde göra nåt åt det? Fattar att mina föräldrar VILL hjälpa till men om dom inte KAN.

Jo, det är klart att jag skulle tycka att det var jobbigt, eftersom mitt barn hade det svårt. Men jag skulle vilja veta ändå.
För det blir aldrig lika jobbigt när man delar och är två eller flera som hjälps åt att bära det tunga.

Jag vet inte om man alltid kan göra något konkret, men att prata om det är också att göra något.

 

[LiviaFilippa]

Åh vad tråkigt! Men du är INTE dum i huvudet! Panikångestattacker anses ju bara kunna komma ur tomma intet men jag tycker då att tillräckligt stark ångestattack kan leda till panikångest...Kanske är samma för dig?

Ja kanske. Eller vet inte men det är som ifall jag har mycket ångest och jobbiga tankar så blir det typ nån ändring så kan det bli panik ångest.

 

[LiviaFilippa]

Jo, det är klart att jag skulle tycka att det var jobbigt, eftersom mitt barn hade det svårt. Men jag skulle vilja veta ändå.
För det blir aldrig lika jobbigt när man delar och är två eller flera som hjälps åt att bära det tunga.

Jag vet inte om man alltid kan göra något konkret, men att prata om det är också att göra något.

Jag har skickat nu iallafall.
Fast är jätte jobbigt ändå.

 

[gammalek]

Jag har skickat nu iallafall.
Fast är jätte jobbigt ändå.

Starkt av dig! Att det känns jättejobbigt kan bero på att det var viktigt.

 

[LiviaFilippa]

Jag vet inte hur jag ska förklara dethär men jag vill bara skriva av mig om det. Och det är en av sakerna jag skrev till pappa. Och jag vet inte varför det är så heller och vill inte att han och mamma ska tro att jag typ tycker dom är äckliga eller att det är deras fel eller nåt sånt. Men det är att såfort dom typ nuddar mig så får jag sååå mycket äckel känslor. Fast ändå så skulle jag vilja att det var som när jag var liten och typ kunde krama dom och det kändes bättre liksom. Men att nu så känns det såå äckligt bara som nuddar mig så blir typ arg och allt möjligt men jag VILL inte känna så. Och det är ju inte dom som är äckliga och vill inte att dom ska tro det eller att dom gör nåt dåligt. Men det är typ att det påminner att jag tänker på min kropp på nåt sätt så känns det så sjukt äckligt och jobbigt fast ändå saknar jag det på nåt sätt. Så därför också som det oftast går bättre för mig med hundarna och ponnysarna för då får jag inte såna äckel känslor fast kan ändå typ krama dom eller så.

 

[Motacilla]

Bra att du skrev till din pappa!

Jag tänker att det här med kroppen är två saker: den första, och största saken är att eftersom du har anorexia så har din hjärna fått för sig lite märkliga idéer om hur din kropp ser ut och fungerar. Du uppfattar inte din kropp som resten av omgivningen gör. Det är ett symtom som hör till sjukdomen.

Den andra saken är att samtidigt är du tonåring och går igenom förändringar där kroppen utvecklas, oavsett vad du själv tycker eller vill. Det här väcker känslor hos nästan alla! Det är normalt att ha funderingar kring sin kropp och undra hur den kommer att bli när man vuxit klart.

Samtidigt har du känslostormar som också är dels sjukdomen och dels normalt för tonåringar att ha. Så de starka känslorna blir grädde på moset.

Jag är säker på att dina föräldrar uppskattar att du delar med dig av dina bekymmer med dem, oavsett om de kan hjälpa eller inte. Åtminstone kan de lyssna.
Många gånger är problemen inte så stora för nån annan än en själv när man väl berättar om det som tynger en. Tankar växer ofta tilm väldigt stora problem när man är ensam om dem.

 

[Motacilla]

En podd du kanske skulle gilla är förresten KPodden?
Kamratpostens podd, finns även på Spotify

 

[gammalek]

Jag vet inte hur jag ska förklara dethär men jag vill bara skriva av mig om det. Och det är en av sakerna jag skrev till pappa. Och jag vet inte varför det är så heller och vill inte att han och mamma ska tro att jag typ tycker dom är äckliga eller att det är deras fel eller nåt sånt. Men det är att såfort dom typ nuddar mig så får jag sååå mycket äckel känslor. Fast ändå så skulle jag vilja att det var som när jag var liten och typ kunde krama dom och det kändes bättre liksom. Men att nu så känns det såå äckligt bara som nuddar mig så blir typ arg och allt möjligt men jag VILL inte känna så. Och det är ju inte dom som är äckliga och vill inte att dom ska tro det eller att dom gör nåt dåligt. Men det är typ att det påminner att jag tänker på min kropp på nåt sätt så känns det så sjukt äckligt och jobbigt fast ändå saknar jag det på nåt sätt. Så därför också som det oftast går bättre för mig med hundarna och ponnysarna för då får jag inte såna äckel känslor fast kan ändå typ krama dom eller så.

Det där kommer din pappa att förstå, tror jag. Även om han kanske inte har ett svar eller en förklaring att ge. Men det kanske läkaren kan förklara?

 

[Motacilla]

Om det alls är någon tröst så var jag när jag var i din ålder övertygad om att jag var världens fulaste och mest hopplösa person som skulle få leva ensam efter att jag skulle flytta hemifrån efter gymnasiet.
(Tror i efterhand att jag inte varit ensam om den här tanken ).

Hursomhelst, det visade sig att mitt 14-15-åriga jag hade FEL! Tydligen tyckte omvärlden att jag såg helt normal ut, och att jag är helt okej som kompis osv också!

Numera är jag gift, och jag har haft andra killar, något jag ABSOLUT inte hade trott som tonåring!