Planering framåt

Igår hade jag läkar samtal igen och pratade lite om hur planeringen är. Och det hon sa var att som det verkar nu så blir det en plats i dagvård ungefär i mitten av september. Så ifall dom tycker att jag verkar redo för det så ska jag börja där då. Men jag har ingen aning om vad dagvård är eller hur det går till eller nånting mer än det dom har berättat som inte är så mycket. Så ifall nån har koll så får ni gärna berätta lite!
Sen också var det om typ reglerna om mig och så med att jag inte har fått vara ensam alls och inte gå nästan nånting och så. Och det ändrades lite nu så nu får jag gå korta sträckor men inte som motion liksom. Utan typ att jag får gå från bilen runt i en affär och tillbaka till bilen. Eller att i stallet så får jag gå till hagen och såna saker. Så inte mycket alls och får inte göra nån motion men lite mer får jag göra iallafall. Och så bestämde hon att det med att jag inte får vara ensam skulle ändras så dom ska kolla till mig typ med tio minuter mellanrum hela tiden om jag är själv. Men det gick inte så bra för sen mådde jag jätte jätte dåligt på kvällen och hade bara massa dåliga tankar. Så tillslut skrev jag allt det till pappa så han sa till nån i personalen så fick samma medicin som jag fick för nån dag sen och att dom bestämde IGEN att jag inte ska vara själv. Så det var inte så länge jag fick det.
Men ja jag blev iallafall trött efter ett tag så sov ganska okej inatt. Men är fortfarande jätte trött och frukosten var typ kaos. Så får se hur det går idag för har egentligen planering att jag ska ha permission men får se om jag ska ha det.

 

[Motacilla]

Om du känner att du inte hinner med i samtalet så kan du kanske säga: jag måste få fundera på det.
Det är oftast ett svar som duger för vuxna.
Jag brukar själv säga så om jag inte vet direkt när någon frågar något som jag inte kan svara på.

 

[Lovisaleonora]

Be att få kommunicera i skrift istället? Det kan väl inte vara något konstigt för läkaren. Att börja med att läsa in det du har skrivit och sedan prata runt det. Alla behandling ska ju ske på patientens villkor i det här fallet, så jag tycker det verkar högst vettigt att ta det skriftligt eftersom du här visar hur bra du funkar med skrivna ord.

 

[LiviaFilippa]

Om du känner att du inte hinner med i samtalet så kan du kanske säga: jag måste få fundera på det.
Det är oftast ett svar som duger för vuxna.
Jag brukar själv säga så om jag inte vet direkt när någon frågar något som jag inte kan svara på.

Jag ska försöka komma ihåg det tipset! Oftast så det som händer är att jag blir typ stressad och då blir jag arg och då vet jag att jag inte beter mig så bra men det bara bubblar upp liksom. Men ska försöka komma ihåg att säga så istället.

 

[LiviaFilippa]

Be att få kommunicera i skrift istället? Det kan väl inte vara något konstigt för läkaren. Att börja med att läsa in det du har skrivit och sedan prata runt det. Alla behandling ska ju ske på patientens villkor i det här fallet, så jag tycker det verkar högst vettigt att ta det skriftligt eftersom du här visar hur bra du funkar med skrivna ord.

Ja men jag kan inte ta allt i skrift. Alltså om jag skriver först och läkaren läser det och kanske har frågor eller vill prata om nåt av det och så så kan ju inte jag bara skriva svar utan måste prata då. Men ja skriva är ju lättare att få fram saker så det kan ju hjälpa iallafall endel.

 

[Motacilla]

Jag ska försöka komma ihåg det tipset! Oftast så det som händer är att jag blir typ stressad och då blir jag arg och då vet jag att jag inte beter mig så bra men det bara bubblar upp liksom. Men ska försöka komma ihåg att säga så istället.

Förstår!
Jag har också märkt att vissa människor blir liksom provocerade om man säger "jag vet inte" så därför är det bättre att säga "jag måste fundera på det."

Kan du försöka säga med ord när du börjar känna dig stressad när du pratar med läkaren? Jag menar om hon säger något som stressar dig, så kan du säga "nu känner jag mig lite stressad för jag vet inte vad jag ska svara/jag kan inte förklara".

Så kan hon kanske formulera sig på något annat sätt, eller förklara lite mera. Så behöver du inte slösa energi på att bli arg heller.

 

[Sleepy]

Kanske du skulle ha en dagbok där du kan skriva av dig, så som du gör här och som läkaren kan få läsa i emellanåt? Så om hon pratar om något så kan du fundera på det och sen skriver du i dagboken efteråt. Så kan hon läsa nästa gång? Då slipper du stressen just under samtalet.

I och för sig fungerar det ju bra att du skriver till din pappa också och ta det den vägen.

 

[LiviaFilippa]

Förstår!
Jag har också märkt att vissa människor blir liksom provocerade om man säger "jag vet inte" så därför är det bättre att säga "jag måste fundera på det."

Kan du försöka säga med ord när du börjar känna dig stressad när du pratar med läkaren? Jag menar om hon säger något som stressar dig, så kan du säga "nu känner jag mig lite stressad för jag vet inte vad jag ska svara/jag kan inte förklara".

Så kan hon kanske formulera sig på något annat sätt, eller förklara lite mera. Så behöver du inte slösa energi på att bli arg heller.

Jag kan försöka. Men ofta så är det inte att jag inte förstår vad hon menar heller utan att jag inte får fram det jag vill förklara så hon förstår. Men ja jag vet att det hjälper ju inte att bli stressad och arg då men det bara kommer. Men jag kan försöka mer säga det iallafall.
Men har haft läkar samtal idag iallafall. Och kunde inte säga så jätte mycket men lite och pappa berättade om dom sakerna jag skrev igår. Så har fått fram endel iallafall. Och ja som jag trodde så tyckte hon att vi skulle ta bort det att jag får ha permison med mina föräldrar men kanske inte behöver vara så länge. Men några dagar iallafall. Så kommer inte kunna träffa ponnysarna nu när jag började vilja det igen. Så ja det var ju väldigt onödigt. Men kan få träffa hundarna som jag gjorde förr att jag får träffa dom här utanför en liten stund men att få måste antingen både mamma och pappa eller en av dom och en personal vara med. För tydligen är jag så jobbig så måste ha två med om jag ska vara ute. Men ska iallafall träffa hundarna i eftermiddag som planen är nu.
Och läkaren trodde inte heller att det är typ psykos eller nåt sånt läskigt utan som hon tror så är det att ångesten tar över liksom och att jag inte kan hantera den eller berätta. Men hon hade ett tips som vi ska prova också några dagar ifall jag kan berätta då om det är så jätte jobbigt och sånt. Så får se då hur det går. Men ja blev ju steg tillbaka iallafall som jag fattade att det skulle.

 

[LiviaFilippa]

Kanske du skulle ha en dagbok där du kan skriva av dig, så som du gör här och som läkaren kan få läsa i emellanåt? Så om hon pratar om något så kan du fundera på det och sen skriver du i dagboken efteråt. Så kan hon läsa nästa gång? Då slipper du stressen just under samtalet.

I och för sig fungerar det ju bra att du skriver till din pappa också och ta det den vägen.

Det kanske jag kan testa, tack för tipset

 

[sorbifolia]

Jag kan försöka. Men ofta så är det inte att jag inte förstår vad hon menar heller utan att jag inte får fram det jag vill förklara så hon förstår. Men ja jag vet att det hjälper ju inte att bli stressad och arg då men det bara kommer. Men jag kan försöka mer säga det iallafall.
Men har haft läkar samtal idag iallafall. Och kunde inte säga så jätte mycket men lite och pappa berättade om dom sakerna jag skrev igår. Så har fått fram endel iallafall. Och ja som jag trodde så tyckte hon att vi skulle ta bort det att jag får ha permison med mina föräldrar men kanske inte behöver vara så länge. Men några dagar iallafall. Så kommer inte kunna träffa ponnysarna nu när jag började vilja det igen. Så ja det var ju väldigt onödigt. Men kan få träffa hundarna som jag gjorde förr att jag får träffa dom här utanför en liten stund men att få måste antingen både mamma och pappa eller en av dom och en personal vara med. För tydligen är jag så jobbig så måste ha två med om jag ska vara ute. Men ska iallafall träffa hundarna i eftermiddag som planen är nu.
Och läkaren trodde inte heller att det är typ psykos eller nåt sånt läskigt utan som hon tror så är det att ångesten tar över liksom och att jag inte kan hantera den eller berätta. Men hon hade ett tips som vi ska prova också några dagar ifall jag kan berätta då om det är så jätte jobbigt och sånt. Så får se då hur det går. Men ja blev ju steg tillbaka iallafall som jag fattade att det skulle.

Ja men okej, man kan ju förstå att dina föräldrar inte kan eller får vara själv med dig just nu. Det är inte för att du är "jobbig", det är för att du är för sjuk just nu. Men skönt att du åtminstonde får träffa hundarna!

Kommer du ihåg vad jag skrev för några dagar sedan, att det nästinntil alltid brukar vara så att när man tagit ett stort kliv framåt och ansträngt sig mera än vad man brukar, fysiskt och/eller psykiskt, så får man ett tillbakaslag och mår sämre igen? Jag är säker på att det är precis det som hänt med dig just nu. Och då låter det som rätt "medicin" att bara ta det lugnt några dagar och inte göra så mycket, tills kroppen och knoppen hinner ikapp. Sedan kan du fortsätta framåt igen, så försök att inte misströsta för mycket.

 

[Lovisaleonora]

Men ja blev ju steg tillbaka iallafall som jag fattade att det skulle.

Jag tycker att det blev ett stort steg framåt, även om det kanske känns som ett steg bakåt på kort sikt.

 

[LiviaFilippa]

Ja men okej, man kan ju förstå att dina föräldrar inte kan eller får vara själv med dig just nu. Det är inte för att du är "jobbig", det är för att du är för sjuk just nu. Men skönt att du åtminstonde får träffa hundarna!

Kommer du ihåg vad jag skrev för några dagar sedan, att det nästinntil alltid brukar vara så att när man tagit ett stort kliv framåt och ansträngt sig mera än vad man brukar, fysiskt och/eller psykiskt, så får man ett tillbakaslag och mår sämre igen? Jag är säker på att det är precis det som hänt med dig just nu. Och då låter det som rätt "medicin" att bara ta det lugnt några dagar och inte göra så mycket, tills kroppen och knoppen hinner ikapp. Sedan kan du fortsätta framåt igen, så försök att inte misströsta för mycket.

Fast även om det är att jag är sjuk så är jag ju jobbig för det.
Och ja jag kommer ihåg det. Men jag fattar inte vad jag har gjort för jätte stora ansträngningar som jag isåfall måste vila efter.

 

[Motacilla]

Det låter i alla fall som att läkarsamtalet gick hyfsat! Även om det blev som det blev, alltså paus med permissionerna just nu.

Jag tror ändå att det är bra att skynda långsamt, så att du verkligen klarar av de steg ni tar. Istället för att det blir för mycket på en gång för dig. Fast jag förstår att det är jobbigt att inte få åka till stallet och att det måste vara vuxna omkring dig hela tiden.

 

[LiviaFilippa]

Jag tycker att det blev ett stort steg framåt, även om det kanske känns som ett steg bakåt på kort sikt.

Menar inte att låta dum nu men vad gör steg framåt menar du? För jag fattar verkligen inte vad som är bra med dethär.

 

[Motacilla]

Fast även om det är att jag är sjuk så är jag ju jobbig för det.
Och ja jag kommer ihåg det. Men jag fattar inte vad jag har gjort för jätte stora ansträngningar som jag isåfall måste vila efter.

Du återhämtar dig från en svår sjukdom, det är en väldigt stor ansträngning!

 

[LiviaFilippa]

Det låter i alla fall som att läkarsamtalet gick hyfsat! Även om det blev som det blev, alltså paus med permissionerna just nu.

Jag tror ändå att det är bra att skynda långsamt, så att du verkligen klarar av de steg ni tar. Istället för att det blir för mycket på en gång för dig. Fast jag förstår att det är jobbigt att inte få åka till stallet och att det måste vara vuxna omkring dig hela tiden.

Ja det gick hyfsat. Och jag fattar varför det är såhär nu men tycker ändå det är jätte jobbigt och tror ändå det skulle varit bra att åka till stallet och så så jag inte typ struntar i ponnysarna igen.

 

[LiviaFilippa]

Du återhämtar dig från en svår sjukdom, det är en väldigt stor ansträngning!

Men det är ju inget annat jag har gjort nu utan det har ju varit samma med det länge.

 

[Motacilla]

Ja det gick hyfsat. Och jag fattar varför det är såhär nu men tycker ändå det är jätte jobbigt och tror ändå det skulle varit bra att åka till stallet och så så jag inte typ struntar i ponnysarna igen.

Jag tror inte att du kommer att strunta i ponnyerna igen! Du har redan börjat få så mycket mer energi att nu orkar du tänka på hästar och hundar igen. Tidigare fanns helt enkelt inte den orken, för du var så trött och sjuk.

 

[Motacilla]

Men det är ju inget annat jag har gjort nu utan det har ju varit samma med det länge.

Men nu verkar det som att du börjar se saker på nya sätt, kan se saker ur flera synvinklar och så. Då innan verkade du mycket mera styrd av sjukdomen.
Nu när ätandet funkar bättre verkar du kunna kämpa på mycket bättre med allt.

 

[sorbifolia]

Fast även om det är att jag är sjuk så är jag ju jobbig för det.
Och ja jag kommer ihåg det. Men jag fattar inte vad jag har gjort för jätte stora ansträngningar som jag isåfall måste vila efter.

Nej, och det brukar man inte kunna se själv i början, därför att det är saker som tidigare var små och vardagliga. Men allting som du gjort som du gått och varit nervös över innan du gjort det - så som att åka till stallet och träffa ponnysarna igen, att berätta saker för din pappa och läkaren som du tycker varit jobbigt att berätta - allt sådant är enormt ansträngande för hjärnan.

Men för varje gång du utmanar dig själv så tränar du upp hjärnan att fungera normalt igen, och då kommer den inte bli överansträngd och reagera med ångestattacker längre.

 

[LiviaFilippa]

Nu ska jag ganska snart träffa hundarna men då blir jag typ orolig att det ska bli som igår när jag kommer ut. Fast nu är det mer en plan liksom för det inte ska bli så men är ändå orolig för det. Och vet att det inte hjälper att vara orolig för saker innan men det går ju inte att bara stänga av heller hur man känner. Och VILL ju träffa hundarna också så vill inte ändra det. Men jobbigt när det känns såhär för bara gå ut och träffa dom har jag ju gjort massa gånger så dethär känns som massa steg tillbaka ändå.