Sv: Pinsama saker som hänt med alkohol i kroppen!
Åååh, jag är inte den som dricker särskilt ofta och jag har bara en pinsam/rolig händelse i bagaget - men den toppar nog en del listor med tanke på att den blev utsedd till "Årets Fail" av skolans diplomkommitté inför julmiddagen
(Och hela händelsen spelades upp i julshowen - och skådisen som spelade mig var min lärare
)
I alla fall. En kompis hade en hemmafest på hösten. Jag är inte så mycket för fester, men vet att hon är en lugn och skötsam människa och det skulle inte komma så mycket folk.
Och sedan fick facebookfolket nys om det.
Och plötsligt var det femtio personer där. I en etta. Och så många människor får inte plats i en etta på 20 kvm, så festen fortplantade sig till trapphuset och innergården. Grannarna ringde polisen, så det dröjde inte länge innan det var ett gäng poliser på plats. De kommer upp i hallen. I hallen stöter de på mig. Som sugit i mig Sourz och vodka efter att inte ha ätit någonting på hela dagen (mycket smart drag). Kort sagt - första och enda gången alkohol påverkat min hjärna, är jag omyndig med två veckor kvar till 18-årsdagen och de som "kommer på mig" är ett gäng poliser. Därefter utspelar sig denna scen:
Polis får reda på att jag inte är arton och vill ringa min mamma:
P: "Vad har din mamma för telefonnummer?"
Jag: " 0701234567 "
Signalerna går fram och det börjar sakta gå upp för mig att jag gett dem mitt eget telefonnummer, så jag börjar rota i garderoben bredvid poliserna som undrar vad jag sysslar med.
P: "Om vi ringer igen så kanske du hittar din telefon så att du kan ta fram telefonnumret till din mamma."
Jag: "Okej"
P: "Men svara inte, eftersom det är vi som ringer. Det är bara för att du ska hitta telefonen"
Jag: "Ja, jag fattar"
Jag hittar telefonen och mina obefintliga hjärnceller aktiveras. Jag svarar i telefonen.
"Hallåååååå??????!!! HAAAALLÅ? Det är ju inget svar!"
P: "Det var ju vi som ringde, du skulle ju inte svara."
Jag: (som uppenbarligen inte lyssnar) "Vänta lite, jag MÅSTE faktiskt ta det här! HALLÅÅÅÅÅÅÅÅ!!"
Jag vet inte om det så småningom gick upp ett ljus för mig, eller om jag bara gav upp för att jag inte fick något svar i andra änden. Men till slut fick jag mitt förnuft till fånga och gav dem mammas telefonnummer. De fick inte tag på henne (jag sade att hon troligtvis jobbar) och sedan lät de mig faktiskt vara eftersom mina vänner lovade att ta hand om den ytterst förvirrade LV.
Dagen efter var jag den enda som var ledig eftersom jag redan läst klart kurserna alla andra gick, och eftersom jag aldrig blir bakis åkte jag hem med ett glatt humör medan alla andra åkte till skolan och fick genomlida 6 timmar med hjälp av hinkvis med koffein